Ibland kan det gå fort att fatta beslut

 Den 24 februari i år (2022) invaderade Ryssland Ukraina. Den dagen var socialdemokraterna fortfarande motståndare till medlemskap i försvarsalliansen NATO. "Tvåhundra år av alliansfrihet har tjänat Sverige väl" löd det ständiga svaret på några andra riksdagspartiers fråga om inte Sverige borde söka medlemskap. 

Nu,  inför kommande söndag den 15 maj 2022, tyder allt på att den socialdemokratiska regeringen kommer att, tillsammans med Finland, meddela att en ansökan om svenskt medlemskap i nämnda NATO föreslås inlämnas. Eftersom det finns majoritet för en sådan i riksdagen så kommer den att bifallas. Ibland kan det gå fort att fatta beslut! 

Själv är jag inte så tveksam till att Sverige ansöker om NATO-medlemskap mot bakgrund av hur säkerhetsläget i vår närhet radikalt förändrats. Även om jag sörjer över att visionen "ett Europa för fred och frihet" redan tycks kraschad. Aldrig trodde jag, att jag, född samma år som andra världskriget avslutades, skulle uppleva den förändring i omvärlden som vi nu bevittnar. 

Såg nyligen ett TV-program där för- och nackdelar med svenskt medlemskap i NATO diskuterades på ett sakligt, seriöst sätt. Även om jag, som jag skriver ovan, inte är så tveksam till svenskt medlemskap, så tycker jag att det ligger mycket i Svenska Freds argumentation kring Sveriges möjligheter att fortsättningsvis vara en röst för kärnvapennedrustning i världen. Men jag vill tro att det är förenligt. För vem vill egentligen ha kärnvapen?! Även om man inser att länder måste ha ett försvar. För det kommer troligen alltid att finnas ledare i ett eller flera länder i världen som inte kan nöja sig med det utrymme man har att styra över. 

 

(S) och (M) prioriterar partiegoismen före en human och långsiktig migrationspolitik

Så var då partierna i Sveriges riksdag inte kapabla att ro i land en uppgörelse för en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik. Målet var att den nya lagstiftningen skulle vara långsiktigt hållbar d v s inte ändras vart fjärde år beroende på styrkeförhållandena efter val. Men var målet egentligen realistiskt om man ser till hur riksdagspolitiken utvecklats efter senaste valet?
Med en socialdemokrati som sen årtionden bara haft ett mål med varje valrörelse - att behålla regeringsmakten. Kosta vad det kosta vill. Och även om LO gnölat och gnällt på den förda politiken under mandatperioderna så har ändå miljoner av medlemmars pengar slussats till (S)-valrörelser. Och detta trots att allt färre LO-medlemmar röstar på Partiet med stort S.  
Det andra partiet som gärna vill anse sig som statsbärande dvs Moderaterna (Nya är numera borttaget, vilket är helt rätt som jag ser det) är i dagsläget alltför upptagna med att förhålla sig till Sverigedemokraternas ställningstaganden i förhoppning om att få tillbaka väljare från förr. Det var ingen överraskning att (M) bara någon timme efter Åkessons (SD) presskonferens meddelade att de inte var beredda till en uppgörelse. Men så kunde moderaterna naturligtvis inte beskriva det för väljarna. I stället används (S):s koppling till Miljöpartiet och därmed regeringsfrågan som enda skäl.

Visst, jag tror nog att (S) vill undvika en regeringskris. Liksom väl i stort alla riksdagspartier i dagsläget. Och kanske skulle heller inte vi medborgare vara betjänta av en regeringskris med Corona och därmed sammanhängande bekymmer och oro. Men nu är det ju ändå så att med regeringsmakten följer också ansvaret att ta beslut hur obekväma de än kan kännas.

Varför mitt JA till en S-ledd regering

Den 26 november skrev jag på denna blogg om regeringsfrågan. http://linneadarell.blogspot.com/
Sär här skrev jag bl a:

" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!

Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."

I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.

Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.

Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11).  Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.

Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!

Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!

På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.

När får Sverige en ny regering?

