Tiggerifrågan igen

Sedan januari 2014 har jag skrivit sammantaget ett tiotal blogginlägg och artiklar kring frågan om tiggeri och EU-migranternas situation. Hade hoppats att förbättringarna i hemländerna (de flesta kommer från Rumänien och Bulgarien) skulle ökat i större omfattning än vad som är fallet så att debatten i Sverige om inte helt tystnat så i alla fall inte hårdnat. Men det är tyvärr just vad den gjort. SVT Nyheter presenterar resultatet av en enkät till kommunstyrelseordföranden kring förbud eller ej. Många är för ett nationellt förbud. Motiven varierar. Ett argument som förs fram är att det inte är värdigt att folk står på knä i gathörnen och tigger i ett välfärdsland som Sverige!! Alltså är det som jag många gånger har påpekat att vi svenskar är inte vana vid att se fattiga människor och känner oss besvärade av de finns. SVT Nyheter presenterar också de åtta riksdagspartiernas svar och kommentarer kring frågan om tiggeri.

Den 23 augusti 2016 skrev jag följande artikel i ÖstgötaCorrespondenten.
Tiggeriförbud inte lösningen för fattiga EU-medborgare

 Det är beklagligt att regeringen givit upp tron på sin förmåga att påverka Rumänien och Bulgarien att förbättra sociala förhållanden för romerna. För ett år sedan lät det annorlunda. Då träffade regeringen samarbetsavtal med de berörda länderna och ett åtgärdspaket presenterades. Syftet var att bekämpa utsatthet och tiggeri. Det långsiktiga målet var att ingen ska behöva tigga i Sverige. Samverkan skulle ske inom EU och direkt med Rumänien och Bulgarien.

Nu sprids ryktet att socialdemokraterna vill förbjuda tiggeri i Sverige. ”Det måste stoppas” säger Stefan Löfvén. Och moderaterna hakar snabbt på. Och sverigedemokraterna jublar.  

En av grundprinciperna i EU-samarbetet är den fria rörligheten. I detta fall fri rörlighet för personer. Jag utgår från att regeringen inte tänker ta strid för att inskränka denna rörlighet. Konsekvenserna av tiggeriförbud blir alltså att de som fortsatt kommer hit och inte hittar jobb utan väljer att tigga kan gripas av polisen och straffas. Förmodligen genom att skickas tillbaka till hemlandets fattigdom och förföljelse.  Men vi svenskar slipper se dem, vilket tycks vara viktigt för S, M och SD. Varför annars förhindra dem att få ihop åtminstone några kronor?

Tiggeriförbud är inte lösningen. Lösningen finns i ett fortsatt aktivt svenskt arbete tillsammans med Rumänien och Bulgarien samt inom EU-gemenskapen i övrigt. Ytterst kan det bli nödvändigt att dra in stödpengar för att sätta press på de länder som diskriminerar romerna. ”Money talks” som Birgitta Ohlsson (L) uttrycker det.

Artikeln känns lika aktuell idag.

Kan romerna på sikt slippa tigga i andra EU-länder genom införande av en europeisk social pelare?

Kan EU-kommissionens förslag om en europeisk social pelare öka möjligheten för Sverige att påverka romernas försörjningsmöjligheter i sina hemländer? Ja, förhoppningsvis kan det bli så. När allt fler romer började komma till Linköping för att tigga fick jag som kommunpolitiker ofta frågan om vad Sverige kunde göra i kraft av medlemskapet i EU. Både Rumänien och Bulgarien, varifrån de flesta EU-migranter kom, är ju också med i EU, menade människor.

Det gjordes försök till påverkan från dåvarande EU-minister Birgitta Ohlsson för Alliansregeringen. Efter regeringsskiftet skrevs överenskommelser mellan den nya regeringens socialminister och företrädare för de båda nämnda länderna.
Jag har inte sett någon uppföljning och kan inte bedöma om situationen i hemländerna förbättrats avseende försörjning. Av omfattningen av EU-migranter som fortfarande tigger runt om i Sverige att döma så tycks inte så mycket skett.

Ofta kan man läsa påståendet att aldrig har så många haft det så bra som idag runtom i världen. Det är säkert sant. Frihandel, globalisering, marknadsekonomi och förbättrad demokratiutveckling i många länder världen över innebär förbättrade levnadsvillkor i vardagen för miljoner människor. Men, som det mesta här i världen, så finns det en baksida. Och den baksidan handlar bland annat om nedläggning av industrier utan att andra möjligheter till jobb erbjudits till dem som saknar utbildning. Konsekvenser syns både inom Europa och i t ex USA. I sistnämnda land påverkade det i hög grad att Donald Trump valdes till ny president. Senaste dagarna kan vi läsa om att han beslutat att USA inte ska medverka i Parisavtalet om klimatutvecklingen i världen. Skälet är att USA då inte kan utveckla kolkraftindustrin och de jobb som många arbetslösa önskar ska komma tillbaka. (Nu var det förstås inte enda skälet till valframgången för Trump men det hade stor betydelse.)

För att återgå till förslaget om en europeisk social pelare så betyder det att minimistandarder för sociala rättigheter i alla EU-länder införs. Ett exempel i vardagen är rätt till försörjningsstöd och trygghet vid uppsägning. Jag är inte odelat positiv till  en slags "gemensam välfärdspolitik" inom EU. Välfärdspolitiken är inte område som "kräver" överenskommelser mellan länder (och inom EU) för att världen ska bli bättre och säkrare. Sådana områden är däremot framför allt miljö, terrorbekämpning, ekonomisk brottslighet som idag inte känner några landsgränser.

Men samtidigt så måste möjligheterna öka för medlemsländerna t ex Sverige att utöva påtryckningar mot länder som inte tar ansvar för sina egna medborgares försörjningsmöjligheter såsom vi ser att Rumänien och Bulgarien inte gör. Alla EU-medborgare ska kunna använda den fria rörligheten för att jobba var som helst. Men när föräldrar tvingas till att lämna minderåriga barn i hemlandet för att överhuvudtaget finna en utväg för försörjning då måste kraften i det svenska medlemskapet i EU användas för att påverka. Det har uppenbarligen inte lyckats hittills. Förhoppningsvis kan en utveckling av en gemensam välfärdspolitik i form av en europeisk social pelare leda till att inget medlemsland kan fortsätta förnedra vissa av sina medborgare genom att förvägra dem utbildning och åtminstone en miniminivå av social trygghet.

Många runtom i världen behöver vårt stöd

Ytterligare några timmar med RödaKors-bössan för att bidra till att minska hungerkatastrofen i bl a Kenya, Somalia, Etiopien och Sydsudan. Förutom att många är fattiga i dessa länder på grund av långvariga oroligheter och brister i landets ledningar så är torkan ett allt större problem. Skördar slår fel, boskap dör och människor saknar därmed mat och vätska. Swisha gärna om du vill bidra (numret syns längst ner i bild).

 
 
 

När jag stod utanför den lokala butiken idag "konkurrerade" jag med en av de EU-migranter som tigger här. Denne man sitter varje dag på samma plats sen länge. Han har lärt sig lite svenska och blir hälsad på av de flesta som besöker butiken.

Tyvärr har ju många inte några pengar på sig numera. Men de som hade delade sina slantar mellan denne man och min RödaKors-bössa. Fint tycker jag, som också gav honom en slant innan jag gick därifrån.

Skillnaderna i välstånd  i världen blir så synligt vid ett sånt här tillfälle. Butikskunder med fina bilar eller moderna cyklar handlande kassar med matvaror inför helgen å ena sidan. En fattig rom som tvingas tigga i annat land för sin familjs försörjning å andra sidan. Och texten på RödaKorsbössan "En stundande hungersnöd är att vänta".

