Kränkningar i skolan

Idag har organisationen Friends rapport för 2013 presenterats och den handlar om tillståndet i svenska skolor vad gäller elevers utsatthet för kränkande behandling. Nästan 37 000 elever har svarat i undersökningen. Var femte elev har en eller flera gånger kränkts av kamrat/er i skolan. 7 % anger att de kränkts av någon lärare. Det är illa nog. Men än värre är att de utsatta eleverna upplever att de vuxna i skolan inte bryr sig.
Hur är det möjligt? Nog måste väl skolpersonal alla kategorier höra och se. Förklenande språkbruk mellan elever och ibland fysiskt våld märks ju!
Det saknas kunskap hos vuxenvärlden kring hur hantera mobbning sägs det. Men fenomenet kränkning är ju ingenting nytt! Hur många generationer barn/unga ska behöva stå ut utan reaktioner från oss vuxna?
För det kan väl inte vara så att umgänget på våra arbetsplatser också har dylika inslag i en sådan omfattning att vuxenvärlden accepterat att kollegor utsätts för kränkande behandling?

Länkar: Friends, Radio Östergötland

Slut på semestern

Slut på semestern men inte på sommaren får vi hoppas. Visserligen har denna sommar varit fantastisk åtminstone om man, som jag, gillar sol och värme. Men så här i kräfttider vore det ju härligt med fortsatt varma kvällar när skymningen sänker sig redan vid 21-tiden.

Dags att göra en planering inför höstens arbete. Har idag gjort en grovskiss. Viktigt att göra rätt saker vid rätt tidpunkt. Det blev en ganska lång lista, där en del är fortsättning på vårens aktiviteter och annat är nya frågor.

Nytt på nyhetsfronten idag är utbildningsminister Jan Björklunds(FP)presentation av ett nytt program för industriutbildning. Läs mer om detta på Carina Bobergs blogg.

Almedalen nästa

I år blir det Almedalen söndag kväll t o m onsdag kväll.
Måndagen ska jag ägna hela dagen åt Linköpings kommuns seminaridag. Programmet innehåller seminarierna:

• Lättillgänglig socialtjänst främjar hälsa och goda levnadsvillkor för medborgarna i Linköping
• Så arbetar Linköpings kommun med Kvalitets-, avtals- och verksamhetsutvärdering
• När blir man gammal på riktigt - utmaningar för framtidens äldreomsorg. Kairos Future
• (bo)omsorg - om teknik och ökat oberoende för äldre. Hälsans nya verktyg

Tisdag ska jag besöka ett antal seminarier och debatter som andra arrangerar.

Onsdagen ska jag medverka i ett politiskt samtal på temat:

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade(LSS) är lagen där glappet mellan lagens bokstav och verkligheten blir allt större, de som omfattas av lagen får idag mer sällan de insatser de har rätt till. Hur kan detta ändras?

Det är Autism- och Aspergerförbundet nationellt som anordnar.

 

För den som vill läsa om bakgrunden till Linköpings seminarium om lättillgänglig socialtjänst så finns en artikel i veckans nummer av Dagens Samhälle http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=cqdqg5ks&Key=7c9b807e-bf40-4bbe-b8cd-e19d99e24571

I övrigt fylls tiden med möten/mingel med gamla och nya bekantskaper inom politik, företag och organisationer.

Personnummer inte vilket nummer som helst, eller?

På lunchen handlade jag lite småsaker på Åhléns. När jag betalade och skulle registrera mitt medlemskort (för att samla poäng som ger viss rabatt) blev jag erbjuden att lämna mitt personnummer för att slippa registrera medlemskortet i fortsättningen. Det är för kundens bästa, sa den unga, trevliga expediten. På min invändning att sitt personnummer ska man inte lämna ut i onödan, så log hon vänligt och svarade att "det är ingen risk med det". Och vem kan garantera det, undrar jag.

Komplettera läkarbedömning med rehabiliteringskompetens vid intygsskrivande

Forskaren Emma Nilsing Strid har disputerat på en avhandling om sjukskrivningsprocessen. Hon har intervjuat personal på vårdcentraler i Östergötland och konstaterar att läkarna ofta inte ensamma kan avgöra patientens arbetsförmåga. Läkaren ger en diagnos men det är inte tillräckligt när Försäkringskassan ska bedöma om rätt till sjukskrivning finns eller ej. Ofta begär Kassan in kompletteringar, vilket tar tid för både kassans personal och läkarna. Dessutom fördröjer det besked till den försäkrade.

Emma Nilsing Strid, som själv är sjukgymnast, föreslår att sjukgymnaster och arbetsterapeuter används tidigt i sjukskrivningsprocessen. Dessa yrkesgrupper är vana att bedöma arbetsförmåga. Tillsammans med läkarutlåtandet skulle ett mycket mer korrekt och relevant bedömningsunderlag inges till Försäkringskassan till gagn för alla inblandade parter. Inte minst för patienten.

Jag tänker att en sådan ordning skulle kunna vara användbar också när läkare ska bedöma behov av personlig assistans och tveksamheter kan föreligga. I dessa fall är det ju inte arbetsförmåga som ska bedömas utan individens behov av hjälp för att utföra olika moment i vardagen. I en del av de rättsfall som handlat om missbruk av assistansersättning har läkarens bedömning framstått som tämligen inkompetent. Kanske skulle en rehabiliteringskunnig medbedömare kunnat förhindra det missbruk som läkarintyget tycks ha bidragit till.

Bristande tillgänglighet i Friends Arena

I dagens P4 Extra berättar en förälder att hennes 13-årige son som är rullstolsburen och beroende av två assistenter för att kunna lyssna på en konsert i den ganska nybyggda Friends Arena inte får sitta ihop med sina assistenter. Den ena assistenten anvisas plats två meter bakom sonen och den andra till en annan plats längre bort.
Det är 2013 och arenan är ganska nybyggd. Nu måste korrigeringar ske för att personer med rullstol ska kunna sitta tillsammans med vänner eller assistenter.
Hur länge ska det dröja innan ansvariga för byggen av olika slag ska använda sig av sakkunskap i samband med byggnation?

Regeringen har i uppdrag att ta fram en lagstiftning, där otillgänglighet i olika sammanhang ska klassas som diskriminering. Sådan lagstiftning finns i USA, Australien, Norge, Storbritannien m fl länder. Varför ska det vara så svårt att få till den i Sverige?

(S) öppnar för kommunalt veto mot friskolor

(S)-kongressen öppnar för kommunalt veto mot friskolor. Visserligen är tydligen inte partiledning och alla ombud ense om vad kongressbeslutet innebär i praktiken. Men mycket talar för att de som anser att (S) nu vill möjliggöra kommunalt veto mot nya friskoleetableringar har tolkat beslutet rätt.

Socialdemokratiska kommunpolitiker har under ett antal år yrkat på att kommunen ska i vissa lägen säga nej i samband med skolnämnders yttrande till Skolverket vid nyetableringar. Så har det varit i min kommun Linköping. Det skulle förvåna mig om det inte varit så i många andra kommuner också.  Så jag är inte förvånad över kongressbeslutet.

Förstår att partiledningen och partisekreteraren vill ge sken av något annat. Storstadsväljarna blir nog inte lättare att övertyga i nästa års valrörelse att socialdemokraterna är för valfrihet på skolområdet. Kanske dags för (S) att bedriva valrörelse på den politik de verkligen står för i stället för att manipulera väljarna.

Länkar: DN

Det räcker inte med en ursäkt, Billström

De senaste veckorna har migrationsminister Billström gjort ett antal uttalanden som går stick i stäv med asyl- och migrationspolitiken som den regering han företräder står för. Det senaste var hans uttalanden om vilka som, enligt Billström, gömmer flyktingar.
Nu har han tvingats be om ursäkt och hans partiledare, statsminister Fredrik Reinfeldt, har givit honom en varning eller ska man kalla det "en andra chans".
Det är säkert inte lätt att hitta en ny migrationsminister för det är en utsatt post. Men det kan väl ändå inte vara så omöjligt att moderaterna måste behålla en person, vars syn på människors lika värde mer tycks höra hemma hos Sverigedemokraterna än hos hans nuvarande parti?
Inte heller är det bara en fråga för (M). Billströms agerande skadar tilltron till hela regeringens migrationspolitik. Jag är glad att min partiledare Jan Björklund markerade igår (DN).

Egentligen borde Billström aldrig blivit Alliansregeringens migrationsminister. När diskussionerna åren 2002-06 handlade om behandlingen av apatiska flyktingbarn och om flyktingamnesti var samme Billström den som gjorde gemensam sak med socialdemokraterna i strid med alla övriga riksdagspartier (FP, C, KD, MP och V).

Det var pinsamt att samme Billström efter regeringsskiftet 2006 utsågs till migrationsminister. Och det är idag än mer pinsamt att han får sitta kvar. Moderata ministrar som inte betalat TV-licensen har tvingats avgå. Men en minister som uttalar sig i sådana ordalag som Billström gjort de senaste dagarna får "en varning" (DN).  Det är helt oacceptabelt!

Lag om Valfrihet - obligatorisk eller ej?

