Elpriser - igen!

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Elpriser. Sedan dess har det varit vår, sommar och nu sen-höst med en vinter i antågande. Och fortfarande är rubriken Elpriser lika aktuell. Eller kanske t o m ännu mer aktuell. Under valrörelsen lovade de partier som nu utgör regering samt SD att om de bara fick väljarnas mandat att bilda regering så skulle medborgare med dyra elavtal få kompensation den 1 november. I år! De flesta av oss insåg säkert att detta löfte var orimligt ur ett tidsperspektiv. Dock - detta löfte och löftet om lägre drivmedelspriser hade troligen ganska stor inverkan på valresultatet. Inte minst fick SD stora framgångar i norra Sverige, där höga bensin- och dieselpriser drabbade många väljare hårt. Även detta löfte bort tett sig osannolikt kan jag tycka. Hur skulle helt plötsligt bensin/dieselpriser kunna sänkas med 10 kronor/liter?

Men hur eller hur - nu har Sverige en regering som försöker leva upp till åtminstone löftet om ersättningen för orimligt höga elpriser. Men ack så tafflig hantering! Datumet 1 november är passerat sen en månad tillbaka. Och ett system för utbetalning har lämnats till Försäkringskassan att hantera. En myndighet, som förvisso har erfarenhet av utbetalningar till medborgarna, men hur fungerar det? Få skulle nog framhålla FK som en speciellt effektiv myndighet! Varför inte använda samma system som hanterade årets elkompensation till oss medborgare. Systemet var av olika skäl inte perfekt men DET FUNGERADE!

Och det mest obegripliga i regeringens förslag - KONTANTUTBETALNING till vissa elkunder! Och detta tydligen för att Försäkringskassan inte har konto till alla. Detta med kontanter är ju obegripligt ur flera perspektiv. Under flera år har påtalats från enskilda och från organisationer det orimliga i att betalningssystemet kontanter nästa försvunnit i Sverige. Inget parti har lyssnat! Lite uppmärksamhet gavs kontanthantering i samband med att kriget i Ukraina startade och Sveriges krisberedskap visade sig mycket bristfällig. Då påtalade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att varje svensk bör ha 500 kronor i kontanter (vilket jag genast åtlydde) i händelse av att våra system slogs ut. Nu tänker sig regeringen att en del medborgare ska ta emot tiotusentals kronor i kontantstöd!! Och det var inte 1 april i går när beskedet lämnades av regeringen. 

Nu vill jag hoppas och tro att detta förslag får en annan klokare och effektivare lösning inför att utbetalning - förhoppningsvis - sker i februari 2023. Inte för att jag är emot kontanter som betalsystem utan för att det just i detta sammanhang medför så många problem för enskilda människor. Se bl a denna artikel med kommentarer i dagens DN  https://www.dn.se/ekonomi/ditt-elstod-kan-komma-som-kontanter/

Cystisk fibros läkemedel finns - men inte i Sverige

På SVT Rapport (25/10 -22) visades ett inslag om hur en svensk kvinna känner sig tvingad att inhandla medicin mot cystisk fibros "svart" i Norge för att ha råd med medicinen. I Sverige anser nämligen Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) att den är för dyr! https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/ny-medicin-mot-cystisk-fibros-for-dyr

Visst, jag vet, att läkemedelskostnaderna är omfattande. Men - om ett antal europeiska länder anser sig ha råd så varför inte Sverige? Om uppgiften i gårdagens Rapport är korrekt, så tillhandahålls tydligen medicinen t o m kostnadsfri i Norge.

Medicinen tycks ha funnit att tillgå sedan 2015 och flera riksdagsledamöter bl a Barbro Westerholm (L), Karin Rågsjö (V) och  Tobias Andersson (SD) har ställt frågor till dåvarande socialminister Lena Hallengren om varför inte Sverige anser sig ha råd att hjälpa dessa patienter. 

Svaret, som inte ger något svar, kan läsas här. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/lakemedel-mot-cystisk-fibros_H9121260

Nu har Sverige en ny regering och riksdagen nya ledamöter. Dags att ta tag i frågan igen om möjligheten för personer drabbade av cystisk fibros att få tillgång till medicinen i Sverige. För inte ska väl patienter i Välfärds-Sverige behöva "svarthandla" angelägen medicin i Norge?! 

