Min dag i Almedalen 2018

I år valde jag att vara i Almedalen på Liberalernas dag tisdag den 3 juli. Det är inte alltid som en dag i Almedalen blir så välplanerad. Men i år lyckades jag riktigt bra. Tack vare den nya appen. Det var lätt att utifrån hela seminarielistan successivt spara på "Min lista" och sen plocka bort det som jag ändå inte skulle hinna med. Mycket lättare också att via appen ha koll på tider och platser under dagen än vad det är att ha infon i kalendern. Så varmt tack till årets Almedalsarrangör!

Mitt första seminarium "Hur kan artificiell intelligens bidra till samordning och kontinuitet för individen?". Det handlade alltså om frågan hur kan sjukvård och omsorg i framtiden - inte allt för långt bort - använda AI för samordning och kontinuitet av insatser. Redan idag används AI till viss del för att skapa en individualiserad hälso- och sjukvård.
En av deltagarna i panelen var Liberalernas innovationslandstingsråd i Stockholm Daniel Forslund. Intressanta tankar som jag vill lära mig mer om.

Vid seminarium nummer två diskuterades frågan "Kvar på arbetslivets perrong när Sverige går som tåget - för att vi har en funktionsnedsättning". Gruppen under 30 år med aktivitetsersättning växer och ca 70 % har en psykiatrisk funktionsnedsättning som t ex autism eller intellektuell funktionsnedsättning. Gymnasiesärskolan har ett tydligt uppdrag att knyta an till arbetsmarknaden och det lokala arbetslivets behov genom arbetsplatsförlagt lärande. Trots detta erbjuds eleverna nästintill per automatik Daglig verksamhet efter avslutad skolgång. Utöver ett ensidigt arbetsliv  innebär det också mycket begränsad ekonomi resten av livet.
Här finns mycket att göra för kommunerna och näringslivet i samverkan.

Ytterligare ett seminarium hade samma tema "Gör plats för alla på arbetsmarknaden - Hur ska arbetsgivare få upp ögonen för värdefull kompetens?" Under seminariet diskuterades arbetsgivarnas behov av mer kunskap kring stödstrukturer för att "våga" anställa personer med funktionsnedsättning. Och så påtalades det som alla vet men ingen gör nånting åt. Att offentliga arbetsgivare är sämst - fortfarande - på att anställa personer med funktionsnedsättning. Trots att många har en bra utbildning. De två politikerna i panelen (S resp M) svarade "som vanligt" dvs att det behövs kanske mer information.

Båda dessa seminarier ger anledning till reflektion över hur begränsad kunskapen är hos olika aktörer inom samhälle och näringsliv kring att alla människor har nånting att bidra med.

I seminarieform, eller kanske snarare utfrågning, lyssnade jag på vad Liberalerna resp Centerpartiet har för funktionshinderpolitiska ambitioner efter valet. Från Liberalerna deltog Bengt Eliasson och från Centern Anders W Johnsson. Frågorna kom av naturliga skäl att handla mest om den personliga assistansen och hur partierna tänker agera om de kommer i regeringsställning efter valet. Båda var väl insatta i problematiken och hade förslag om vad respektive parti kommer att göra på kort och på lång sikt.
Det finns en oro hos funktionshindersorganisationerna kring vilket inflytande de - idag - mindre partierna kan få i en moderatledd regering. Min bedömning är dock att om (L) och (C) gör gemensam sak i frågan om återupprättande och utveckling av LSS och personlig assistans så kommer (M) att acceptera förslagen. Dessutom har ju numera även (KD) en positiv syn på att förbättringar och utveckling behövs.

Varje seminariebesök tar alltid längre tid än man tänker på grund av "eftersnack". Men det är väl en del av Almedalsveckan, eller hur? Att möta och informellt diskutera med andra deltagare, med företrädare för arrangörer. Detta tillsammans med ett mycket trevligt besök i det liberala tältet under eftermiddagen gjorde att några av mina planerade seminariebesök fick utgå.

Som avslutning lyssnade jag självklart på Jan Björklunds suveränt inspirerande tal. Så skönt att höra om liberala visioner som inbegriper både vardagsfrågor och framtidsfrågor för Sverige, Europa och globalt. Mycket tillfredsställande att Jan Björklund utmanat SD:s Jimmie Åkesson på flera debatter. Dessa debatter kommer sannolikt att öppna ögonen på många väljare kring vart Sverige kan ta vägen om dagens opinionssiffror för Sverigedemokraterna skulle bli valresultat. Jag tror att ingen, eller i varje fall väldigt få, vill se samma utveckling i vårt land som vi nu ser i flera europeiska länder som t ex Ungern och Polen.

   

Tunga uppdrag till två kvinnor på Internationella kvinnodagen

Idag den 8 mars utsåg regeringen Lena Hallengren till minister efter Åsa Regnér. I Lenas ministeruppdrag ingår ansvaret för den fortsatta utredningen kring LSS och personlig assistans. Från funktionshinderorganisationerna ser jag förhoppningar om nya utredningsdirektiv och en sundare syn på politikområdet. Det är naturligtvis mycket önskvärt att dessa förhoppningar uppfylls. Återstår att se.

Ytterligare en maktposition tilldelades idag en kvinna. Funktionsrätt Sverige har valt Elisabeth Wallenius som ny ordförande. Hon är idag ordförande för det förbund hon var med och startade för tjugo år sedan nämligen Riksförbundet Sällsynta Diagnoser. Hoppas nu att Funktionsrätt Sverige får arbetsro efter turbulensen kring Lars Ohly. Förbundet har många viktiga uppgifter framför sig. Inte minst den ovan beskrivna LSS-utredningen där alla goda krafter behövs för styra arbetet mot en utvecklad lagstiftning i stället för avvecklad.

Risk för återgång till institutionsboende för små barn med omfattande funktionsnedsättningar?

Nästan dagligen läser jag om familjer med mycket små barn som nekas personlig assistans trots ett vårdbehov i stort sett dygnet runt. Försäkringskassan har hittat domar som hjälper Kassan att uppfylla regeringens direktiv om att minska assistanskostnader. Och regeringen via ansvarig minister Åsa Regnér hänvisar till kommunerna. Ingen ska lämnas ensam när hjälpbehov finns, säger hon bl a.
Dock gavs en liten öppning till förändring igår i en intervju i Ekot. Ministern har "bett FK" att analysera läget och återkomma. Något som förväntas ske efter sommaren!
Situationen är ju på intet sätt ny. Redan i regeringens regleringsbrev för 2016 aviserades att besparingar skulle ske. Något som FK snabbt verkställde. Så det har funnit gott om tid till analys av effekter för regeringen att ta del av. Nu behövs alltså ytterligare månader för att få bekräftat det som en mängd familjer redan erfarit och lever med varje dag.