Två moderater presenterar på DN-Debatt idag några förslag ur partiets Välfärdsrapport. Mest uppmärksammat är markering av att LOV (Lagen om Valfrihet) inte bör bli obligatorisk att följa för  kommunerna. Något som Alliansregeringen signalerat tidigare.

Lagen har funnits några år och många kommuner tillämpar den framförallt inom hemtjänsten. Även i en del andra verksamheter som t ex Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning används LOV. Däremot är det bara ett fåtal kommuner som tillämpar lagen för att uppnå valfrihet i vårdboende för äldre och gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Anledningen till detta är att nuvarande lagstiftning inte till fullo fungerar bra på boendeområdet.
Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska redovisa förslag till förbättringar senast i början av nästa år.

I Linköping tillämpas LOV inom hemtjänst och inom Daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. I Alliansen har vi ambitionen att använda LOV också inom vårdbostäder. Men flera lokala utredningar har visat på svårigheter med nuvarande lagstiftning. Ett antal frågeställningar behöver bli besvarade, vilket vi har informerat regeringens utredare om. Bland annat måste nya LOV ge fortsatt möjlighet för en kommun att ha inflytande över planering för och tillgång till vårdboenden. Marknaden i all ära men den kan inte ges ett 100-procentigt ansvar för att gamla människor och personer med funktionsnedsättning får den bostad som socialtjänstens biståndsbedömare beviljat dem. Där behöver den lokala politiken kunna ta ansvar för en långsiktig planering utifrån bl a demografiska förändringar och sedan kunna ställas till svars av medborgarna.

Personligen är jag anhängare av att betydligt öka medborgarnas inflytande på den kommunala servicen inklusive ökad valfrihet. Men jag är inte - i varje fall inte i dagsläget - helt övertygad om att den bästa lösningen är en för kommunerna tvingande lagstiftning. Återstår att se vad regeringens utredare kommer med för förslag till regelverk av den framtida LOV.

Meddelarfrihet för anställda inom privata utförare på välfärdsområdet är en annan fråga, som måste lösas via lagstiftning. Idag har anställda inom offentlig verksamhet ett skydd mot repressalier vid användandet av meddelarfriheten. Många kommuner, bl a Linköping, har meddelarfrihet inskriven i kravspecifikationer och avtal med privata utförare. Dock ger denna lösning inte ett fullgott skydd för anställda utan de behöver ett lagreglerat skydd. Frågan har tidigare utretts och avfärdats som svårlöst. Diskussionen landar alltid i var gränsen ska gå för vad som är att betrakta som affärshemligheter hos privata välfärdsföretag.
Jag menar att tjänster som finansieras med allas våra skattepengar inte kan undgå insyn i vardagsutförandet. Nu lär det finnas en ny utredning på gång och jag utgår från att den presenterar förslag som både tjänar sitt syfte och är genomförbara.
Jag blir dock lite undrande över vad moderaterna tänker sig när de i dagens debattartikel skriver att de "stöder det arbete som pågår kring att öka personalens meddelarfrihet". Vad menas med "att öka"? Är det ett fullgott skydd eller något mittemellan? Jag menar att det enda rätta att säga är att personalen ska ha samma meddelarfrihet och framförallt samma skydd vid användandet av den som de har i offentligt driven verksamhet.

Varför är färre brottslingar i svenska fängelser ett problem?

DN rapporterar idag att det är färre brottslingar i svenska fängelser än tidigare år. Kommentarer från politiskt håll tyder på att nyheten är en negativ nyhet?! Skulle man inte kunna tänka sig att det begås färre brott? I varje fall sådana som leder till fängelse. Eller att rättsväsendet insett att många brott - i varje fall av mindre allvarlig art - bättre sonas genom samhällstjänst och/eller fotboja.

Många fd brottslingar - inte minst yngre - vittnar om att de lärdomar man fått av fängelsetiden är hur man begår nya brott. Forskning visar också att fängelsestraff inte förhindrar brott i den utsträckning som många vill tro.

Det finns naturligtvis allvarliga brott, där fängelse är självklart och under lång tid dessutom. Samhället måste genom lagstiftning och rättsväsende markera sitt stöd för oskyldiga brottsoffer och markera avståndstagande från brott.

Men även i dessa fall är det nödvändigt att ordet "vård" i kriminalvård ges en reell innebörd. Att bara sätta en människa i fängelse utan goda möjligheter till rehabilitering leder inte till en brottsling färre på sikt. Det är också nödvändigt att frigivningen förbereds väl. Arbete och bostad är A och O.

Min absoluta tro är att med rehabiliteringsinsatser under fängelsetiden och förberedelser inför frigivningen kommer Sverige att ha än färre brottslingar i fängelse genom att återfallsförbrytarna minskar drastiskt.

Kommunens överskott behövs till kommande investeringar

Linköpings kommun har en stark och välskött ekonomi. Under flera år har bokslutet visat överskott. För 2012 blev det 398 mkr. Samtidigt ger Svensk kommunrating för tredje gången i rad Linköping högsta finansiella betyg. Till saken hör också att kommunen har regionens lägsta skatt (30,25 inkl Landstingets 10,27).

Bokslutsöverskottet har uppkommit genom framförallt

• återbetalning av premier till AFA försäkring (ägs av arbetsmarknadens parter)
• kommunens finansiella placeringar som ökat i värde
• något lägre befolkningsökning än prognosticerat ledde till lägre kostnader
• olika kommunala verksamheter fick totalt ett överskott på ca 40 mkr

Överskottet är alltså till absolut största delen engångspengar d v s de går inte att använda till löpande driftkostnader. Kommunen står inför stora, långsiktiga investeringar i infrastruktur (bl a järnvägssatsningen Ostlänken), ny simhall och ny ridsportanläggning. Varken nuvarande simhall eller nuvarande ridsportanläggning kommer att kunna användas särskilt länge till.

Kommunen har inga lån och tack vare de senaste årens överskott kan nu omfattande investeringar till nytta för Linköpingsborna många år framöver genomföras utan påfrestningar på verksamheter t e x skola, vård och omsorg.

Den del av överskottet 2012 som utgörs av återbetalade försäkringspremier kommer att användas till kompetensutveckling av personal inom skola, vård och omsorg.

Mot denna bakgrund är det med viss förvåning jag läser dagens ledare i ÖstgötaCorrespondenten med rubriken "Sluta överbeskatta Linköping!" Som synes ovan så är det inte verksamhetsöverskott som generas i bokslutet. Nu skulle man förstås kunna påstå att verksamheterna är så ineffektiva att det därför inte blir några direkta överskott. Mot det talar att t ex äldreomsorgen i Linköping har bland de lägsta kostnaderna i landet samtidigt som nöjdheten bland de äldre är bland den högsta i landet utifrån Socialstyrelsens öppna jämförelser. Efter tjugo år av regelbundna upphandlingar på vård- och omsorgsområdet och omfattande konkurrens på skolområdet genom många friskolor så torde effektiviteten vara hyggligt god på i stort sett alla områden.

Ledaren föreslår att de vinstrika kommunala bolagen bör säljas eftersom kommunala bolag är en "hybrid mellan politik och affärsdrivande verksamhet". Jag delar beskrivningen av företeelsen kommunala bolag. Men jag vet att den inte delas Linköpingsborna. Jag och några partikollegor drev för ett antal år sedan tillsammans med företrädare för (M) och (KD) förslag om att bredda ägandet av energibolaget Tekniska Verken alternativt att sälja bolaget. Det gav ingen politisk framgång kan jag säga.
Linköpingsbornas vill ha sin elförsörjning via ett kommunalt bolag och man vill att kommunen ska gå i bräschen för miljösatsningar som t e x biogasutvecklingen, vilket skett via det kommunala bolaget.
Att kommunen inte skulle ha ett kommunalt bostadsbolag föresvävar inte heller särskilt många kommuninvånare liksom att inte skollokaler bör vara kommunägda.
Dessutom ska i ärlighetens namn också påpekas att de välskötta kommunala bolagens lämnar årlig avkastning till kommunkassan.

Så vad jag, Corren och möjligen en och annan Linköpingsbo må tycka om "hybriden kommunala bolag" så kommer nuvarande stabila kommunala ekonomi att behövas för att klara kommande investeringar. Och det är ingen överbeskattning. Det är god ekonomisk hushållning.

Läkarrollen vid bedömning av assistansbehov?

I den pågående rättegången rörande misstänkt assistansfusk i Linköping yttrar en läkare "det var inte min roll att vara domare". Detta yttrande med anledning av att läkaren själv beskriver att hon inte kunna finna några objektiva, sjukliga förändringar som berättigade till fortsatt assistans. Hon skrev att det varken är realistiskt eller humant att dra in den hjälp mannen hade haft under lång tid.

Så länge inte dom fallit ska man naurligtvis vara försiktig med bedömningar av fallet. Men läkarens uttalande om att "inte ha rollen som domare" är mycket anmärkningsvärd. Om Försäkringskassan och andra berörda myndigheter inte kan lita på att ett läkarutlåtande är sakligt grundat ur medicinskt perspektiv vad ska man då ha läkarutlåtanden till?