Tiggeriförbud inte lösningen! Bättre med krafttag i EU-samarbetet

De senaste dagarna har debatten om förbud mot tiggeri eller inte ska införas i Sverige blossat upp igen. Då detta nog kan bli ett ganska långt inlägg vill jag direkt säga, att jag är helt emot ett förbud. Ingen tigger för att slippa jobba. Man tigger för att det är den enda försörjning som står till buds! Sverige måste i stället för förbud arbeta än intensivare inom EU för att sätta press på framförallt Rumänien och Bulgarien. De samarbetsavtal som regeringen förra året träffade med Rumänien respektive Bulgarien kommer inte att ge effekt inom de närmaste åren. Dessutom tycks regeringen mist tron på sin egen förmåga att åstadkomma något via dessa avtal. Det är beklagligt.

Regeringen, eller åtminstone delar av den nämligen socialdemokraterna, diskuterar nu frågeställningen offentligt. "Vi måste få bort det. Det strider mot den svenska modellen" säger Stefan Löfvén. Alltså, allt som händer i Sverige år 2016 och som, enligt Stefan Löfvén, inte kan rymmas inom "den svenska modellen" ska bekämpas och helst förbjudas. Visst finns det mycket att värna om i den svenska modellen men när världen förändras så måste väl också Sverige påverkas, eller? Tiggeri på öppen gata har inte setts här på många år. Men betyder det att det inte finns fattiga människor? Nog kan vi se personer samla tomburkar i papperskorgar och rota kring i soptunnor, eller hur? Nog ser vi människor sova i trappuppgångar för att de är hemlösa. Även om hemlösheten kan ha många orsaker så är brist på pengar till hyra ett skäl.

När vi svenskar nu under ett antal år sett tiggare utanför butiken när vi fredagshandlar, då mår vi dåligt. I början dövade de flesta av oss samvetet med en slant i muggen. Men tiggarna fortsatte ju att sitta där och ge oss dåligt samvete trots att statsministern säger att de inte passar in i den svenska modellen. Och nu tycks han ha svenskarna med sig jämfört med för två år sen. Aftonbladet redovisar i en aktuell genomförd opinionsundersökning att 57 % tycker att ett förbud är ett bra förslag. I september 2014 var motsvarande siffra 38 %.

Varför är tiggarna (eller EU-migranterna som de flesta valde att kalla dem för tidigare) här? Den frågan tycks helt bortglömd. Innan vissa sydeuropeiska länders ekonomier kollapsade, sökte sig arbetslösa rumäner och bulgarer (oftast romer) till dessa länder. Där gick det ofta att få tillfälliga jobb under kortare tid. Med den ekonomiska krisen i Sydeuropa vändes blickarna mot Norden bl a Sverige. Den fria rörligheten inom EU gav fler möjligheter. Vad de inte visste var att några tillfälliga jobb som kunde ge pengar i handen att skicka hem inte finns här. Så vad göra? Jo, tigga.

Och nu har en majoritet av svenskarna tröttnat på att se fattiga människor och då är vissa politiker snabba att haka på opinionen. Förbjud tiggeriet så kanske några förlorade röster till Sverigedemokraterna i förra valet återvänder 2018. Framförallt tycks det gälla socialdemokrater och moderater. Widar Anderssons krönika i Corren idag tar upp detta avseende socialdemokraterna.

Men löser det några problem? Kan Sverige förvägra dem att komma hit? Nej, i varje fall inte om man inte tänker ta strid i EU om den fria rörligheten. Alltså kommer fattiga och arbetslösa rumäner och bulgarer förmodligen fortsätta komma även om de blir färre. Ska Sverige ändra på möjligheten att försörja sig på kortvariga jobb? Knappast bl a på grund av det strider mot den svenska modellen. Konsekvens blir alltså att en redan överbelastad polis ska gripa dem. Och ett lika överbelastat rättsväsende ska se till att de blir dömda. Det visar med all önskvärd tydlighet att ett förbud inte är lösningen.