Ja, den frågan ställer sig många sen veckor tillbaka. Kanske fler media än "vanliga" medborgare. För journalister har månaderna sen valet i september betytt att de inte behövt anstränga sig speciellt mycket för att fylla sidutrymmen respektive sändningstid. Somliga analyser har varit intressanta och kunskapsgivande. Andra har byggt på "sladder" dvs precis det jag varnade för i mitt blogginlägg den 22 september.
Många turer har det blivit. Många partiledarbesök i allehanda TV-soffor och nyhetsinslag. Vissa aktiviteter också naturligtvis för att få till stånd ett regeringsunderlag. Ulf Kristersson, moderaternas partiledare och Alliansledare, fick talmannens första sonderingsuppdrag. Gick inte så bra. Nästa sonderare blev socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. Gick inte heller så bra. Ville inte ens bli prövad av riksdagen. Nummer tre blev Annie Lööf, Centerpartiet, som inte heller lyckades. Hon var åtminstone ärlig och sa som det var. Herrar Kristersson och Löfven vill bara rösta på sig själva som statsminister.
Och där befinner sig svensk rikspolitik idag. Nu är bollen tillbaka hos Löfven och flera partier våndas över hur och om man ska bidra till att en regering kommer till stånd. Även om bollen nu ligger hos Löfven och socialdemokraterna ska inte Alliansen och Ulf Kristersson räknas ut som eventuell regeringsbildare.

I mitt uppdrag som ledamot i Liberalernas partistyrelse har jag deltagit i respektive följt många diskussioner både i form av regelrätta sammanträden, diskussioner på partimöten i kommun och län, i media samt på Facebook. Sistnämnda forum kan bidra till att bredda debatten med nya vinklingar och tankeväckande idéer. Tyvärr även motsatsen. Inskränkthet, okunskap, personliga påhopp och beskyllningar som ofta bottnar i påstådda "läckor".

Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!

Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L).

När jag för trettiofem år sen blev medlem i dåvarande Folkpartiet (idag Liberalerna) var det efter att först läst igenom alla partiers program och under en tioårsperiod följt (Fp):s politik noggrant och även röstat på partiet i olika val under 1970-talet. Erfarenheterna av socialdemokratisk politik under några år i SSU (socialdemokratiska ungdomsförbundet) gjorde att jag sökte ett parti som sätter individen före kollektivet. Och vars politik ändå innebär ett gemensamt samhällsansvar när så behövs.
De skillnader mellan partierna som avgjorde mitt val då tycker jag finns även idag.

Men hur tänker jag då kring regeringsbildning 2018? I vilket samarbete vill jag att Liberalerna ska ingå? Med tanke på (L):s svaga valresultat både i år och föregående val så kanske lösningen är oppositionsrollen? Jag läser Olle Wästbergs (L) krönika i tidningen NU den 16 februari 2017, som avslutas "Slutsatserna av detta resonemang är att om ett parti ska få långsiktigt inflytande på politiken är det viktigt att ha styrka i opinionsbildningen och skapa ett väljarstöd som ger en bas för inflytande i en regering. Annars kan man avstå från regerandet och skapa långsiktig kraft genom att vara en effektiv och opinionsbildande opposition."

Dan Eliasson avgår - och tillträder

Så blev då trycket för hårt på regeringen rörande rikspolischefen Dan Eliasson. Socialdemokraterna insåg att man inte med trovärdighet kan gå till val på Lag och ordning (eller Ordning och reda på gator och torg som kanske s-ministrar skulle säga) med en så ifrågasatt rikspolischef.
Visst kan man förstå att det i dagsläget är ett jättesvårt jobb. Men desto viktigare då att ha en polisledning som kan samla sina styrkor, behålla och inspirera sina anställda och inge förtroende hos allmänheten.

Nu ska samme ifrågasatte Eliasson leda en annan mycket viktig myndighet, MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med 850 anställda enligt morgonens information på Polisens hemsida.

Jag är ingen anhängare av att människor, som inte lyckas göra ett bra jobb på en tjänst, behöver göras arbetslösa eller ges konstruerade arbetsuppgifter. Men om man som Dan Eliasson passerat den ena generaldirektörsstolen efter den andra med bara några få år på varje ställe och - åtminstone under tiden på Försäkringskassan rejält kritiserad - så borde de nya arbetsuppgifterna inte vara på GD-nivå. Det finns många andra välbetalda jobb för välutbildade och livserfarna människor. Alla människor är inte lämpade att leda stora organisationer.