Den här frågeställningen var mycket aktuell under de år som sjukskrivningar och förtidspensioneringar sprängde alla gränser för vad ett socialförsäkringssystem tål. Särskilt höga sjukskrivningstal fanns i norr, där arbetslösheten var hög. Jag kan förstå läkare som hade ont om tid för patientbesöken och mötte en förtvivlad patient som "bad" att få fortsätta att vara sjukskriven, eftersom det var en enkel möjlighet till försörjning. Men det är ändå helt förkastligt agerande av en läkare.

Samtidigt som sjukförsäkringsreglerna sågs över så skärptes också kraven på läkarna. Nya intyg togs fram och läkaransvaret att beskriva patientens arbetsförmåga blev tydligt.

Detsamma måste självklart gälla vid läkarbedömning av om en person kan anses behöva personlig assistans eller inte. Läkarnas roll som "grindvakt" i socialförsäkringssystemen innebär att yttrandet ska avse personens medicinska status och ingenting annat. Vissa läkares "snällhet" mot några kan leda till att andra som verkligen är berättigade till personlig assistans av medicinska skäl inte får det för tilltron till läkarintyg har urholkats.

Precis som jag skrevi ett tidigare inlägg så måste dessa rättegångar leda till granskning av alla aktörer som kan ha en roll vid bedömning av assistansbehov.

Assistansfusk får inte drabba de som har rättmätiga behov av assistans

Så har då återigen ett misstänkt fusk med assistansersättning uppdagats. För närvarande pågår rättegång mot den misstänkte men av det som hittills refererats från denna så verkar det handla om ett omfattande fusk, som dessutom kunnat pågå under lång tid. Med hjälp av läkarintyg uppenbarligen. Men också handläggningen/bedömning hos kommunen respektive Försäkringskassan. Och vilken roll har assistansföretaget haft?

Några svar finns inte än. Och heller ingen dom.
Men bara det som hittills kommit fram under rättegången gör mig urförbannad men också ledsen och förtvivlad. Så många människor lever med omfattande funktionsnedsättningar under hela sitt liv. De var för deras skull den personliga assistansen infördes. Det var för deras möjligheter att trots sina funktionsnedsättningar kunna leva som andra med arbete, studier, samhällsengagemang och familj.

Nu har den tryggheten förbytts i oro. Oro för vad händer vid nästa omprövning, har reglerna ändrats för att några fuskat? Till viss del har detta redan hänt och många har förlorat sin assistans.

De som fuskar begår inte bara ett bidragsbrott. De begår också brott mot de människor som har ett rättmätigt behov av denna service!

Det får inte bli så att de som verkligen behöver personlig assistans inte får den. Och inte heller att de, för att få assistans, tvingas svara på integritetskränkande frågor som hur många minuter ett toalettbesök tar och liknande frågor. Det måste gå att bedöma och bevilja assistans med respekt för den som söker och ändå eliminera risker för felaktigt utnyttjande.

Aktuella länkar: Corren från rättegången, Corren, bakgrund till rättegången, Östnytt
Läs också Carina Bobergs blogg

Gymnasieförslag (S) utan analys och insikt

På DN-debatt skriver socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och partiets skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan att de vill göra gymnasieskolan obligatorisk för att förhindra avhopp. Motivet är att utan gymnasieutbildning får unga inte jobb.

Att det är svårt att få jobb utan gymnasieutbildning är lätt att instämma i. Men analys av och insikt om varför så många hoppar av gymnasiet tycks saknas hos socialdemokraterna. Många elever saknar en tillräcklig kunskapsgrund från grundskolan. Vem får studiemotivation när man dag efter dag upplever att man inte hänger med i undervisningen? Det är i grundskolan de stora resurserna behöver sättas in. Lotta Edholm beskriver det bra.

När alla skolreformer som Folkpartiet genomfört får fullt genomslag kommer med all sannolikhet de flesta gymnasieelever att fullfölja sin gymnasieutbildning oavsett vilken inriktning de valt.  Det tar som bekant några år innan dagens 6-7-åringar har genomgått grundskolan och är på väg in i gymnasiet.

Förintelsens minnesdag

Om detta må vi berätta, ett citat som ofta används denna dag den 27 januari Förintelsens minnesdag. Correns chefredaktör Charlotta Friborg "förlängde" citatet i lördagens tidning till att också handla om att vi måste berätta om svenska nazister. Det är bara att instämma.
Det är också viktigt att dokumentera de berättelser som finns från Förintelsen. Snart är de som upplevde hemskheterna borta och vem må då berätta. Och inte minst påminna!

Med den historielöshet som alltför länge har fått prägla såväl undervisning som samhällsdebatten i vårt land så är påminnelsen om vad som finns i dokumentationen nödvändig att ständigt upprepa. Även om den personliga berättelsen från de som var med naturligtvis inte kan ersättas till fullo.

Om en stund ska jag ta mig till minnesstunden i Linköping. Jag hoppas vi ses där.

Arbetskraft från Kamerun

Hur kan en arbetsgivare bete sig så ruttet mot människor som söker sig hit för att genom hårt arbete skapa sig och sin familj en bättre framtid i hemlandet? Uppdrag Granskning visade i kväll ett reportage om ett antal män och kvinnor från Kamerun som fått jobb att plantera skog i Sverige. Skogsföretagen Holmen respektive SCA anlitar en entreprenör, som tagit betalt för att personerna i fråga skulle få arbetstillstånd, lämnat en uppgift om arbetsvillkor och lön till Migrationsverket som sen inte motsvarades i anställningsavtalen. Slaveri, kallade en av männens fruar det. Känns lätt att instämma i efter att ha sett reportaget. Dessutom verkar det förekomma annan brottslig verksamhet. Företagarens svar i sändningen var verkligen obehagliga och undflyende.

Fackliga förhandlingar tycks vara på gång och även polisutredning. Även politiska reaktioner redovisas i kväll. Det är uppenbart att både regelöversyn och kanske framförallt uppföljning behövs av flera parter som Migrationsverket, fackliga organisationer, beställaren (i det här fallet Holmen o SCA).

Att öppna för arbetskraftsinvandring var ett bra beslut av Alliansregeringen. De missbruk som nu och då uppdagas p g a vissa oseriösa arbetsgivare får inte leda till mindre öppenhet. Inte heller att någon annan än arbetsgivarna ska avgöra om det finns behov av att rekrytera utifrån eller inte. Men det förutsätter uppföljning och kontroll så att eventuellt missbruk kan stävjas på direkten.

Är Centerns opinionssiffror den viktigaste samhällsfrågan att debattera?

Svaret på rubikens fråga är naturligtvis Nej. Men vad har media ägnat tid åt de sista veckorna och idag? Jo, just Centerpartiets påstådda kris och opinionssiffror. Med mer eller mindre korkade frågor till partiledaren Annie Lööf, partisekreteraren och en del andra centerföreträdare om dagens SIFO-resultat?

När inget parti "sticker ut" som det heter på ledarsidorna så ges kritik. "Alla samlas i mitten", känns igen, eller hur?
Så sticker då något parti ut och vad händer då? Ja, förutom den oro som skapas internt, så haglar frågorna till framförallt partiledaren. Och frågorna handlar väldigt sällan om förslagen som kan leda till att partiet "sticker ut". Nej, det handlar om kris, opnionssiffror under 4 % och hur nu denna stackars partiledare ska hantera detta. Pågår debatten tillräcklig länge så kommer spekulationerna: när ska han/hon avgå? Då dyker snart "vänliga" partikamrater upp och bidrar till spekulationerna.

Det är lätt att förstå att "alla samlas i mitten". Jag saknar en saklig debatt, där både vi som har politiska uppdrag och andra som vill delta i samhällsdebatten, har mod att reflektera offentligt över samhällsutvecklingen olika delar och komma med förslag och tankar, som i sin tur kan prövas och debatteras.
Det är inte konstigt att det finns så få profiler inom politik och samhällsdebatt idag. Det är ju inte bara den enskilde individen som hängs ut. Det drabbar också omgivningen som hans/hennes barn i skolan, make/maka på jobbet osv.

Så stå på dig, Annie! Låt stämman få diskutera och besluta och låt väljarna - inte media - avgöra valresultatet!

Barnfattigdom i Sverige, eller?

Organisationen BRIS (Barnens Rätt I Samhället) meddelar idag att man slutar använda begreppet "barnfattigdom". Istället kommer BRIS att tala om "ekonomisk och social utsatthet".

Jag tror det är en klok förändring. Diskussionen har alltför ofta handlat om de olika definitionerna "relativ fattigdom" och fattigdom i termer av kronor och ören. Även om BRIS nu ändrar beskrivning efter TV-programmet Uppdrag Granskning så tycker inte jag att det är rätt att generalisera såsom görs i programmet. Men det är ju typiskt UG - svart eller vitt och vi vet bäst.

Att det finns och alltid har funnits barn som far illa även i Sverige är en sanning om än besk. Varje individ har ett ansvar för sitt eget och sina barns väl och ve. Socialtjänst, andra samhällsfunktioner och frivilligorganisationer kan inte skydda barn i alla livets skeden från att fara illa.