Livezilor, Bukarest - Expressen idag

Ett skrämmande reportage av Magda Gad (text) och Christoffer Hjalmarsson (foto) om bostadsområdet Livezilor, Bukarest i Rumänien. Fattigdom, droger, brottslighet, arbetslöshet, socialt utanförskap utan dess like. Och mitt i allt detta elände - barn i alla åldrar. Barn som ser sina föräldrar och deras vänner dagligen droga sig. Självklart ingen ordnad skolgång för dessa barn. Och om några skulle gå i skolan, som är gratis, så hur och var ska de kunna läsa läxor och göra andra förberedelser för att ha nytta av sin skolgång? T ex få sova ordentligt, få mat på bestämda tider. Ja, allt det som i ett normalt fungerande samhälle anses vara en förutsättning för en god uppväxt.

Reportaget berättar att ca 1 miljon människor bor i getton i Rumänien och många är romer. Men den gemensamma nämnare i Livezilor är inte främst etnicitet utan socialt utanförskap. Och ett utanförskap som ingen tror sig kunna lämna genom arbete och försörjning. Livezilor lämnar man bara genom döden. Och de som bor där betraktas - av sig själva och av omgivningen - som levande döda.

Elena, 78 år, bor kvar i den arbetarbostad hon haft sen länge. Under Ceausescu-tiden var det ordning och reda, säger Elena. Då växte det rosor mellan husen. Nu bor bara socialt utslagna i området. Själv väntar hon bara på döden, som hon har förberett väl. Kista och de kläder hon vill begravas i finns framme i lägenheten.

Med den jämförelsen som Elena gör är det lätt att tycka att det var bättre under kommunisttiden.
Men det rumänska folket levde under en enorm ofrihet som alltid i diktaturländer. När kommunismen föll runt om i Östeuropa trodde åtminstone omvärlden att folk skulle få det bättre. Och det har man också fått men det finns också delar av bl a Rumänien där benämningen "helvetesgränd" är befogad.

Medlemskapet i EU skulle bidra till ett bättre liv för landets alla medborgare. Och så kunde det ha blivit  om landet använt de ekonomiska möjligheter som medlemskapet medförde. Att regeringen inte gjort så har blivit uppenbart för omvärlden när EU-migranterna (tiggarna) började dyka upp på gatorna i svenska städer. I dagens reportage i Expressen beskrivs att många invånare i Livezilor reser ut bland annat till Sverige för att tigga eller stjäla. Jag hoppas att denna beskrivning inte leder till än mer hot mot rumänska EU-migranter i Sverige. Att människor tigger väcker oftast medlidande men att de medvetet stjäl väcker naturligtvis bara antipati. De svenskar som redan anser att EU-migranterna "bara är här för att stjäla" får tyvärr viss bekräftelse på sin uppfattning. Att både stöld och tiggeri i dessa fall har samma orsaker förbättrar inte situationen.

Sverige har genom både förra och nuvarande regering försökt förmå den rumänska regeringen att minska den sociala utsattheten för de medborgare som lever i misär. Hjälporganisationer som Hjärta till Hjärta, Röda Korset m fl gör ett fantastiskt arbete med de viktigaste delarna nämligen arbete för de vuxna och skolgång för barnen. Men det tar tid för det finns så många områden och så många medborgare som behöver "lyft-hjälp". Och inte bara i Rumänien. Vi ska påminna oss om att de organisationer som framgångsrikt bedriver hjälpverksamhet i Rumänien också gör det i andra länder med likartad social misär för många av sina medborgare.

Från tiggeri i Linköping till arbete i hembyn

I veckan har regeringen haft konferens om EU-migranterna som tigger i Sverige tillsammans med Rumänien och även överläggningar med företrädare för Bulgarien varifrån många tiggande Eu-migranter kommer till Sverige.
I en DN-debattartikel under veckan uppmanar regeringen oss svenskar att inte skänka pengar till människor som tigger på gatorna i många svenska städer utan i stället skänka till organisationer som arbetar i EU-migranternas hemländer framförallt  Rumänien och Bulgarien.

 Och visst är det så att i det långa perspektivet måste länderna ta ansvar för att deras medborgare kan få sin försörjning genom arbete i hemlandet. Men så länge det inte är möjligt utan människor "väljer" att komma hit så ska de mötas med den omtanke som de kan behöva. Av den allmänna debatten att döma kan man tror att de kommer hit i avsikt att tigga. Men så är det egentligen inte. Utgångspunkten för dem som reser hit är att de använder sig av den lagliga rätt att arbeta inom EU som vi alla har oavsett från vilket EU-land vi kommer. Att det sen inte finns möjligheter till tillfälliga anställningar i syfte att tjäna ihop en summa att ta med hem är egentligen en annan fråga. Tidigare reste de som nu söker sig till Sverige till grannländer i södra Europa. Men efter den ekonomiska krisen i bl a Grekland och Spanien finns inga tillfälliga jobb där.

Men visst är försörjning i hemlandet det bästa och också det som alla EU-migranter vill ha. Och visst ger det resultat att skänka pengar till organisationer som jobbar i bl a Rumänien och Bulgarien. En mycket glädjande artikel finns i dagens ÖstgötaCorrespondenten om hur organisationen
Hjärta till Hjärta hjälper till att starta sociala företag i byn Pauleasca i Rumänien. Många som tigger i Linköping kommer från den byn. Nu har två av dem fått jobb som korgflätare i hembyn. "Nu behöver jag inte resa iväg för att försöka få tag på pengar. Nästa gång jag kommer till Sverige är som turist. säger en av personerna som tidigare tiggde på Linköpings gator.

Tiggeriförbud inte lösningen på fattiga människors problem

Aftonbladet publicerar idag en undersökning kring svenskars syn på tiggeri. Bakgrunden är att antalet tiggare eller EU-migranter, som jag hellre vill kalla dem, har ökat i omfattning på gatorna i de flesta av våra städer. Undersökningen visar att det skett en kraftig ökning av antalet medborgare som vill ha ett förbud mot att tigga i Sverige.
Det är lätt att tillgripa förbud mot något som man helst vill slippa se. Svenskar vill inte bli påminda om den misär som finns så nära vårt eget land. Riktigt fattiga människor vill svensken tro bara finns i Afrika eller andra delar av världen väldigt långt bort. En annan orsak till förbudsönskan är, för åtminstone en del, viljan att slippa känna sig skyldig att hjälpa till genom att ge något i den framsträckta pappersmuggen.

Men ingen behöver känna sig tvingad att ge på gatan. Däremot är hjälpen välkommen via hjälporganisationer. Dessa organisationer både hjälper här som t ex Stadsmissionen och i hemländerna som bl a Hjärta till Hjärta.

Vad skulle ett förbud innebära? Den fria rörligheten inom EU finns och kommer att fortsätta att finnas. Så många kommer att fortsätta att komma till Sverige. Skillnaden blir en "polisjakt" från kommun till kommun allteftersom EU-migranterna kommer att försöka få ihop lite pengar.

Nej, att förbjuda fattigdom, vilket ett förbud mot tiggeri i verkligheten skulle handla om, hjälper bara de svenskar som vill slippa se. Min rekommendation är: skänk en slant (alla bidrag oavsett storlek behövs och gör nytta) via en hjälporganisation. Bjud också den tiggande personen på ett "hej" och ett leende så mår både du och EU-migranten lite bättre.