Nu väntar jag och resten av Sverige på vem efterträdaren blir.

Staten ska inte underlätta spelmissbruk.

Idag skriver bl a DN och Expressen om socialdemokraternas Kombispel. Tydligen tillämpas kreditförsäljning, vilket har lett till att omkring 8 000 personer drivits till Kronofogden för obetalda lottprenumerationsavgifter. Kassören Roger Berzell menar att regler ska följas för lotterier/spel men att en del personer ändå hamnar snett.

Enligt svensk Lotterilag är kreditförsäljning förbjudet. Men det finns undantag som synes i lagtexten nedan.

Förbjudna förfaranden

37 § Det är inte tillåtet för den som anordnar ett lotteri enligt denna lag att lämna kredit för insatser i lotteriet. Detsamma gäller för den som är ombud för den som anordnar lotteriet.
Om det finns synnerliga skäl, får Lotteriinspektionen beträffande ett visst lotteri medge undantag från förbudet i första stycket. Lag (2004:1066).

Med facit i hand är det lätt att konstatera att lagändringen inte borde kommit till stånd och att den nu bör avskaffas snarast möjligt. Staten ska inte underlätta för medborgarna att riskera att hamna i spelberoende.

Tiggeriförbud inte lösningen! Bättre med krafttag i EU-samarbetet

De senaste dagarna har debatten om förbud mot tiggeri eller inte ska införas i Sverige blossat upp igen. Då detta nog kan bli ett ganska långt inlägg vill jag direkt säga, att jag är helt emot ett förbud. Ingen tigger för att slippa jobba. Man tigger för att det är den enda försörjning som står till buds! Sverige måste i stället för förbud arbeta än intensivare inom EU för att sätta press på framförallt Rumänien och Bulgarien. De samarbetsavtal som regeringen förra året träffade med Rumänien respektive Bulgarien kommer inte att ge effekt inom de närmaste åren. Dessutom tycks regeringen mist tron på sin egen förmåga att åstadkomma något via dessa avtal. Det är beklagligt.

Regeringen, eller åtminstone delar av den nämligen socialdemokraterna, diskuterar nu frågeställningen offentligt. "Vi måste få bort det. Det strider mot den svenska modellen" säger Stefan Löfvén. Alltså, allt som händer i Sverige år 2016 och som, enligt Stefan Löfvén, inte kan rymmas inom "den svenska modellen" ska bekämpas och helst förbjudas. Visst finns det mycket att värna om i den svenska modellen men när världen förändras så måste väl också Sverige påverkas, eller? Tiggeri på öppen gata har inte setts här på många år. Men betyder det att det inte finns fattiga människor? Nog kan vi se personer samla tomburkar i papperskorgar och rota kring i soptunnor, eller hur? Nog ser vi människor sova i trappuppgångar för att de är hemlösa. Även om hemlösheten kan ha många orsaker så är brist på pengar till hyra ett skäl.

När vi svenskar nu under ett antal år sett tiggare utanför butiken när vi fredagshandlar, då mår vi dåligt. I början dövade de flesta av oss samvetet med en slant i muggen. Men tiggarna fortsatte ju att sitta där och ge oss dåligt samvete trots att statsministern säger att de inte passar in i den svenska modellen. Och nu tycks han ha svenskarna med sig jämfört med för två år sen. Aftonbladet redovisar i en aktuell genomförd opinionsundersökning att 57 % tycker att ett förbud är ett bra förslag. I september 2014 var motsvarande siffra 38 %.

Varför är tiggarna (eller EU-migranterna som de flesta valde att kalla dem för tidigare) här? Den frågan tycks helt bortglömd. Innan vissa sydeuropeiska länders ekonomier kollapsade, sökte sig arbetslösa rumäner och bulgarer (oftast romer) till dessa länder. Där gick det ofta att få tillfälliga jobb under kortare tid. Med den ekonomiska krisen i Sydeuropa vändes blickarna mot Norden bl a Sverige. Den fria rörligheten inom EU gav fler möjligheter. Vad de inte visste var att några tillfälliga jobb som kunde ge pengar i handen att skicka hem inte finns här. Så vad göra? Jo, tigga.