Men säkert kan mer göras. För att så ska ske måste också informationen om förhållandena vara så korrekt som möjlig. Annars är risken att den breda allmänheten slår dövörat till. Något som jag kan se händer även idag. Människor bor, arbetar och umgås med likasinnade och insikten om att andra har det annorlunda och framförallt varför saknas ofta. Därför hade det varit bra om Uppdrag Granskning också belyst det som några av de intervjuade personerna uttryckte nämligen att de här barnen som BRIS och Rädda Barnen beskrivit som fattiga faktiskt far illa men inte i första hand p g a brist på mat och kläder. Även om det också förekommer.

Bra i EskilstunaKuriren om personlig assistans

Onsdagens blogginlägg handlade om mitt svar på Correns tidigare ledare kring personlig assistans.
Idag kan jag med glädje konstatera att det finns andra ledarskribenter med betydligt mer genomtänkta åsikter i samma fråga. Tack Åke Wredén för tipset om Eskiltuna Kuriren.
Debatten lär fortsätta.

Personlig assistans

Idag var mitt svar till Correns ledare (4/1 -13) publicerat i nämnda tidning.
Läs hela svaret här.

Olika debattörer och nu också Correns ledarsida (4/1 -13) har under de senaste månaderna uttryckt oro över kostnadsutvecklingen för personlig assistans.  Man skulle kunna tro att debatten föranletts av de bedragare som upptäckts och som naturligtvis förtjänar både stränga straff och kraftfulla fördömanden.

Till viss del kanske debatten härrör från dessa avslöjanden. Men andra påståenden infinner sig, som oroar och upprör personer med omfattande funktionsnedsättningar och deras anhöriga. En oro och upprördhet som jag delar.  

Corren redovisar en kostnadsökning över åren men ingen som helst analys över tänkbara orsaker. Som till exempel att en enig riksdag 2001 beslöt att alla som beviljats personlig assistans före fyllda 65 år skulle få behålla den även efter 65 år. I beslutet ingick även att de som tidigare mist sin assistans på 65-års-dagen kunde återfå den.  Regeländringen förklarar 23 % av ökningen av antal brukare efter 2001 (SOU 2008:77 sid 176). I december 2011 var drygt 15 % av mottagarna 65 år och äldre, medan motsvarade siffra januari 2002 var 7,6 %. Gruppens storlek har mer än trefaldigats under perioden (Rapport 2012:18 Inspektionen för socialförsäkringar, sid 51).

Jag har inga invändningar mot riksdagsbeslutet 2001. Men det är ett av skälen till att analys behövs när Correns ledare påstår att ”utgifterna ökar hejdlöst”, vilket ger intryck av att ingen vet varför.  Analys behövs också för att se om det skett kostnadsminskningar på andra områden i samhället genom möjlighet till personlig assistans. I LSS-kommittén försökte vi få fram sådana samhällsekonomiska effekter men tvingades konstatera att det behövs mer statistik, studier och forskning.

Corren avslutar ledaren med att påstå att för vissa funktionshindrade skulle gruppboende vara bättre än ensamboende med dygnet-runt-passning! Skribenten tycks inte veta skillnaden på ”passning=tillsyn och omsorg” och personlig assistans. Det sistnämnda möjliggör för personer även med omfattande funktionsnedsättningar att kunna arbeta, studera, vara föräldrar, delta i förenings- och andra samhällsaktiviteter, d v s leva som andra trots sin funktionsnedsättning. Dessutom har Sverige åtagit sig att följa FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där artikel 19 ger valfrihet i boende.

Året var 1963

Vilket år! Såg nyss SVT-programmet och mindes det mesta. Åtminstone de största händelserna. Mordet på Kennedy förstås. Och Martin Luther Kings fantastiska tal "I have a dream". Det tog 45 år att få en färgad president i USA.
Och i Sverige greps Stig Wennerström, en av de värsta spionerna. Och Beatles kom på turné.

Vad jag inte minns är smittkoppsepidemin. Och inte heller att det var strejk på Systembolaget. Men jag hade ändå inte fått handla, så varför bry sig.

Filmen Kvarteret Korpen. Och första kvinnan i rymden.

Och svinryggsfrisyrerna. Så såg jag också ut. Mitt tjocka, långa hår passade bra till sådana uppsättningar. Som jag något år senare klippte av till ungefär samma längd som idag.

Centern och socialliberalismen

När nu en arbetsgrupp inom Centern lagt fram ett mycket nyliberalt diskussionsunderlag för partiets framtida politik är det intressant att notera hur angelägna mer balanserade centerföreträdare är att betona partiets påstådda "alltid socialliberala" inriktning. Nu senast idag i Corren genom östgötadistriktets ordförande Gösta Gustavsson. Där skriver Gustavsson "Ända sedan 1910-talet då bondeförbundet startade har den socialliberala inriktningen varit tydlig."

På Centerns hemsida läser jag ur partiets program antaget vid ordinarie stämma 1919, alltså från den tid som Gösta Gustavsson refererar i dagens Corre:

 

Grundprogram. Bondeförbundet avser att vara en sammanslutning av Sveriges jordbruksbefolkning för främjande av egna sociala, politiska och ekonomiska intressen.

Låter inte som ett socialliberalt program för Sverige i mina öron.
Gustavsson refererar också till att begreppet "socialliberalism" myntades av Bertil Ohlin men glömmer att nämna att Ohlin var partiledare för Folkpartiet.
Upplysningsvis myntade Ohlin begreppet redan under sin tid som ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund på 1930-talet.

Jag vet att Bondeförbundet och sedermera Centern i senare program beskriver politiska strävanden som kan uppfattas som socialliberala. Men i samma program finns också andra inslag, som inte känns bekväma för en socialliberal.
Det är kanske en av anledningarna till att försök att slå ihop Centern och Folkpartiet alltid stött på patrull.

Jag är väl medveten om att också i mitt parti finns personer som inte vill använda "socialliberal". Man tycker att det är tillräckligt att vara "liberal". Men begreppet "liberal" är ingalunda entydigt. Något som Gabriel Romanus beskriver i Frisinnad Tidskrift.

Jag har självklart ingenting emot att fler partier ansluter sig socialliberalismen. Men ett rimligt krav bör vara att ideologin då genomsyrar program och praktisk politik. Inte bara en läpparnas bekännelse för att det tycks låta bra i andras öron.

SVT om Jan Stenbeck

Slog tyvärr på TV-n lite för sent och såg därför bara sista halvan av SVT:s serie om Jan Stenbeck. Varför bloggar jag om det? Jo, därför att det första jag såg var hur Stenbeck utmanade Televerket om mobiltelefoni genom sitt företag Comviq.
Måste varit evigheter se´n? Nej, inte alls. Slutet av 1980-talet. Den borgerliga regeringen, som tillträdde 1991 blev räddningen. Televerkets monopol bröts!

God fortsättning på 2013

Nytt år och nya löften? Nja, tveksamt. Beteendevetare berättade på ett av nyhetsprogrammen om hur dåliga de flesta av oss är på att fullfölja dessa nyårslöften. Det var väl knappast någon nyhet men skönt att återigen få bekräftat att man inte är sämre än andra.

Men i stället för löften kan man väl säga att man sätter upp mål för det nya året på några områden. I stället för att lova att gå ner i vikt så är målet en bättre kosthållning och mer tid på min ganska nya motionscykel (fick den i födelsdagspresent i höstas). Har faktiskt kommit igång riktigt bra nu under helgerna. Cykel och hantlar är en bra kombination.

Har också fortsatt röjningen i mitt hemmaarbetsrum, som jag påbörjade på sommarsemestern. Nu gäller det "bara" att inte låta högarna växa alltför mycket igen. De där tidningsartiklarna som jag egentligen vill läsa ska antingen bli lästa eller slängas efter några veckor även om de inte blivit lästa då.

Se där några löften eller kanske mål inför det nya året ändå.

Min parti- och kommunalrådskollega Carina Boberg redovisade flera spännande mål i sitt nyårstal. Ett var att gå på alla matcherna i sommarens EM i damfotboll som bl a kommer att spelas på Linköpings nya fotbollsarena. Det ska jag också försöka göra. Och många, många andra också hoppas jag. Damfotboll är precis lika mycket fotbollsfest som nånsin herrfotbollen. I Linköping är dessutom tjejerna det bästa laget.

Ett annat av Carinas mål var att fortsätta jobba för vår demokrati. Det absolut viktigaste målet! Hennes uppmaning till oss alla Linköpingsbor att bidra till det arbetet hoppas jag att också alla tar till sig.

Vid en koll på nyhetssidorna i morse (eller rättare ett stycke in på dagen - jag firade också nyår) konstaterar jag många fall av misshandel och en del annat elände, som polis, sjukvård och sociala jourer haft att ta hand om. Och sannolikt också kvinnojourerna, tyvärr. Att det ska vara så svårt att hantera alkohol i måttliga mängder! För det ju denna överkonsumtion som ställer till det.

Äldreombudsmannen/kvinnan på plats

Tidigare i år beslöt Äldrenämnden att inrätta en äldreombudsman. Något som jag motionerade om för ett 15-tal år se´n och som vi i Folkpartiet fortsatt att driva och i år äntligen fått majoritet för. Se tidigare blogginlägg om detta.