Medborgarförslag: "folkomrösta om tiggeriet"

Partiet Spiritvs Neronis i Linköping med en kandidat på sin lista till kommunfullmäktigevalet i höst kräver i ett medborgarförslag att en folkomröstning ska hållas om "tiggeriet". Motiven är att "tiggeriet" är vanprydande och inhumant inslag i stadsbilden.Man häpnar över vilken människosyn som återspeglas i ett sådant uttalande. Och för vem är "tiggeriet" inhumant? Förmodligen menar fullmäktigekandidaten att det är besvärande för Linköpingsborna att det finns fattiga människor nära oss. För mig är det inhumant att ett land som t ex Rumänien behandlar sina medborgare så illa att många av dem tvingas tigga för att försörja sin familj.
Nu kommer det självklart inte att folkomröstas om "tiggeriet". Däremot kommer Linköpings kommun att fortsätta arbetet tillsammans med Stadsmissionen och andra organisationer att ge hjälp till EU-migranterna så länge de vistas här och samtidigt medverka till att de kan få ett drägligt liv när de återvänder hem till sina familjer.
Jag väljer att instämma med min partikollega Daniel Andersson, som skriver a´propå debatten om EU-migranterna "Vi ska bekämpa fattigdom inte de fattiga". Läs för övrigt mer om vad Daniel vill uträtta i politiken nästkommande period på det sociala området på hans blogg.

Inget förbud mot tiggeri

Igår föreslog en moderat riksdagsledamot från Göteborg att tiggeri på svenska gator och torg borde förbjudas. Vad skulle det tjäna till kan man fråga sig? Hjälper det på något sätt människorna som tagit sig hit för att få ihop till försörjning för sig och sina barn? Nej, naturligtvis inte. Kommer deras hemländer, framförallt Rumänien och Bulgarien, att inse att de bättre måste se till att deras medborgare får jobb och ett drägligt socialt liv med ordentliga bostäder och skola för barnen? Nej, knappast. Skulle ett antal svenskar känna sig bättre till mods när de slipper påminnas om att den riktigt stora fattigdomen finns nära oss? Ja, sannolikt. Enligt någon undersökning tycker 56 % av svenska folket att tiggeri borde förbjudas. Ska politiker inte lyssna på folket? Jo, men inte alltid. Sverige är med i EU. Vi har nyss valt parlamentariker som kan och ska påverka och bidra till förändring. Vi som företräder politiska partier har ett ansvar att sprida kunskap om förutsättningarna för de människor som söker sig hit. Inom EU har alla länders medborgare rätt att vistas i vilket land som helst under tre månader. Kan man försörja sig kan längre vistelse vara möjlig.
Min utgångspunkt som socialliberal och företrädare för Folkpartiet är att när tiggarna, eller EU-migranterna som jag hellre vill kalla dem, vistas här, så ska de behandlas väl och få den hjälp de behöver. Samtidigt ska vår regering och svenska EU-parlamentariker påverka deras hemländer att ta ansvar för sina medborgare och att använda de ekonomiska medel som finns genom EU-medlemskapet för att skapa jobb, bostäder och utbildning för alla deras medborgare.

 Läs gärna mina tidigare inlägg kring EU-migranter och hur vi i min kommun Linköping hanterar frågan:
http://linneadarell.blogspot.se/2014/01/eu-migranter-i-sverige.html
http://linneadarell.blogspot.se/2014/01/harbarge-oppnas-i-linkoping-for-eu.html

Härbärge öppnas i Linköping för EU-migranter

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om EU-migranterna, eller tiggarna på våra gator, som en del uttrycker det. Idag har kommunstyrelsen tagit beslut om bidra ekonomiskt till ett härbärge under vintern. Både härbärget och andra insatser som mat, kläder, möjlighet att duscha och att få rådgivning sker hos Stadsmissionen tillsammans med kyrkor i Linköping.
Ryttargårdskyrkan upplåter sin motionshall som sovsal under vintern, läs mer på Corren.

