Åldersdiskrimineringen i arbetslivet måste bort - alla behövs!

År 2009 infördes i Sverige lag mot åldersdiskriminering. Jaa, faktiskt finns en sån lag i Sverige! Det är svårt att tro då åldersdiskrimineringen fortsätter bland annat i arbetslivet. Och det är denna diskriminering som detta blogginlägg kommer att handla om.
Debattartikeln i Aftonbladet idag "Vår bästa tid är nu - men vi är förbannade" borde stämma till eftertanke bland arbetsgivare - och fackliga organisationer. För vilken facklig organisation driver en medlems önskan om att få jobba efter 67? Jag bara undrar. Om det finns sådant exempel så skriv gärna en kommentar på detta inlägg eller på min Facebook-sida.

Jag tror att en av orsakerna till att det fortfarande anses så självklart att en person ska avsluta sitt arbetsliv vid 65 eller senast 67 år är att den traditionella synen på arbete lever så starkt kvar i Sverige. Arbeta måste man göra för sin försörjning. Och när möjligheten till försörjning via pensionen inträffar då kan arbetslivet avslutas.

Och för många människor är detta rätt och naturligt. Och de ska respekteras för sitt val. Pension är en av våra viktigaste välfärdsreformer och ska fortsätta att så vara. Men inom många delar av arbetslivet har förändringar skett. Och likaså beträffande människors hälsa och livsvillkor. Sammantaget betyder det att för många äldre är det inte självklart är sluta sitt aktiva yrkesliv bara för att "pensionsåldern" inträffar.

Alla branscher kan heller inte dras över en kam. I vissa är det inte ens möjligt att arbeta till 65 medan det i andra egentligen inte finns några skäl till "slut-tid". Här finns det mycket att göra ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det borde arbetsgivare och fack ägna mer tid åt i stället för att fortsätta fixera vid åldersgränser.

Vi vet hur svensk ålderspyramid ser ut. För övrigt likadan i stora delar av Europa och övriga världen. Allt färre yrkesaktiva ska försörja alltfler som passerat den magiska gränsen 65/67 år. Höjd pensionsålder diskuteras. Och kommer att behöver genomföras. Minns att när allmän pension infördes 1913 var också då gränsen 65 år. Då levde väldigt få svenskar över den åldern. Idag blir alltfler både 90 och 100 år.
Om valfrihet att jobba så länge varje individ vill och kan, varför då ha en pensionsåldersgräns kanske någon undrar. Jo, det finns säkert en mängd praktiska skäl kopplat till regelverk och styrsystem. Problemet är, som jag ser det, inte åldersgräns för när det är möjligt att ta ut pension utan problemet är bristande valfrihet. Och - inte att förglömma Åldersdiskrimineringen! Vilken ofta inträffar avsevärt tidigare än vid 65.

(S) öppnar för kommunalt veto mot friskolor

(S)-kongressen öppnar för kommunalt veto mot friskolor. Visserligen är tydligen inte partiledning och alla ombud ense om vad kongressbeslutet innebär i praktiken. Men mycket talar för att de som anser att (S) nu vill möjliggöra kommunalt veto mot nya friskoleetableringar har tolkat beslutet rätt.

Socialdemokratiska kommunpolitiker har under ett antal år yrkat på att kommunen ska i vissa lägen säga nej i samband med skolnämnders yttrande till Skolverket vid nyetableringar. Så har det varit i min kommun Linköping. Det skulle förvåna mig om det inte varit så i många andra kommuner också.  Så jag är inte förvånad över kongressbeslutet.

Förstår att partiledningen och partisekreteraren vill ge sken av något annat. Storstadsväljarna blir nog inte lättare att övertyga i nästa års valrörelse att socialdemokraterna är för valfrihet på skolområdet. Kanske dags för (S) att bedriva valrörelse på den politik de verkligen står för i stället för att manipulera väljarna.

Länkar: DN

Varför kalla olika politiska åsikter för "käbbel"?