Och nu har en majoritet av svenskarna tröttnat på att se fattiga människor och då är vissa politiker snabba att haka på opinionen. Förbjud tiggeriet så kanske några förlorade röster till Sverigedemokraterna i förra valet återvänder 2018. Framförallt tycks det gälla socialdemokrater och moderater. Widar Anderssons krönika i Corren idag tar upp detta avseende socialdemokraterna.

Men löser det några problem? Kan Sverige förvägra dem att komma hit? Nej, i varje fall inte om man inte tänker ta strid i EU om den fria rörligheten. Alltså kommer fattiga och arbetslösa rumäner och bulgarer förmodligen fortsätta komma även om de blir färre. Ska Sverige ändra på möjligheten att försörja sig på kortvariga jobb? Knappast bl a på grund av det strider mot den svenska modellen. Konsekvens blir alltså att en redan överbelastad polis ska gripa dem. Och ett lika överbelastat rättsväsende ska se till att de blir dömda. Det visar med all önskvärd tydlighet att ett förbud inte är lösningen.

Socialdemokraterna 1 maj 2016?

För 51 år sen gick jag för första och sista gången i ett 1 maj-tåg. Jag hade många vänner som var SSU-are. Jag kände att solidaritet med utsatta människor både i vårt land och i världen var viktigt för mig och jag hade i början av året gått med i SSU. Visst var 1 maj en festdag med engagemang och känsla.
Men...
Var fanns det plats för individens drömmar och önskningar? Skulle hela livet inordnas under kollektivismen?
Några år senare lämnade jag SSU. Kände mig vilsen. Jag trodde ju på solidaritet men också på individens frihet att själv välja och bestämma över sitt liv.
Jag sökte bland alla partiers program och fann det liberala partiet då Folkpartiet idag Liberalerna.
Åtta år efter min första och enda 1 maj-demonstration röstade jag på Liberalerna (fd Folkpartiet).
Där fann jag ett parti som förenade solidaritet med de mest utsatta med individens frihet men med begränsningen att min frihet inte får inskränka någon annans frihet. Fantastiskt! Precis så ville jag att mitt samhälle skulle se ut!

Så vill jag fortfarande att samhället och världen ska se ut.

Vad vill då socialdemokraterna - en del mina gamla SSU-kamrater - 1 maj 2016? Tja! Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén vill skapa 5000 nya beredskapsjobb fram till år 2020!!! Dessa jobb ska ha kollektivavtal men inte kvalificera till A-kassa?? Det ska vara jobb i statliga myndigheter som behövs men inte blir gjorda!! Varför, tror du Stefan Löfvén, att de inte blir gjorda trots att de behövs? Jo, för att ingen har råd att betala för dem!

Planerat extraval inställt!

Så tvingades till slut (S) och (MP) inse att det förslag till överenskommelse om minoritetsregeringars möjlighet att regera som Allianspartierna föreslog redan den 2 december är deras enda chans att undvika ett extraval. Vinken från LO-ordföranden för några dagar sen om att extraval nog inte skulle vara så klokt gick hem. Eller kanske var den beställd.
Att (SD) nu avser att ställa misstroendeförklaring mot Löfven visar bara ytterligare på deras bristande respekt för när och hur olika politiska instrument står till buds i riksdagen. Att en statsminister skulle fällas p g a att vederbörande träffar överenskommelser med andra partier på de områden som nu skett är naivt att tro. Att (SD) dessutom tror att de ska få med sig de partier som ingår i överenskommelsen är än mer korkat.

På de övriga punkter som överenskommelsen innehåller är försvar och energi till viss del redan inlett diskussioner. Nytt är däremot att (MP) nu ska släppas in i pensionsöverenskommelsen. För att säkra framtida pensioner krävs att antalet arbetade timmar hålls uppe och allra helst ökar. Då duger inte ett tillväxtfientligt partis påverkan. Ett parti vars mål är att folk ska jobba så lite som möjligt. Och detta samtidigt som alltfler uppnår pensionsåldern. Nu gäller det verkligen att de fem ursprungspartierna bakom pensionsuppgörelsen står på sig om grundfundamentet för det svenska pensionssystemet. Att vissa justeringar behöver göras är en sak men grunden måste ligga fast.