Elpriser

Vad kan man förvänta sig av en regering? Ja, det minsta är väl att förslag som kan påverka den enskilde medborgarens ekonomi i den omfattning som elpriset nu gör (i alla fall för många) inte slängs fram en stund före riksdagens partiledardebatt. Och därtill framtvingad av att oppositionen kunde förväntas göra "stort nummer" av frågan om elprisernas påverkan på hushållen.

Så blev det ett förslag som nästan ingen - knappt regeringen heller - vet hur det ska genomföras, när det kan genomföras. Ja t o m oklart om det är genomförbart. 

Nu återstår att se vad som händer med löftet. Det finns också förslag från olika oppositionspartier. Och regeringen har som bekant inte egen majoritet i riksdagen. 

För egen del är jag inte orolig. Vår familj har sedan några år avtalat med vårt elbolag om fast pris. Kanske inte det mest ekonomiska när priset var lågt. Men vi klarar oss definitivt bra nu. Med eluppvärmd medelstor villa och boende utanför tätort så räcker det med att betala bensin/dieselkostnaderna för närvarande. Jag vill inte skicka några pekpinnar men att ha en planering för sin egen ekonomi borde väl merparten av den vuxna befolkningen ha. Det har inget att göra med vilka ekonomiska resurser individen har. 

Dan Eliasson avgår - och tillträder

Så blev då trycket för hårt på regeringen rörande rikspolischefen Dan Eliasson. Socialdemokraterna insåg att man inte med trovärdighet kan gå till val på Lag och ordning (eller Ordning och reda på gator och torg som kanske s-ministrar skulle säga) med en så ifrågasatt rikspolischef.
Visst kan man förstå att det i dagsläget är ett jättesvårt jobb. Men desto viktigare då att ha en polisledning som kan samla sina styrkor, behålla och inspirera sina anställda och inge förtroende hos allmänheten.

Nu ska samme ifrågasatte Eliasson leda en annan mycket viktig myndighet, MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med 850 anställda enligt morgonens information på Polisens hemsida.

Jag är ingen anhängare av att människor, som inte lyckas göra ett bra jobb på en tjänst, behöver göras arbetslösa eller ges konstruerade arbetsuppgifter. Men om man som Dan Eliasson passerat den ena generaldirektörsstolen efter den andra med bara några få år på varje ställe och - åtminstone under tiden på Försäkringskassan rejält kritiserad - så borde de nya arbetsuppgifterna inte vara på GD-nivå. Det finns många andra välbetalda jobb för välutbildade och livserfarna människor. Alla människor är inte lämpade att leda stora organisationer.

Nu väntar jag och resten av Sverige på vem efterträdaren blir.

Risk för återgång till institutionsboende för små barn med omfattande funktionsnedsättningar?

Nästan dagligen läser jag om familjer med mycket små barn som nekas personlig assistans trots ett vårdbehov i stort sett dygnet runt. Försäkringskassan har hittat domar som hjälper Kassan att uppfylla regeringens direktiv om att minska assistanskostnader. Och regeringen via ansvarig minister Åsa Regnér hänvisar till kommunerna. Ingen ska lämnas ensam när hjälpbehov finns, säger hon bl a.
Dock gavs en liten öppning till förändring igår i en intervju i Ekot. Ministern har "bett FK" att analysera läget och återkomma. Något som förväntas ske efter sommaren!
Situationen är ju på intet sätt ny. Redan i regeringens regleringsbrev för 2016 aviserades att besparingar skulle ske. Något som FK snabbt verkställde. Så det har funnit gott om tid till analys av effekter för regeringen att ta del av. Nu behövs alltså ytterligare månader för att få bekräftat det som en mängd familjer redan erfarit och lever med varje dag.

När ministern hänvisar till kommunerna så finns, vad jag vet, personlig assistans genom kommunen eller "vanlig" hemtjänst. Hemtjänst i så stor omfattning att den i verkligheten ska kunna ersätta assistans innebär en betydande fördyring eftersom en hemtjänsttimme kostar avsevärt mer än den assistansersättning/timme som staten fastställt. Men, det är klart, hela kostnaden tas av kommunsektorn och staten kan visa på att kostnadsutvecklingen inom personlig assistans har brutits. Då har statsrådet Åsa Regnér "hållit sin budget".

