Cancerfonden och ett antal specialister på bröstcancer kräver att diskrimineringen av äldre kvinnor med bröstcancer upphör (DN debatt idag). Kritiken är inte nådig - med all rätt. Kvinnor över 65 år underbehandlas tämligen ofta, när de drabbas av bröstcancer. Det leder till att bara 64 % i åldern 75 - 79 år överlever jämfört med en överlevnad på 86 % om insjuknandet sker i åldern 50 - 69 år. En orsak är, enligt artikelförfattarna, att forskning saknas på äldre kvinnor. Detta trots att nästan hälften av bröstcancerpatienterna är över 65.
Mammografin bör, enligt rekommendationer från Socialstyrelsen, erbjudas alla kvinnor mellan 40 -74 år. Flera landsting avbryter denna service tidigare. Jag kollade hur det ser ut i mitt landsting Östergötland. Här erbjuds glädjande nog mammografi enligt rekommendationerna d v s till 74 års ålder. Egentligen kan jag undra, varför måste det finnas en övre gräns överhuvudtaget?
Sjukvårdens behandling av äldre kvinnor, som insjuknar i bröstcancer är ytterligare en beskrivning av åldersdiskriminering. Det behövs en idog kamp mot denna diskriminering. Nu när ungdomsarbetslösheten är hög, ifrågasätts äldres intresse av att jobba kvar. Och då handlar det inte om människor som uppnått 65, som fortfarande betraktas som pensionsålder. Nej, helst ännu tidigare, trots att få unga utan arbetslivserfarenhet kan ersätta den erfarenhet och kunskap som ett långt arbetsliv ger. Allra mest irriterad blir jag när äldre personer själva säger: "Vi bör lämna plats". Med vilken rätt ska andra tala om för den som vill jobba, att det är dags att lämna.
Om en inte alltför avlägsen framtid (5-10 år) kommer Sverige att sakna arbetskraft på flera områden på grund av den demografiska utvecklingen. Då lär nog 65+-arna vara attraktiva. Då kanske det också blir värt att rädda livet på en bröstcancersjuk 73-åring.
En annat område, där åldersdiskriminering förekommer, är i politiken. För att inflytandet på samhällsutvecklingen ska vara representativt ur ett åldersperspektiv sägs det ofta att de unga måste ha en röst i beslutande församlingar. Jag har inga invändningar mot det resonemanget. Politiska församlingar både lokalt, regionalt och nationellt bör spegla befolkningen i alla avseenden inkl ålder.
När partierna nu står inför att fastställa sina listor inför valet nästa år roade jag mig med att se efter hur åldersfördelningen ser ut i dagens riksdag. Och då kan jag konstatera att 3 % av ledamöterna representerar 18 % av Sveriges befolkning. Det finns 1,7 miljoner väljare över 65 år men bara 10 riksdagsledamöter i motsvarande ålder. Tala om diskriminering och att inte få sin röst hörd!
I Östergötland har Folkpartiet liberalerna för närvarande ett mandat. Målet är att få minst två i likhet med valet 2002. Bland oss som kandiderar finns en bra åldersspridning. Det finns alltså goda möjligheter att ge både yngre och äldre liberala östgötaväljare en röst i riksdagen efter valet 2010. Något att tänka på för Dig som tänker rösta liberalt i Östergötland den 19 september nästa år. Ett kryss på mitt namn ökar inflytandet i Sveriges riksdag för alla 60+-are.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar