Så var då partierna i Sveriges riksdag inte kapabla att ro i land en uppgörelse för en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik. Målet var att den nya lagstiftningen skulle vara långsiktigt hållbar d v s inte ändras vart fjärde år beroende på styrkeförhållandena efter val. Men var målet egentligen realistiskt om man ser till hur riksdagspolitiken utvecklats efter senaste valet?
Med en socialdemokrati som sen årtionden bara haft ett mål med varje valrörelse - att behålla regeringsmakten. Kosta vad det kosta vill. Och även om LO gnölat och gnällt på den förda politiken under mandatperioderna så har ändå miljoner av medlemmars pengar slussats till (S)-valrörelser. Och detta trots att allt färre LO-medlemmar röstar på Partiet med stort S.
Det andra partiet som gärna vill anse sig som statsbärande dvs Moderaterna (Nya är numera borttaget, vilket är helt rätt som jag ser det) är i dagsläget alltför upptagna med att förhålla sig till Sverigedemokraternas ställningstaganden i förhoppning om att få tillbaka väljare från förr. Det var ingen överraskning att (M) bara någon timme efter Åkessons (SD) presskonferens meddelade att de inte var beredda till en uppgörelse. Men så kunde moderaterna naturligtvis inte beskriva det för väljarna. I stället används (S):s koppling till Miljöpartiet och därmed regeringsfrågan som enda skäl.
Visst, jag tror nog att (S) vill undvika en regeringskris. Liksom väl i stort alla riksdagspartier i dagsläget. Och kanske skulle heller inte vi medborgare vara betjänta av en regeringskris med Corona och därmed sammanhängande bekymmer och oro. Men nu är det ju ändå så att med regeringsmakten följer också ansvaret att ta beslut hur obekväma de än kan kännas.
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
onsdag 8 juli 2020
måndag 14 januari 2019
Varför mitt JA till en S-ledd regering
Den 26 november skrev jag på denna blogg om regeringsfrågan. http://linneadarell.blogspot.com/
Sär här skrev jag bl a:
" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."
I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.
Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.
Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11). Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.
Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!
Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!
På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.
Sär här skrev jag bl a:
" Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L)."
I lördags (12/1-19) beslutade jag mig för att stödja att Liberalerna röstar för en S-ledd regering med förslaget till förhandlingsuppgörelse mellan L, C, S, Mp som grund och med betoning på att (L) inte kommer att ingå regeringen. I min värld har vi goda möjligheter att bedriva oppositionspolitik, som jag förordade i mitt inlägg den 26 november trots nämnda överenskommelse.
Ett av mitts livs svåraste politiska ställningstaganden. En viss lättnad kände jag vid Partirådets möte dagen efter, där en klar majoritet av partivännerna gjorde samma bedömning som jag själv gjort.
Var det då bara förhandlingsuppgörelsens innehåll som avgjorde? Är den alltigenom bara liberal politik? Och kommer den att genomföras i sin helhet eller kommer mycket att "begravas i utredningar"? Jag återkommer längre ner kring hur Liberalerna nu bör hantera frågorna.
Problemet med SD-inflytandet på en M/KD-regerings politik kvarstår (se inlägget ovan från 26/11). Hur mycket M-ledningen än lovar att genomföra Alliansens reformagenda. Vad som dessutom har hänt är att moderater på flera håll i landet medvetet öppnat för samarbete med sverigedemokrater. Inte för att det varit nödvändigt för att få till stånd ett kommunalt styre utan för att man tycks anse det önskvärt. Det, tillsammans med den omläggning av politiken som påbörjades inom (M) omedelbart efter valet 2014, när Fredrik Reinfeldt avgick, gör att jag är tveksam om Alliansen i sin tidigare form är framtiden för svensk politik i allmänhet och för liberaler i synnerhet. Om/när (M) tar bort "Nya" i partinamnet och återgår till att bli "gamla moderater" eller något annat i konservativ riktning då är i alla fall jag tveksam till ett organiserat samarbete inför valet 2022.
Betyder det då att jag tror på ett organiserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val? Nej, lika lite!
Jag vill att (L) nu (om en S-ledd regering tillträder) håller tummen i ögat på denna regering så att innehållet i förhandlingsuppgörelsen genomförs. Bra liberala reformer som genomförs ska uppmärksammas av Liberalerna! Minsta avvikelse från uppgörelsen som (S) och (Mp) försöker sig på ska kritiseras och stoppas. Liberalerna måste lära sig att uppträda som oppositionsparti. Se hur socialdemokratiska regeringar i årtionden opponerat på den egna politiken!
På alla områden som inte omfattas av den aktuella uppgörelsen så är (L) helt oberoende och därmed ett "riktigt" oppositionsparti. Och som vid valet 2022 går till val som "eget" parti, där inga vallöften "filtrerats" i ett samarbete vare sig till höger eller vänster. Och på frågan "vilken regering ska (L) stödja" så ska svaret vara "där liberal politik får mest genomslag". Eller så här i lite längre tappning: Det liberala partiets uppdrag är att verka för att öka varje människas frihet och livschanser. Målet för vårt politiska arbete är att bidra till samhällsförändring i liberal riktning och stärka stödet för de liberala värderingarna på både kort och lång sikt.
måndag 26 november 2018
När får Sverige en ny regering?
Ja, den frågan ställer sig många sen veckor tillbaka. Kanske fler media än "vanliga" medborgare. För journalister har månaderna sen valet i september betytt att de inte behövt anstränga sig speciellt mycket för att fylla sidutrymmen respektive sändningstid. Somliga analyser har varit intressanta och kunskapsgivande. Andra har byggt på "sladder" dvs precis det jag varnade för i mitt blogginlägg den 22 september.
Många turer har det blivit. Många partiledarbesök i allehanda TV-soffor och nyhetsinslag. Vissa aktiviteter också naturligtvis för att få till stånd ett regeringsunderlag. Ulf Kristersson, moderaternas partiledare och Alliansledare, fick talmannens första sonderingsuppdrag. Gick inte så bra. Nästa sonderare blev socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. Gick inte heller så bra. Ville inte ens bli prövad av riksdagen. Nummer tre blev Annie Lööf, Centerpartiet, som inte heller lyckades. Hon var åtminstone ärlig och sa som det var. Herrar Kristersson och Löfven vill bara rösta på sig själva som statsminister.
Och där befinner sig svensk rikspolitik idag. Nu är bollen tillbaka hos Löfven och flera partier våndas över hur och om man ska bidra till att en regering kommer till stånd. Även om bollen nu ligger hos Löfven och socialdemokraterna ska inte Alliansen och Ulf Kristersson räknas ut som eventuell regeringsbildare.
I mitt uppdrag som ledamot i Liberalernas partistyrelse har jag deltagit i respektive följt många diskussioner både i form av regelrätta sammanträden, diskussioner på partimöten i kommun och län, i media samt på Facebook. Sistnämnda forum kan bidra till att bredda debatten med nya vinklingar och tankeväckande idéer. Tyvärr även motsatsen. Inskränkthet, okunskap, personliga påhopp och beskyllningar som ofta bottnar i påstådda "läckor".
Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L).
När jag för trettiofem år sen blev medlem i dåvarande Folkpartiet (idag Liberalerna) var det efter att först läst igenom alla partiers program och under en tioårsperiod följt (Fp):s politik noggrant och även röstat på partiet i olika val under 1970-talet. Erfarenheterna av socialdemokratisk politik under några år i SSU (socialdemokratiska ungdomsförbundet) gjorde att jag sökte ett parti som sätter individen före kollektivet. Och vars politik ändå innebär ett gemensamt samhällsansvar när så behövs.
De skillnader mellan partierna som avgjorde mitt val då tycker jag finns även idag.