Om inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och genomför de lagändringar som behövs för att återföra Försäkringskassans hantering till grundintentionerna med LSS och därmed eliminera utrymmet för tolkning av aktuella domar, är jag rädd för att Sverige är på väg tillbaka till den tid då barn tvingades att bo på institution. Något som vore förödande för ett barns utveckling och helt i strid med Barnkonventionen och FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning.  Och en stor skam för Sverige!

Okunskap om utvisningsmöjligheter?

Statsministern uttryckte frustration över att polisen inte lyckats utvisa personer som fått avslag på asylansökan och inte lämnar landet frivilligt. Och vem skulle göra det kan man kanske undra. Trots allt gör nog de flesta det ändå.
Men så finns personer från länder där man antingen inte tas emot när man en gång lämnat och så länder där tortyr och annat grovt våld t o m döden möter den som försökt sig på att söka asyl i annat land. Det sistnämnda är Uzbekistan ett exempel på. Och därför har den nu terrormisstänkte Akilov troligen inte blivit "hemtransporterad" av svensk polis även om de hittat honom efter avslaget på asylansökan (DN).

Dessa regelverk tillämpas inte bara i Sverige utan är praxis från Europadomstolen grundats på folkrättsprinciper.

Nu finns väl Akilov inom lås och bom dvs häkte så länge utredning om händelsen på Drottninggatan och kanske andra brott pågår. Polisen har antytt att bara förundersökningen kan komma att ta ett år!

Men bortsett från denne man så kvarstår den - åtminstone för regeringen - nya(?) insikten att dels polisen saknar resurser för att verkställa utvisningar och dels att det saknas förvarsplatser nog om man väljer att stänga in dem i väntan på verkställande av beslutat utvisning. Till det kommer också att ett antal utvisningar, likt Akilovs, egentligen inte kan verkställas på grund av förutsättningar i mottagarländerna.

Jag tror,likt Leif GW Persson, att Sverige är tämligen sig likt före som efter händelsen i fredags. Men för regeringen och partierna i Sveriges riksdag har nya frågeställningar tillkommit som kräver lösningar. Lösningar som kräver eftertanke. Lösningar som inte bör föregås av pajkastning i debatter. Jag skrev om det redan i söndags http://linneadarell.blogspot.se/2017/04/hur-gar-sverige-vidare-tid-for.html.

GOTT NYTT DEBATTÅR!

Nytt år med nya debatter. Inte minst kommer regeringens och Försäkringskassans behandling av personer med behov av personlig assistans att vara föremål för debatt och manifestationer.
Regeringen har inför 2017 ändrat regleringsbrevet dvs 2017 års uppdrag till Försäkringskassan.Tyvärr betyder ändringen endast att texten om särskild uppmärksamhet kring timutvecklingen bytt plats från första till sista stycket.           

Regeringens och Försäkringskassans argumentationen kring timutvecklingen är att fusk anses vara så utbrett. Fusk ska naturligtvis motverkas och när det uppdagas så ska det beivras och de som begått brott straffas.
Tyvärr förekommer fusk i de flesta socialförsäkringssystem. Ett av de mest utsatta systemen tycks vara vab (Tillfällig vård av barn) som föräldrar kan nyttja för att vara hemma från jobbet när deras barn är sjukt/sjuka. För ett antal år sedan infördes krav på att föräldrar måste visa intyg från förskola(dagis) på att barnet verkligen varit hemma. Detta förfarande ansågs så småningom vara obekvämt för personal på förskola/dagis att hantera och slopades.
Därefter har vab-dagarna skjutit i höjden. Har någon hört ansvarig minister berätta om allt fuskande inom denna ersättningsform? Nej, knappast.
För 2016 har återkraven på föräldrar för felaktiga utbetalningar ökat från 15 miljoner kronor 2014 till 86 miljoner kronor. Antalet polisanmälningar om bidragsbrott rörande vab-fusk ökat från 224 polisanmälda föräldrar 2014 till 1047 stycken per den 21 december 2016. (Corren 2/1 -17; Ekot 2/1-17).