Nu är Äldreombudsmannen (som blev en kvinna) utsedd och kommer att tillhöra det nystartade kvalitets- och utvärderingskontoret. Linköpings första ÄO är presenterad i kommunens personaltidning och heter Maria Lindahl. Maria har en bakgrund som arbetsterapeut i kommunen sedan 1984 och säger att hon tror det finns ett behov av en ÄO. Vilket ju jag och mina partikollegor instämmer i till 110 %. Även de flesta andra politiker har glädjande nog numera uppfattat detta behov.

Arbetsuppgifterna består i stort av att

• genomföra uppsökande verksamhet för att få kontakt med äldre som ännu inte har någon kontakt med äldreomsorgen
• vara en neutral funktion utan koppling till någon utförare och ta emot synpunkter och klagomål och koppla ihop det med ansvariga chefer
• sammanställa och strukturera synpunkter och klagomål och redovisa dem för äldrenämnden.

Det finns ungefär 20 ÄO runtom i Sverige av vilka flera har varit igång ganska många år. Kan säkert vara ett inspirerande nätverk för att utveckla funktionen ytterligare.

FP om byggande i Sättuna

FP redovisade idag olika uppfattningar i frågan om översiktsplan för Sättuna. Avslagsyrkarnas argument handlade om att åkermark inte bör bebyggas.
Bebyggelse eller inte i Sättuna har diskuterats under ett antal år i Linköping. Senaste fullmäktigebehandling var den 8 juni 2010, då den gemensamma översiktsplanen Linköping-Norrköping samt översiktsplan för staden Linköping beslutades.

FP:s dåvarande fullmäktigeledamöter yrkade bifall till båda planerna. Dessutom lämnades i båda äendena vid KS- resp KF-behandling en protokollsanteckning:

PROTOKOLLSANTECKNING
Folkpartiet lämnar följande protokollsanteckning:
Ӂkermarken
Folkpartiet har i hela processen kring översiktsplaneringen betonat vikten av att bevara den bördiga åkermarken i Linköping. Vi har särskilt pekat på åkermarken kring E 4:an väster om Stångån, bl.a. området vid Sättuna. Vi bejakar att Linköping växer, men vi anser att tillväxten inte får ske på bekostnad av den bördigaste åkermarken i Sverige. Vi vill också lägga till att befolkningstillväxt inte är det yttersta målet för kommunen. Det viktigaste är att de människor som bor här trivs och känner framtidstro.”

Den tidigare folkpartigruppen har således inte yrkat att skrivningarna i översiktsplanerna om att Sättuna kan komma att bebyggas och att det då är ofrånkomligt att bygga på högklassig jordbruksmark ska utgå.

I FP:s handlingsprogram för innevarande mandatperiod står "Vi ska undvika att bygga på den bästa åkermarken."

Folkpartiets politiska utskott har vid flera tillfällen under året diskuterat Sättuna kopplat till byggande på åkermark och oenighet har rått. Dock ingen klar majoritet vare sig för eller emot utkristalliserats förrän nu i elfte timmen.
För oss som förespråkat byggnation på Sättuna har argumenten framförallt handlat om att ett nej till Sättuna med hänvisning till vikten av att bevara åkermark får stora konsekvenser för fortsatt utbyggnad i Linköping. Översiktsplan för Vikingstad är under utarbetande - åkermark tas i anspråk. I Linghem har byggts och byggs fortfarande på åkermark. Folkpariet har inte sagt nej.

Det finns ett antal andra argument för att anta översiktsplaner både för Sättuna och andra kommande tänkbara utbyggnadsområden. Men eftersom dagens debatt mest handlat om ja eller nej till byggande på åkermark berör jag som röstat för planen idag endast den delen. Även min kommunalrådskollega
Carina Boberg röstade för, se hennes blogg.
____________________

Obama vann!

Obama vann! Yes! Hinner inte skriva mer just nu. Länkar till DN och Birgitta Ohlssons uttalande, som jag instämmer helt och hållet i.

Hemlöshet

Igår hade Linköpings kommun besök av regeringens hemlöshetssamordnare. Tyvärr ser vi också i vår kommun ökade svårigheter för många att få en bostad. Ibland hjälper inte ens systemet med s.k. andrahandskontrakt.
Kvinnojouren vittnar om att kvinnor - och ofta deras barn - som bor i skyddat boende inte lyckas få en egen bostad. Utöver att det drabbar dem så påverkar det också möjligheten för andra kvinnor som behöver skydd eftersom lägenheterna disponeras längre än de tre månader som är avsett.
Stadsmissionen berättar att de ser fler som är uteliggare. Något som gör mig fruktansvärt beklämd. Linköping har knappast haft några uteliggare tidigare.

Två tunga orsaker kan konstateras. Orsaker som till stor del hör ihop. Brist på bostäder och högre krav på dem som får ett hyreskontrakt vad gäller betalningsförmåga. Sambandet är förstås att när efterfrågan är större än tillgång så är det lättare att höja ribban.

Det blev ett bra första möte med företrädare för bostadsföetag, frivilligorganisationer, socialtjänst m fl. Se referat i Linköpings Tidning.

Gömda barn får rätt till skolgång

Riktigt bra att regeringen kommit överens med MP om skolgång för gömda barn, se utbildningsminister Jan Björklunds(FP) Nyhetsbrev. Alla barn behöver gå i skolan. Alla barn behöver ha sociala kontakter med jämnåriga.

Mer skola, se Carina Bobergs(FP) blogg.

Regeringen stödjer barnomsorg på obekväm arbetstid

Regeringen bidrar nu med statsbidrag till kommuner som erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Sannerligen på tiden! Har aldrig förstått motståndet hos vissa i mitt parti mot denna form av barnomsorg. Det är naivt att tro att alla ensamstående föräldrar har mor- och/eller farföräldrar eller kompisar som alltid kan rycka in som barnvakt. Varför ska dessa barn oroligt behöva undra "vem ska vara hos mig i kväll när mamma (oftast) eller pappa jobbar?"

Och hur kan den regering som satt arbetslinjen i högsätet medverka till att en del människor inte kan ta ett jobb på grund av bristande barntillsynsmöjligheter? Visst, barnomsorg är ett kommunalt ansvar. Och många kommuner bl a min egen, har sedan länge insett nyttan och nödvändigheten av barnomsorg alla möjliga tider på dygnet.

Hur eller hur, nu blir det i alla fall pengar till kommunerna också för denna omsorg. Bra!

Äntligen positiva besked om infrastruktursatsningar bl a i Östergötland

Idag kom så beskedet! I Alliansregeringens höstbudget finns kraftfulla satsningar på infrastruktur.Den här i Östergötland hett efterlängtade Ostlänken kan börja byggas 2017, se Jan Björklunds Nyhetsbrev och regeringens PM.

Mer att fira idag var Alliansens 8-årsdag och firade gjorde partiledarna här i Linköping. I strålande sol och med stor uppslutning av folk på Stora Torget vid lunchtid blev det verkligen födelsedag. Och alla fyra partiledarna sken i kapp med solen när de utfrågades av Luf:s nyvalda ordförande Linda Nordlund.

I Linköping är vi ju extra glada denna vecka, eftersom beskedet om att regeringen stödjer fortsatt utveckling av JasGripen lämnades för några dagar sedan. Det betyder mycket för jobben i Linköping men än viktigare är att Sverige förstår att ta tillvara den enorma spetskompetens som finns just inom flygindustrin.

Om jag också räknar in den väg- och järnvägsutbyggnad som görs i västra länsdelen, framförallt i Motala, så har Alliansregeringen gjort mycket nytta för Östergötland. Den sk. Skepparpinan som möjliggör för Motala att slippa tung genomfartstrafik rätt igenom centrala stan har funnits i deras stadsplan sedan 1942! Jag var själv med och lobbade för bygget när jag var riksdagsledamot för några år sen och gläds nu verkligen med Motalaborna för den mycket förbättrade innerstadsmiljön.

Utredning om fastighetsbeskattning

Igår lämnades en utredning till regeringen med förslag kring fastighetsbeskattning. Inget parti har visat intresse för förslagen.
Trots detta läser jag på löpsedlarna till Aftonbladet och Expressen: så här blir din fastighetsskatt. En av tidningarna kunde t o m berätta hur den nya skatten kan slå lokalt (i detta fall för Linköpingsborna). Alltså: man ger sken av att det finns ett politiskt förslag som förstås ska "drabba" befolkningen.

I den bästa av världar är medborgarna uppdaterade och vet att detta bara är en utredarförslag, som dessutom inget partiet uttalat sig positivt till. Men så uppdaterade kan man inte begära att alla medborgare kan vara. I många fall inte ens har möjlighet att vara.

