Felmatchad arbetsmarknad

Svenskt Näringslivs Stefan Fölster skriver på dagens DN-debatt under rubriken "Felmatschad arbetsmarknad lämnar många unga utanför". Flera av hans åsikter är lätt att dela, andra inte.

Att debatten om ungdomsarbetslösheten är enkelspårig i Sverige eller åtminstone förenklad är sant. Att som socialdemokraterna påstå att om alla arbetslösa ungdomar sätts i utbildning så kommer arbetsgivarnas efterfrågan på kvalificerad arbetskraft att tillgodoses är väl det mest tydliga exemplet på en förenkling av problemet.
Därmed inte sagt att utbildning inte är värdefull. Men för ungdomar som inte fullgjort gymnasiet (och ibland inte ens grundskolan) så är det sannolikt mer lämpligt och framgångsrikt att få en anställning till lägre lön där utbildning ingår. Man brukar tala om "morötter och piska" för att skapa motivation. Här finns både och med en övervikt av morötter kan jag tycka.

Stefan Fölster lyfter också den omdebatterade frågan om ett mer flexibelt anställningsskydd. Jag tycker att mitt parti, Folkpartiet, har ett väl avvägt förslag, som innebär att kompetens ska väga tyngre än idag när en arbetsstyrka behöver minskas. Att anställningsskyddet fortfarande ska värnas är en socialliberal grundtanke.
Oron för att anställningsskyddet ska urholkas och konsekvenserna av detta bottnar, tror jag, till stor del i att det tyvärr alltemellanåt ges exempel på hur illa vissa arbetsgivare kan bete sig. Den misstro som redan finns i vårt land mot företag/företagare förstärks när media beskriver hur anställda kommer i kläm hos oseriösa arbetsgivare.

Att Arbetsförmedlingen borde konkurrensutsättas har jag tyckt länge. Jag förstår inte varför inte Alliansregeringen tagit itu med detta. Arbetsförmedlingens verksamhet kan ju inte betraktas som myndighetsutövning i den bemärkelsen att den inte skulle kunna skötas av fler aktörer. Därmed inte sagt att arbetsförmedlande inte till någon del skall vara i "egenregi" d v s statlig.

Fölster kritiserar att vissa partier vill höja a-kassan. Folkpartiet är ett av dessa partier. Här tycker jag att Fölster har fel. Han blandar ihop att "det ska löna sig att arbeta" med det försäkringsskydd som ett välfärdsland måste kunna garantera människor under en period mellan uppsägning och ett nytt jobb. Det är inte rimligt att människor ska behöva ställa om sitt liv under en kort period av arbetslöshet på grund av att a-kasseersättningen inte räcker till normala levnadsomkostnader. Det är samma syn som Sverige har på sjukpenningen. En kortare tids sjukskrivning ska inte föröda familjens ekonomi. Folkpartiet beskriver synen på försäkringsskydd i en SvD-artikel tidigare i somras.

Fölster skriver att det är avgörande hur ungdomar lyckas lära och bygga upp erfarenheter som gör dem efterfrågade senare i livet. En reflektion jag gör är att vi alla oftare bör tala om "arbetets värde". Det ges - alltför ofta, tycker jag - bilder av att arbeta är en del av livet som tyvärr måste genomlidas. Skolan ska vara "rolig" inte en förberedelse för vuxenlivet. Ett sabbatsår efter gymnasiet för att "känna efter vad man vill göra" är naturligt för många. Och bland vuxna talas ofta om pension så tidigt som möjligt så "man får göra vad man vill".
Alla har självklart rätt att tycka och uttrycka vad man vill. Men det behövs en balans i debatten. Det går att leva ett rikt liv med olika intressen under ett långt arbetsliv. Och det är inte fel att tycka att det är kul att jobba. Och det är inte fel att skolan förbereder unga männisskor för både livet i sig och arbetslivet. Arbete är inte ett nödvändigt ont utan något som ger social gemenskap, tillfredsställelse över att uträtta något och att kunna försörja sig. Och alla jobb behövs!

Klädsel på jobbet kan väl regleras utan lagstiftning?