Men hur tänker jag då kring regeringsbildning 2018? I vilket samarbete vill jag att Liberalerna ska ingå? Med tanke på (L):s svaga valresultat både i år och föregående val så kanske lösningen är oppositionsrollen? Jag läser Olle Wästbergs (L) krönika i tidningen NU den 16 februari 2017, som avslutas "Slutsatserna av detta resonemang är att om ett parti ska få långsiktigt inflytande på politiken är det viktigt att ha styrka i opinionsbildningen och skapa ett väljarstöd som ger en bas för inflytande i en regering. Annars kan man avstå från regerandet och skapa långsiktig kraft genom att vara en effektiv och opinionsbildande opposition."
Många turer har det blivit. Många partiledarbesök i allehanda TV-soffor och nyhetsinslag. Vissa aktiviteter också naturligtvis för att få till stånd ett regeringsunderlag. Ulf Kristersson, moderaternas partiledare och Alliansledare, fick talmannens första sonderingsuppdrag. Gick inte så bra. Nästa sonderare blev socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. Gick inte heller så bra. Ville inte ens bli prövad av riksdagen. Nummer tre blev Annie Lööf, Centerpartiet, som inte heller lyckades. Hon var åtminstone ärlig och sa som det var. Herrar Kristersson och Löfven vill bara rösta på sig själva som statsminister.
Och där befinner sig svensk rikspolitik idag. Nu är bollen tillbaka hos Löfven och flera partier våndas över hur och om man ska bidra till att en regering kommer till stånd. Även om bollen nu ligger hos Löfven och socialdemokraterna ska inte Alliansen och Ulf Kristersson räknas ut som eventuell regeringsbildare.
I mitt uppdrag som ledamot i Liberalernas partistyrelse har jag deltagit i respektive följt många diskussioner både i form av regelrätta sammanträden, diskussioner på partimöten i kommun och län, i media samt på Facebook. Sistnämnda forum kan bidra till att bredda debatten med nya vinklingar och tankeväckande idéer. Tyvärr även motsatsen. Inskränkthet, okunskap, personliga påhopp och beskyllningar som ofta bottnar i påstådda "läckor".
Hur ser jag då själv på regeringsfrågan ur mitt socialliberala perspektiv? Nej-rösten för Ulf Kristersson som statsminister instämmer jag i. Liberalerna gick till val på att INTE ingå i en regering som blir beroende av (SD). Trots moderata och kristdemokratiska löften/påståenden om att så inte skulle bli fallet så tyder valresultatet på att så kommer att bli fallet. Många bedömare har kritiserat (L) och (C) för att inte ens släppa fram en M-KD-regering. Jag förstår att den synpunkten finns. Men inställningen till (SD) grundar sig på att vi som liberaler inte kan eller vill bidra till att Sverige utvecklas i den riktning som vi nu ser i Ungern, Österrike m fl länder länder. Därför nej till en regering där Sverigedemokraterna får inflytande och t o m en utpressarroll!
Jag får frågor typ "Är det bättre att Sverige styrs av vänsterblocket?" Det är här "pest eller kolera"-resonemanget kommer in. Om Vänsterpartiet inräknas i vänsterblocket så är det, som jag ser det, också ett omöjligt alternativ för liberaler. Även om kommunismen numera inte omnämns i partinamnet så förskräcker dess historiska rötter. Dessutom finns i närtid företrädare för (V) som kallat/r sig kommunister.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju inte lyckats som regeringskonstellation den senaste mandatperioden men är "rumsrena" ur ett demokratiskt perspektiv. Med det inte sagt att jag personligen i dagsläget okritiskt skulle förorda en regeringssamverkan mellan (S) och (L).
När jag för trettiofem år sen blev medlem i dåvarande Folkpartiet (idag Liberalerna) var det efter att först läst igenom alla partiers program och under en tioårsperiod följt (Fp):s politik noggrant och även röstat på partiet i olika val under 1970-talet. Erfarenheterna av socialdemokratisk politik under några år i SSU (socialdemokratiska ungdomsförbundet) gjorde att jag sökte ett parti som sätter individen före kollektivet. Och vars politik ändå innebär ett gemensamt samhällsansvar när så behövs.
De skillnader mellan partierna som avgjorde mitt val då tycker jag finns även idag.
Men hur tänker jag då kring regeringsbildning 2018? I vilket samarbete vill jag att Liberalerna ska ingå? Med tanke på (L):s svaga valresultat både i år och föregående val så kanske lösningen är oppositionsrollen? Jag läser Olle Wästbergs (L) krönika i tidningen NU den 16 februari 2017, som avslutas "Slutsatserna av detta resonemang är att om ett parti ska få långsiktigt inflytande på politiken är det viktigt att ha styrka i opinionsbildningen och skapa ett väljarstöd som ger en bas för inflytande i en regering. Annars kan man avstå från regerandet och skapa långsiktig kraft genom att vara en effektiv och opinionsbildande opposition."
måndag 8 maj 2017
Macron vann - men...
För två veckor skrev jag om förhoppningen att fransmännen skulle välja öppenhet och samarbete. Så blev det glädjande nog i gårdagens slutomgång av presidentvalet i Frankrike. Macron vann rejält men...
Man behöver se hela bilden av fransmännens val för att förstå att högerextremisten Marine Le Pen inte är borta ur fransk politik. Hon hade framgång även om den - gudskelov - inte räckte till en presidentpost.
Nu ska partiet Nationella Fronten stöpas om enligt partiledaren. Jag vet inte vad det innebär men jag kan tro att det är ungefär som Jimmie Åkessons "omvandling" av Sverigedemokraterna. Släng ut alla medlemmar/förtroendevalda som uttalar sig så som de trott partiets ståndpunkter vara dvs främlingsfientligt och rasistiskt. Det var ju därför de gick med i SD. Ja, ja men säg det inte högt manar partiledaren. Dessutom lägger partiet budgetförslag som visar på hur angeläget partiet är att svensk äldreomsorg och sjukvård ska vara bäst i världen. Men berätta inte hur den ska betalas. Alla som vill att äldreomsorgen ska bli bättre kanske inte tycker att den ska bli så genom att Sverige stänger sina gränser för människor från andra delar av världen.
Att 34 % av de som röstade igår valde slutenhet i stället för öppenhet för Frankrike är verkligen ett varningstecken att ta på allvar. Trots glädjen i att motkandidaten fick nästan dubbelt så många röster. I juni är det parlamentsval i landet och då kommer det riktiga eldprovet för Frankrike, för EU och för resten av omvärlden.
Man behöver se hela bilden av fransmännens val för att förstå att högerextremisten Marine Le Pen inte är borta ur fransk politik. Hon hade framgång även om den - gudskelov - inte räckte till en presidentpost.
Nu ska partiet Nationella Fronten stöpas om enligt partiledaren. Jag vet inte vad det innebär men jag kan tro att det är ungefär som Jimmie Åkessons "omvandling" av Sverigedemokraterna. Släng ut alla medlemmar/förtroendevalda som uttalar sig så som de trott partiets ståndpunkter vara dvs främlingsfientligt och rasistiskt. Det var ju därför de gick med i SD. Ja, ja men säg det inte högt manar partiledaren. Dessutom lägger partiet budgetförslag som visar på hur angeläget partiet är att svensk äldreomsorg och sjukvård ska vara bäst i världen. Men berätta inte hur den ska betalas. Alla som vill att äldreomsorgen ska bli bättre kanske inte tycker att den ska bli så genom att Sverige stänger sina gränser för människor från andra delar av världen.
Att 34 % av de som röstade igår valde slutenhet i stället för öppenhet för Frankrike är verkligen ett varningstecken att ta på allvar. Trots glädjen i att motkandidaten fick nästan dubbelt så många röster. I juni är det parlamentsval i landet och då kommer det riktiga eldprovet för Frankrike, för EU och för resten av omvärlden.
söndag 7 augusti 2016
Hemliga asylboenden
Enligt Dagens Nyheter och även SvD planerar Migrationsverket att öppna tre hemliga asylboenden i höst. Hemliga på grund av de hot och trakasserier mot den sortens boenden som förekommit.