När ministern hänvisar till kommunerna så finns, vad jag vet, personlig assistans genom kommunen eller "vanlig" hemtjänst. Hemtjänst i så stor omfattning att den i verkligheten ska kunna ersätta assistans innebär en betydande fördyring eftersom en hemtjänsttimme kostar avsevärt mer än den assistansersättning/timme som staten fastställt. Men, det är klart, hela kostnaden tas av kommunsektorn och staten kan visa på att kostnadsutvecklingen inom personlig assistans har brutits. Då har statsrådet Åsa Regnér "hållit sin budget".

Om inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och genomför de lagändringar som behövs för att återföra Försäkringskassans hantering till grundintentionerna med LSS och därmed eliminera utrymmet för tolkning av aktuella domar, är jag rädd för att Sverige är på väg tillbaka till den tid då barn tvingades att bo på institution. Något som vore förödande för ett barns utveckling och helt i strid med Barnkonventionen och FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning.  Och en stor skam för Sverige!

Konsekvenserna av ett regleringsbrev och vissa partiers svek

Igår hölls en debatt i riksdagen med rubriken "Personlig assistans". Kristdemokraterna hade begärt debatten med anledning av de alltmer alarmerande nödropen från framför allt föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som nekas helt eller delvis personlig assistans efter bedömning från Försäkringskassan. Ett viktigt skäl till FKs bedömning är uppdraget från regeringen i årets regleringsbrev. Direktivet är glasklart: Bryt utvecklingen av antalet assistanstimmar. Och FK har verkligen tagit uppdraget på allvar.
Ett exempel är 4-åriga Selma http://www.aftonbladet.se/debatt/article23491874.ab. Och det finns fler i samma situation som Selma och hennes förtvivlade pappa.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, krävde i oktober nödstopp för indragningar av assistans. Några veckor tidigare begärde organisationen ett möte med ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans direktör Ann-Marie Begler. En begäran som bemöttes med tystnad. RBU:s lokalavdelningar gjorde upprop via insändare bland annat i Corren. Till stöd för dem skrev jag tillsammans med en styrelsekollega i Nätverket Funktionella Liberaler följande inlägg publicerat i Corren 24 september

Nätverket Funktionella Liberaler kräver: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler ger RBU sitt fulla stöd i kravet på ett nödstopp för indragning av personlig assistans. Regeringens uppmaning till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar bryter mot andan i LSS-lagstiftningen. Där sägs att behoven ska styra medan regeringens direktiv innebär att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut. Konsekvenserna av denna styrning från regeringens sida drabbar nu barn med svåra och omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer.
Regeringen och Försäkringskassan hänvisar ständigt till att det förekommer fusk med assistansersättningen, vilket det för övrigt gör i alla socialförsäkringssystem. Brottslig verksamhet och missbruk ska alltid förhindras och skyldiga ska straffas. Men det får inte bli ett motiv för att slå sönder ett nödvändigt stöd för barn och deras familjer från en dag till en annan, vilket nu har skett i flera fall. Vår uppmaning till ansvarig minister Åsa Regnér är: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler är ett nationellt nätverk som samlar funktionshinderpolitisk kraft i liberal anda. Utgångspunkt är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige sedan 2009. Vårt mål är ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Det handlar om frihet, rätten att bestämma över sitt eget liv, rätten att vara den man är och utifrån sina egna förutsättningar. Mänskliga rättigheter helt enkelt.

Linnéa Darell, Linköping                                       Susanna Makstin, Vadstena
Styrelseledamot med ansvar för                      Styrelseledamot med ansvar för
LSS-frågor/personlig assistans                           Barn och unga


Debatten och nödropen har fortsatt under hela hösten. Utöver olika funktionshinderorganisationer har nuvarande och före detta politiker och andra engagerade personer deltagit mycket aktivt. En stark debattör har Bengt Westerberg varit. Bengt, som under sin tid som socialminister tillika partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) var den som genomförde den stora reformen LSS och Personlig assistans. Många läsvärda artiklar har publicerats i olika medier under hösten. Jag väljer att länka en av dem
http://www.dn.se/debatt/stoppa-smygavvecklingen-av-personlig-assistans/

Själv har jag varit aktiv i debatten framförallt på Facebook. Men utöver ovan återgivna artikel skrev jag tillsammans med min partikollega och efterträdare som ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, Daniel Andersson, artikeln "Åter till institutionerna". http://www.corren.se/asikter/debatt/ater-till-institutionerna-om4334068.aspx

Oron hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga handlar inte bara om vad som händer med den personliga assistansen. Även övriga insatser hotas. Framförallt blir det svårare och svårare att få ledsagning och kontaktperson. Här är det kommunerna som beviljar respektive avslår ansökningar. Dels har många kommuner riktlinjer för LSS-området som inte alltid är i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner och dels har det under de sista åren kommit rättsliga prövningar. I flera fall är det domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som då blir prejudicerande precis som på assistansområdet.

Eftersom LSS-insatser är till för dem med de mest omfattande funktionsnedsättningarna och därmed störst behov så slår restriktivitet hårt oavsett vilken insats vederbörande behöver och inte får. Om detta skrev jag tillsammans med Funktionella Liberalers ordförande Cia Bentele en artikel http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795, publicerad nu i veckan.

Så då åter till den senaste veckans politiska aktiviteter rörande regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I riksdagens socialutskott tog Vänsterpartiet ett s.k. utskottsinitiativ i hopp om att få med sig en majoritet av partierna för att rikta en skarp uppmaning till regeringen att dra tillbaka regleringsbrevet. Tyvärr lyckades inte det. Moderaterna avslog förslaget och Centerpartiet avstod från att rösta.
Dagen efter, alltså igår, i riksdagsdebatten står M:s resp C:s partiföreträdare och öser kritik över regeringen och detta regleringsbrev. Välförtjänst kritik men varför röstade de inte för förslaget i utskottet?? Förklaringen de gav i kammaren var att det är regeringens ansvar att styra statens myndigheter och inte riksdagens.Visst men det hade varit en rejäl "knäpp på näsan" till regeringen och Åsa Regnér att få den skarpa uppmaningen "gör om och gör rätt" från utskottet. Riksdagen är ju faktiskt överordnad regeringen!