Länkar om dagens uppgörelse
http://www.folkpartiet.se/jan-bjorklund/nyhetsbrev/?nid=385713
http://www.dn.se/nyheter/ewa-stenberg-alliansen-den-storsta-vinnaren/
http://blogg.vk.se/bromster/2014/12/27/inget-nyval/

"Samarbetsregering"???

Förundras över alla dessa turer från S-politiker både nuvarande och före detta. Löfven tycks ha svårt att bestämma sig för om partiet går till val som regering dvs ihop med MP eller som enskilt parti dvs bara socialdemokraterna. Ytterst tycks den frågan avgöras av LO. Behövs väl lite påfyllning i kampanjkassan inför det plötsligt påkomna extravalet, tänker jag. Visserligen är det bara omkring 50 % av LO-medlemmarna som röstar på socialdemokraterna men betala till partiets valrörelse det får man göra oavsett vilket.

Annat S-prat som ständigt upprepas är benämningen "samarbetsregering". Häromdagen i en debattartikel av S-kommunalrådet Eva Lindh i Linköping. Att ett 30-procentsparti bildar regering med ett annat mindre parti (MP) och därutöver förhandlar med Vänsterpartiet om en budget gör väl inte denna regering per automatik till en "samarbetsregering" i högre grad än t ex Alliansregeringen. I den sistnämnda samarbetade fyra partier i åtta år. Trots det kom ingen på att använda benämningen "samarbetsregering". Och inte heller blir en regering mer "samarbetsregering" för att den med jämna mellanrum påstår sig bjuda in Folkpartiet och Centern till samtal.
Nej, socialdemokraternas behov av att tala om sin regering i denna term är nog mer betingat av att försöka framstå som större och mäktigare än vad partiet idag är.

Socialdemokraterna behöver inse att världen har förändrats

Många har tankar inför den politiska framtiden i Sverige. I dagens DN finns Peter Wolodarskis ledare och Bengt Westerbergs debattartikel. Båda är kloka herrar väl värda att läsas. Man behöver inte gilla allt de skriver, vilket jag inte gör. Men deras respektive inlägg ger möjlighet till reflektioner inför framtiden. Och för den delen också för den närmaste tiden d v s den valrörelse som väntar efter helgerna, vilket jag skrev om på min blogg igår.

Ytterligare intressant läsning finns i denna DN-artikel. Jag har ibland sagt att socialdemokraterna hade behövt förlora även ett tredje och kanske till och med ett fjärde val för att inse att partiet numera är ett parti som vi andra. Alltså inget parti "äger" landet. Inte heller Sveriges kommuner eller regioner för den delen. Nämnda DN-artikel visar att jag nog har haft rätt. Socialdemokraterna vägrade inse dels att SD skulle kunna göra sitt hot att fälla en S-ledd regeringsbudget till verklighet i riksdagens kammare och dels att, om så eventuellt skedde, Allianspartierna inte skulle stå och buga när de sent omsider blev inviterade. Dags att komma ner på jorden, Stefan Löfven och övriga ledande socialdemokrater!

Skräm inte bort väljarnas intresse inför extravalet!

Inför extravalet i mars nästa år har uppladdningen redan börjat. Det är självklart nödvändigt. Tiden är kort för förberedelser och ett antal helgveckor ligger nu närmast. Vare sig vi partiaktiva eller väljarna lär vara särskilt entusiastiska att ägna tid och tankar åt kommande val just dessa veckor.

Även om många väljare är positiva till ett extra val så tror jag att den debatt - eller vad man ska kalla det - som pågår just nu på högsta politiknivå från framförallt socialdemokraterna riskerar att dämpa intresset för både valet, valrörelsen och partierna. Kanske biter sig (S) själva i svansen när man vräker ut beskyllningar mot SD. Kommenteras också i dagens DN av flera statsvetare. Det gör naturligtvis inte mig något om (S) sänker sig själva i det kommande valet men risken att väljarna vänder ryggen till valrörelsen överhuvudtaget vore mycket illa.

Folkpartiet oh övriga Allianspartier välkomnar det extra valet, se Jan Björklunds Nyhetsbrev.
Ska vi folkpartister ta igen vårt misslyckande i höstens val så gäller att nu att ta lärdom av valanalysen. Se Jan Björklunds DN-artikel. Hur mycket hinns med inför den nya valrörelsen kan några undra. Jag menar att på flera områden, t ex välfärdsområdet, har vi en politik redan, som gott duger att använda inför extravalet i mars. Sen behöver den politiken utvecklas för framtiden, något som blir en av flera frågor på landsmötet 2015.

