Avskaffade restriktioner och valår med partiledardebatt

Det måste nog bli några Corona-kommentarer även denna gång. Igår avslutades restriktionerna. Till stor lättnad för många. Till fortsatt oro för andra bl a för redan hårt pressad sjukvårdspersonal. Tidningen ÖstgötaCorrespondenten/Corren rapporterar så här om läget i Linköping och Östergötland  https://corren.se/nyheter/artikel/ny-rapport-fler-smittade-ar-inlagda-pa-sjukhus--och-ytterligare-tre-har-avlidit/.

Jag och min man kommer att ta rapporterna på allvar och fortsätta vara restriktiva tills sjukvården ger mer positiva signaler kring smittspridningen. Jag tänker ungefär som bloggkollegan Lars-Erick Forsgren i inlägget http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2022/02/for-sent-men-nu-for-tidigt-om-covid-19.html

Nog nu om Corona/Covid 19 - åtminstone för den här gången.

I september i år är det val till riksdag, kommuner och regioner. Och den första partiledardebatten i TV 4 häromkvällen. Luttrade programledare hade satt en tidsgräns för varje enskilt inlägg från de åtta partiledarna. En halv minut! Gick så där! Men ganska bra ändå tycker jag. Märkligt var att vissa av debattörerna vid flera tillfällen valde att använda merparten av den knappa tiden till att prata om andra partier?! Tänkte i början av programmet att tiden borde varit en hel minut. Men jag tar tillbaka den tanken.

Jag ska inte kommentera budskapen. Mycket kommer att debatteras och nya frågor och ställningstaganden kan komma. Sju månader är trots allt en ganska lång tid. 

Däremot kan jag inte låta bli att kommentera dagens krönika av Jakob Styrenius i tidigare nämnda Corren. Styrenius raljerar kring partiledardebatten och några av deltagarnas uttalanden. För mig känns hans kommentarer som att han antingen avser att förlöjliga inläggen eller inte förstått tanken bakom dem. Två exempel: Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar lyfte den stora tillgången på narkotika i Sverige och de penningsummor som följer med. Hon menade att alla politiker borde rikta in politiken i mycket högre grad på att få stopp på detta, eftersom narkotika spelar en stor inom gängkriminaliteten. Lätt att instämma i kan jag tycka. Att hon sedan som ett exempel tog upp knarket som sägs flöda kring Stureplan i Stockholm får man väl se som något slags (V)-markering mot "rika personer kring Stureplans-företeelsen".

Allra "roligast" anser Styrenius (MP):s företrädare Märta Stenevi vara när hon benämner förslaget om  visitationszoner vara rasistiskt. Kan hålla med om att det var att gå väl långt. Men jag kan förstå vad hon menade. Det är inte alltför långsökt att ana vad som kan hända. Nämligen att människor med utländskt utseende kan komma att bli visiterade oftare just på grund av sitt utseende. 

Personligen är jag emot att inrätta och benämna vissa områden som "visitationszoner". Svensk lagstiftning ska inte utsätta och stämpla vanliga, hyggliga medborgare som sköter sig bara för att några kriminella individer bor i grannskapet.  

Om att inte längre passa in

Ja, så skriver signaturen "Utslängd" i dagens Corre. Insändaren "Att bli gammal är att inte längre passa in" handlar om det utanförskap som, enligt skribenten, uppstår när sinnen och förmågor försämras på grund av ålderdom. Trots många nya hjälpmedel så finns det områden där försämrad förmåga inte beaktats och som skapar utanförskap. Skribenten ger några exempel. Att inte hinna slå åtta siffror i bankkoden förrän maxtiden passerats och efter tre misslyckade försök stängs kortet. Att inte hinna läsa textremsor på tv förrän de försvinner. Och fler nämns i insändaren. Och hen undrar: "Vill samhället stänga mig ute efter alla år?"

För några dagar sen skrev signaturen Janne om brist på delaktighet som skapats på grund av omöjligheten att betala sina inköp med kontanter för den som av olika funktionsnedsättningar och/eller åldersförändringar inte kan hantera kort, Swish eller andra tekniska innovationer.

