Eftervalsdebatt: Vem tar vem?

Vad avser riksdagsvalet tycks väl mandatfördelningen avgöra och nuvarande statsministern har avgått. 173 mandat för den sittande regeringen och 176 för konstellationen M, KD, L och SD betyder regeringsskifte. Hur den tilltänkta nya regeringen kommer att se ut är dock inte självklart. Min egen åsikt är att SD inte ska ingå. SD är inte ett borgerligt parti, vilket många tycks mena. Man behöver inte bara titta på deras "rötter". Det räcker att ta del av den nuvarande politiken så är det tydligt att partiets grund är nationalkonservativ. Och en sådan utveckling vill jag inte se i vårt land.

Då invänder en del att ca 20 % av väljarna har röstat på partiet och då "måste" de få inflytande. Visst, jag har ingen annan uppfattning i den delen. Väljare vars partier har plats i Sveriges riksdag får inflytande på politiken. Partiet har sina riksdagsledamöter, plats i riksdagens alla utskott där politiken behandlas inför de formella riksdagsbesluten. Varje riksdagsledamot kan skriva motioner, interpellationer och frågor till ministrar och när svar lämnas få stor uppmärksamhet i debatterna. Dessutom öppnas många möjligheter för en riksdagsledamot att göra besök runtom i landet hos företag, myndigheter, organisationer mm. Dels för att lära men också för att hämta ideer till politiska förslag och utspel. Så även om ett parti inte ingår i regeringen så innebär ingalunda uppdraget fyra år i isolering.    

Ända sen SD första gången tog plats i riksdagen började folk kritisera att partiet inte fick tillräckligt inflytande och att deras väljare inte respekterades. Men?? Hur många andra partiers väljare har inte under åren fått acceptera att deras parti inte ingått i regering?! Ta t ex Vänsterpartiet. Vill minnas att partiet under Gudrun Schymans storhetstid något val uppnådde 12-13 %. Men del av regering? Nej! Och som någon skrev häromdagen: Kommande mandatperiod kommer Socialdemokraterna och deras 30% av väljarkåren få "nöja sig" med det vanliga riksdagsarbetet. Så ser de demokratiska villkoren ut, eller hur?

Blickar jag ut över landet och kommunvalen ser jag en mängd olika konstellationer träda fram. Nya konstellationer och gamla traditionella konstellationer! Mer eller mindre överraskande beroende på valresultat och ibland beroende på att ett eller flera nya/lokala partier lyckats få mandat i kommunfullmäktige. Det senaste t ex i min hemstad Linköping. Under de cirka trettio år jag själv var aktiv i politiken fanns vid två olika val ett nytt parti. Ett av dem var Studentpartiet vars syfte var att verka under en period och under den tiden förbättra vardagslivet i kommunen för studenterna vid Linköpings Universitet. Något som de lyckades med genom många kloka förslag som fick majoritet i kommunfullmäktige. Det andra partiet jag tänker på var Ny Demokrati. Kanske inte att betrakta som ett lokalt parti eftersom de hade någon form av anknytning till Ians och Berts riksdagsparti med samma namn. Försvann dock efter en mandatperiod liksom på riksplanet.

I årets val lyckades det nystartade lokala partiet Linköpingslistan (LL) komma in i fullmäktige med sju mandat. Partiet har samlat ett stort antal linköpingsbor med bakgrund/erfarenheter från olika delar av samhället. En del medlemmar har tidigare varit engagerade i Liberalerna lokalt. Partiet bygger sin sammanhållning på den gemensamma viljan/ambitionen att genomföra politik som är bra för den enskilde invånaren och därmed för Linköpings kommun som helhet. Själv tycker jag att LL:s program känns mycket som ett socialliberalt sådant. Jag kommer säkert att följa partiets insatser här på min blogg under mandatperioden.                                                                                                                                                                                                                                                    

Min dag i Almedalen 2018

I år valde jag att vara i Almedalen på Liberalernas dag tisdag den 3 juli. Det är inte alltid som en dag i Almedalen blir så välplanerad. Men i år lyckades jag riktigt bra. Tack vare den nya appen. Det var lätt att utifrån hela seminarielistan successivt spara på "Min lista" och sen plocka bort det som jag ändå inte skulle hinna med. Mycket lättare också att via appen ha koll på tider och platser under dagen än vad det är att ha infon i kalendern. Så varmt tack till årets Almedalsarrangör!