Högmod går före fall, en kortlivad S-regering

När socialdemokraterna hade sin stora interna kris för några år sen och dessutom förlorade två val i följd så var det händelser som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva. Partiet med stort P i svensk politik sen årtionden. Partiet som på senare år kunde gå till val på vilka löften som helst och sen föra en annan politik gång efter annan. Partiet, var förtroendevalda, alltid uppträdde som om de "ägde" såväl landet som alla dess delar d v s kommuner och landsting. Om det händelsevis blev icke S-styre efter ett val i någon kommun så betraktades det som ett mellanspel, en tillfällig otur. När Sverige fick en ickesocialistisk regering på 70-talet liknande Marita Ulvskog, numera socialdemokratisk EU-parlamentariker, resultatet som en statskupp!

Idag har Sverige bevittnat den största S-kollapsen i historien, i varje fall hittills. Vad är en partiledarkris i detta parti mot att efter två månader tvingas kasta in handduken som regeringsparti. Idag är ordspråket "Högmod går före fall" verkligen tillämpligt. För vad har annars präglat Stefan Löfvens och socialdemokraternas korta regeringsperiod? Kalla sig samarbetsregering utan att försöka samarbeta med andra än MP och V. Bryta tidigare uppgörelser över blockgränsen som t ex friskoleöverenskommelsen. Och nu ha mage att stå och anklaga Allianspartierna för att de igår kväll ansåg att det är statsministern som har ansvaret för att få igenom regeringens budget. Sanslöst!

En reflektion jag gjort de senaste dagarna och även idag är hur ensam Löfven verkar vara med undantag av Fridolin och Romsson. Var finns andra ledande socialdemokrater? Den enda jag sett och hört av dem är Magdalena Andersson, som "släpats" till Agenda-studion.

Nu blir det val igen den 22 mars nästa år. Ett val, som Sverigedemokraterna vill göra till en folkomröstning om svensk invandringspolitik. Flera media har under kvällen har visat upp hur framförallt Danmark och Norge har förändrat sin invandringspolitik p g a Dansk Folkeparti resp Framskrittspartiet. Nu vilar ett tungt ansvar på övriga sju partier i Sverige - och inte minst på Folkpartiet - att stå upp för alla människors lika värde, vilket inkluderar en fortsatt human flyktingspolitik. Vi liberaler har ett särskilt ansvar. Vi måste höras och synas än mer, vara än mer övertygande i argumentationen!

Kris, kaos och nyval om de rödgröna vinner valet

Socialdemokraternas partiledare i SVTs utfrågning: Höjning av restaurangmomsen kommer inte att innebära färre jobb i branschen. De ungdomar och andra som fått jobb (ett antal 1000) när Alliansregeringen sänkte denna moms blir inte arbetslösa eftersom de utför ett arbete, de slår inte dank. Hur tänkte Löfven?
Att kanske restaurangen tappar kunder om det blir betydligt dyrare att gå på krogen och därmed minskad lönsamhet som i sin tur betyder färre anställda vill inte Stefan Löfven (S) erkänna. Naturligtvis förstår han, som gammal fackföreningsföreträdare att färre kunder leder till färre anställda i företag. Han fick till något om att med fler i arbete så kommer fler ha råd att gå på krogen. Oavsett kostnaden uppenbarligen.

Intressant också att allt som socialdemokrater och miljöpartiet inte är ense om, om de bildar regering, tycks Löfven tro att han kan skriva propositioner på egen hand och sen få igenom genom att ha förvissat sig om majoritet i riksdagen. Rent tekniskt är det väl möjligt men det är ju väldigt respektlöst uttryckt inför en eventuell regeringsbildning.
Att (MP) skulle acceptera ett sådant förhållningssätt i alla de stora frågor där de båda partierna har nästan helt motsatta åsikter är inte sannolikt.

Att (V) skulle bli ett problem för Löfven är knappast troligt. Jonas Sjöstedt har redan "sålt" eventuell makt i och med de uttalanden han gjort de senaste dagarna. En gång i historien har (V) fällt en s-ledd regering. Det var under Lars Werners tid och det handlade om strejkrätten.