Slutsats: M:s och C:s upprördhet i riksdagsdebatten var rent och skärt hyckleri. Ett rejält svek mot alla de personer som skickar nödrop till politikerna. De båda partierna hade kunnat visa i handling att de förstår och vill bidra till en ändring.

Regeringen sätter grupper mot varandra i ny LSS-utredning

Idag presenterades direktiven som ska styra den nya LSS-utredningen. Den som har trott att regeringens mål skulle vara att göra en rejäl genomgång utifrån medborgarperspektiv och mänskliga rättigheter avseende personer med funktionsnedsättning måste vara besvikna. Snarare har väl de som känt stor oro för framtiden - inte minst vad gäller den personliga assistansen - fått sina farhågor besannade. Mer om det på slutet.

Många punkter som regeringen beskriver som viktiga att belysa är områden som redan LSS-kommittén behandlade i betänkandet "Möjlighet att leva som andra" (SOU 2008:77).
Några exempel:
-Insatserna är inte likvärdiga i landet
-Tveksamhet kring insatsen råd och stöd
-Daglig verksamhet och instängningseffekter
-Personlig assistans, assistansersättning och kostnadsutveckling
-Huvudmannaskapsfrågan dvs ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
-Personkretsbestämmelserna

Väldigt lite av förslagen togs om hand av Alliansregeringen. En utredning innehåller alltid förslag som kan realiseras direkt och andra som behöver kompletteringsutredas för att belysa detaljer innan en lagstiftning kan sjösättas. Och en del accepteras inte av remissinstanser och/eller en riksdagsmajoritet och förpassas till arkivet. Konstruktion och omfattning av timpriset för schablonersättningen vid assistans är bara ett exempel på förändring som kunde ha varit på plats idag. Men i stället har modellen med ett schablonbelopp diskuterats och problematiserats under flera år. Fem utredningar/myndigheter under åren 2004-14 har analyserat ersättningsmodellens utformning. Inget av förslagen har ansetts möjligt att genomföra utan ytterligare utredning. Och varför, frågar jag mig, har inte någon sådan fördjupad utredning skett? Den frågan är inte ett dugg lättare att finna en bra konstruktion för idag än den var t ex 2008 när LSS-kommittén lämnade förslag.

Mycket i de nya direktiven andas ovanifrån perspektiv på den enskilde individen. Även om uttryck som självbestämmande och delaktighet används så handlar ändå mycket om att utreda möjlighet till olika regleringar. Ordet valfrihet är däremot svårt att hitta. Likaså att personlig assistans ska ge möjligheter att utöva föräldraskap. Studier, arbete och annan sysselsättning nämns som sådant som ska underlättas och de är förstås också viktiga delar i livet för en människa.

Uppenbart är att översynen av privata aktörer är viktig för regeringen. Vinstdrivande företag är den vanligaste driftsformen för personlig assistans skriver regeringen. Och vilken omfattning har då vinsterna i allmänhet? Så här skriver Vårdföretagarna "Ett utdrag från Upplysningscentralen visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till positivt resultat. De övriga 7 av 10 ligger på en genomsnittlig vinstmarginal på 4 procent för 2014." Regeringen vill även avskaffa möjligheten för assistansföretag att ge juridiskt stöd till blivande kunder vid ansökan om assistans. Men även Försäkringskassan och kommunerna använder jurister i mötet med den enskilde, eller hur?

Det är beklämmande att regeringen väljer att finansiera förbättringar på delar av LSS med besparing på en annan del nämligen assistansen. Ska nu personer som är beroende av en omfattande assistansinsats behöva leva i flera år med den oro som många redan idag upplever på grund av allt tuffare bedömningar. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att ställa utsatta grupper mot varandra som regeringen gör i direktiven. Att välfärdens resurser ska gå till det de är avsedda för är självklart. Och därför ska kontrollfunktioner finnas så att fusk och annan brottslighet med system elimineras i så hög grad som möjligt. Men att utgå från att kostnaderna för ett välfärdsområde per automatik är för höga utan att fundera över varför, är inte seriöst. Intresse saknas av att utreda alternativkostnaderna om personer som behöver assistans inte får den.

Så här tycker några organisationer om dagens direktiv
- Pressträffen hade knappt startat innan det blev klart att LSS-utredaren behöver omarbetade direktiv. En sådan nödvändig förändring av ramarna för utredningen är att FN-konventionen ställer krav på Sverige att inte backa från redan etablerade rättigheter. Det måste vara utgångspunkten, inte som nu att göra nedskärningar.

Det säger Lika Unikas ordförande Maria Johansson i en kommentar till de direktiv som regeringen idag presenterade för en översyn av LSS och assistansersättningen.

Vi inom DHR känner oro för det stora fokuset på kostnadsutvecklingen och att utredningen inte ser LSS som den rättighetslag den är, så att de ursprungliga intentionerna uppfylls, Sverige har tidigare fått kritik från övervakningskommittén för FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar när det gäller personlig assistans, att den avvecklas istället för utvecklas.
– Inget företag ska bedriva assistans eller andra LSS- insatser med syfte att sko sig på bekostnad av personerna som har fått en insats. Lagen är till för att ge personer med funktionsnedsättning rättigheten att kunna leva sitt liv, hela sitt liv under dygnets alla timmar, på samma sätt som de allra flesta andra. Skulle denna rätt inskränkas så finns en risk för att staten bestämmer vad som ingår i vad som är goda levnadsvillkor och inte som lagens intention är nämligen individens. Då handlar det inte längre om personliga rättigheter utan om statlig välgörenhet säger Åsa Puide, ledamot i DHRs förbundsstyrelse

Text: DHR

 

”Ett av våra viktigaste medskick har varit att en samhällsekonomisk utredning kräver att man också tittar på samhällsvinsterna med reformen, något som lyser med sin frånvaro i regeringens direktiv. Man måste också titta på alternativa lösningar till insatserna och vad de skulle innebära för kostnader respektive vinster”, säger Stig Nyman, ordförande i Handikappförbunden

Några veckor efter valet 2018 ska uppdraget redovisas. Tillräckligt mycket lär väl ändå vara känt så att LSS kanske för en gångs skull kan bli en valfråga. Under ett antal år har alla partier påstått sig vara helt överens om funktionshinderpolitiken i allmänhet och LSS i synnerhet, vilket lett till att ingen riktig debatt uppstått. Valet 2018 blir det upp till bevis för partierna!

