Åldersdiskrimineringen i arbetslivet måste bort - alla behövs!

År 2009 infördes i Sverige lag mot åldersdiskriminering. Jaa, faktiskt finns en sån lag i Sverige! Det är svårt att tro då åldersdiskrimineringen fortsätter bland annat i arbetslivet. Och det är denna diskriminering som detta blogginlägg kommer att handla om.
Debattartikeln i Aftonbladet idag "Vår bästa tid är nu - men vi är förbannade" borde stämma till eftertanke bland arbetsgivare - och fackliga organisationer. För vilken facklig organisation driver en medlems önskan om att få jobba efter 67? Jag bara undrar. Om det finns sådant exempel så skriv gärna en kommentar på detta inlägg eller på min Facebook-sida.

Jag tror att en av orsakerna till att det fortfarande anses så självklart att en person ska avsluta sitt arbetsliv vid 65 eller senast 67 år är att den traditionella synen på arbete lever så starkt kvar i Sverige. Arbeta måste man göra för sin försörjning. Och när möjligheten till försörjning via pensionen inträffar då kan arbetslivet avslutas.

Och för många människor är detta rätt och naturligt. Och de ska respekteras för sitt val. Pension är en av våra viktigaste välfärdsreformer och ska fortsätta att så vara. Men inom många delar av arbetslivet har förändringar skett. Och likaså beträffande människors hälsa och livsvillkor. Sammantaget betyder det att för många äldre är det inte självklart är sluta sitt aktiva yrkesliv bara för att "pensionsåldern" inträffar.

Alla branscher kan heller inte dras över en kam. I vissa är det inte ens möjligt att arbeta till 65 medan det i andra egentligen inte finns några skäl till "slut-tid". Här finns det mycket att göra ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det borde arbetsgivare och fack ägna mer tid åt i stället för att fortsätta fixera vid åldersgränser.

Vi vet hur svensk ålderspyramid ser ut. För övrigt likadan i stora delar av Europa och övriga världen. Allt färre yrkesaktiva ska försörja alltfler som passerat den magiska gränsen 65/67 år. Höjd pensionsålder diskuteras. Och kommer att behöver genomföras. Minns att när allmän pension infördes 1913 var också då gränsen 65 år. Då levde väldigt få svenskar över den åldern. Idag blir alltfler både 90 och 100 år.
Om valfrihet att jobba så länge varje individ vill och kan, varför då ha en pensionsåldersgräns kanske någon undrar. Jo, det finns säkert en mängd praktiska skäl kopplat till regelverk och styrsystem. Problemet är, som jag ser det, inte åldersgräns för när det är möjligt att ta ut pension utan problemet är bristande valfrihet. Och - inte att förglömma Åldersdiskrimineringen! Vilken ofta inträffar avsevärt tidigare än vid 65.

Förbud mot åldersdiskriminering

DN skriver idag att regeringen nu inför förbud mot åldersdiskriminering. Utmärkt! Då kan man räkna med att få anses som myndig och kapabel att själv bestämma om och när man vill ha t ex ett mobilabonnemang även efter fyllda 65+.

Det är dags att vi i Sverige vaknar upp och inser att en människa inte är förbrukad i och med att den ännu så länge traditionella pensionsåldern är uppnådd. Det gäller också i arbetslivet. Låt människor själva välja hur länge man vill jobba.

Åldersdiskrimineringen måste stoppas på alla områden!

Cancerfonden och ett antal specialister på bröstcancer kräver att diskrimineringen av äldre kvinnor med bröstcancer upphör (DN debatt idag). Kritiken är inte nådig - med all rätt. Kvinnor över 65 år underbehandlas tämligen ofta, när de drabbas av bröstcancer. Det leder till att bara 64 % i åldern 75 - 79 år överlever jämfört med en överlevnad på 86 % om insjuknandet sker i åldern 50 - 69 år. En orsak är, enligt artikelförfattarna, att forskning saknas på äldre kvinnor. Detta trots att nästan hälften av bröstcancerpatienterna är över 65.

Mammografin bör, enligt rekommendationer från Socialstyrelsen, erbjudas alla kvinnor mellan 40 -74 år. Flera landsting avbryter denna service tidigare. Jag kollade hur det ser ut i mitt landsting Östergötland. Här erbjuds glädjande nog mammografi enligt rekommendationerna d v s till 74 års ålder. Egentligen kan jag undra, varför måste det finnas en övre gräns överhuvudtaget?