Samhället blundar när ett ensamkommande barn försvinner

I dagens ÖstgötaCorrespondenten beskriver Carina Mattson under Ordet fritt hur hon upplevt att samhället blundar för att ensamkommande barn försvinner. En av Carinas 16-åriga elever, som är ett ensamkommande barn, kom en dag inte till skolan. Och inte heller de följande dagarna. Det gick veckor och nu månader. Svaren från polis och andra myndigheter har mest varit ett konstaterande att ja, de (dvs de ensamkommande barnen) försvinner ju allt emellanåt.
Carina jämför med hur samhällsapparaten drar igång - med rätta - när en "vanlig" 16-åring försvinner.

Det är lätt att instämma med Carina besvikelse över MyndighetsSverige i denna situation. Är det så vi ska ha det? Svaret bör vara ett självklart Nej. Regeringen har givit Barnombudsmannen (BO) i uppdrag att ta reda på varför ensamkommande barn försvinner. Det är bra. Tyvärr förväntas svaret förrän mitten av december nästa år. Hur många hinner försvinna och lämnas åt sitt öde av svenska myndigheter fram till dess?

Ensamkommande barn under 18 år ska bo i familjehem eller HVB-hem (Hem för vård och boende). Jag hör ibland människor säga att dessa ungdomar, som har klarat av den långa och svåra flykten från t ex Afghanistan till vårt land, nog kan klara sig själva här också. De anses starka. Och så kan det vara åtminstone för en del av dem. Men traumatiska upplevelser kan göra sig påminda när den unge väl kommit till målet. För alla gäller också att komma in i det nya hemlandets förutsättningar, lära sig språket, gå i skolan, välja sin framtid med jobb och studier och - förhoppningsvis - nya vänner. Då behöver även en 16-åring som klarat en flykt ensam en familj och eller ett annat boende med människor runtom som bryr sig. Därför är det oroande att Regeringen nu aviserar andra ekonomiska förutsättningar för kommunerna avseende boende för dessa barn och ungdomar. Att effektivisera system är aldrig fel. Men om det i detta fall betyder mindre tillgång till personal för ensamkommande barn med behov av trygghet då är förslaget feltänkt.

Konstruktiva samtal hellre än mediaträta!

Chefsåklagarna i Linköping och Norrköping talar i gårdagens Corren om systemkollaps på grund av att Polisen inte hinner utreda brott. Det påverkar naturligtvis rättssäkerheten. Vissa fall läggs ner när utredandet brister. Andra drar ut på tiden. Misstänkta sitter häktade utan att veta vad som händer. Och - inte minst - brottsoffer drabbas. Chefsåklagarna vill att politikerna dvs regeringen ger Polisen mer resurser.

Polisen i Östergötland svarar i samma tidning att man inte känner igen sig i beskrivningen av situationen. Menar att omorganisation tar tid.

Idag ställer östgötariksdagsledamoten Staffan Danielsson, Centerpartiet,  en fråga till ansvarig minister Anders Ygeman. Danielsson kommenterar i Corren.

Det är självklart väldigt oroande att situationen är så ansträngd. Många människor kommer i kläm. Ett i alla delar fungerande rättssystem är grunden för demokratin. Även om jag tycker att bildandet av en Polismyndighet i Sverige i stället för som tidigare en i varje län var riktigt, så kan man undra om den behövde leda till något liknande "hela havet stormar" inom hela Polis-Sverige.

Att det behövs mer resurser till Polisen och troligen också andra delar av rättsväsendet är ganska naturligt. Brottsligheten har ändrat karaktär på ett sätt som Sverige inte är riktigt förberett för. Vidareutbildning av olika slag behövs. Och sannolikt också fler människor.

Men mer budgetpengar löser inte det akuta problemet som åklagarna pekar på. I det korta perspektivet borde polis och åklagare sätt sig ner och föra konstruktiva diskussioner om hur hitta lösningar NU.

Kostnadsjakt sker på olika grunder

Efter tre veckor publicerade idag Corren min artikel om hur regeringen respektive Försäkringskassan bedömer orsakerna till kostnadsökningarna inom assistansersättningen resp sjukförsäkringen. Kommentera gärna!