Sverige har ratificerat (godkänt) FN-konventioner kring tillgänglighet. Det innebär ett ansvar att leva upp till innehållet. Det innebär också att respektera de medborgare som har behov av ökad tillgänglighet på olika områden för att kunna leva som andra. Det vill säga som vi som - ännu - inte drabbats av försämrade förmågor.

Här är länkarna till respektive insändare:

https://www.corren.se/asikter/insandare/att-bli-gammal-ar-att-inte-langre-passa-in-om6517273.aspx

https://www.corren.se/asikter/insandare/kontanter-behovs-for-allas-delaktighet-om6507947.aspx

Från tiggeri i Linköping till arbete i hembyn

I veckan har regeringen haft konferens om EU-migranterna som tigger i Sverige tillsammans med Rumänien och även överläggningar med företrädare för Bulgarien varifrån många tiggande Eu-migranter kommer till Sverige.
I en DN-debattartikel under veckan uppmanar regeringen oss svenskar att inte skänka pengar till människor som tigger på gatorna i många svenska städer utan i stället skänka till organisationer som arbetar i EU-migranternas hemländer framförallt  Rumänien och Bulgarien.

 Och visst är det så att i det långa perspektivet måste länderna ta ansvar för att deras medborgare kan få sin försörjning genom arbete i hemlandet. Men så länge det inte är möjligt utan människor "väljer" att komma hit så ska de mötas med den omtanke som de kan behöva. Av den allmänna debatten att döma kan man tror att de kommer hit i avsikt att tigga. Men så är det egentligen inte. Utgångspunkten för dem som reser hit är att de använder sig av den lagliga rätt att arbeta inom EU som vi alla har oavsett från vilket EU-land vi kommer. Att det sen inte finns möjligheter till tillfälliga anställningar i syfte att tjäna ihop en summa att ta med hem är egentligen en annan fråga. Tidigare reste de som nu söker sig till Sverige till grannländer i södra Europa. Men efter den ekonomiska krisen i bl a Grekland och Spanien finns inga tillfälliga jobb där.

Men visst är försörjning i hemlandet det bästa och också det som alla EU-migranter vill ha. Och visst ger det resultat att skänka pengar till organisationer som jobbar i bl a Rumänien och Bulgarien. En mycket glädjande artikel finns i dagens ÖstgötaCorrespondenten om hur organisationen
Hjärta till Hjärta hjälper till att starta sociala företag i byn Pauleasca i Rumänien. Många som tigger i Linköping kommer från den byn. Nu har två av dem fått jobb som korgflätare i hembyn. "Nu behöver jag inte resa iväg för att försöka få tag på pengar. Nästa gång jag kommer till Sverige är som turist. säger en av personerna som tidigare tiggde på Linköpings gator.

Bättre än väntat för ensamkommande flyktingbarn

Den rubriken finns i Dagens Samhälle (nr 29/2015). Detta enligt forskarna Eskil Wadensjö och Aycan Celikaksoy. De har undersökt hur det har gått för ca 10 000 ensamkommande flyktingbarn som fick uppehållstillstånd under åren 2003-12. Mest överraskande är att det gått bättre på arbetsmarknaden än förväntat för de pojkar som kommit ensamma. Något mindre framgångsrika är pojkar som kommit till Sverige med sina föräldrar. Och ändå något mindre framgång på arbetsmarknaden har flickor haft. Även om de kommit ensamma.

Häromkvällen lyssnade jag på ett radioinslag i Karlavagnen i P4 där en ung man som ensam kommit till Sverige från krigets Syrien för ett år sen. Jag blev imponerade av hans utmärkta svenska. På ett år!
Han blir självklart en stor tillgång för svensk arbetsmarknad som företagare eller anställd.
Jag vet att alla ungdomar som kommer inte snabbt lär sig svenska och kommer in i det svenska samhället, utbildar sig och snabbt blir en tillgång på arbetsmarknaden. Men även om det tar lite längre tid för en del och även om starten i det nya landet kräver stödinsatser för att behandla de trauman som naturligt nog kan finnas så tillför varje individ alltid något positivt.