Mitt första seminarium "Hur kan artificiell intelligens bidra till samordning och kontinuitet för individen?". Det handlade alltså om frågan hur kan sjukvård och omsorg i framtiden - inte allt för långt bort - använda AI för samordning och kontinuitet av insatser. Redan idag används AI till viss del för att skapa en individualiserad hälso- och sjukvård.
En av deltagarna i panelen var Liberalernas innovationslandstingsråd i Stockholm Daniel Forslund. Intressanta tankar som jag vill lära mig mer om.

Vid seminarium nummer två diskuterades frågan "Kvar på arbetslivets perrong när Sverige går som tåget - för att vi har en funktionsnedsättning". Gruppen under 30 år med aktivitetsersättning växer och ca 70 % har en psykiatrisk funktionsnedsättning som t ex autism eller intellektuell funktionsnedsättning. Gymnasiesärskolan har ett tydligt uppdrag att knyta an till arbetsmarknaden och det lokala arbetslivets behov genom arbetsplatsförlagt lärande. Trots detta erbjuds eleverna nästintill per automatik Daglig verksamhet efter avslutad skolgång. Utöver ett ensidigt arbetsliv  innebär det också mycket begränsad ekonomi resten av livet.
Här finns mycket att göra för kommunerna och näringslivet i samverkan.

Ytterligare ett seminarium hade samma tema "Gör plats för alla på arbetsmarknaden - Hur ska arbetsgivare få upp ögonen för värdefull kompetens?" Under seminariet diskuterades arbetsgivarnas behov av mer kunskap kring stödstrukturer för att "våga" anställa personer med funktionsnedsättning. Och så påtalades det som alla vet men ingen gör nånting åt. Att offentliga arbetsgivare är sämst - fortfarande - på att anställa personer med funktionsnedsättning. Trots att många har en bra utbildning. De två politikerna i panelen (S resp M) svarade "som vanligt" dvs att det behövs kanske mer information.

Båda dessa seminarier ger anledning till reflektion över hur begränsad kunskapen är hos olika aktörer inom samhälle och näringsliv kring att alla människor har nånting att bidra med.

I seminarieform, eller kanske snarare utfrågning, lyssnade jag på vad Liberalerna resp Centerpartiet har för funktionshinderpolitiska ambitioner efter valet. Från Liberalerna deltog Bengt Eliasson och från Centern Anders W Johnsson. Frågorna kom av naturliga skäl att handla mest om den personliga assistansen och hur partierna tänker agera om de kommer i regeringsställning efter valet. Båda var väl insatta i problematiken och hade förslag om vad respektive parti kommer att göra på kort och på lång sikt.
Det finns en oro hos funktionshindersorganisationerna kring vilket inflytande de - idag - mindre partierna kan få i en moderatledd regering. Min bedömning är dock att om (L) och (C) gör gemensam sak i frågan om återupprättande och utveckling av LSS och personlig assistans så kommer (M) att acceptera förslagen. Dessutom har ju numera även (KD) en positiv syn på att förbättringar och utveckling behövs.

Varje seminariebesök tar alltid längre tid än man tänker på grund av "eftersnack". Men det är väl en del av Almedalsveckan, eller hur? Att möta och informellt diskutera med andra deltagare, med företrädare för arrangörer. Detta tillsammans med ett mycket trevligt besök i det liberala tältet under eftermiddagen gjorde att några av mina planerade seminariebesök fick utgå.