Liberal vårbudget: Värna den personliga assistansen

Mycket är bra Liberalernas ekonomiska vårmotion. Speciellt vill jag dock berömma detta inslag.

Spara inte på de mest utsatta

VÄRNA DEN PERSONLIGA ASSISTANSEN

Liberalerna har varit pådrivande vid flera viktiga reformer för personer med funktionsnedsättning, inte minst LSS-reformen som var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det mest uppmärksammade inslaget i reformen var införandet av rätt till personlig assistans. Tanken var att människor som dagligen är beroende av olika stödinsatser skulle få ett reellt inflytande över sina liv, till exempel över vem som skulle ge hjälp och stöd. LSS-reformen är nu 22 år. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Rättspraxis har samtidigt blivit allt snålare. LSS behöver moderniseras. Det är angeläget att den utredning om LSS som regeringen aviserat blir en bred utredning, inriktad på jämlikhet och delaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Samtidigt behövs också åtgärder på kort sikt, för att värna intentionerna i LSS-reformen. 47 Personlig assistans är en stor post i statens budget. Den ger också mycket tillbaka. Det viktigaste är naturligtvis sådant som inte går att mäta i pengar, som ett värdigt liv för de allra mest utsatta. Att leva, inte bara överleva. Men den innebär också att personer med assistans kan arbeta och betala skatt, och att deras anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Därutöver är yrket som personlig assistent ett vanligt första jobb, och en bra väg in på arbetsmarknaden. Regeringens uppmaning i årets regleringsbrev till Försäkringskassan om att den ”ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” är tveksam både i princip och i sak. Den är tveksam i princip, eftersom Försäkringskassans självständighet vad gäller beslut i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild är skyddad i grundlag (regeringsformen 12 kap. 2 §). Den är också tveksam i sak, eftersom den riskerar att leda till att personer med stort behov av stöd inte får den hjälp de behöver och enligt lag har rätt till. Vi menar att regeringen bör dra tillbaka detta uppdrag. Försäkringskassan har i budgetunderlaget för 2017 inte kunnat skatta kostnadseffekten av detta uppdrag, men vi tar höjd och avsätter 1 000 miljoner mer per år än regeringen från och med 2017 på den statliga assistansersättningen. Liberalerna har hittills accepterat uteblivna och låga uppräkningar av schablonersättningen för assistans de senaste åren, eftersom det har pågått ett arbete med att reformera ersättningssystemet så att det blir rättvist, rättssäkert, förutsägbart och långsiktigt hållbart. Detta reformarbete måste slutföras utan dröjsmål. Att långsamt urholka ersättningsnivåerna kommer inte att lösa några av de problem som finns med dagens modell.

Kompetenshöj beslutsfattare om svensk funktionshinderpolitik

Nyligen presenterade Socialstyrelsen ”Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS”. Ett avsnitt handlar om personalens kompetens. Kartläggningen visar att en stor del av personalen saknar den grundläggande kompetens som anses nödvändig för att ge rätt stöd.

En annan kartläggning gjord av Akademikerförbundet SSR och Handikappförbunden (sept 2014)konstaterar också kompetensbrist. Där gäller det beslutsfattare på myndighetsnivå.

Målet med LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade)är att personer med stora funktionsnedsättningar ges möjligheter att leva som andra trots sina funktionsnedsättningar. Det betyder jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Det är dessa mål som beslutsfattare på alla nivåer ska ha som ledstjärna när beslut fattas enligt LSS.

Sverige har en lagstiftning att vara stolt över. Men tillämpningen brister i alltför hög grad. Ofta är orsaken okunskap om mål och syfte med svensk funktionshinderpolitik. Och eftersom kunskapen tycks saknas även hos politiker så har undermineringen av lagstiftningen kunnat fortgå.

Till syvende och sist är det ett demokratiproblem när en lagstiftning som ska vara ett stöd för medborgarna inte respekteras av beslutsfattare. Politiker på alla nivåer och beslutsfattare på myndighetsnivå inkl rättsväsendet behöver ett rejält kunskapslyft kring bakgrund, syfte och mål med svensk funktionshinderpolitik.

Debatten om personlig assistans – och för övrigt hela LSS – visar en stor okunskap om bakgrunden till lagstiftningen. LSS kom inte till av en slump. Svensk funktionshinderpolitik har växt fram under årtionden allteftersom insikten om de ovärdiga levnadsvillkor som personer med omfattande funktionsnedsättningar levde under trots snabb framväxt av välfärdssamhället efter andra världskriget. Pådrivande var olika funktionshinderorganisationer, som fick flertalet politiker att lyssna och förstå. Först kom ”Lag om vård och undervisning av sinnesslöa” 1949. Fler steg togs och 1967 sjösattes Omsorgslagen. Utredningar och debatter följde och 1986 trädde ”Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl” i kraft.

Stor betydelse för synen på personer med funktionsnedsättning hade 1989 års Handikapputredning vars slutbetänkande ”Handikapp-Välfärd-Rättvisa” utmynnade i förslag om en rättighetslagstiftning dvs LSS, som infördes 1994. Därtill har Sverige år 2008 anslutit sig till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Under lång tid har samhällsdebatten kring funktionshinderpolitiken mest handlat om hur dyr LSS-reformen blivit. Inte minst har politiker på alla nivåer underblåst denna debatt. Få forskare har visat intresse för området. Funktionshinderrörelsen har fått litet mediautrymme. Nästan inga röster som kunnat beskriva kopplingen till välfärdsutvecklingen i stort och värdet för berörda individer har kommit till tals. Jag möter alltför ofta medborgare utan egen kontakt med funktionshinderområdet som tror att ”de har väl alla rättigheter”. Inte minst har uppmärksamheten kring fusk och missbruk påverkat. Då behövs fakta som motvikt i form av en ”folkupplysningskampanj”. Annars finns risk att politiker inte klarar att stå upp för en fortsatt värdig och human lagstiftning.