Det är lätt att dela uppfattningen att i vissa yrken är en ansiktstäckande klädsel olämplig. Det gäller i förskola och skola, inom sjukvård, vård och annan omsorg och kanske fler arbetsområden, som jag inte kommer på just nu. Att kommunicera innebär ju som bekant inte bara de ord vi säger utan kroppsspråk inklusive ansiktsuttryck är minst lika viktiga. Ibland kanske viktigare, eftersom orden kan vi styra men inte alltid ansiktsuttryck och kroppsspråket.
Själv har jag då och då råkat ut för att människor börjar debattera mot en åsikt som jag inte uttalat men som jag förmodligen uttryckt på annat sätt. Vänner brukar påpeka att det syns vad jag tänker. Det är ju lite ruskigt. Men det visar vilken betydelse annan kommunikation än ord kan ha.

Men måste fördenskull arbetsklädsel regleras i lag? Jag är ytterst tveksam och instämmer med LUF:s ordförande Adam Cwejman
"Oavsett så måste frågan ställas om det är nödvändigt att vi har specifika regler för slöjor eller om det faktiskt räcker med att arbetsgivare har möjligheten att ställa generella krav på anställda?"

Ytterligare skäl till min tveksamhet är att ett liberalt parti ska vara försiktigt med att tala om förbud så snart en företeelse i samhället skapar problem. Det kan finnas andra sätt att lösa dem som känns mer liberala än förbud och lagstiftning. Arbetsklädsel borde vara en sådan fråga.

Förslaget har i alla fall väckt uppmärksamhet. Alla media - SvD, DN, Aftonbladet, m fl och massor av bloggar - Roger Haddad, Carina Boberg, Gulan Avci, Anna SteeleKarlström,
Nina Larsson, Runo Johansson - skriver.

Rekommendation: Rösta på Alliansen

På DN Debatt idag finns artikeln "Därför är Alliansen det bästa valet för oss äldre." Artikeln är skriven av fyra tidigare - och till viss del fortfarande - aktiva politiker för Allianspartierna. En del kommentatorer menar att dessa fyra självklart rekommenderar väljarna att rösta på Alliansen.

Och visst är det självklart. Men det fina med artikeln är att den ger saklig information kring varför man som äldre bör rösta på Alliansen.

Några exempel:
* fler i arbete/arbetslinjen är enda sättet att få långsiktigt hållbara pensioner och resurser till välfärd

* skattesänkningar för pensionärer varav två genomförda och en tredje på gång

* lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet

* slopad löneskatt för äldre anställda

* extra högt jobbskatteavdrag för den som vill jobba efter fyllda 65

* värdighet, respekt och valfrihet i äldreomsorgen


Ställ detta mot de rödgrönas besked om fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, bidragslinje i stället för arbetslinje (hur ger det långsiktiga resurser till pensioner och välfärd?), nej till lagstiftning om äldres rätt att välja omsorg och boende samt alla ytterligare skattehöjningar som Lars Ohly (V) har aviserat ska komma under mandatperioden om de rödgröna bildar regering eftr höstens val.

Visst är väl Alliansen det självklara valet, eller hur? Både för 65-plussare och andra.

Läs även Sörlidens blogg

Mer eller mindre arbete?

Har lite sporadiskt lyssnat på rapporterna från MP:s kongress i helgen. Partiet vill regera Sverige och språkrören Eriksson/Wetterstrand försöker att visa trovärdighet på området samtidigt som medlemmarna inte är beredda att frångå vissa förändringskrav som kännetecknat Miljöpartiet.

Ett sådant är synen på arbete. Länge har partiet drivit 30 timmars arbetsvecka. Nu har man tydligen fastnat för 35 timmar, åtminstone som ett första krav. MP:s ledning inser uppenbarligen att arbetstidsförkortning minskar skatteintäkterna och eventuellt reformutrymme. Men de gröna medlemmarna delar inte den insikten.

Det är ju inte bara reformutrymmet som påverkas av antalet arbetade timmar. Även den nuvarande nivån på det vi allmänt kallar "välfärd" d v s skola, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och sjukvård påverkas. Och - inte att förglömma - nivån på pensionerna!