Jag förstår den goda tanken att de som redan är utsatta för hot och trakasserier i sitt hemland och därför är på flykt ska slippa uppleva det här.
Men är det så vi ska ha det i Sverige? Att de som använder sin rätt att få möjligheten till asyl prövad inte ska kunna känna trygghet under denna väntan. Att deras boende måste hemlighållas under en väntan som måste vara frustrerande nog i sig.
Tyvärr är det inte bara enskilda individer som hotar och trakasserar. Senast i helgen har vi på sociala medier kunnat se att en SD-ledamot i riksdagens justitieutskott på fullt allvar vill begränsa asylsökandens yttrande- och demonstrationsfrihet när de vistas i Sverige. Partiets uppfattning tycks enligt andra företrädares uttalanden vara, att asylsökanden bör vara inlåsta till deras ansökan är behandlad. Partiet vill alltså ändra lagstiftningen i en riktning som helt strider mot mänskliga rättigheter (SvD).Tydligare kan det väl inte bli vilket samhälle vi skulle få om SD:s inflytande skulle öka i svensk politik.
Jag förstår den goda tanken att de som redan är utsatta för hot och trakasserier i sitt hemland och därför är på flykt ska slippa uppleva det här.
Men är det så vi ska ha det i Sverige? Att de som använder sin rätt att få möjligheten till asyl prövad inte ska kunna känna trygghet under denna väntan. Att deras boende måste hemlighållas under en väntan som måste vara frustrerande nog i sig.
Tyvärr är det inte bara enskilda individer som hotar och trakasserar. Senast i helgen har vi på sociala medier kunnat se att en SD-ledamot i riksdagens justitieutskott på fullt allvar vill begränsa asylsökandens yttrande- och demonstrationsfrihet när de vistas i Sverige. Partiets uppfattning tycks enligt andra företrädares uttalanden vara, att asylsökanden bör vara inlåsta till deras ansökan är behandlad. Partiet vill alltså ändra lagstiftningen i en riktning som helt strider mot mänskliga rättigheter (SvD).Tydligare kan det väl inte bli vilket samhälle vi skulle få om SD:s inflytande skulle öka i svensk politik.
lördag 27 december 2014
Planerat extraval inställt!
Så tvingades till slut (S) och (MP) inse att det förslag till överenskommelse om minoritetsregeringars möjlighet att regera som Allianspartierna föreslog redan den 2 december är deras enda chans att undvika ett extraval. Vinken från LO-ordföranden för några dagar sen om att extraval nog inte skulle vara så klokt gick hem. Eller kanske var den beställd.
Att (SD) nu avser att ställa misstroendeförklaring mot Löfven visar bara ytterligare på deras bristande respekt för när och hur olika politiska instrument står till buds i riksdagen. Att en statsminister skulle fällas p g a att vederbörande träffar överenskommelser med andra partier på de områden som nu skett är naivt att tro. Att (SD) dessutom tror att de ska få med sig de partier som ingår i överenskommelsen är än mer korkat.
På de övriga punkter som överenskommelsen innehåller är försvar och energi till viss del redan inlett diskussioner. Nytt är däremot att (MP) nu ska släppas in i pensionsöverenskommelsen. För att säkra framtida pensioner krävs att antalet arbetade timmar hålls uppe och allra helst ökar. Då duger inte ett tillväxtfientligt partis påverkan. Ett parti vars mål är att folk ska jobba så lite som möjligt. Och detta samtidigt som alltfler uppnår pensionsåldern. Nu gäller det verkligen att de fem ursprungspartierna bakom pensionsuppgörelsen står på sig om grundfundamentet för det svenska pensionssystemet. Att vissa justeringar behöver göras är en sak men grunden måste ligga fast.
