Tiggerifrågan igen

Sedan januari 2014 har jag skrivit sammantaget ett tiotal blogginlägg och artiklar kring frågan om tiggeri och EU-migranternas situation. Hade hoppats att förbättringarna i hemländerna (de flesta kommer från Rumänien och Bulgarien) skulle ökat i större omfattning än vad som är fallet så att debatten i Sverige om inte helt tystnat så i alla fall inte hårdnat. Men det är tyvärr just vad den gjort. SVT Nyheter presenterar resultatet av en enkät till kommunstyrelseordföranden kring förbud eller ej. Många är för ett nationellt förbud. Motiven varierar. Ett argument som förs fram är att det inte är värdigt att folk står på knä i gathörnen och tigger i ett välfärdsland som Sverige!! Alltså är det som jag många gånger har påpekat att vi svenskar är inte vana vid att se fattiga människor och känner oss besvärade av de finns. SVT Nyheter presenterar också de åtta riksdagspartiernas svar och kommentarer kring frågan om tiggeri.

Den 23 augusti 2016 skrev jag följande artikel i ÖstgötaCorrespondenten.
Tiggeriförbud inte lösningen för fattiga EU-medborgare

 Det är beklagligt att regeringen givit upp tron på sin förmåga att påverka Rumänien och Bulgarien att förbättra sociala förhållanden för romerna. För ett år sedan lät det annorlunda. Då träffade regeringen samarbetsavtal med de berörda länderna och ett åtgärdspaket presenterades. Syftet var att bekämpa utsatthet och tiggeri. Det långsiktiga målet var att ingen ska behöva tigga i Sverige. Samverkan skulle ske inom EU och direkt med Rumänien och Bulgarien.

Nu sprids ryktet att socialdemokraterna vill förbjuda tiggeri i Sverige. ”Det måste stoppas” säger Stefan Löfvén. Och moderaterna hakar snabbt på. Och sverigedemokraterna jublar.  

En av grundprinciperna i EU-samarbetet är den fria rörligheten. I detta fall fri rörlighet för personer. Jag utgår från att regeringen inte tänker ta strid för att inskränka denna rörlighet. Konsekvenserna av tiggeriförbud blir alltså att de som fortsatt kommer hit och inte hittar jobb utan väljer att tigga kan gripas av polisen och straffas. Förmodligen genom att skickas tillbaka till hemlandets fattigdom och förföljelse.  Men vi svenskar slipper se dem, vilket tycks vara viktigt för S, M och SD. Varför annars förhindra dem att få ihop åtminstone några kronor?

Tiggeriförbud är inte lösningen. Lösningen finns i ett fortsatt aktivt svenskt arbete tillsammans med Rumänien och Bulgarien samt inom EU-gemenskapen i övrigt. Ytterst kan det bli nödvändigt att dra in stödpengar för att sätta press på de länder som diskriminerar romerna. ”Money talks” som Birgitta Ohlsson (L) uttrycker det.

Artikeln känns lika aktuell idag.

Kan romerna på sikt slippa tigga i andra EU-länder genom införande av en europeisk social pelare?

Kan EU-kommissionens förslag om en europeisk social pelare öka möjligheten för Sverige att påverka romernas försörjningsmöjligheter i sina hemländer? Ja, förhoppningsvis kan det bli så. När allt fler romer började komma till Linköping för att tigga fick jag som kommunpolitiker ofta frågan om vad Sverige kunde göra i kraft av medlemskapet i EU. Både Rumänien och Bulgarien, varifrån de flesta EU-migranter kom, är ju också med i EU, menade människor.

Det gjordes försök till påverkan från dåvarande EU-minister Birgitta Ohlsson för Alliansregeringen. Efter regeringsskiftet skrevs överenskommelser mellan den nya regeringens socialminister och företrädare för de båda nämnda länderna.
Jag har inte sett någon uppföljning och kan inte bedöma om situationen i hemländerna förbättrats avseende försörjning. Av omfattningen av EU-migranter som fortfarande tigger runt om i Sverige att döma så tycks inte så mycket skett.