Precis som när socialdemokraternas tidigare partiledare Göran Persson varnade för social turism när de baltiska staterna kom med i EU, så tror en och annan att det ska välla in EU-migranter till kommunen när de får övernattningsmöjligheter. Det tror jag inte alls. Det är i sanning ingen lyxtillvaro för dessa rumäner, bulgarer m fl, som kommer till vårt land i hopp om att få ihop lite pengar till familjens försörjning i hemlandet.
Vad har de att berätta vid hemkomsten som skulle locka andra att resa hit?
De kan berätta att de fått en hyggligt bemötande, de flesta dagar lite mat, en varm dusch och under den kallaste tiden fått sova inomhus i en sovsal med många andra.
Men drömmen om ett jobb för att tjäna ihop pengar till familjen hemma, den drömmen gick inte i uppfyllelse i Sverige heller.

Som jag också skrev i mitt tidigare blogginlägg så måste påtryckningarna öka gentemot bl a Rumänien och Bulgarien att verkligen ta krafttag för att den egna befolkningen ska kunna försörja sig. I en artikel i DN idag skriver folkpartisterna Lotta Edholm och Erik Scheller att de insatser som självklart ska göras för de enskilda individer som tar sig hit, borde "faktureras" deras hemländer.
För det saknas inte möjligheter i dessa länder. T ex så har Rumänien inte utnyttjat mer än 20 % av tillgängliga medel ur den Europeiska socialfonden under den senaste sexårsperioden, enligt Edholm och Scheller.

EU-migranter i Sverige

Idag berättar SVT:s Rapport om "läger" i Stockholms utkant, där EU-migranter bor i förhoppningen om att få ett jobb i Sverige. Tyvärr blir oftast enda utvägen att sätta sig på gatan och tigga.
"Tiggare" från vissa EU-länder, eller EU-migranter som de bör benämnas, syns numera inte bara i storstäderna utan runtom i landet.
En del säger att detta är baksidan av den fria rörligheten. Men det är inte den fria rörligheten inom EU som är problemet. Problemet är att vissa länder som t ex Rumänien och Bulgarien inte tar ansvar för sina medborgare. Inga socialförsäkringssystem, inga jobb. Dessutom fruktansvärd diskriminering av framförallt romer.
Den fria rörligheten har gjort det möjligt för dessa utsatta människor att förflytta sig från vardagseländet i hopp om att kunna återvända hem med pengar till mat och husrum för sina familjer. Tyvärr blir resultatet sällan det man hoppats.

Även om den fria rörligheten i detta sammanhang sällan hjälper den enskilde så har omvärlden fått upp ögonen för vad som sker i vår närhet. Jag får ofta som kommunpolitiker frågor från Linköpingsbor som undrar vad kommunen gör för att hjälpa. Stadsmissionen, kyrkorna och kommunen samarbetar kring ett nystartat Crossroads och förhoppningsvis kan ett härbärge öppnas under vintern.
Jag blir glad över att så många kommuninvånare uttrycker att de är stolta över att kommunen hjälper dessa människor i stället för att försöka förbjuda dem att sitta på gatorna. Endast Sverigedemokraterna har i kommunfullmäktige föreslagit förbud. De påstod i debatten att de hade Linköpingsborna bakom sig men det betvivlar jag starkt. Några få kanske men absolut inte en majoritet.

Många undrar också vad gör Sverige som medlemsstat i EU och vad gör EU-politikerna. Det görs en hel del från EU:s sida men det får inte effekt på grund av framförallt korruption i de länder som berörs. Thomas Hammarbergs artikel i gårdagens DN visar att det behövs betydligt kraftfullare åtgärder. Enskilda medlemsstater som t ex Sverige skulle också kunna utöva starkare påtryckningar.

Den 25 maj röstar vi om vilka parlamentariker som ska företräda oss i EU-parlamentet de kommande fem åren. Ställ frågor till partiernas kandidater om vad hon/han tänker göra för att EU-migranterna ska slippa denna förnedrande tillvaro och i stället ges möjlighet att skapa ett drägligt liv i sitt eget hemland.