Men även om Vänsterpartiet redan börjat backa på sina krav så är det däremot mycket sannolikt att en eventuell regering med (S) och (MP) inte blir långlivad. Kris, kaos och nyval väntar om hörnet om olyckan är framme den 14 september.

Almedalen dag 3

Dag 3 har varit SD:s dag. Men kanske också FI:s. Man kan tycka mycket (illa) om Feministiskt initiativs politik men ändå imponeras av Gudrun Schyman och hennes otroliga förmåga att slå igenom i mediabruset på nytt och på nytt och på nytt.

Socialdemokraternas plan att göra även dag 3 till deras, åtminstone till en del, lyckades inte så bra. Här skulle det se ut som om partiet kommit på att finansiera minskade barngrupper i förskola och till viss del även i skolan med en bankskatt. Gamla s-väljare skulle känna igen partiet och nya skulle strömma till. Giriga bankchefer mot de mindre barnens behov.
Nu blev det inte riktigt så. Först kom SD ut med samma ide om bankskatt. Sen visade det sig att både SD och S hade hämtat den ifrån en nyligen offentliggjord statlig utredning. Inget av partierna hade tänkt särskilt länge själva alltså. Sen hade Magdalena Andersson glömt att kolla med Tomas Östros, den gamla partikollegan men numera VD för Svenska Bankföreningen, som inte alls tycker att idén är någon valvinnare. Så kan det gå!

Vad talade då SD:s partiledare om på "sin" dag? Ja, som vanligt mot invandring och mot tiggare, som Åkesson påstår kommer hit med hjälp av ligor. Bedrövligt!
A´propå SD så rapporterade nyhetsprogram i kväll att de båda svenska EU-parlamentarikerna från SD vänt ryggen till när Europahymnen spelades vid öppnandet av det nyvalda EU-parlamentet. Påminner om när SD:s riksdagsgrupp tågade ut ur Storkyrkan vid riksdagens öppnande efter det senaste valet för att de inte gillade vad som sades från predikstolen. Hyfs och bildning präglar sannerligen inte detta partis ledamöter var de än befinner sig.

Imorgon och på torsdag kommer jag att vara i Almedalen så då blir det nog inget bloggande. Möjligen lite kommentarer på Facebook. I morgon onsdag är det Flygets Dag i Almedalen, där naturligtvis Linköpings kommun deltar. Därutöver ska jag hinna med ett par seminarier hos Almega och hos Alkoholpolitiskt Forum. Kanske hinner jag titta in till Föreningen JAG och förstås i FP-tältet.

På torsdag ska jag medverka i ett seminarium arrangerat av Autism- och Aspergerförbundet, som ställer frågan "Alla värnar LSS - men vem tar ansvar för lagen?" I övrigt planerar jag att lyssna på seminarier som hålls av Försäkringskassan och av Forum för välfärd och några miniseminarier hos olika föreningar/organisationer. Lite mingel och fika med partivänner och andra vänner också förhoppningsvis.

(S) öppnar för kommunalt veto mot friskolor

(S)-kongressen öppnar för kommunalt veto mot friskolor. Visserligen är tydligen inte partiledning och alla ombud ense om vad kongressbeslutet innebär i praktiken. Men mycket talar för att de som anser att (S) nu vill möjliggöra kommunalt veto mot nya friskoleetableringar har tolkat beslutet rätt.

Socialdemokratiska kommunpolitiker har under ett antal år yrkat på att kommunen ska i vissa lägen säga nej i samband med skolnämnders yttrande till Skolverket vid nyetableringar. Så har det varit i min kommun Linköping. Det skulle förvåna mig om det inte varit så i många andra kommuner också.  Så jag är inte förvånad över kongressbeslutet.

Förstår att partiledningen och partisekreteraren vill ge sken av något annat. Storstadsväljarna blir nog inte lättare att övertyga i nästa års valrörelse att socialdemokraterna är för valfrihet på skolområdet. Kanske dags för (S) att bedriva valrörelse på den politik de verkligen står för i stället för att manipulera väljarna.

Länkar: DN

Gymnasieförslag (S) utan analys och insikt

På DN-debatt skriver socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och partiets skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan att de vill göra gymnasieskolan obligatorisk för att förhindra avhopp. Motivet är att utan gymnasieutbildning får unga inte jobb.