Därför hoppas jag att vi Linköpingsbor välkomnar de ensamkommande barn och ungdomar som
Corren skriver om idag. Jag är stolt över att "min" kommun på alla nivåer gör sitt yttersta för att åstadkomma boende, skola, gode män och andra nödvändiga insatser. Folkpartiets kommunalråd lyfter i artikeln fram samarbetet med civilsamhället för att barnen/ungdomarna ska få en meningsfull fortsättning i det sitt nya hemland. Jag är själv en del av detta civilsamhälle genom engagemang i Röda Korset. Kretsen (Linköpings Södra) har sedan försommaren annonserat via nätet efter frivilliga/volontärer bland annat för läxläsning och träna svenska. Det droppar in intresseanmälningar från studenter, från vuxna som utöver sitt jobb vill göra en samhällsinsats och från personer som lämnat det aktiva arbetslivet och vill göra något meningsfullt på sin nu lediga tid. Och många vill arbeta för att hjälpa nyanlända i alla åldrar.

Så trots oroande höga opinionssiffror för Sverigedemokraterna så finns det all anledning att känna hopp om att det i Sverige finns engagemang och vilja bland befolkningen för att Sverige ska vara ett öppet land när världen nu bevittnar de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget på grund av krigens fasor i världen.

Härbärge öppnas i Linköping för EU-migranter

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om EU-migranterna, eller tiggarna på våra gator, som en del uttrycker det. Idag har kommunstyrelsen tagit beslut om bidra ekonomiskt till ett härbärge under vintern. Både härbärget och andra insatser som mat, kläder, möjlighet att duscha och att få rådgivning sker hos Stadsmissionen tillsammans med kyrkor i Linköping.
Ryttargårdskyrkan upplåter sin motionshall som sovsal under vintern, läs mer på Corren.

Precis som när socialdemokraternas tidigare partiledare Göran Persson varnade för social turism när de baltiska staterna kom med i EU, så tror en och annan att det ska välla in EU-migranter till kommunen när de får övernattningsmöjligheter. Det tror jag inte alls. Det är i sanning ingen lyxtillvaro för dessa rumäner, bulgarer m fl, som kommer till vårt land i hopp om att få ihop lite pengar till familjens försörjning i hemlandet.
Vad har de att berätta vid hemkomsten som skulle locka andra att resa hit?
De kan berätta att de fått en hyggligt bemötande, de flesta dagar lite mat, en varm dusch och under den kallaste tiden fått sova inomhus i en sovsal med många andra.
Men drömmen om ett jobb för att tjäna ihop pengar till familjen hemma, den drömmen gick inte i uppfyllelse i Sverige heller.

Som jag också skrev i mitt tidigare blogginlägg så måste påtryckningarna öka gentemot bl a Rumänien och Bulgarien att verkligen ta krafttag för att den egna befolkningen ska kunna försörja sig. I en artikel i DN idag skriver folkpartisterna Lotta Edholm och Erik Scheller att de insatser som självklart ska göras för de enskilda individer som tar sig hit, borde "faktureras" deras hemländer.
För det saknas inte möjligheter i dessa länder. T ex så har Rumänien inte utnyttjat mer än 20 % av tillgängliga medel ur den Europeiska socialfonden under den senaste sexårsperioden, enligt Edholm och Scheller.

Varför kalla olika politiska åsikter för "käbbel"?

Igår hade Corren fångat upp min bloggkommentar rörande socialdemokratisk syn på vems valfrihet som är viktigast, kommunernas eller medborgarnas. Det är ju kul att bli citerad i lokalpressen (annan press också för den delen) men varför kalla olika åsikter för "käbbel"?
Ibland kan det kanske vara relevant men inte i detta fall. Det finns en ideologisk skillnad mellan Folkpartiet och Socialdemorkaterna på valfrihetsområdet.
Allra tydligast blir den på skolområdet. Socialdemokraterna har sedan länge velat ge kommunerna vetorätt över friskolors etablering i varje kommun. Ett regelverk som skulle leda till att det i vissa vänsterstyrda kommuner inte skulle finnas någon som helst möjlighet för elever och föräldrar att utnyttja sin lagliga rätt att välja skola. Lagen skulle vara helt satt ur spel av kommunpolitikerna.

