Hemliga asylboenden

Enligt Dagens Nyheter och även SvD planerar Migrationsverket att öppna tre hemliga asylboenden i höst. Hemliga på grund av de hot och trakasserier mot den sortens boenden som förekommit.
Jag förstår den goda tanken att de som redan är utsatta för hot och trakasserier i sitt hemland och därför är på flykt ska slippa uppleva det här.
Men är det så vi ska ha det i Sverige? Att de som använder sin rätt att få möjligheten till asyl prövad inte ska kunna känna trygghet under denna väntan. Att deras boende måste hemlighållas under en väntan som måste vara frustrerande nog i sig.

Tyvärr är det inte bara enskilda individer som hotar och trakasserar. Senast i helgen har vi på sociala medier kunnat se att en SD-ledamot i riksdagens justitieutskott på fullt allvar vill begränsa asylsökandens yttrande- och demonstrationsfrihet när de vistas i Sverige. Partiets uppfattning tycks enligt andra företrädares uttalanden vara, att asylsökanden bör vara inlåsta till deras ansökan är behandlad. Partiet vill alltså ändra lagstiftningen i en riktning som helt strider mot mänskliga rättigheter (SvD).Tydligare kan det väl inte bli vilket samhälle vi skulle få om SD:s inflytande skulle öka i svensk politik.

Protesterna mot flyktingar fortsätter

Vid ungerska gränsen byggs nya stängsel. I Torneå protesterar finländare mot flyktingar som är på väg mot Finland. Och EU som organisation kommer ingen vart med försöken till överenskommelse om fördelning av mottagandet.
Få frågar sig "hur mår dessa stackars människor?" De som protesterar tycks tro att flyktingarna är okänsliga för det som pågår vid olika gränslinjer.
Som väl är finns organisationer som Röda Korset m fl och enskilda personer som gör otroliga medmänskliga insatser.
Suzana Gjorgjevska,volontär och läkare i Röda Korset i Makedonien hjälper en gravid kvinna från Irak som är på flykt

Omkring 5 000 människor på flykt anländer varje dag till Makedonien. Där möts de av ett hundratal rödakorsvolontärer som arbetar intensivt med att ge första hjälpen och dela ut mat och vatten. Varje dag når de 4 000 människor.

En av volontärerna, Suzana Gjorgjevska, är läkare. Hon känner försiktigt runt halsen på en irakisk kvinna medan maken oroligt ser på. Kvinnan är gravid i fjärde månaden. Suzana har hämtat upp hela familjen vid gränsen till Grekland, efter det att kvinnan fått magsmärtor. Hon försöker övertala kvinnan att dricka lite vatten.

Foto: John Engedal Nissen / IFRC

Suzana har varit volontär i Röda Korsets sedan hon var 10 år gammal. Nu när hon utbildat sig till läkare vill hon hjälpa människorna på flykt. Varannan dag arbetar hon 12-timmarsskift vid den södra gränsen mot Grekland där temperaturen just nu ligger strax under 40 grader.
-  Vi har fullt upp, minst 200-300 medicinska fall per dag. De flesta av handlar om influensa, magsmärtor, uttorkning, problem med fötterna, allergi och insektsbett, berättar Suzana.
De allra flesta behandlas på plats, men i vissa fall behöver de Röda Korset hjälp till sjukhus. Så blev det i fallet med den gravida kvinnan från Irak.
-  För somliga handlar det om att göra resan lättare, för andra handlar det helt klart om att rädda liv, säger Suzana.

"Jag känner att jag gör nytta"

Suzana är van vid att behandla många patienter samtidigt, men hon säger att den här situationen annorlunda.
-  Jag kan inte förklara det med ord. De här människorna behöver verkligen oss. Det blir väldigt tydligt när de tar din hand, håller den riktigt hårt, ser dig i ögonen och med eftertryck säger "Tack". Det är så uppriktigt och ärligt, det betyder mycket för dem. Och det betyder mycket för oss också att vi kan hjälpa dem. Jag känner att jag gör nytta.
En speciell händelse gjorde starkt intryck på Suzana. Hon beskriver hur hon rusade fram mot en kvinna som kollapsade precis innan hon skulle kliva på tåget som skulle ta henne till den norra gränsen mot Serbien.
-  Jag gav henne mat och vatten, och sedan var hon redo att fortsätta sin färd. När hon gick ombord på tåget ropade alla från fönstren på sitt eget språk "Tack, doktorn, tack!". Det var stort, säger Suzana med ett leende.
I Röda Korset i Makedonien arbetar över 100 volontärer och 16 anställda med att hjälpa människor på flykt.
 / John Engedal Nissen

Runt om i vårt land visar människor intresse att jobba som frivilliga/volontärer för att hjälpa de flyktingar som kommer. I "min" rödakorskrets Linköping Södra har vi de senaste två veckorna tagit emot mängder av förfrågningar och erbjudanden från Linköpingsbor som vill göra en humanitär insats. Själv har jag läst ett 60-tal intresseanmälningar från personer som framförallt vill stödja nyanlända med Läxhjälp och Träna svenska. Det är utmärkt. Vägen in i det svenska samhället går via språket. Och därmed möjlighet till ett jobb och egen försörjning. Till kommunens socialtjänst anmäler många invånare intresse att öppna sina hem för ensamkommande flyktingbarn samt att bli godemän. Också det oerhört viktiga insatser i tider då tiotals barn/unga kommer varje vecka.