Ofta kan man läsa påståendet att aldrig har så många haft det så bra som idag runtom i världen. Det är säkert sant. Frihandel, globalisering, marknadsekonomi och förbättrad demokratiutveckling i många länder världen över innebär förbättrade levnadsvillkor i vardagen för miljoner människor. Men, som det mesta här i världen, så finns det en baksida. Och den baksidan handlar bland annat om nedläggning av industrier utan att andra möjligheter till jobb erbjudits till dem som saknar utbildning. Konsekvenser syns både inom Europa och i t ex USA. I sistnämnda land påverkade det i hög grad att Donald Trump valdes till ny president. Senaste dagarna kan vi läsa om att han beslutat att USA inte ska medverka i Parisavtalet om klimatutvecklingen i världen. Skälet är att USA då inte kan utveckla kolkraftindustrin och de jobb som många arbetslösa önskar ska komma tillbaka. (Nu var det förstås inte enda skälet till valframgången för Trump men det hade stor betydelse.)

För att återgå till förslaget om en europeisk social pelare så betyder det att minimistandarder för sociala rättigheter i alla EU-länder införs. Ett exempel i vardagen är rätt till försörjningsstöd och trygghet vid uppsägning. Jag är inte odelat positiv till  en slags "gemensam välfärdspolitik" inom EU. Välfärdspolitiken är inte område som "kräver" överenskommelser mellan länder (och inom EU) för att världen ska bli bättre och säkrare. Sådana områden är däremot framför allt miljö, terrorbekämpning, ekonomisk brottslighet som idag inte känner några landsgränser.

Men samtidigt så måste möjligheterna öka för medlemsländerna t ex Sverige att utöva påtryckningar mot länder som inte tar ansvar för sina egna medborgares försörjningsmöjligheter såsom vi ser att Rumänien och Bulgarien inte gör. Alla EU-medborgare ska kunna använda den fria rörligheten för att jobba var som helst. Men när föräldrar tvingas till att lämna minderåriga barn i hemlandet för att överhuvudtaget finna en utväg för försörjning då måste kraften i det svenska medlemskapet i EU användas för att påverka. Det har uppenbarligen inte lyckats hittills. Förhoppningsvis kan en utveckling av en gemensam välfärdspolitik i form av en europeisk social pelare leda till att inget medlemsland kan fortsätta förnedra vissa av sina medborgare genom att förvägra dem utbildning och åtminstone en miniminivå av social trygghet.

Tiggeriförbud inte lösningen! Bättre med krafttag i EU-samarbetet

De senaste dagarna har debatten om förbud mot tiggeri eller inte ska införas i Sverige blossat upp igen. Då detta nog kan bli ett ganska långt inlägg vill jag direkt säga, att jag är helt emot ett förbud. Ingen tigger för att slippa jobba. Man tigger för att det är den enda försörjning som står till buds! Sverige måste i stället för förbud arbeta än intensivare inom EU för att sätta press på framförallt Rumänien och Bulgarien. De samarbetsavtal som regeringen förra året träffade med Rumänien respektive Bulgarien kommer inte att ge effekt inom de närmaste åren. Dessutom tycks regeringen mist tron på sin egen förmåga att åstadkomma något via dessa avtal. Det är beklagligt.

Regeringen, eller åtminstone delar av den nämligen socialdemokraterna, diskuterar nu frågeställningen offentligt. "Vi måste få bort det. Det strider mot den svenska modellen" säger Stefan Löfvén. Alltså, allt som händer i Sverige år 2016 och som, enligt Stefan Löfvén, inte kan rymmas inom "den svenska modellen" ska bekämpas och helst förbjudas. Visst finns det mycket att värna om i den svenska modellen men när världen förändras så måste väl också Sverige påverkas, eller? Tiggeri på öppen gata har inte setts här på många år. Men betyder det att det inte finns fattiga människor? Nog kan vi se personer samla tomburkar i papperskorgar och rota kring i soptunnor, eller hur? Nog ser vi människor sova i trappuppgångar för att de är hemlösa. Även om hemlösheten kan ha många orsaker så är brist på pengar till hyra ett skäl.

