Ibland kan det gå fort att fatta beslut

 Den 24 februari i år (2022) invaderade Ryssland Ukraina. Den dagen var socialdemokraterna fortfarande motståndare till medlemskap i försvarsalliansen NATO. "Tvåhundra år av alliansfrihet har tjänat Sverige väl" löd det ständiga svaret på några andra riksdagspartiers fråga om inte Sverige borde söka medlemskap. 

Nu,  inför kommande söndag den 15 maj 2022, tyder allt på att den socialdemokratiska regeringen kommer att, tillsammans med Finland, meddela att en ansökan om svenskt medlemskap i nämnda NATO föreslås inlämnas. Eftersom det finns majoritet för en sådan i riksdagen så kommer den att bifallas. Ibland kan det gå fort att fatta beslut! 

Själv är jag inte så tveksam till att Sverige ansöker om NATO-medlemskap mot bakgrund av hur säkerhetsläget i vår närhet radikalt förändrats. Även om jag sörjer över att visionen "ett Europa för fred och frihet" redan tycks kraschad. Aldrig trodde jag, att jag, född samma år som andra världskriget avslutades, skulle uppleva den förändring i omvärlden som vi nu bevittnar. 

Såg nyligen ett TV-program där för- och nackdelar med svenskt medlemskap i NATO diskuterades på ett sakligt, seriöst sätt. Även om jag, som jag skriver ovan, inte är så tveksam till svenskt medlemskap, så tycker jag att det ligger mycket i Svenska Freds argumentation kring Sveriges möjligheter att fortsättningsvis vara en röst för kärnvapennedrustning i världen. Men jag vill tro att det är förenligt. För vem vill egentligen ha kärnvapen?! Även om man inser att länder måste ha ett försvar. För det kommer troligen alltid att finnas ledare i ett eller flera länder i världen som inte kan nöja sig med det utrymme man har att styra över. 

 

Krig i Europa!!

Kriget i Ukraina har nu pågått i tre veckor och fruktansvärda bilder på Rysslands bombningar av bostäder och till och med sjukhus kablas ut över världen. Det är lätt att förstå Ukrainas vädjan om flygförbud. Men - samtidigt: att riskera ett tredje världskrig?! Nej, det måste undvikas. Sverige och andra länder måste hjälpa Ukrainas befolkning så mycket det bara går utan att riskera ett storkrig i Europa.

Här hemma i Sverige har upprustning av försvaret och frågan om Nato-medlemskap hamnat högt upp på regeringens och riksdagens agenda. Tillsammans med frågor om höga drivmedelspriser. Och att Sverige har fått en ny flyktingvåg. Det är intressant att notera att inte ens Sverigedemokraterna längre anser att "Sverige är fullt". Man inser naturligtvis att partiet skulle tappa röster om man visar upp samma okänslighet som man gjorde under Syrienkriget. Men att påstå att partiet bytt åsikt vad gäller svensk migrationspolitik, som en del media gör, är direkt felaktigt menar jag.    

Om det går att se något "bra" i allt detta elände så är det att EU denna gång framträder enat till skillnad från under den nyligen genomgångna pandemin.  

Kan romerna på sikt slippa tigga i andra EU-länder genom införande av en europeisk social pelare?

Kan EU-kommissionens förslag om en europeisk social pelare öka möjligheten för Sverige att påverka romernas försörjningsmöjligheter i sina hemländer? Ja, förhoppningsvis kan det bli så. När allt fler romer började komma till Linköping för att tigga fick jag som kommunpolitiker ofta frågan om vad Sverige kunde göra i kraft av medlemskapet i EU. Både Rumänien och Bulgarien, varifrån de flesta EU-migranter kom, är ju också med i EU, menade människor.

Det gjordes försök till påverkan från dåvarande EU-minister Birgitta Ohlsson för Alliansregeringen. Efter regeringsskiftet skrevs överenskommelser mellan den nya regeringens socialminister och företrädare för de båda nämnda länderna.
Jag har inte sett någon uppföljning och kan inte bedöma om situationen i hemländerna förbättrats avseende försörjning. Av omfattningen av EU-migranter som fortfarande tigger runt om i Sverige att döma så tycks inte så mycket skett.

Ofta kan man läsa påståendet att aldrig har så många haft det så bra som idag runtom i världen. Det är säkert sant. Frihandel, globalisering, marknadsekonomi och förbättrad demokratiutveckling i många länder världen över innebär förbättrade levnadsvillkor i vardagen för miljoner människor. Men, som det mesta här i världen, så finns det en baksida. Och den baksidan handlar bland annat om nedläggning av industrier utan att andra möjligheter till jobb erbjudits till dem som saknar utbildning. Konsekvenser syns både inom Europa och i t ex USA. I sistnämnda land påverkade det i hög grad att Donald Trump valdes till ny president. Senaste dagarna kan vi läsa om att han beslutat att USA inte ska medverka i Parisavtalet om klimatutvecklingen i världen. Skälet är att USA då inte kan utveckla kolkraftindustrin och de jobb som många arbetslösa önskar ska komma tillbaka. (Nu var det förstås inte enda skälet till valframgången för Trump men det hade stor betydelse.)