Syftet? sälja så många lösnummer som möjligt naturligtvis.
Ansvar för korrekt information? Inget

Inför Paralympics

I söndags arrangerade Östergötlands Handikappidrottsförbund en Paralympisk dag i Linköping. Detta inför de tävlingar som startar i London i slutet av augusti och dit två östgötaidrottare åker för att tävla bl a i bordtennis.
Föreningar som bedriver idrotter för personer med funktionsnedsättning visade upp sina medlemmars färdigheter. Där spelades rullstolsbasket, boccia, goalball, m fl idrotter.
Två rullstolsburna barn från Linköpings Handikappidrottsförbunds idrottsskola - den yngsta bara fyra år - utmanade två kommunpolitiker på en rullstolsstafett. En av de utmanade var jag. Det var verkligen en nyttig upplevelse. Att ta sig fram med en rullstol är inte så enkelt. Bland annat krävs starka armmuskler.

De som deltog i Stångåloppet, där rullstol var ett sätt att ta sig fram, kunde verkligen vittna om både otillgänglighet och medtrafikanter på cykel som tyckte att den rullstolsburne borde flytta sig snabbt.

Återigen gjorde jag reflektionen när jag körde hem att lagstiftning om att otillgänglighet måste klassas som diskriminering behövs. Det finns så många hinder och attityder som behöver förändras för att få ett samhälle FÖR ALLA.

Läs här vad Linköpings Tidning skriver om dagen http://www.linkopingstidning.se/article/articleview/48870/1/73/

Linköpings Universitet populärt

Corren skriver idag att Linköpings Universitet har lockat många sökande även inför denna hösttermin som snart tar sin början. Jätteroligt tycker jag både som Linköpingsbo och som kommunpolitiker. Läs också Universitets hemsida om de nya studenterna och Kalasmottagningen, där Linköpings kommun är en av sponsorerna.
Idag togs också första spadtaget för nya studentbostäder. Första etappen ska ge nya bostäder till nästa höstterminsstart.

Felmatchad arbetsmarknad

Svenskt Näringslivs Stefan Fölster skriver på dagens DN-debatt under rubriken "Felmatschad arbetsmarknad lämnar många unga utanför". Flera av hans åsikter är lätt att dela, andra inte.

Att debatten om ungdomsarbetslösheten är enkelspårig i Sverige eller åtminstone förenklad är sant. Att som socialdemokraterna påstå att om alla arbetslösa ungdomar sätts i utbildning så kommer arbetsgivarnas efterfrågan på kvalificerad arbetskraft att tillgodoses är väl det mest tydliga exemplet på en förenkling av problemet.
Därmed inte sagt att utbildning inte är värdefull. Men för ungdomar som inte fullgjort gymnasiet (och ibland inte ens grundskolan) så är det sannolikt mer lämpligt och framgångsrikt att få en anställning till lägre lön där utbildning ingår. Man brukar tala om "morötter och piska" för att skapa motivation. Här finns både och med en övervikt av morötter kan jag tycka.

Stefan Fölster lyfter också den omdebatterade frågan om ett mer flexibelt anställningsskydd. Jag tycker att mitt parti, Folkpartiet, har ett väl avvägt förslag, som innebär att kompetens ska väga tyngre än idag när en arbetsstyrka behöver minskas. Att anställningsskyddet fortfarande ska värnas är en socialliberal grundtanke.
Oron för att anställningsskyddet ska urholkas och konsekvenserna av detta bottnar, tror jag, till stor del i att det tyvärr alltemellanåt ges exempel på hur illa vissa arbetsgivare kan bete sig. Den misstro som redan finns i vårt land mot företag/företagare förstärks när media beskriver hur anställda kommer i kläm hos oseriösa arbetsgivare.

Att Arbetsförmedlingen borde konkurrensutsättas har jag tyckt länge. Jag förstår inte varför inte Alliansregeringen tagit itu med detta. Arbetsförmedlingens verksamhet kan ju inte betraktas som myndighetsutövning i den bemärkelsen att den inte skulle kunna skötas av fler aktörer. Därmed inte sagt att arbetsförmedlande inte till någon del skall vara i "egenregi" d v s statlig.

Fölster kritiserar att vissa partier vill höja a-kassan. Folkpartiet är ett av dessa partier. Här tycker jag att Fölster har fel. Han blandar ihop att "det ska löna sig att arbeta" med det försäkringsskydd som ett välfärdsland måste kunna garantera människor under en period mellan uppsägning och ett nytt jobb. Det är inte rimligt att människor ska behöva ställa om sitt liv under en kort period av arbetslöshet på grund av att a-kasseersättningen inte räcker till normala levnadsomkostnader. Det är samma syn som Sverige har på sjukpenningen. En kortare tids sjukskrivning ska inte föröda familjens ekonomi. Folkpartiet beskriver synen på försäkringsskydd i en SvD-artikel tidigare i somras.

Fölster skriver att det är avgörande hur ungdomar lyckas lära och bygga upp erfarenheter som gör dem efterfrågade senare i livet. En reflektion jag gör är att vi alla oftare bör tala om "arbetets värde". Det ges - alltför ofta, tycker jag - bilder av att arbeta är en del av livet som tyvärr måste genomlidas. Skolan ska vara "rolig" inte en förberedelse för vuxenlivet. Ett sabbatsår efter gymnasiet för att "känna efter vad man vill göra" är naturligt för många. Och bland vuxna talas ofta om pension så tidigt som möjligt så "man får göra vad man vill".
Alla har självklart rätt att tycka och uttrycka vad man vill. Men det behövs en balans i debatten. Det går att leva ett rikt liv med olika intressen under ett långt arbetsliv. Och det är inte fel att tycka att det är kul att jobba. Och det är inte fel att skolan förbereder unga männisskor för både livet i sig och arbetslivet. Arbete är inte ett nödvändigt ont utan något som ger social gemenskap, tillfredsställelse över att uträtta något och att kunna försörja sig. Och alla jobb behövs!

Kollat kollektivtrafiken

Idag har jag tillsammans med mina partikollega Maud Ericsson kollat busshållplatser i ett av kommunens bostadsområden. Eller kanske mer rätt: vi kollade vilka som var kvar efter viss indragning.
En boende i området svarade på vår medborgarenkät tidigare i somras och berättade att tre hållplatser "försvunnit". Vilket förstås innebär längre avstånd till den som nu är "närmast".

Nu är det ju Landstinget som tagit över ansvaret för kollektivtrafiken i länet och därmed också i vår kommun. Men det förtar inte vårt ansvar som kommunpolitiker att se till att målet om att så många som möjligt ska kunna använda kollektivtrafiken i stället för bilen kan upprätthållas.
Och för äldre och för personer med funktionsnedsättning kan det ju handla om att behöva anlita färdtjänst trots att man skulle kunna ha friheten att ta bussen utan att behöva förbeställa sin resa. Det är ingen bra utveckling.

Boken om Thomas Quick

Läser i dagens Östgötacorrespondenten en intervju med journalisten Mattias Göransson kring Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick - att skapa en seriemördare" (länk saknas tyvärr). Boken, som ges ut postumt, eftersom författaren avled i januari i år, är skriven ur ett vårdperspektiv.
Vad var det som hände egentligen? En vårdskandal eller myndigheters "bisarra längtan efter att få stoltsera med en svensk seriemördare"? frågar Råstam i boken. Allt efter modell USA.

Vårdskandal eller rättsskandal? Oavsett vilket så är det fruktansvärt hur en människa kan bli utsatt. Och alla andra som berörts genom att ett antal personer mördats och där anhöriga inte vet om rätt person dömts för morden.

Såg att en förälder önskar en kommission. Ja, kanske. Oavsett om det är en vårdskandal eller en rättsskandal.

Åter på jobbet

Så var semestern slut för den här gången. Första dan på jobbet idag, alltså. Inte så motigt när man har förmånen att få syssla med sitt största intresse, nämligen politik, på heltid.
Dessutom hann dagen inte bli så många timmar gammal förrän regnet kom - igen.

En som tydligen gjort sista dan på jobbet idag är, enligt media, Tillväxtverkets generaldirektör (Aftonbladet, DN, Expressen, SvD).

Årsdagen av Oslo och Utöja

Så har det gått ett år sedan den fruktansvärda tragedin som drabbade vårt grannland Norge. En tragedi ur ett nationellt perspektiv men självklart också för varje enskild människa som berördes. Föräldrar och andra anhöriga till de omkomna inte minst.
För de som överlevde är naturligtvis den här dagen enormt känslofylld. Jag hoppas att alla fått professionell hjälp att bearbeta det som hände. Såg på morgonTV en intervju med den unge mannen som hade till uppgift att kolla vilka som reste till Utöja. Han berättade om sin väg tillbaka under året som gått och att han fått psykologhjälp för att bearbeta sina tankar och frågorna: kunde jag ha förhindrat Behring-Breiviks möjlighet att komma iland på ön?

Under året har vi alla kunnat ta del av den pågående rättegången. Den 24 augusti faller domen enligt mediauppgifter.

Tack DO

En utmärkt saklig artikel i gårdagens GP och i Dagens Samhälle kring behovet av en lag där otillgänglighet klassas som diskriminering. Tack DO! All opinionsbildning behövs för att få en lagändring till stånd.