Att det är svårt att få jobb utan gymnasieutbildning är lätt att instämma i. Men analys av och insikt om varför så många hoppar av gymnasiet tycks saknas hos socialdemokraterna. Många elever saknar en tillräcklig kunskapsgrund från grundskolan. Vem får studiemotivation när man dag efter dag upplever att man inte hänger med i undervisningen? Det är i grundskolan de stora resurserna behöver sättas in. Lotta Edholm beskriver det bra.

När alla skolreformer som Folkpartiet genomfört får fullt genomslag kommer med all sannolikhet de flesta gymnasieelever att fullfölja sin gymnasieutbildning oavsett vilken inriktning de valt.  Det tar som bekant några år innan dagens 6-7-åringar har genomgått grundskolan och är på väg in i gymnasiet.

1 maj

Två nya partiledare inför årets 1 maj-tal. Stefan Löfven för socialdemokraterna och Jonas Sjöstedt för vänsterpartiet. Nya partiledare men inte så mycket nytt i talen om man får tro referaten.
Skäll på regeringen, förstås.
Jonas Sjöstedt tänker tydligen betala alla sina föreslagna reformer med en s.k. "bankskatt", som påstås inbringa 4 miljarder i statskassan.

Imorgon presenteras oppositionspartiernas skuggbudgetar. Ska försöka hinna kolla dem.

Två partiledarval

Så fick då socialdemokraterna en ny partiledare. Kan inte låta bli att förvånas över att osämjan kan bli så stor i ett parti att ingen av de mer politiskt rutinerade kandidaterna kunde väljas till partiledare.
Dock ska vi från Alliansen inte underskatta Stefan Löfven. Framgång i val avgörs inte främst i riksdagens kammare och dessa debatter. Socialdemokraterna har redan "frigång" på många arbetsplatser genom sin närkontakt med lokala fackföreningsföreträdare. Där kan de helt oemotsagda sprida sina budskap om motståndarna, mer eller mindre sanningsenliga. Efter vad jag hört så brukar budskapen om den egna politiken inte vara lika omfattande. Med en före detta förbundsordförande i ett av Sveriges tyngsta fackförbund som partiledare lär väl dörrarna på många arbetsplatser vara vidöppna.

Partiledarval nummer två ägde rum igår, nämligen hos kristdemokraterna. Känns bra att Göran Hägglund fick förnyat förtroende även om han beskrivs i media som "skadskjuten". Uppsala-falangen inom (KD) skrämmer mig. Delar Anne-Marie Ekströms tankar om partiledarvalet i (KD).

Precis som Christer Sörliden skriver så är lagen nu kompletta och fokus i debatten kan läggas på politiken.

I väntans tider...

Ännu en presskonferens från det socialdemokratiska högkvarteret (Aftonbladet, Expressen). Men bara information om att processen går vidare i jakten på en ny partiledare. Lite tjatigt men visst.. Jag är lika nyfiken som många andra. Undrar vad kulmen på alla dessa presskonferenser blir på fredag. Ännu en presskonferens för att beskriva att processen går vidare? Eller kanske inte?
Varför har inte socialdemokratiska partiet en eller flera vice ordförande som flera andra partier t ex mitt parti har? Då hade man ju kunnat ha den öppna process som man nu säger sig vilja övergå till? En vice ordförande som gör partiledarjobbet tillsammans med partisekreteraren till dess en extrakongress är redo att välja.
Men kanske vice ordförande skulle vara en konkurrent om makten, eller? Uppenbarligen har socialdemokratin mycket som behöver moderniseras. Dessutom får de nog acceptera att inte längre vara ett "statsbärande" parti med valresultat runt 40-45 %.  Trots att många medlemmar tycks drömma om den tiden.

Trots min lite raljerande ton i inledningen måste jag beundra Carin Jämtin. Undrar var hon hämtar kraft till sin sansade framtoning. Lär ju inte vara mycket sömn dessa dygn och dessutom en otrolig stress. Det brukar ju ropas på starka män i krissituationer. Här bevisas det jag alltid trott, nämligen att det är personligheten snarare än könet som avgör förmågan att hantera krissituationer med sans och måtta. Snyggt jobbat, Carin!