Det sistnämnda blev mycket tydligt efter regeringsskiftet, då pensionerna steg på grund av att arbetlösheten minskade och alltfler kom i arbete. Motsatt effekt syns nu i samband med finanskrisen.

Nu säger språkrören att det framförallt är för barnfamiljerna partiet vill sänka arbetstiden med motiveringen att de ska klara att få ihop livspusslet. Samtidigt vill de röd-gröna regeringsalternativet, där MP ju ingår, ta bort RUT-avdraget (?!).
För samhällsekonomin och därmed också för barnfamiljerna är det mer lönsamt att behålla RUT-avdraget och skippa arbetstidsförkortningen.

Ett bibehållet RUT-avdrag ger jobb och därmed fler arbetade timmar, som bidrar till samhällsekonomin. Det minskar svartarbetet, vilket leder till högre skatteintäkter. Och det underlättar att klara livspusslet och möjliggör troligen också att den som vill jobba mer (och bidra till samhällsekonomin) hinner göra det. Så varför välja det för samhället och därmed för individen minst lönsamma alternativet?

Länkar: DN, Aftonbladet, Kent Perssons blogg, Rasmus (Liberal)

Hur länge ska man få jobba?

Hur ska framtidens välfärd finansieras? Ja, den mest säkra finansieringen är fler arbetade timmar. Och då nämns i debatten att vi behöver jobba längre d v s gå i pension senare än idag.

Det finns en annan aspekt på att jobba längre och det är att alltfler faktiskt vill jobba längre. Och framförallt vill man bestämma själv när man vill lämna arbetslivet. För många handlar det om en successiv nedtrappning. Jag utvecklar detta tillsammans med synpunkter på LAS-regler i en debattartikel i Corren idag.

Åldersdiskrimineringen måste upphöra

Fyra läkare vid Karolinska har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering skriver SvD. Och Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommer att låta pröva frågan. Utmärkt! Jag begriper inte varför inte varje människa kan få bestämma själv när hon eller han vill avsluta sitt aktiva arbetsliv. I ett inslag på Östnytt i kväll berättar en narkosläkare om hur han trivs och mår bra av att få jobba halvtid i sitt yrke trots sina 83 år. I samma inslag berättade en man om hur han prövat på att vara pensionär på heltid men stod inte ut. Nu hade han tydligen lyckats få ett jobb. Jag undrar, är det bättre att samhället får en för tidigt åldrad och sjuk människa att ta hand om än att denna människa bidrar med skatteintäkter genom att jobba? För mig är svaret enkelt. Det är bättre med en pigg och glad pensionär i jobb än en ledsen och deprimerad i sjuksängen.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (FP) och ordförande i Liberala Seniorer skriver i sitt Nyhetsbrev i juni att hon gärna vill ha exempel för att kunna fortsätta kampen mot åldersdiskriminering. Andra som kämpar mot denna form av diskriminering är
1,6 miljonersklubben, som också kommenterat dagens Svd-artikel.

Lagen mot åldersdiskriminering infördes för ett par år sedan efter påtryckningar från EU. S-regeringen hade då legat på EU-direktivet i flera år. Flera personer hörde av sig till mig och undrade om den nya lagen innebar att 67-årsgränsen hade avskaffats. Men tyvärr, så var inte fallet. Vill man jobba kvar efter 67, måste man vara överens med arbetsgivaren om det.

Det är antalet arbetade timmar totalt i samhället som avgör hur mycket välfärd vi kan unna oss. I välfärdsbegreppet räknar jag också in nivån på pensionerna. Den demografiska utvecklingen i Sverige - precis som i många andra länder - innebär att allt färre yngre ska försörja allt större antal gamla. Den som inte vill unna äldre glädjen att vara kvar i arbetslivet kan åtminstone fundera över hur välfärden ska betalas framöver. Om alltför få betalar till det som ett anständigt samhälle bör ha, nämligen en bra äldreomsorg och hyggliga pensioner, kommer välfärden för de yngre att täras på. Något att fundera över för den som tycker att "gamlingarna" ska hålla sig hemma.

En annan aspekt är att människor inte är utbytbara hursomhelst. Den 67-åriga läkarna på Karolinska tar inte jobbet från någon av dagens arbetssökande 20-åringar. Det gör sannolikt inte heller den 83-årige halvtidsarbetande narkosläkaren. Det är andra orsaker till att unga människor inte får jobb.