Märkligt om kameror på Ågatan

Efter den senaste riktigt otäcka händelsen på Ågatan med skottlossning mot en krog kommer som ett brev på posten rop på övervakningskameror (Corren 13-14 juni 2012).
Och idag anser Correns chefredaktör Charlotta Friborg att det finns starka skäl för ett Ja till kameraövervakning. Detta trots henns utmärkta argumentation i meningen innan till varför kameror inte borde finnas där om samhället respekterar individens skydd för den personliga integriteten.

Om nu kameraövervakning ska accepteras på stans krogtätaste gata så måste argumenten för detta vara ärliga och sanningsenliga. Den här typen av brott - eller rättare typen av brottslingar - hindras inte av ett antal övervakningskameror. Däremot kan brottslingarna förhoppningsvis lättare spåras och dömas att sona sina brott. Under förutsättning att de inte är maskerade, vilket de tydligen varit den här gången.
För tydligen har Polisen redan kameror på plats. Och trots detta hände skjutningen. Berodde det månne på att skurkarna inte visste att det fanns kameror? Om de hade vetat det hade de då avstått från att skjuta klockan fyra på morgonen? Nej, troligen inte.
Den här typen av brott förhindras inte med fler och fler steg mot "ett storebror ser dig-samhälle". Däremot skulle säkert ökat antal poliser med regelbunden närvaro minska riskerna och därmed öka tryggheten för vanligt folk att vistas på Ågatan.

Sverige har aldrig haft tillgång till så många poliser som nu. Alliansregeringen har leverat vad man lovat. Handlar det om prioriteringar, handlar det om att resurser går till skrivbordsarbete som annan personal skulle kunna utföra? Jag vet inte. Men någonstans blir det fel när polisstyrelsens ordförande vill ha fler övervakningskameror för att förhindra grov brottslighet i stället för att se till att polisen kontinuerligt och dygnet runt kan prioritera den mest brottsutsatta gatan i stan.

Skydda äldre från våld och övergrepp

I morgon - den 15 juni - är det den internationella dagen mot våld och övergrepp mot äldre, World Elder Abuse Awareness Day. Något att tänka på och att göra något åt.
Se Barbro Westerholms (FP) nyhetsbrev kring ämnet.

Kompetenta kvinnor och Dialog med företagare

Idag besökte jag ett lokalt assistansföretag, Björkö Assistans, i samband med den s.k. 100-dagen i Linköping.
Ett årligt förekommande arrangemang, som i år fyller fem år. Därav lite extra trevligt med mat och mingel under kvällen på Sky Meeting, där man kan beskåda Linköping från 19 våningars höjd. Underbart!

Vid mitt besök fick jag en god inblick i hur ett medelstort, lokalt assistansföretag jobbar. Jag fick också med mig hans och hans medarbetares synpunkter kring regelverk och myndighetshantering rörande personlig assistans. Förstår också hur mycket skada den s.k. rullstolsmannen i Östergötland och bedrägerierna i Halland gjort när det gäller allmänhetens misstro mot de som jobbar i branschen.

Men jag mötte också engagemang och arbetsglädje, vilket kändes mycket bra. Därutöver en trevlig pratstund om vardagslivet i största allmänhet.

Kul under kvällens arrangemang var också presentationen av två ganska nyanställda, mycket kompetenta kvinnor på ledande poster i kommunen. Den ena kvinnan är näringslivschef och den andra samhällsbyggnadsdirektör. Goda förebilder för dagens unga kvinnor på väg ut i yrkeslivet. Och inte nog med det. Presentationen gjordes av ytterligare en kompetent kvinna, som också håller i allt arbete med denna dag.

Det talas ibland om backlash för jämställdhet och kvinnors karriärmöjligheter. Och det är säkert sant i vissa delar och på vissa områden. Men det har ändå hänt en hel del utveckling i positiv riktning. Det är inte så längese´n som det skulle ha stått åtminstone två män vid ett framträdande under en sådan dag.

En vecka präglad av tillgänglighetsfrågan

I går genomfördes årets tillgänglighetsmarsch runtom i landet. I Östergötland gick marschen i år i Linköping. God uppslutning från organisationerna med DHR i spetsen. Också politiken var representerad med flera lokala partiföreträdare. Flest tror jag vi var från Folkpartiet vars vikarierande riksdagsledamot Mathias Sundin (hemmahörande i Norrköping) också deltog. Se Carina Bobergs blogg.

ÖstgötaCorrespondenten hade i fredagens tidning en intervju med mig och en moderat riksdagsledamot från Motala (läs intervjun nedan).

ÖstgötaCorrespondenten 25 maj 2012

Darell (FP) kräver ny diskrimineringslag

- Beredd att gå samman med (S) mot (M)

 Linnéa Darell (FP) kräver en diskrimineringslag som omfattar tillgänglighet. Hon hamnar därmed på kollisionskurs med Moderaterna som hävdar att en ny lag skulle kosta samhället tio miljarder kronor.

- För att tala klarspråk är moderaterna en ”propp” när det gäller en ny diskrimineringslag, säger Linnéa Darell, som har stor erfarenhet av att arbeta med frågor som rör funktionshinder på lokal och nationell nivå.

Rätt att delta
För Linnéa Darell är tillgängligheten en fråga om mänskliga rättigheter, alla ska ha rätt att delta i samhällslivet.

- Det finns en rädsla för att näringslivet ska påverkas av höga ombyggnadskostnader. Men det finns inga sådana erfarenheter från andra länder med liknande lagstiftning.

Andreas Norlén, moderat riksdagsledamot från Östergötland, är Moderaterna en ”propp” när det gäller en ny diskrimineringslagstiftning?

- Vi är inte någon bromskloss. Tvärtom tar vi frågan om diskrimineringslagen på stort allvar. Vi vill göra en grundlig utvärdering och vi måste ha finansiering. Statskontoret har räknat på samhällskostnader på omkring 10 miljarder kronor per år.

Marsch för tillgänglighet

På lördag går marschen för tillgänglighet i Linköping och en mängd andra platser i landet. Det är för tionde året i rad handikapprörelserna genomför marschen ändå har det inte blivit någon lagändring.

Genom utredningen ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund” finns ett färdigt lagförslag om att klassa otillgänglighet som diskriminering. Förslaget har legat på regeringens bord sedan december 2010. Det finns också en majoritet i riksdagen för att rösta igenom ett sådant lagförslag.

- Socialdemokraterna stödjer handikapprörelsen när det gäller tillgängligheten. Vi brukar ju inte jobba så inom alliansen men i det här fallet är det frestande, säger Linnéa Darell och öppnar därmed för ett blocköverskridande beslut.

- Om den goda viljan fanns skulle en ny diskrimineringslag kunna träda i kraft inom ett år, tror hon.

Allt fler äldre

Förbundet Delaktighet handlingskraft rörelsefrihet (DHR) som arrangerar marscherna säger sig ha tröttnat på politikerna som säger sig vara för en ny lagstiftning men ändå inte driver igenom den. Därför kommer inga politiska tal att hållas vid marscherna i Stockholm och Göteborg. I Linköping är det Bo Svensson från DHR som håller tal.

- Kanske är det något slags politisk taktik Moderaterna håller på med, jag har svårt att förstå deras handlande. Det är inte bara personer med funktionsnedsättning som drabbas av bristande tillgänglighet, gruppen med äldre blir all fler.

Flera andra länder har en diskrimineringslag som omfattar tillgänglighet, hur ser du på det?

- Vi kan bara ta ansvar för hur situationen ser ut här, säger Andreas Norlén.

När tror du det kan komma en ny lag i Sverige?

- Det vågar jag inte ha en uppfattning om.

--------

Linnéa Darell har tidigare suttit i riksdagen där hon lagt flera motioner om funktionshindrades situation och i LSS-kommittén. Numera är hon kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden. Andreas Norlén sitter bland annat i Konstitutionsutskottet som bland annat arbetar med mänskliga rättigheter.

 Annika Rehn

Läs gärna inlägget på bloggen Fulldelaktighet.nu. Läs också mitt tidigare blogginlägg med länk till FP-rapport.

Tydligare myndighetsstruktur inom vård & omsorg

I veckan presenterades statens vård- och omsorgsutredning med rubriken "Gör det enklare!"
Förslaget innebär att fyra myndigheter ersätter dagens tio myndigheter bl a Socialstyrelsen, ett statligt bolag samt Hjälpmedelsinstitutet, som är en ideell förening.
De nya myndigheterna är:
Kunskapsmyndigheten för hälsa, vård och omsorg
Inspektionen för hälsa, vård och omsorg
Infrastrukturmyndigheten för hälsa, vård och omsorg
Myndigheten för välfärdsstrategi

Jag kan inte bedöma de totala effekterna av förslaget men det jag spontant känner är bra är den särskilda Inspektionen, där tillstånds- och tillsynsverksamhet föreslås finnas.

Redan när förslaget om att flytta den sociala tillsynen från Länsstyrelserna till Socialstyrelsen var på remiss var jag - och många med mig - tveksamma. Inte att flytta tillsynen från Länsstyrelserna men sammanslagningen med Socialstyrelsen. Det hade varit klokt att redan från början inrätta en separat tillsynsmyndighet.