Länkar om dagens uppgörelse
http://www.folkpartiet.se/jan-bjorklund/nyhetsbrev/?nid=385713
http://www.dn.se/nyheter/ewa-stenberg-alliansen-den-storsta-vinnaren/
http://blogg.vk.se/bromster/2014/12/27/inget-nyval/
Att (SD) nu avser att ställa misstroendeförklaring mot Löfven visar bara ytterligare på deras bristande respekt för när och hur olika politiska instrument står till buds i riksdagen. Att en statsminister skulle fällas p g a att vederbörande träffar överenskommelser med andra partier på de områden som nu skett är naivt att tro. Att (SD) dessutom tror att de ska få med sig de partier som ingår i överenskommelsen är än mer korkat.
På de övriga punkter som överenskommelsen innehåller är försvar och energi till viss del redan inlett diskussioner. Nytt är däremot att (MP) nu ska släppas in i pensionsöverenskommelsen. För att säkra framtida pensioner krävs att antalet arbetade timmar hålls uppe och allra helst ökar. Då duger inte ett tillväxtfientligt partis påverkan. Ett parti vars mål är att folk ska jobba så lite som möjligt. Och detta samtidigt som alltfler uppnår pensionsåldern. Nu gäller det verkligen att de fem ursprungspartierna bakom pensionsuppgörelsen står på sig om grundfundamentet för det svenska pensionssystemet. Att vissa justeringar behöver göras är en sak men grunden måste ligga fast.
Länkar om dagens uppgörelse
http://www.folkpartiet.se/jan-bjorklund/nyhetsbrev/?nid=385713
http://www.dn.se/nyheter/ewa-stenberg-alliansen-den-storsta-vinnaren/
http://blogg.vk.se/bromster/2014/12/27/inget-nyval/
måndag 15 december 2014
Vice talman har ett ansvar som företrädare för Sverige om än informellt
Sverigedemokraterna visar verkligen upp sina fula trynen. Senast nu vice talman Björn Söder när han påstår att bl a judar och samer inte är svenskar. Han pratar också om att Sverige borde införa ett repatrieringsbidrag så folk kan åka hem. Till vilket hem ska flyktingarna från Syrien åka? Eller de som under åren sökt och fått skydd här från andra krigshärjade länder.
Jag vet att en vice talman får göra politiska uttalanden som representant för sitt parti. Att en vice talman bara anses företräda hela Sverige när hen ersätter talmannen. Det är regelverket. Men hur många medborgare känner till detta? I de flesta svenskars ögon så anses nog både talman och de vice talmännen företräda landet. Och därför är det mycket olämpligt av SD:s vice talman att göra ett sådant kränkande uttalande.
Om Sverigedemokraterna nu vill bli respekterade, att "de andra ska tala med dem" så bör de själva visa respekt för andra människor.
Och a´propå att tala med dem. Vad ska andra partier tala med Sverigedemokraterna om? De har ju redan villkorat samtalet?
Jag vet att en vice talman får göra politiska uttalanden som representant för sitt parti. Att en vice talman bara anses företräda hela Sverige när hen ersätter talmannen. Det är regelverket. Men hur många medborgare känner till detta? I de flesta svenskars ögon så anses nog både talman och de vice talmännen företräda landet. Och därför är det mycket olämpligt av SD:s vice talman att göra ett sådant kränkande uttalande.
Om Sverigedemokraterna nu vill bli respekterade, att "de andra ska tala med dem" så bör de själva visa respekt för andra människor.
Och a´propå att tala med dem. Vad ska andra partier tala med Sverigedemokraterna om? De har ju redan villkorat samtalet?
lördag 6 december 2014
Skräm inte bort väljarnas intresse inför extravalet!
Inför extravalet i mars nästa år har uppladdningen redan börjat. Det är självklart nödvändigt. Tiden är kort för förberedelser och ett antal helgveckor ligger nu närmast. Vare sig vi partiaktiva eller väljarna lär vara särskilt entusiastiska att ägna tid och tankar åt kommande val just dessa veckor.