Igår hade Corren fångat upp min bloggkommentar rörande socialdemokratisk syn på vems valfrihet som är viktigast, kommunernas eller medborgarnas. Det är ju kul att bli citerad i lokalpressen (annan press också för den delen) men varför kalla olika åsikter för "käbbel"?
Ibland kan det kanske vara relevant men inte i detta fall. Det finns en ideologisk skillnad mellan Folkpartiet och Socialdemorkaterna på valfrihetsområdet.
Allra tydligast blir den på skolområdet. Socialdemokraterna har sedan länge velat ge kommunerna vetorätt över friskolors etablering i varje kommun. Ett regelverk som skulle leda till att det i vissa vänsterstyrda kommuner inte skulle finnas någon som helst möjlighet för elever och föräldrar att utnyttja sin lagliga rätt att välja skola. Lagen skulle vara helt satt ur spel av kommunpolitikerna.

Jag skulle kunna ha en större förståelse för (S)-åsikterna om partiet samtidigt ställt upp på skilda valdagar dvs en valdag för kommun/landsting/regionval och en annan dag för riksdagsval. Något som vi folkpartister vill ha. Då skulle väljarnas inflytande över kommunpolitiken vara större än idag. Och kommunpolitikerna får stå till svars för sin politik i högre grad. Men, invänder vän av ordning, vi väljer ju kommunpolitiker också idag. Jo, visserligen. Men varje valrörelse präglas - och avgörs till stor del - av rikspolitiska frågor. Vardagsfrågorna i lokalpolitiken kommer i skymundan.

Så, kära Correredaktör, att diskutera ideologiskt betingade åsiktsskillnader i kommunpolitiken, är inte "käbbel". Det är konsumentupplysning till väljarna.

Medborgarnas valfrihet eller kommunernas?

I ett blogginlägg är omsorgsnämndens vice ordförande Eva Lindh (S) upprörd över att regeringen vill lagstifta om att det ska finnas möjlighet till valfrihet inom äldreomsorgen i alla kommuner.
Eva Lindhs upprördhet gäller att kommunernas valfrihet beskärs! Att i stället de äldres valfrihet ökar är för en trogen socialdemokrat ointressant.
För mig som socialliberal kommunpolitiker är det tvärtom. Medborgarnas valfrihet går före kommunens.
Däremot anser jag att regeringen bör se över vissa delar av LOV (Lag om valfrihet) innan den görs tvingande. Men kring detta har Eva Lindh och socialdemokraterna tydligen ingen åsikt.

Röd-gröna saknar respekt för äldres självbestämmande

De röd-gröna (S,V,MP) presenterade idag förslaget "Ökad livskvalité för äldre" (DN, SvD). Det är lätt att konstatera att den kollektivistiska synen på äldre kvarstår. Inte ett spår av att visa respekt för att man även när man blir gammal och behöver vård och omsorg så både man kan och vill bestämma över sin vardag, sitt boende och den service man behöver.

Ingenting om att lagen om valfrihet, som Alliansregeringen infört, ska behållas om det blir regeringsskifte. Ingenting om att utveckla en mer flexibel hemtjänst. De röd-gröna föreslår något som på papperet framställs som självbestämmande, nämligen fria timmar i äldreomsorgen - egen tid. Som exempel på vad sådan tid skulle kunna användas till är att besöka ett muséum, få massage eller få hjälp att ordna en festmåltid. Dock ska kommunen ytterst bestämma vad som kan inrymmas i denna s.k. fria tid!

Detta förslag väcker flera frågor. Den som bor i ett äldreboende borde väl redan idag kunna få hjälp att ordna en festmåltid eller gå på muséum? Varför inte bibehålla RUT-avdraget och därmed ge den gamle verklig möjlighet att kunna skaffa sig service utöver den som hemtjänsten normalt innehåller.

Jag vill säga till alla äldre och anhöriga: Välj fortsatt Alliansstyre både i kommun och regering. Då finns flexibel hemtjänst, där Du själv avgör av vem, hur och när servicen ska utföras. Då väljer Du Ditt boende och Du kan köpa servicetjänster genom RUT-avdrag t ex storstädning, fönsterputsning och snöskottning, som hemtjänsten oftast inte kan erbjuda. Om Folkpartiet får ett starkt inflytande i kommande Alliansregeringen kommer äldre att kunna köpa RUT-tjänster med 75 % avdrag. Dagens avdrag är, som bekant, 50 % för alla.

I de röd-gröna förslaget finns också parboendegarantin. Det är bra. Tyvärr tycks de inte vilja lagstifta, vilket betyder att med eventuellt fortsatt (S)-styre i Malmö kommer äldre par i likhet med Birgit och Per-Erik, som jag skrev om igår, ändå inte att få bo tillsammans när bara den ene behöver vårdboende. FP-förslaget innebär ett lagstöd till dem som vill bo tillsammans att få göra det.