Jag skulle kunna ha en större förståelse för (S)-åsikterna om partiet samtidigt ställt upp på skilda valdagar dvs en valdag för kommun/landsting/regionval och en annan dag för riksdagsval. Något som vi folkpartister vill ha. Då skulle väljarnas inflytande över kommunpolitiken vara större än idag. Och kommunpolitikerna får stå till svars för sin politik i högre grad. Men, invänder vän av ordning, vi väljer ju kommunpolitiker också idag. Jo, visserligen. Men varje valrörelse präglas - och avgörs till stor del - av rikspolitiska frågor. Vardagsfrågorna i lokalpolitiken kommer i skymundan.

Så, kära Correredaktör, att diskutera ideologiskt betingade åsiktsskillnader i kommunpolitiken, är inte "käbbel". Det är konsumentupplysning till väljarna.

Ett bra minilandsmöte

Igår hade Folkpartiet liberalerna i Östergötland minilandsmöte, vilket betyder att länets landsmötesombud redovisar ett urval av motioner, som kan komma att väcka debatt. Alla medlemmar får möjlighet att lufta åsikter om frågorna och ombuden får en uppfattning om vartåt vinden blåser i medlemskåren.
Året minilandsmöte var ett av de bästa på länge. Förbundsstyrelsens upplägg med i tid avgränsade debatter och debattinlägg samt tydliga omröstningar på varje område tycker jag var inspirerande.

Correns chefredaktör Charlotta Friborg skriver att "Politiken bör inte privatiseras" i sin lördagskrönika. Bland annat frågor hon "Vem orkar tala klarspråk om de utmaningar vi står inför?" Exempel på sådana frågor skulle vara  t ex höjd pensionsålder och de höga trösklarna på arbetsmarknaden för ungdomar.

För det första så diskuteras ju dessa frågor till och från. Förändringar på arbetsrättens område och även nivåer på ingångslöner kommer att diskuteras på Folkpartiets landsmöte om två veckor.

Ett bidrag i den samhällsdebatten från Correns och andra media skulle kunna vara att belysa förslagen sakligt. Men det sker tyvärr ganska sällan. Precis som de politiska partierna vill vinna väljare nästa val så vill Corren och andra media sälja tidningar varje dag, eller?

Får man skriva hur som helst i en krönika i Corren?

Hemma igen efter en härlig vecka på Gran Canaria, närmare bestämt i Playa del Ingles. Inte helt enkelt att ta ledigt när politik och verksamhet i övrigt rullar på i full fart. Dessutom missade jag det liberala riksmötet, som just i år hölls i Linköping. Men ibland får man göra andra prioriteringar. Av olika skäl kunde vi inte resa vid nyår, som egentligen var bokat. Genom denna förskjutning fick jag tillfälle att följa med charterpremiären från Linköpings flygplats. Visst är det bekvämt att flyga från bostadsorten men jag kan ju inte bortse från att möjligheten kostar en hel del av Linköpings skatteintäkter.

Nu är jag i alla fall i gång igen med ny energi och inspiration. Söndagen har jag ägnat åt att läsa en veckas tidningar (Corren och DN), vilket föranlett mig att i kväll skriva en replik till Correns chefredaktör Ola Sigvadsson. I lördagens tidning försvarar han idén med krönikan "Å andra sidan" som skrivs av Torbjörn Gustavsson (s). Jag har inga invändningar mot idén men jag är starkt kritisk till hur Torbjörn Gustavsson tillåts vräka ur sig vilka personangrepp som helst mot regeringens ministrar. Det är helt okej att kritisera regeringen i sak men inte okej att kränka människor. Inte ens makthavare. Det är heller inte okej att emellanåt tumma på sanningen även om det ger bra rubrik. Detta handlar min replik om. Ska bli intressant att se om tidningen publicerar den.

Mycket i veckans nyhetsmedia handlar om girighet och höjda bonusar i tid av finansiell kris världen över. Priset i vårt land tar väl SEB inte bara vad gäller lönehöjningen till VD utan kanske mest för den "förvåning" man utstrålar, när kritiken kommer. Jag hoppas aktieägarna säger ifrån ordentligt. Själv sålde jag mina SEB-aktier för flera år sedan.
Ska se Agenda om en stund, där bankens ledning tydligen ska förklara hur man tänkte - eller kanske snarare att man inte tänkte.