När vi svenskar nu under ett antal år sett tiggare utanför butiken när vi fredagshandlar, då mår vi dåligt. I början dövade de flesta av oss samvetet med en slant i muggen. Men tiggarna fortsatte ju att sitta där och ge oss dåligt samvete trots att statsministern säger att de inte passar in i den svenska modellen. Och nu tycks han ha svenskarna med sig jämfört med för två år sen. Aftonbladet redovisar i en aktuell genomförd opinionsundersökning att 57 % tycker att ett förbud är ett bra förslag. I september 2014 var motsvarande siffra 38 %.

Varför är tiggarna (eller EU-migranterna som de flesta valde att kalla dem för tidigare) här? Den frågan tycks helt bortglömd. Innan vissa sydeuropeiska länders ekonomier kollapsade, sökte sig arbetslösa rumäner och bulgarer (oftast romer) till dessa länder. Där gick det ofta att få tillfälliga jobb under kortare tid. Med den ekonomiska krisen i Sydeuropa vändes blickarna mot Norden bl a Sverige. Den fria rörligheten inom EU gav fler möjligheter. Vad de inte visste var att några tillfälliga jobb som kunde ge pengar i handen att skicka hem inte finns här. Så vad göra? Jo, tigga.

Och nu har en majoritet av svenskarna tröttnat på att se fattiga människor och då är vissa politiker snabba att haka på opinionen. Förbjud tiggeriet så kanske några förlorade röster till Sverigedemokraterna i förra valet återvänder 2018. Framförallt tycks det gälla socialdemokrater och moderater. Widar Anderssons krönika i Corren idag tar upp detta avseende socialdemokraterna.

Men löser det några problem? Kan Sverige förvägra dem att komma hit? Nej, i varje fall inte om man inte tänker ta strid i EU om den fria rörligheten. Alltså kommer fattiga och arbetslösa rumäner och bulgarer förmodligen fortsätta komma även om de blir färre. Ska Sverige ändra på möjligheten att försörja sig på kortvariga jobb? Knappast bl a på grund av det strider mot den svenska modellen. Konsekvens blir alltså att en redan överbelastad polis ska gripa dem. Och ett lika överbelastat rättsväsende ska se till att de blir dömda. Det visar med all önskvärd tydlighet att ett förbud inte är lösningen.

Från tiggeri i Linköping till arbete i hembyn

I veckan har regeringen haft konferens om EU-migranterna som tigger i Sverige tillsammans med Rumänien och även överläggningar med företrädare för Bulgarien varifrån många tiggande Eu-migranter kommer till Sverige.
I en DN-debattartikel under veckan uppmanar regeringen oss svenskar att inte skänka pengar till människor som tigger på gatorna i många svenska städer utan i stället skänka till organisationer som arbetar i EU-migranternas hemländer framförallt  Rumänien och Bulgarien.

 Och visst är det så att i det långa perspektivet måste länderna ta ansvar för att deras medborgare kan få sin försörjning genom arbete i hemlandet. Men så länge det inte är möjligt utan människor "väljer" att komma hit så ska de mötas med den omtanke som de kan behöva. Av den allmänna debatten att döma kan man tror att de kommer hit i avsikt att tigga. Men så är det egentligen inte. Utgångspunkten för dem som reser hit är att de använder sig av den lagliga rätt att arbeta inom EU som vi alla har oavsett från vilket EU-land vi kommer. Att det sen inte finns möjligheter till tillfälliga anställningar i syfte att tjäna ihop en summa att ta med hem är egentligen en annan fråga. Tidigare reste de som nu söker sig till Sverige till grannländer i södra Europa. Men efter den ekonomiska krisen i bl a Grekland och Spanien finns inga tillfälliga jobb där.

Men visst är försörjning i hemlandet det bästa och också det som alla EU-migranter vill ha. Och visst ger det resultat att skänka pengar till organisationer som jobbar i bl a Rumänien och Bulgarien. En mycket glädjande artikel finns i dagens ÖstgötaCorrespondenten om hur organisationen
Hjärta till Hjärta hjälper till att starta sociala företag i byn Pauleasca i Rumänien. Många som tigger i Linköping kommer från den byn. Nu har två av dem fått jobb som korgflätare i hembyn. "Nu behöver jag inte resa iväg för att försöka få tag på pengar. Nästa gång jag kommer till Sverige är som turist. säger en av personerna som tidigare tiggde på Linköpings gator.