Andra som bloggat om det röd-gröna förslaget är Mikael Wendt.

Mässinvigning

I eftermiddags invigde jag en mässa kring Daglig verksamhet på LSS-området (LSS = Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade) i Linköping. Det var premiär d v s första gången som dessa verksamheter visade upp sig för alla som nu och framöver kommer att ha sin sysselsättning i en sådan verksamhet.
Anledningen till mässan är att omsorgsnämnden den 1 april införde Eget Val på detta område med hänvisning till LOV, den nya lagen om Valfrihet.
Det känns verkligen bra att som ordförande få göra detta. Rätt att välja ska tilltros alla människor enligt min socialliberala människosyn.

Premiär var det också för tjänsten som LSS-lots. Uppdraget kan jämföras med Äldre-lots, som infördes i kommunen för snart två år sedan och som är en mycket uppskattad service. Kul också att den första LSS-lotsen är en man. Oftast är det ju bara kvinnor på poster inom vård och omsorg.

Alla kommuner behöver en äldreombudsman

I Stockholm finns sedan ganska länge en äldreombudsman. Ytterligare ett antal andra kommuner har en sådan funktion som äldre, anhöriga och andra kan kontakta. Äldreombudsmannen i Stockholm lämnar varje år en rapport till ansvariga politiker med synpunkter och förslag kring förändringar och förbättringar som hon/han anser behöver göras. DN skriver idag om den aktuella årsrapporten, där Äldreombudsmannen bland annat lyfter bristen på inflytande i vardagen för de som bor i vårdboende.

Det är ett viktigt påpekande. Samma brist tror jag finns runtom i Sverige. Också i min hemkommun Linköping. Även om vi från den nu styrande Allians för Linköping infört Eget Val i hemtjänsten så finns det fortfarande begränsningar kring inflytandet i vardagen.

Jag och andra partikollegor har tidigare motionerat om att också i Linköping inrätta en Äldreombudsman. Övriga partier har alltid sagt nej. När vi nu jobbat med program för kommande mandatperiod önskade FP-medlemmarna att frågan skulle aktualiseras igen.

I samband med införandet av Eget Val i hemtjänsten infördes fyra äldrelotsar. De gör ett bra jobb, har blivit mycket uppskattade och kontaktas ofta. Men deras roll är inte jämförbar med en äldreombudsmans. Jag har därför skickat ut ett pressmeddelande, där jag återigen aktualiserar förslaget om att Linköping inrättar en sådan funktion. Jag tar också upp behovet av en omsorgsgaranti.

Lite lokalt, lite SAS

Har tillbringat eftermiddagen tillsammans med Kommunals medlemmar, som jobbar inom kommunens Dagliga verksamhet, där vi från Alliansen är på gång att införa Eget Val. Det innebär att personer med funktionsnedsättning får ökade möjligheter att välja verksamhet men också att ett utvecklingsarbete intensifieras.
Kommunal bjöd in till en diskussion inför genomförandet, som sker den 1 april. Det blev ett bra samtal, tycker jag. Förändringar är alltid svårt och blir heller inte lättare av att det uppenbarligen funnits olika uppfattningar om de ekonomiska resurserna. Nu är detta utklarat. Omsorgsnämnden har aldrig haft för avsikt att göra några besparingar på Daglig verksamhet och kommunstyrelsen är dessutom beredd att tillskjuta en del av det extra statsbidraget, som kommunen erhållit i år, om det behövs.

SAS-personalen däremot kan ha anledning att vara oroliga. Såg på Rapport att företaget behöver mer pengar från ägarna igen. Och några av ägarna är Du och jag, eftersom svenska staten är en av delägarna. Det är ju inte första gången som SAS behöver mer pengar samtidigt som man måste sänka kostnaderna. Möjligen första gången detta år.
Visst kan man förstå att finanskrisens effekter sätter sina spår på flyget. Men ändå...?
Att Sverige är en av delägarna har ju sin historia. Men är det inte dags att fundera över om detta ägande bör avvecklas? Mest av principiella skäl. Varför ska stater äga flygbolag år 2010?

Andra som bloggat om varför staten ska äga SAS är Jesper Svensson