Utredaren beskriver också en tidplan för förändringen. Det är snabba ryck. Om ett och ett halvt år ska de fyra myndigheterna vara på plats. Fa´n tro´t!

Förbud mot åldersdiskriminering

DN skriver idag att regeringen nu inför förbud mot åldersdiskriminering. Utmärkt! Då kan man räkna med att få anses som myndig och kapabel att själv bestämma om och när man vill ha t ex ett mobilabonnemang även efter fyllda 65+.

Det är dags att vi i Sverige vaknar upp och inser att en människa inte är förbrukad i och med att den ännu så länge traditionella pensionsåldern är uppnådd. Det gäller också i arbetslivet. Låt människor själva välja hur länge man vill jobba.

Ett samhälle där alla kan delta

Så lyder rubiken på Folkpartiets förslag från igår (2012-05-10) att införa skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. För oss folkpartister har det varit ett självklart mål sedan länge. Målet befästes ytterligare i höstas då landsmötet gav starkt stöd till en motion från Anne-Marie Ekström.

Sverige står bakom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det betyder ett ansvar att se till att ha lika förutsättningar för deltagande i samhällslivet antingen man har en funktionsnedsättning eller ej. Så är det dock inte idag. Det finns regelverk i den riktningen och på flera områden t ex byggnormer, tillgänglig kollektivtrafik m fl men trots detta fortsätter vi att bygga fast oss i ett samhälle där många människor inte kan vara med på lika villkor.

Goda exempel och erfarenheter finns att hämta från andra länder. USA var först med en diskrimineringslag. År 1990, alltså för 22 år se´n kom ADA (Americans with Disabilities Act). Andra exempel är Australien (1992) och Norge 2009. Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika och Frankrike har motsvarande lagstiftning.
Så det är hög tid för Sverige att leva upp till de åtagande som anslutningen till FN-konventionen innebär också i verkligheten och inte bara som en ministerunderskrift.

Nu är det ju också så att god tillgänglig för personer med funktionsnedsättning även är bra för alla andra medborgare. För äldre (notera den demografiska utvecklingen), för familjer med barnvagnar m fl. Vi ska också komma ihåg att även den som inte har en funktionsnedsättning idag kan ha ett stort behov i morgon på grund av en stroke, en trafikolycka eller annan händelse som förändrar livet.

En vanlig invändning från både politiskt håll som från näringsliv och andra aktörer är att en lagreglering skulle komma att betyda orimligt stora kostnader. Men i de länder som haft diskrimineringslagstiftning i tjugotalet år finns inga belägg för det. Inte heller att rättsväsendet belastats onomalt mycket rörande anmälningar om diskriminering.

Hur skulle då en lag se ut i Sverige? Ja, det finns faktiskt ett färdigt förslag att genomföra. Utredningen "Bakom fagert tal" från 2010 fick övervägande positiv respons och Folkpartiets uppfattning är att grunden finns för att snabbt åstadkomma en lagstiftning. Vad gäller kostnadsfrågan, som några remissvar uttryckt oro för, så menar utredaren att berörd verksamhet måste kunna bära kostnaden - lagen ska inte driva verksamheter i konkurs. Och, som jag skrev ovan, erfarenheter från andra länder visar inte på att orimliga kostnader blir konsekvensen av en dylik lagstiftning.

Folkpartiets ställningstagande är glasklart. Bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering. Grunden för vårt ställningstagande är liberalismens mål att varje individ i så stor utsträckning som möjligt ska ha makt att forma sitt liv. Nu väntar vi på övriga partiers besked!

Det räcker med LSS-utredningar - stå upp för de fagra löftena!

I veckan debatterades och beslutades socialutskottets betänkande rörande funktionshinderpolitiken. Huvudfrågan var vad händer med den personliga assistansen. Flera hundra personer har mist sin assistans sedan hösten 2009 genom Försäkringskassans tolkning av en regeringsrättsdom. Åtskilliga politiska röster har uttryckt kritik och riksdagens socialutskott har gjort uttalanden om att inriktningen i LSS-lagstiftningen ligger fast. Vackra ord som ingett förhoppningar hos personer med omfattande funktionsnedsättning att kunna fortsätta att leva som andra med stöd av personlig assistans.

Försäkringskassans svar blev att uttalanden - om så från den lagstiftande församlingen i landet - har ingen betydelse. Vill politikerna undanröja regeringsrättsdomens effekter måste man förtydliga lagen.

Regeringen tillsatte en utredning för att se hur fusk och missbruk av den personliga assistansen kan förhindras. Inget fel i det. Ingen  - allra minst de som behöver assistans - är betjänt av att sådant förekommer.

Nåväl, utredningen "Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning" lämnades till regeringen i februari i år. Men den gav inga svar på hur de, som trots sitt rättmätiga behov av assistans blivit och fortfarande blir av med den, skulle få en annan bedömning. Och det var heller inte avsikten med utredningen.

Så kvar stod de assistansberättigade med sin oro. Motioner skrevs av riksdagsledamöter och löften fortsatte att ges. Socialutskottet arrangerade utfrågningar av myndighetsföreträdare bl a Försäkringskassan men också av organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Kändes seriöst och gediget.

Vad blev då slutsatsen? Ja, tro det eller ej. En ny utredning med uppdrag att "skyndsamt" komma med redovisning. Med "skyndsamt" menar utskottet åtta månader och sedan ska regeringens slutsatser inväntas. I verkligheten betyder det för alla assistansberättigade som det närmaste året kan bli berörda av de lagenliga tvåårsomprövningarna ytterligare ett år av oro över vad framtiden kan komma att innebära. Och de som det närmaste året råkar ut för sjukdom eller olycka, som leder till grav funktionsnedsättning, kan inte vara säkra på att få det stöd som LSS och personlig assistans var tänkt att ge.

Nu precis när jag skriver det här hålls en manifestation i Stockholm med rubriken "Assistansaktionen". Flera av talarna känner jag bl a Vilhelm Ekensteen. Vilhelm vet vad han talar om när han beskriver betydelsen av personlig assistans. Jag har många gånger haft anledning att bli djupt imponerad den ork och det engagemang han visar prov på trots en mycket omfattande funktionsnedsättning.

Det var väl inte så här det skulle bli? Alliansregeringen med Bengt Westerberg (FP) som socialminister i början av nittiotalet införde LSS inkl den personliga assistansen. En reform som många med omfattande funktionsnedsättning beskrivit som en revolution. De fick möjlighet att delta i föreningsliv, att kunna arbeta och att kunna delta i sina barns aktiviteter som andra föräldrar. De kunde styra över sitt vardag på det sätt som vi utan funktionsnedsättning tar för självklart.

Jag har hört många politiker kritisera att dåvarande regering inte insåg kostnaderna. Men vad är innebörden av den kritiken? Att samhället inte har "råd" att låta människor med grava funktionsnedsättningar få studera, jobba och leva som andra? Hade lagen inte införts om kostnadsutvecklingen kunnat förutses?

Det är med sorg i hjärtat jag nu ser riksdagens och regeringens hantering av den personliga assistansen. Allra mest ledsen är jag över att Allianspartierna inkl mitt eget parti skjuter frågan framför sig genom en ny utredning. En manifestation av det slag som "Assistansaktionen" är skulle inte behövas under en regering där Folkpartiet ingår.

1 maj

Två nya partiledare inför årets 1 maj-tal. Stefan Löfven för socialdemokraterna och Jonas Sjöstedt för vänsterpartiet. Nya partiledare men inte så mycket nytt i talen om man får tro referaten.
Skäll på regeringen, förstås.
Jonas Sjöstedt tänker tydligen betala alla sina föreslagna reformer med en s.k. "bankskatt", som påstås inbringa 4 miljarder i statskassan.

Imorgon presenteras oppositionspartiernas skuggbudgetar. Ska försöka hinna kolla dem.

Trängselskatt utan trängsel?

Centerpartiet tycker att Linköping bör införa trängselskatt (DN-debatt). Jag - och många andra också - undrar varför? Om skatt på trängsel ska införas måste det finnas trängsel, eller? I Linköping är det smärre bilköer ca en halvtimme på morgonen och lika länge när folk ska hem från jobbet. Jag kör varje dag så jag har rätt god koll på trafikläget.

Egentligen är det väl en miljöskatt centerpartiet vill ha. Men inte heller det behövs i Linköping. Alla bussar i kollektivtrafiken och de flesta taxibilar (samt en del privatpersoner) kör på biogas, vilket har inneburit en fantastisk förbättring av luften i innerstan.

Nej, Folkpartiets recept om man vill minska biltrafiken i tätorten är mycket mer positivt. Bygg ut kollektivtrafiken så att även vi som bor på landsbygden kan nyttja den för arbetsresor. Så dyrt som nu är att köra bil så skulle de flesta av oss säkerligen välja bussen. Eller kanske pendeltåget om regeringen beslutar sig för att bygga fler spår så det kan bli fler pendeltåg och fler stopp.

Ekonomiska styrmedel kan vara rätt i en del fall. Men de måste i så fall vara av det slag att syftet blir begripligt för människor. Risken är att de annars saknar effekt. Vill man ändra folks beteenden då är ofta morötter bättre än piska.