Samtidigt så finns motståndet framförallt på nätet. Påståenden så osakliga så man undrar hur normalbegåvade människor kan tro på dem. Jag läste nyss om SD-motioner till SKL:s  (Sveriges Kommuner och Landsting) kongress i november där det ställs krav från SD-företrädare på att få stopp på "den enorma massinvandringen". Hur många som kommer att komma hit innan året är slut vet vi förstås inte. Enligt Migrationsverkets statistik hade t o m augusti kommit ca 60 000. Även om den siffran fördubblas i år så är det knappast "en enorm massinvandring". Under förra året, 2014, kom drygt 80 000 personer. Att jämföra med 1992 då drygt 84 000 personer kom till Sverige från det då krigsdrabbade forna Jugoslavien. Bland alla dessa siffror och påståenden bör även påminnas om det faktum att Sveriges befolkning uppgick till 9,7 miljoner (!) per den 31/12 2014.

Lokala nyheter

Sveriges Radio Östergötland berättar att Migrationsverket ska utbilda den personal, som jobbar med asylfrågor, i HBT-kunskap. Utmärkt! Inte en dag för tidigt! Förhoppningvis kommer Migrationsverket i fortsättningen förstå att sexuell läggning i vissa lägen kan vara ett asylskäl.

Corren skriver att Östgötatrafikens styrelse beslutat att juridiskt granska förre VD:ns avtal för att se om några fel begåtts. Det är väl bra med granskning, eftersom avtalet med all rätt fått mycket kritik. Frågan är väl vilka fel som kan ha begåtts, som leder till att avtalet kan omförhandlas i efterhand. Det brukar sällan lyckas.

I Linköpings Tidning redovisas ett medborgarförslag rörande att öppna en saluhall vid Trädgårdstorget. Visst skulle det vara ett trevligt inslag i Linköpings Cityhandel. Men jag skulle gärna se något sådant i Skäggetorp Centrum också. Dels för de människor, som bor i området men också för att locka kunder från andra håll. Det skulle ge mer liv åt detta Centrum. Skäggetorp ligger bra till ur kommunikationssynpunkt och skulle kunna bli ett komplement till handeln på Tornby.

Ensamkommande flyktingbarn

På DN-Debatt idag skriver företrädare för Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Migrationsverket om den ohållbara situationen för de barn som kommer ensamma till Sverige. Den 8 mars 2006 beslöt riksdagen att ge kommunerna ansvaret för boende och omvårdnad av ensamkommande flyktingbarn. Ett viktigt skäl att flytta ansvaret från Migrationsverket till kommunrna var att socialtjänsten har vana att utreda barns behov.

Beslutet 2006 hade föregåtts av massiv kritik mot dåvarande s-regeringen, som inte förmått ta itu med frågan. Barns egna asylskäl beaktades inte i den omfattning som borde vara rimligt och handläggningstiderna var alldeles för långa. När väl asylutredningen var klar beviljades bara ett fåtal uppehållstillstånd jämfört med några år tidigare. Ingen med insyn i dessa barns bakgrund trodde att förutsättningarna förändrats så drastiskt.

Regeringsförslaget innebar en förbättring men flera partier ville göra ansvaret för kommunerna än mer tydligt (mot ekonomisk kompensation, naturligtvis). Folkpartiet var ett av dessa partier. Jag medverkade som dåvarande riksdagsledamot till den motion som i fem punkter påtalar att barns egna asylskäl måste beaktas, handläggningstiderna garanteras inte överstiga tre månader, frågan om åldersbestämning samt att kommunerna bör ha ansvaret redan under prövningen av asylärendet.

När jag nu läser dagens artikel kan jag konstatera att återigen råder inte samstämmighet mellan de olika politiska nivåerna nationellt och lokalt. Bara 98 av Sveriges 290 kommuner har avtal med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn trots att en lag gäller sedan tre år tillbaka. Jag är stolt över att bo i en kommun, som tar ansvar. Barn, oavsett var de än kommer ifrån, är inte ansvariga för krig och elände i sina respektive hemländer.

Omänsklig utvisning

Ser på TV4 Nyheterna och tror inte mina ögon och öron. Migrationsverket utvisar en mycket svårt Parkingson-sjuk man, John Olasupo, till Nigeria. Verkets GD säger att det enligt lagen räcker med att det finns medicin i mottagarlandet. Huruvida John kan få denna medicin behöver svenska myndigheter inte ta reda på. Inte heller om han kan få den omfattande hjälp han behöver för att överhuvudtaget kunna äta, klä sig osv.

Att Migrationsverkets tolkning av regelverket kan vara ogenerös känner jag igen från min tid som riksdagsledamot. Jag hade många debatter med dåvarande migrationsministern. Men också att det ibland finns tolkningsutrymme i vår lagstiftning. I så fall bör lagen ses över och ändras så att omänskliga beslut inte kan bli möjliga inom ramen för gällande regler.

Denna lagöversyn är en i raden av förändringar jag skulle vilja arbeta med om jag får väljarnas förtroende att återvända till riksdagen efter valet nästa år.