Linnéa Darell

Fd riksdagsledamot (FP)och samhällsdebattör

 

 

 

Ännu ett obegripligt avslag på personlig assistans

Idag bloggar jag om Oscar, som fått timtalet för sin personliga assistans sänkt trots att Oscar, som han säger, "jag är densamme". Sänkningen är kraftig. Hela 27 timmar färre per vecka i grundläggande behov, som i Oscars fall handlar bland annat om hjälp att äta och hjälp att kommunicera.
Oscar är född med ett flerfunktionshinder i form av en cp-skada av typ "spastisk bilateral cerebral pares med dyskinetiska inslag".
Oscar är bara ett exempel på hur Försäkringskassans förändrade praxis successivt de senaste åren har slagit undan fötterna på personer med livslånga och omfattande funktionsnedsättningar.
I Almedalen i somras lyssnade jag på företrädare för Försäkringskassan, som aviserade att en översyn ska ske kring dels minuträknandet och dels två-årsomprövningarna. De sistnämnda betyder att vartannat år görs en ny utredning kring individens behov. I vissa fall kan det vara rimligt medan det i andra fall (de flesta faktiskt) inte finns någon som helst anledning att tro att förbättring skett. En svår och omfattande, livslång funktionsnedsättning blir inte bättre med åren. Oftast tvärtom. Ju äldre personen blir desto mer besvärande blir funktionsnedsättningen. Precis som vi alla får fler krämpor med åren.
Folkpartiet har sedan länge föreslagit att dessa ständiga omprövningar förändras. Där det klart framgår redan vid första utredning att funktionsnedsättningens omfattning inte kommer att minska behöver inte fullständig utredning göras fler gånger. I den mån det kan vara befogat med en ny utredning senare i livet måste intervallet vara betydligt längre än två år.
Att omprövning ska ske vartannat år är reglerat i lagen (LSS). Om nu Försäkringskassan kommer fram till att föreslå en lagändring så måste regeringen lyssna!

Vad händer med Oscar nu då? Ja, han överklagar naturligtvis och hoppas att förvaltningsrätten ska vara klokare än Försäkringskassan. I väntan på resultatet av överklagandet kommer kommunen d v s Bromma stadsdelsnämnd att stå för kostnaderna så att Oscar kan behålla sin assistans. Heder åt Bromma stadsdelsnämnd!
Och om förvaltningsrätten går på samma linje som Försäkringskassan? Ja, då blir Oscar ytterligare en i raden av alla de som förlorat sin personliga assistans utan rimliga skäl. Och då blir det än mer nödvändigt att regeringen måste förtydliga lagstiftningen (LSS) såsom Folkpartiet föreslagit.
Läs mer om Oscar i dagens DN.

Almedalen dag 2

Måndag i Almedalen och Göran Hägglund (KD) har hållit tal. Bland annat vill han att den som är 85 år och äldre ska få en plats på äldreboende om hen vill. Utan biståndsprövning dessutom. Ingen dum idé! Nu är det visserligen kommunerna som har ansvaret för att se till att det finns äldreboenden för de som behöver. Men eftersom ett antal kommuner inte sköter detta så vill Göran Hägglund lagstifta och dessutom skicka med pengar.

Jag hade gärna hört honom också säga att staten ska ta hela ansvaret för personlig assistans i stället för som nu ha en delad finansiering mellan stat och kommun. Något som skapar problem inte minst för berörda individer. Ännu gladare hade jag blivit om Göran Hägglund hade sagt att han och hans ministerkollega Maria Larsson bestämt att lagstiftningen rörande personlig assistans ska ses över så att den olycksaliga domen från 2009 elimineras. Till skillnad från beslut om vem som ska få plats på äldreboende så finns dessa LSS-/funktionshinderfrågor redan på Göran Hägglunds departement.

I samband med Folkpartiets landsmöte har jag tillsammans med två partikamrater, Maria Lundkvist-Brömster riksdagsledamot och Maria Johansson tidigare DHR-ordförande, skrivit en debattartikel om nödvändigheten av att reformera LSS. Vi har fokuserat på personlig assistans, som har urholkats på grund av ett antal prejudicerande domar.
Att flera andra delar av LSS inte heller alltid fungerar enligt grundintentionerna behöver också diskuteras vidare. Läs artikeln.

Hög tid att värna och utveckla LSS

16 nov 06:54 Corren

                                                

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade drevs igenom för 20 år sedan av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg. Reformen var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Men genom politiska beslut och genom förändrad rättspraxis har bedömningarna blivit allt snålare. Senast häromkvällen avslöjade Kalla Fakta i TV4 hur kommuner skickar handläggare på kurs i att formulera avslag på ansökningar om assistans.
Nu är det hög tid för en ny funktionshinderreform för ökad delaktighet, tillgänglighet och möjligheter till jobb. Alla individer ska ha möjlighet att leva självständiga liv och utveckla sina unika förmågor.
För det första behöver lagen förtydligas med fokus på rätten till att vara förälder, att ha ett arbete och leva ett jämlikt liv. Regeringsrättens domar i flera fall om personlig assistans är inte i linje med hur vi i Folkpartiet vill att lagen ska fungera.
För det andra måste valfriheten förstärkas. Utgångspunkten för LSS är självbestämmande och delaktighet. Inte ens de partier som normalt sett är motståndare till valfrihet ifrågasätter att man ska få välja vem som ska utföra personlig assistans. Men när det handlar om daglig verksamhet och LSS-boenden erbjuder många kommuner bara sin egen verksamhet. Även här borde valfrihet vara en självklarhet!
Och för det tredje måste fuskdebatten hyfsas. Alla system kan missbrukas, och alla system behöver kontrollfunktioner. Men dagens jakt på fuskare saknar proportioner. Det har förekommit att kriminella nätverk tvättat pengar genom att framstå som assistansföretag, samtidigt som de grovt vanvårdat människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det ska bekämpas med kraft. Men man hittar inte de kriminella nätverken genom att följa människor med funktionsnedsättningar in duschen och räkna minuter. Det är också viktigare att granska utformningen av ersättningssystemen, än att jaga timmar hos enskilda assistansberättigade.
Människors behov av stöd kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Men det nuvarande systemet där alla beslut ska omprövas i grunden vartannat år skapar onödig oro – och onödig byråkrati! Hur ofta omprövningar ska ske bör vara avpassat efter den enskildes behov och förutsättningar. Och när negativa beslut fattas, kan den enskilde behöva tid att ställa om. När någon överklagat bör neddragningen kunna skjutas upp tills beslutet prövats i domstol.
I debatten påstås ofta att personlig assistans är dyrt. Men vad är alternativet? Innan LSS infördes levde många i passivitet på institutioner. De kan i dag vara entreprenörer med hundratals anställda, skådespelare, politiker eller helt enkelt aktiva och närvarande föräldrar tack vare LSS och personlig assistans. Det är en reform som vi ska värna och utveckla.