För att återgå till förslaget om en europeisk social pelare så betyder det att minimistandarder för sociala rättigheter i alla EU-länder införs. Ett exempel i vardagen är rätt till försörjningsstöd och trygghet vid uppsägning. Jag är inte odelat positiv till  en slags "gemensam välfärdspolitik" inom EU. Välfärdspolitiken är inte område som "kräver" överenskommelser mellan länder (och inom EU) för att världen ska bli bättre och säkrare. Sådana områden är däremot framför allt miljö, terrorbekämpning, ekonomisk brottslighet som idag inte känner några landsgränser.

Men samtidigt så måste möjligheterna öka för medlemsländerna t ex Sverige att utöva påtryckningar mot länder som inte tar ansvar för sina egna medborgares försörjningsmöjligheter såsom vi ser att Rumänien och Bulgarien inte gör. Alla EU-medborgare ska kunna använda den fria rörligheten för att jobba var som helst. Men när föräldrar tvingas till att lämna minderåriga barn i hemlandet för att överhuvudtaget finna en utväg för försörjning då måste kraften i det svenska medlemskapet i EU användas för att påverka. Det har uppenbarligen inte lyckats hittills. Förhoppningsvis kan en utveckling av en gemensam välfärdspolitik i form av en europeisk social pelare leda till att inget medlemsland kan fortsätta förnedra vissa av sina medborgare genom att förvägra dem utbildning och åtminstone en miniminivå av social trygghet.

Fråga om kandidaternas ålder typiskt svensk

Allt i media handlar just nu om det förestående presidentvalet i USA. Ganska självklart eftersom USA är den stormakt den är. Amerikanska presidentval är alltid viktiga för omvärlden. Och denna gång mer än vanligt beroende på de båda kandidaterna och den märkliga valkampanjen. Om detta skrev jag häromdagen http://linneadarell.blogspot.se/2016/10/usa-valkampanj-eller-uppmuntran-till.html

När jag sett på svensk TV de senaste dagarna förstår jag att det är journalisternas "julafton" med att ständigt få inspiration till nya frågeställningar.   

Häromkvällen ställdes den fråga som jag tror bara skulle ställas av en svensk journalist. "Hur orkar de? De är ju inte purunga precis." Frågan gällde förstås de "gamla" kandidaterna Hillery Clinton, 69 och Donald Trump, 70 år.  I vårt land ska orken att arbeta ta slut vid pensionsålderns inträdande som idag varierar som längst till 67.
Således är det helt naturligt för en svensk, själv ung, journalist att ställa en sådan fråga.

GRATTIS Japan och GRATTIS svenska tjejlaget!

Vilken framgång för damfotbollen både i Sverige och i världen! Kvällens match bjöd verkligen på allt man kan önska - bra fotboll, stor dramatik och god underhållning.

Både Japan och USA var värda att vinna.
Kanske kan jag glädjas lite extra med japanskorna. Deras framgång i kväll får nog alla japaner att - åtminstone för en stund - glömma tragedin som drabbade landet tidigare i år.

I morgon kommer våra svenska fotbollstjejer att hyllas i Göteborg. Bronsmedalj är fullt godkänt. I kväll kan eventuellt missnöjda svenskar förstå att det inte var så självklart att vinna mot ett guldlag, som Japan nu är.

En del Linköpingsbor undrar varför vi ska bygga en ny fotbollsarena när Linköping inte har något stjärnlag i herrfotboll. Kanske kan de fatta nu att också tjejer kan vara framgångsrika i fotboll. Efterfrågan på träningsmöjligheter för tjejfotbollen kommer säkert att öka runtom i landet. Förebilder finns både lokalt, nationell och internationellt. Heja tjejer!

Empati och brist på empati

Fler svenskar ger bidrag till välgörande ändamål skriver DN idag. Glädjande! Att känna empati för sina medmänniskor var i världen de än befinner sig är en god och värdefull egenskap.

Något sämre ställt med denna förmåga tycks det vara hos många amerikaner. Åtminstone om man ska döma av de reaktioner som president Obama möter när han vill genomföra en sjukvårdsreform för alla medborgare (DN 13/8 -09).

Total avsaknad av respekt för människors lika värde oavsett var i världen de är födda har däremot Sverigedemokraterna. Det inser man snart om man läser boken "Sverigedemokraterna inpå bara skinnet", som jag gjort nyligen. Jag hoppas innerligt att resultatet i den opinionsmätning, som refereras i flera media (Aftonbladet, DN, SvD) är högst tillfälligt. Det vilar ett stort ansvar på oss partiaktiva i andra partier att göra tydligt för väljarna vilket Sverige vi skulle få om SD får ett inflytande i svensk politik. Jag är övertygad om att få svenskar vill ha detta samhälle.