Sjukvårdens behandling av äldre kvinnor, som insjuknar i bröstcancer är ytterligare en beskrivning av åldersdiskriminering. Det behövs en idog kamp mot denna diskriminering. Nu när ungdomsarbetslösheten är hög, ifrågasätts äldres intresse av att jobba kvar. Och då handlar det inte om människor som uppnått 65, som fortfarande betraktas som pensionsålder. Nej, helst ännu tidigare, trots att få unga utan arbetslivserfarenhet kan ersätta den erfarenhet och kunskap som ett långt arbetsliv ger. Allra mest irriterad blir jag när äldre personer själva säger: "Vi bör lämna plats". Med vilken rätt ska andra tala om för den som vill jobba, att det är dags att lämna.

Om en inte alltför avlägsen framtid (5-10 år) kommer Sverige att sakna arbetskraft på flera områden på grund av den demografiska utvecklingen. Då lär nog 65+-arna vara attraktiva. Då kanske det också blir värt att rädda livet på en bröstcancersjuk 73-åring.

En annat område, där åldersdiskriminering förekommer, är i politiken. För att inflytandet på samhällsutvecklingen ska vara representativt ur ett åldersperspektiv sägs det ofta att de unga måste ha en röst i beslutande församlingar. Jag har inga invändningar mot det resonemanget. Politiska församlingar både lokalt, regionalt och nationellt bör spegla befolkningen i alla avseenden inkl ålder.

När partierna nu står inför att fastställa sina listor inför valet nästa år roade jag mig med att se efter hur åldersfördelningen ser ut i dagens riksdag. Och då kan jag konstatera att 3 % av ledamöterna representerar 18 % av Sveriges befolkning. Det finns 1,7 miljoner väljare över 65 år men bara 10 riksdagsledamöter i motsvarande ålder. Tala om diskriminering och att inte få sin röst hörd!

I Östergötland har Folkpartiet liberalerna för närvarande ett mandat. Målet är att få minst två i likhet med valet 2002. Bland oss som kandiderar finns en bra åldersspridning. Det finns alltså goda möjligheter att ge både yngre och äldre liberala östgötaväljare en röst i riksdagen efter valet 2010. Något att tänka på för Dig som tänker rösta liberalt i Östergötland den 19 september nästa år. Ett kryss på mitt namn ökar inflytandet i Sveriges riksdag för alla 60+-are.

Åldersdiskrimineringen måste upphöra

Fyra läkare vid Karolinska har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering skriver SvD. Och Diskrimineringsombudsmannen (DO) kommer att låta pröva frågan. Utmärkt! Jag begriper inte varför inte varje människa kan få bestämma själv när hon eller han vill avsluta sitt aktiva arbetsliv. I ett inslag på Östnytt i kväll berättar en narkosläkare om hur han trivs och mår bra av att få jobba halvtid i sitt yrke trots sina 83 år. I samma inslag berättade en man om hur han prövat på att vara pensionär på heltid men stod inte ut. Nu hade han tydligen lyckats få ett jobb. Jag undrar, är det bättre att samhället får en för tidigt åldrad och sjuk människa att ta hand om än att denna människa bidrar med skatteintäkter genom att jobba? För mig är svaret enkelt. Det är bättre med en pigg och glad pensionär i jobb än en ledsen och deprimerad i sjuksängen.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (FP) och ordförande i Liberala Seniorer skriver i sitt Nyhetsbrev i juni att hon gärna vill ha exempel för att kunna fortsätta kampen mot åldersdiskriminering. Andra som kämpar mot denna form av diskriminering är
1,6 miljonersklubben, som också kommenterat dagens Svd-artikel.

Lagen mot åldersdiskriminering infördes för ett par år sedan efter påtryckningar från EU. S-regeringen hade då legat på EU-direktivet i flera år. Flera personer hörde av sig till mig och undrade om den nya lagen innebar att 67-årsgränsen hade avskaffats. Men tyvärr, så var inte fallet. Vill man jobba kvar efter 67, måste man vara överens med arbetsgivaren om det.

Det är antalet arbetade timmar totalt i samhället som avgör hur mycket välfärd vi kan unna oss. I välfärdsbegreppet räknar jag också in nivån på pensionerna. Den demografiska utvecklingen i Sverige - precis som i många andra länder - innebär att allt färre yngre ska försörja allt större antal gamla. Den som inte vill unna äldre glädjen att vara kvar i arbetslivet kan åtminstone fundera över hur välfärden ska betalas framöver. Om alltför få betalar till det som ett anständigt samhälle bör ha, nämligen en bra äldreomsorg och hyggliga pensioner, kommer välfärden för de yngre att täras på. Något att fundera över för den som tycker att "gamlingarna" ska hålla sig hemma.

En annan aspekt är att människor inte är utbytbara hursomhelst. Den 67-åriga läkarna på Karolinska tar inte jobbet från någon av dagens arbetssökande 20-åringar. Det gör sannolikt inte heller den 83-årige halvtidsarbetande narkosläkaren. Det är andra orsaker till att unga människor inte får jobb.