Som avslutning lyssnade jag självklart på Jan Björklunds suveränt inspirerande tal. Så skönt att höra om liberala visioner som inbegriper både vardagsfrågor och framtidsfrågor för Sverige, Europa och globalt. Mycket tillfredsställande att Jan Björklund utmanat SD:s Jimmie Åkesson på flera debatter. Dessa debatter kommer sannolikt att öppna ögonen på många väljare kring vart Sverige kan ta vägen om dagens opinionssiffror för Sverigedemokraterna skulle bli valresultat. Jag tror att ingen, eller i varje fall väldigt få, vill se samma utveckling i vårt land som vi nu ser i flera europeiska länder som t ex Ungern och Polen.

   

Protesterna mot flyktingar fortsätter

Vid ungerska gränsen byggs nya stängsel. I Torneå protesterar finländare mot flyktingar som är på väg mot Finland. Och EU som organisation kommer ingen vart med försöken till överenskommelse om fördelning av mottagandet.
Få frågar sig "hur mår dessa stackars människor?" De som protesterar tycks tro att flyktingarna är okänsliga för det som pågår vid olika gränslinjer.
Som väl är finns organisationer som Röda Korset m fl och enskilda personer som gör otroliga medmänskliga insatser.
Suzana Gjorgjevska,volontär och läkare i Röda Korset i Makedonien hjälper en gravid kvinna från Irak som är på flykt

Omkring 5 000 människor på flykt anländer varje dag till Makedonien. Där möts de av ett hundratal rödakorsvolontärer som arbetar intensivt med att ge första hjälpen och dela ut mat och vatten. Varje dag når de 4 000 människor.

En av volontärerna, Suzana Gjorgjevska, är läkare. Hon känner försiktigt runt halsen på en irakisk kvinna medan maken oroligt ser på. Kvinnan är gravid i fjärde månaden. Suzana har hämtat upp hela familjen vid gränsen till Grekland, efter det att kvinnan fått magsmärtor. Hon försöker övertala kvinnan att dricka lite vatten.

Foto: John Engedal Nissen / IFRC

Suzana har varit volontär i Röda Korsets sedan hon var 10 år gammal. Nu när hon utbildat sig till läkare vill hon hjälpa människorna på flykt. Varannan dag arbetar hon 12-timmarsskift vid den södra gränsen mot Grekland där temperaturen just nu ligger strax under 40 grader.
-  Vi har fullt upp, minst 200-300 medicinska fall per dag. De flesta av handlar om influensa, magsmärtor, uttorkning, problem med fötterna, allergi och insektsbett, berättar Suzana.
De allra flesta behandlas på plats, men i vissa fall behöver de Röda Korset hjälp till sjukhus. Så blev det i fallet med den gravida kvinnan från Irak.
-  För somliga handlar det om att göra resan lättare, för andra handlar det helt klart om att rädda liv, säger Suzana.

"Jag känner att jag gör nytta"

Suzana är van vid att behandla många patienter samtidigt, men hon säger att den här situationen annorlunda.
-  Jag kan inte förklara det med ord. De här människorna behöver verkligen oss. Det blir väldigt tydligt när de tar din hand, håller den riktigt hårt, ser dig i ögonen och med eftertryck säger "Tack". Det är så uppriktigt och ärligt, det betyder mycket för dem. Och det betyder mycket för oss också att vi kan hjälpa dem. Jag känner att jag gör nytta.
En speciell händelse gjorde starkt intryck på Suzana. Hon beskriver hur hon rusade fram mot en kvinna som kollapsade precis innan hon skulle kliva på tåget som skulle ta henne till den norra gränsen mot Serbien.
-  Jag gav henne mat och vatten, och sedan var hon redo att fortsätta sin färd. När hon gick ombord på tåget ropade alla från fönstren på sitt eget språk "Tack, doktorn, tack!". Det var stort, säger Suzana med ett leende.
I Röda Korset i Makedonien arbetar över 100 volontärer och 16 anställda med att hjälpa människor på flykt.
 / John Engedal Nissen

Runt om i vårt land visar människor intresse att jobba som frivilliga/volontärer för att hjälpa de flyktingar som kommer. I "min" rödakorskrets Linköping Södra har vi de senaste två veckorna tagit emot mängder av förfrågningar och erbjudanden från Linköpingsbor som vill göra en humanitär insats. Själv har jag läst ett 60-tal intresseanmälningar från personer som framförallt vill stödja nyanlända med Läxhjälp och Träna svenska. Det är utmärkt. Vägen in i det svenska samhället går via språket. Och därmed möjlighet till ett jobb och egen försörjning. Till kommunens socialtjänst anmäler många invånare intresse att öppna sina hem för ensamkommande flyktingbarn samt att bli godemän. Också det oerhört viktiga insatser i tider då tiotals barn/unga kommer varje vecka.