                                                            

Maria Lundqvist-Brömster Riksdagsledamot (FP) och talesperson i funktionshinderfrågor

Linnéa Darell Kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden, Linköping (FP)

Maria Johansson (FP)

 

Upplysningskampanj behövs kring grundtankarna bakom svensk handikappolitik!

TV4 programmet Kalla Fakta visade igår inslag om ett företag, som tydligen säljer utbildning kring bl a LSS-lagstiftningen. Köpare skulle vara kommuner runtom i Sverige. Inslaget beskrev hur kommunalt anställda LSS-handläggare och chefer fick lära sig hur man bäst motiverade avslag på ansökningar om LSS-insatser från personer med funktionsnedsättning. Programmet, som det sändes, redovisade ett raljerande över sökande och deras "krav" på LSS-insatser.
Jag känner mig väldigt illa berörd över den människosyn som detta program gav intryck av.
Jag känner många personer med grava funktionsnedsättningar som kämpar för att med hjälp av LSS kunna leva så likt andra som det bara går trots sina funktionsnedsättningar. Jag känner också föräldrar som, precis som den mamma som intervjuades i programmet, sliter för att ge sitt funktionshindrade barn ett värdigt liv och en bra barn-och ungdom.
Det är lätt att instämma med inlägget i DHR-bloggen.

Jag vet att LSS uppfattas som en dyr lagstiftning både av kommuner och företrädare för staten. Men priset måste ställas i relation till vad alternativet är. Att människor med omfattande funktionsnedsättningar kan vara delaktiga i samhället, utbilda sig, ha ett jobb och vara föräldrar är inte bara humant. Det är också lönsamt samhällsekonomiskt. Varje individ som kan känna mening med livet, försörja sig själv helt eller delvis och delta i och bidra till samhällsutvecklingen genom föreningsliv, politik etc har bättre möjligheter att upprätthålla en god hälsa.

Sverige behöver en upplysningskampanj/utbildning på temat: Grundtankarna bakom svensk handikappolitik. Det har gått mer än 20 år sedan dessa lades fast. Sen dess har nya politiker, nya chefer inom stat och kommun, nya handläggare, ja nya generationer överhuvudtaget tillträtt/växt upp. Det är dags för Sverige att påminna sig om de värderingar som ligger till grund för dagens lagstiftning på funktionshinderområdet!

Almedalen nästa

I år blir det Almedalen söndag kväll t o m onsdag kväll.
Måndagen ska jag ägna hela dagen åt Linköpings kommuns seminaridag. Programmet innehåller seminarierna:

• Lättillgänglig socialtjänst främjar hälsa och goda levnadsvillkor för medborgarna i Linköping
• Så arbetar Linköpings kommun med Kvalitets-, avtals- och verksamhetsutvärdering
• När blir man gammal på riktigt - utmaningar för framtidens äldreomsorg. Kairos Future
• (bo)omsorg - om teknik och ökat oberoende för äldre. Hälsans nya verktyg

Tisdag ska jag besöka ett antal seminarier och debatter som andra arrangerar.

Onsdagen ska jag medverka i ett politiskt samtal på temat:

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade(LSS) är lagen där glappet mellan lagens bokstav och verkligheten blir allt större, de som omfattas av lagen får idag mer sällan de insatser de har rätt till. Hur kan detta ändras?

Det är Autism- och Aspergerförbundet nationellt som anordnar.

 

För den som vill läsa om bakgrunden till Linköpings seminarium om lättillgänglig socialtjänst så finns en artikel i veckans nummer av Dagens Samhälle http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=cqdqg5ks&Key=7c9b807e-bf40-4bbe-b8cd-e19d99e24571

I övrigt fylls tiden med möten/mingel med gamla och nya bekantskaper inom politik, företag och organisationer.

Assistansfusk får inte drabba de som har rättmätiga behov av assistans

Så har då återigen ett misstänkt fusk med assistansersättning uppdagats. För närvarande pågår rättegång mot den misstänkte men av det som hittills refererats från denna så verkar det handla om ett omfattande fusk, som dessutom kunnat pågå under lång tid. Med hjälp av läkarintyg uppenbarligen. Men också handläggningen/bedömning hos kommunen respektive Försäkringskassan. Och vilken roll har assistansföretaget haft?

Några svar finns inte än. Och heller ingen dom.
Men bara det som hittills kommit fram under rättegången gör mig urförbannad men också ledsen och förtvivlad. Så många människor lever med omfattande funktionsnedsättningar under hela sitt liv. De var för deras skull den personliga assistansen infördes. Det var för deras möjligheter att trots sina funktionsnedsättningar kunna leva som andra med arbete, studier, samhällsengagemang och familj.

Nu har den tryggheten förbytts i oro. Oro för vad händer vid nästa omprövning, har reglerna ändrats för att några fuskat? Till viss del har detta redan hänt och många har förlorat sin assistans.

De som fuskar begår inte bara ett bidragsbrott. De begår också brott mot de människor som har ett rättmätigt behov av denna service!

Det får inte bli så att de som verkligen behöver personlig assistans inte får den. Och inte heller att de, för att få assistans, tvingas svara på integritetskränkande frågor som hur många minuter ett toalettbesök tar och liknande frågor. Det måste gå att bedöma och bevilja assistans med respekt för den som söker och ändå eliminera risker för felaktigt utnyttjande.

Aktuella länkar: Corren från rättegången, Corren, bakgrund till rättegången, Östnytt
Läs också Carina Bobergs blogg

Bra i EskilstunaKuriren om personlig assistans

Onsdagens blogginlägg handlade om mitt svar på Correns tidigare ledare kring personlig assistans.
Idag kan jag med glädje konstatera att det finns andra ledarskribenter med betydligt mer genomtänkta åsikter i samma fråga. Tack Åke Wredén för tipset om Eskiltuna Kuriren.
Debatten lär fortsätta.

Det räcker med LSS-utredningar - stå upp för de fagra löftena!

I veckan debatterades och beslutades socialutskottets betänkande rörande funktionshinderpolitiken. Huvudfrågan var vad händer med den personliga assistansen. Flera hundra personer har mist sin assistans sedan hösten 2009 genom Försäkringskassans tolkning av en regeringsrättsdom. Åtskilliga politiska röster har uttryckt kritik och riksdagens socialutskott har gjort uttalanden om att inriktningen i LSS-lagstiftningen ligger fast. Vackra ord som ingett förhoppningar hos personer med omfattande funktionsnedsättning att kunna fortsätta att leva som andra med stöd av personlig assistans.