Almedalen

Att Almedalsveckan pågår för fullt kan väl knappast undgå ens den som har ett marginellt intresse för politik och andra samhällsfrågor. Inte utan att jag känner lite ånger att jag inte åkte dit. Men nästa år ska jag vara på plats igen. En vecka i Almedalen 2010 kommer dessutom att vara en bra uppstart på den mest intensiva delen av min kampanj som riksdagskandidat.

Idag har det varit Folkpartiets dag i Almedalen. Utmärkt att Jan Björklund presenterade ett förslag på hur komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Bra också att han lyfte vårt gamla krav på en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Jag har skrivit om detta på min blogg flera gånger.

Alliansens ungdomsförbund bl a Liberala ungdomsförbundet kräver att moderpartierna på nytt tänker igenom integritetsfrågorna. Jag håller med. Regeringen kan inte bara gå vidare med de frågor som under hösten står på dagordningen utan en ny djupgående analys.

Låt nyanlända få möjlighet till arbete snabbt

Idag lämnar Asylmottagningsutredningen sitt förslag till regeringen och några av förslagen presenteras på DN Debatt. Att ge nyanlända asylsökande rätt att jobba så snart de kan är ett bra förslag. Även om det kan tyckas svårt så är det viktigt att för dem det är möjligt ska inte samhället lägga hinder i vägen. Ingenting underlättar inlärningen av ett nytt språk och integration som att naturligt ingå i det svenska samhället, vilket man gör om man har ett jobb. Detta har vi i Folkpartiet hävdat länge. Och inte bara vi för den delen. Erfarenheter hos dem som tidigare kommit till Sverige styrker uppfattningen.
Att kommunerna, mot ersättning från staten, ska ta ansvar för svenskundervisning, praktik etc är väl naturligt. I Linköping har redan Allianspartierna med fp-kommunalrådet i spetsen förbättrat såväl tillgång till praktik som till svenskundervisning.
Annat angeläget förslag i utredningen är förkortning av Migrationsverkets handläggningstider. Låt oss hoppas att detta mål kan förverkligas denna gång!
De asylsökandes val av bostadsort vållar ofta huvudbry för politiker i kommuner där många väljer att bosätta sig. Jag vet inte om utredningsförslaget löser problematiken. Generellt är jag tveksam till att använda ekonomiska incitament i så hög grad att ekonomiskt stöd till försörjning helt uteblir. Men det är bra att utredaren avfärdar idéer om att förbjuda människor att bosätta sig i en viss kommun som orealistiska.
Nu ser vi fram emot sedvanlig remissbehandling och en proposition kring de bästa av förslagen.

Hycklande (s) om samband utbildning-arbete

Socialdemokraterna Mona Sahlin och Thomas Östros skriver i dag på DN-Debatt att (s) kräver 50 000 extra utbildningsplatser. Men inte nog med det. I artikeln lägger man ut texten ordentligt för att försöka framstå som ett parti som förstår att god utbildning är viktigt. Bland skriver de att "Men utan en utbildningslinje fungerar inte arbetslinjen." Nej, just det! Jag blir så arg så knappt kan skriva, när jag ser detta hyckleri. Under åratal av socialdemokratiska regeringar har barn och ungdomar tillåtits lämna skolan utan de mest grundläggande kunskaper för att komma stärkta ut i ett framtida arbetsliv. I åratal har företrädare för arbetsförmedlingar och arbetsgivare påtalat att svårast på arbetsmarknaden har de ungdomar, som inte har godkända betyg från vare sig grundskolan eller gymnasiet.
Att skriva debattartiklar i opposition och påstå att partiet lärt sig läxan är inte så svårt. I den hittills aktuella skoldebatten finns inga tecken på att socialdemokratin i regeringsställning skulle komma att inta någon annan hållning än vad man gjort under tidigare regeringsår. Dessutom skulle vänsterpartiets skolpolitik naturligtvis få ett inflytande i en vänsterregering. Och vänsterpartiets skolpolitik handlar sannerligen inte om att koppla ihop utbildningslinje med arbetslinje!