Samtidigt så finns motståndet framförallt på nätet. Påståenden så osakliga så man undrar hur normalbegåvade människor kan tro på dem. Jag läste nyss om SD-motioner till SKL:s  (Sveriges Kommuner och Landsting) kongress i november där det ställs krav från SD-företrädare på att få stopp på "den enorma massinvandringen". Hur många som kommer att komma hit innan året är slut vet vi förstås inte. Enligt Migrationsverkets statistik hade t o m augusti kommit ca 60 000. Även om den siffran fördubblas i år så är det knappast "en enorm massinvandring". Under förra året, 2014, kom drygt 80 000 personer. Att jämföra med 1992 då drygt 84 000 personer kom till Sverige från det då krigsdrabbade forna Jugoslavien. Bland alla dessa siffror och påståenden bör även påminnas om det faktum att Sveriges befolkning uppgick till 9,7 miljoner (!) per den 31/12 2014.

På en järnvägsstation

Stod tidigare idag på en av Stockholms centrals perronger och väntade på tåget till Linköping. Det var i rusningstid när alla var på väg hem från jobb och skolor. Hyggligt välklädda människor med mobiltelefoner av senaste snitt. För min inre syn såg jag TV-bilderna från en annan järnvägsstation.Nämligen Budapest. Enda likheten är att det är många människor och att de är på väg någonstans. Men inte hem. För deras hem finns inte längre. Och drömmen om ett nytt hem tycks grusas mer för var dag de väntar.
När jag kommer hem och ser kvällens nyheter hör jag SD:s partiledare säga att Sverige och Europa har inte råd att erbjuda ett nytt hem till de som flyr. Att de blir goda skattebetalare så småningom och bidrar till vår välfärd ingår inte i SD:s tankevärld. Skrämmande!

Ordvalet påverkar människor

Tillsammans med all annan rapportering kring tragedin i Norge kommer nu också debatten kring huruvida främlingsfientliga partier i Norge, Sverige och andra länder framförallt i Europa kan anses medskyldiga till det fruktansvärda dådet.
SSU:s länsordförande i Östergötland menar att Sverigedemokraterna är indirekt skyldiga genom den debatt och de argument de använder (Corren 26/7-11). Detta tillbakavisas kraftigt i en intervju med Jimmie Åkesson i samma tidning. Åkesson vill tolka SSU-ordförandens uttalande som att en fri debatt inte ska få föras kring olika åsikter som rör bl a invandringspolitiken. Även en signerad ledare i Corren idag tolkar kritiken mot främlingsfientliga partier som en vilja att tysta debatten.

Jag förvånas över den milda tonen ledarskribenten använder mot de främlingsfientliga partierna. De är inte medskyldiga till det faktiskt genomförda dådet men visst sjutton bidrar deras ordval i samhällsdebatten till att öka främlingsfientligheten i samhället! Varje gång Jimmie Åkesson och hans anhängare talar om "massinvandringen" i Sverige och påstår att Sverige håller på att "islamiseras" så skapar partiet en bild av att så är fallet och bidrar till att göda främlingsfienlighet och extremism. Även om nu SD:s partiledare försöker framställa sig och partiet som något annat än vad han och de står för så säger en partikollega till Åkesson precis vad han tänker (DN, SvD).

Om det kan komma något gott ur en sådan fruktanvärd händelse som den i Norge nyligen så borde det vara en öppen och saklig debatt kring hur bekämpa extremism. Med "saklig" inkluderar jag hur vi använder orden. Visst får man som debattör mest genomslag i media när man använder "vassa" formuleringar. Men den "framgången" gynnar inte alltid en samhällsutveckling i demokratisk anda.