Försäkringskassans svar blev att uttalanden - om så från den lagstiftande församlingen i landet - har ingen betydelse. Vill politikerna undanröja regeringsrättsdomens effekter måste man förtydliga lagen.

Regeringen tillsatte en utredning för att se hur fusk och missbruk av den personliga assistansen kan förhindras. Inget fel i det. Ingen  - allra minst de som behöver assistans - är betjänt av att sådant förekommer.

Nåväl, utredningen "Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning" lämnades till regeringen i februari i år. Men den gav inga svar på hur de, som trots sitt rättmätiga behov av assistans blivit och fortfarande blir av med den, skulle få en annan bedömning. Och det var heller inte avsikten med utredningen.

Så kvar stod de assistansberättigade med sin oro. Motioner skrevs av riksdagsledamöter och löften fortsatte att ges. Socialutskottet arrangerade utfrågningar av myndighetsföreträdare bl a Försäkringskassan men också av organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Kändes seriöst och gediget.

Vad blev då slutsatsen? Ja, tro det eller ej. En ny utredning med uppdrag att "skyndsamt" komma med redovisning. Med "skyndsamt" menar utskottet åtta månader och sedan ska regeringens slutsatser inväntas. I verkligheten betyder det för alla assistansberättigade som det närmaste året kan bli berörda av de lagenliga tvåårsomprövningarna ytterligare ett år av oro över vad framtiden kan komma att innebära. Och de som det närmaste året råkar ut för sjukdom eller olycka, som leder till grav funktionsnedsättning, kan inte vara säkra på att få det stöd som LSS och personlig assistans var tänkt att ge.

Nu precis när jag skriver det här hålls en manifestation i Stockholm med rubriken "Assistansaktionen". Flera av talarna känner jag bl a Vilhelm Ekensteen. Vilhelm vet vad han talar om när han beskriver betydelsen av personlig assistans. Jag har många gånger haft anledning att bli djupt imponerad den ork och det engagemang han visar prov på trots en mycket omfattande funktionsnedsättning.

Det var väl inte så här det skulle bli? Alliansregeringen med Bengt Westerberg (FP) som socialminister i början av nittiotalet införde LSS inkl den personliga assistansen. En reform som många med omfattande funktionsnedsättning beskrivit som en revolution. De fick möjlighet att delta i föreningsliv, att kunna arbeta och att kunna delta i sina barns aktiviteter som andra föräldrar. De kunde styra över sitt vardag på det sätt som vi utan funktionsnedsättning tar för självklart.

Jag har hört många politiker kritisera att dåvarande regering inte insåg kostnaderna. Men vad är innebörden av den kritiken? Att samhället inte har "råd" att låta människor med grava funktionsnedsättningar få studera, jobba och leva som andra? Hade lagen inte införts om kostnadsutvecklingen kunnat förutses?

Det är med sorg i hjärtat jag nu ser riksdagens och regeringens hantering av den personliga assistansen. Allra mest ledsen är jag över att Allianspartierna inkl mitt eget parti skjuter frågan framför sig genom en ny utredning. En manifestation av det slag som "Assistansaktionen" är skulle inte behövas under en regering där Folkpartiet ingår.

Skamligt att missbruka skyddsnät

En av de viktigaste reformerna för personer med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar har varit personlig assistans. Många har beskrivit den som en revolution. Reformen som genomfördes av den den borgerliga regeringen i början av 1990-talet och med Folkpartiets dåvarande partiledare Bengt Westerberg som socialminister och starkt pådrivande för dess genomförande.

Möjligheten till personlig assistans gör det möjligt att trots omfattande funktionsnedsättningar kunna vara delaktiga i samhällslivet, klara av ett föräldraskap, studier och ibland också jobba. Mycket kritik har under åren och fortfarande riktats mot kostnaderna. Och visst, det handlar om stora pengar för varje individ eftersom timinsatsen blir hög om den ska vara till nytta. För reformens legitimitet är det nödvändigt att den bara kommer personer till del som verkligen behöver den.

Därför gör det mig riktigt förb-d när jag ser att vissa individer utger sig för att vara gravt funktionshindrade och tillskansar sig miljonbelopp (Corren). Och den läkare som tydligen intygat att den påstått funktionshindrade mannen var döende borde aldrig mer få skriva ett läkarintyg.

Regeringsrättsdom kring personlig assistans måste undanröjas

Sedan två år tillbaka tillämpas en regeringsrättsdom vid beviljandet av personlig assistans enligt LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Detta har inneburit att många personer som tidigare haft assistans för att, trots omfattande funktionsnedsättning, kunna jobba, studera, vara förälder och i övrigt delta i samhällslivet, förlorat den. Försäkringskassans omprövningar har skett utifrån en tämligen tuff tolkning av domen. Många kommuners socialtjänster fattar också beslut i samma riktning som FK.

En regeringsrättsdom ska vara vägledande för hur en lag ska tolkas. Men när en dom, som i detta fallet, leder till att de intentioner som finns med lagstiftningen från politiskt håll, urholkas kraftigt, måste vi som politiker reagera. Så skedde också i riksdagens socialutskott förra året. Men ett utskottsuttalande har, enligt Försäkringskassan, ingen betydelse?! Ska domen inte tillämpas måste regering och riksdag ändra lagen enligt FK.

I omsorgsnämnden i Linköping har vi sedan hösten 2009 sett kraftiga kostnadsökningar för personlig assistans. Dubbelt så många personer jämfört med tidigare har sökt assistans hos kommunen då de blivit av med sitt stöd genom FK:s omprövningar. För att kassan ska bevilja assistans måste den sökande anses ha s.k. grundläggande behov på minst 20 tim/vecka. I grundläggande behov ingår hjälp att äta, att klä sig, att kommunicera etc. Efter den nya tillämpningen kan personer som bedömts ha haft behov långt över 20 tim/vecka under många år helt plötsligt få veta att deras behov anses ligga under dessa 20 tim. Ibland 19,5!

Från kommunens sida har mängder med kontakter tagit med Försäkringskassan lokalt och nationellt, med andra kommuner för att jämföra situationen. Interna granskningar av hur bedömningar görs har självklart också genomförts. Jag har varit drivande i att vi från politikens sida ska försöka få en ändring till stånd vad gäller tolkningen av reglerna. Glädjande har alla partier ställt sig bakom den uppfattningen och nya riktlinjer har ännu inte börjat tillämpats i någon större omfattning. Det betyder att omsorgsnämnden (där jag är ordförande) beräknas få ett underskott på mellan 13-15 mkr i år bara på den personliga assistansen.

Jag vet att mina FP-kollegor och även andra riksdagspolitiker försöker förändra men än har inget hänt. Arbetet fortsätter och nya initiativ är på gång. Corren skriver idag om frågan i en intervju med mig efter omsorgsnämndens sammanträde igår.

Almedalen för mig 2011

I morgon bitti (tidigt som attan) flyger jag till Visby och Almedalen. Kommer att vara där till sen torsdag kväll. Ångrar att jag inte bestämde mig för att vara där åtminstone måndag och fredag också när jag försöker pricka in så många intressanta seminarier och andra aktiviter som möjligt.
Mina dagar ser ut så här nu:
Tisdag: Medverka i debatt kring LSS och barnperspektivet hos IfA (Intresseföreningen för Assistansberättigade), lyssna på en annan debatt om LSS och sedan lunch tillsammans med föreningen och några debattdeltagare.
Senare på dagen medverkar i jag i ännu en debatt kring LSS hos RBU (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). Ett inslag i den debatten kommer säkert att handla om Socialstyrelsens senaste granskningsrapport.

Någon gång under dagen ska jag besöka Bloggplats H 12 d v s Politometern.se i samarbete med Almega.
Besök på Bloggplats H 12 hoppas jag kunna hinna med varje dag.

Onsdag: Är Folkpartiet liberalernas dag i Almedalen. Men också Flygets Dag, där Fjärde storstadsregionen tillsammans med Svenskt Flyg, Linköpings kommun m fl arrangerar ett antal seminarier.
Så något seminarium om flygets och för all del andra transportmedels roller också blir det. Har även prickat in ett seminarium om Säkerhet och Försvar. Ska dessutom hinna med någon inbjudan från vårdföretag.

Ska sedan träffa representanter för Unga Allergiker, som vill diskutera bristen på tillgänglighet ur sitt perspektiv. Hinner förhoppningsvis lyssna på seminariet "Politisk vilja - nyckeln till biogasutveckling", där bl a Linköpings energibolag Tekniska Verken är medarrangör.

Ett besök igen hos Bloggplats H 12, sedan är det nog dags att ägna kvällen åt "min" partiledare Jan Björklund och övriga folkpartivänner.

Torsdag: Är min ambition att vara på ett seminarium kl 8.00, som handlar om "Ett näringsliv med samhällssyn". Enligt programmet kommer frågan om näringslivets syn på att anställa personer med arbetshinder av olika slag vara huvudinslag.
Förhoppningsvis hinner jag lyssna en stund på seminariet om Fritt Val av hjälpmedel. Också mycket aktuellt.
Infrastrukturplanering hos Fjärde storstadsregionen blir nästa kunskapsinhämtning. Vårdföretagen om personlig assistans och besök hos Bloggplats H 12 blir en del av eftermiddagen. För att se´n avsluta vistelsen i Almedalen för detta året med regionmingel och andra aktiviter med Fjärde storstadsregionen.
Flyg från Visby 22.15 och hemma hos make och hund runt midnatt.

Den som tror att vi som åker till Almedalen gör det som semester och mingel tror fel. Mingel förekommer men än mer av diskussioner, debatter, seminarier för kunskapsinhämtning i aktuella samhällsfrågor på alla tänkbara områden. Ta gärna del av programtidningen för årets vecka.

Jag är mycket glad över att få medverka i debatter kring villkoren för människor med funktionsnedsättning. Dock önskar jag att dessa debatter väckte lite mer uppmärksamhet i media. Inte för min skull utan för att de handlar om mänskliga rättigheter. Och att dessa insatser inte alltigenom sköts på ett tillfredsställande sätt avs amhället trots att de betyder så mycket för de människor som berörs och deras anhöriga.

Att ha en politisk profil (som i mitt fall socialpolitik) innebär inte att andra samhällsfrågor är mindre intressanta. Som kommunalråd och 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen ser jag fram emot ta med hem från Almedalen ökade kunskaper på flera områden, som berör framtiden i kommunen och i regionen. Därav denna spridning på seminariedeltagande.

Almedalen och se´n semester

Läs gärna inslaget på min andra blogg, Correbloggen.

Landsmötesmotion om Kompetenslyft

Jag skrev nyligen på min blogg om behovet av kompetenslyft inom funktionshinderområdet och refererade där till såväl min debattartikel i Dagens Samhälle som Karl Grunevalds och Maria Larssons. Som framgår är jag kritisk till att regeringen inte tagit hand om LSS-kommitténs rekommendation i frågan för snart tre år sedan. För att förstärka behovet ytterligare och förhoppningsvis påskynda statens agerande så har jag idag skrivit en motion i frågan till Folkpartiets landsmöte i oktober.

"Kompetenslyft behövs på funktionshinderområdet
LSS-lagen har funnits i snart tjugo år. Den var och bör fortsätta att vara en profilfråga för Folkpartiet liberalerna. Tyvärr har intentionerna bakom lagstiftningen kommit i skymundan. Idag diskuteras LSS nästan bara i termer av kostnader för stat och kommuner.

Funktionshinderområdet är naturligtvis inte bara LSS även om denna lagstiftning är avgörande för att personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra med familj, fritid, jobb och studier.

Ett Kompetenslyft inom hela funktionshinderområdet är nödvändigt för att insatser ska ges med god kvalité. Det räcker dock inte bara med kunskap om funktionsnedsättningar. I god kompetens måste också ingå insikt om de värderingar som ligger till grund för samhällets olika lagar på området. Där finns brister idag. Inte bara hos handläggare utan hos politiker, chefer, olika myndigheter inkl rättsväsendet. Mest synliga blir kanske bristerna på LSS-området, där LSS-berättigade personer inte alltid får insatser de har rätt till, eftersom tillämpningen av lagen inte följer lagstiftarens intentioner.

LSS-kommittén (SOU 2008:77) uppmanade regeringen att genomföra ett framtidsinriktat Kompetenslyft inom funktionshinderområdet. Liknande "lyft" har gjorts på äldreområdet och nu är det hög tid för funktionshinderområdet."