Även om många väljare är positiva till ett extra val så tror jag att den debatt - eller vad man ska kalla det - som pågår just nu på högsta politiknivå från framförallt socialdemokraterna riskerar att dämpa intresset för både valet, valrörelsen och partierna. Kanske biter sig (S) själva i svansen när man vräker ut beskyllningar mot SD. Kommenteras också i dagens DN av flera statsvetare. Det gör naturligtvis inte mig något om (S) sänker sig själva i det kommande valet men risken att väljarna vänder ryggen till valrörelsen överhuvudtaget vore mycket illa.
Folkpartiet oh övriga Allianspartier välkomnar det extra valet, se Jan Björklunds Nyhetsbrev.
Ska vi folkpartister ta igen vårt misslyckande i höstens val så gäller att nu att ta lärdom av valanalysen. Se Jan Björklunds DN-artikel. Hur mycket hinns med inför den nya valrörelsen kan några undra. Jag menar att på flera områden, t ex välfärdsområdet, har vi en politik redan, som gott duger att använda inför extravalet i mars. Sen behöver den politiken utvecklas för framtiden, något som blir en av flera frågor på landsmötet 2015.
Även om många väljare är positiva till ett extra val så tror jag att den debatt - eller vad man ska kalla det - som pågår just nu på högsta politiknivå från framförallt socialdemokraterna riskerar att dämpa intresset för både valet, valrörelsen och partierna. Kanske biter sig (S) själva i svansen när man vräker ut beskyllningar mot SD. Kommenteras också i dagens DN av flera statsvetare. Det gör naturligtvis inte mig något om (S) sänker sig själva i det kommande valet men risken att väljarna vänder ryggen till valrörelsen överhuvudtaget vore mycket illa.
Folkpartiet oh övriga Allianspartier välkomnar det extra valet, se Jan Björklunds Nyhetsbrev.
Ska vi folkpartister ta igen vårt misslyckande i höstens val så gäller att nu att ta lärdom av valanalysen. Se Jan Björklunds DN-artikel. Hur mycket hinns med inför den nya valrörelsen kan några undra. Jag menar att på flera områden, t ex välfärdsområdet, har vi en politik redan, som gott duger att använda inför extravalet i mars. Sen behöver den politiken utvecklas för framtiden, något som blir en av flera frågor på landsmötet 2015.
onsdag 3 december 2014
Högmod går före fall, en kortlivad S-regering
När socialdemokraterna hade sin stora interna kris för några år sen och dessutom förlorade två val i följd så var det händelser som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva. Partiet med stort P i svensk politik sen årtionden. Partiet som på senare år kunde gå till val på vilka löften som helst och sen föra en annan politik gång efter annan. Partiet, var förtroendevalda, alltid uppträdde som om de "ägde" såväl landet som alla dess delar d v s kommuner och landsting. Om det händelsevis blev icke S-styre efter ett val i någon kommun så betraktades det som ett mellanspel, en tillfällig otur. När Sverige fick en ickesocialistisk regering på 70-talet liknande Marita Ulvskog, numera socialdemokratisk EU-parlamentariker, resultatet som en statskupp!
Idag har Sverige bevittnat den största S-kollapsen i historien, i varje fall hittills. Vad är en partiledarkris i detta parti mot att efter två månader tvingas kasta in handduken som regeringsparti. Idag är ordspråket "Högmod går före fall" verkligen tillämpligt. För vad har annars präglat Stefan Löfvens och socialdemokraternas korta regeringsperiod? Kalla sig samarbetsregering utan att försöka samarbeta med andra än MP och V. Bryta tidigare uppgörelser över blockgränsen som t ex friskoleöverenskommelsen. Och nu ha mage att stå och anklaga Allianspartierna för att de igår kväll ansåg att det är statsministern som har ansvaret för att få igenom regeringens budget. Sanslöst!
En reflektion jag gjort de senaste dagarna och även idag är hur ensam Löfven verkar vara med undantag av Fridolin och Romsson. Var finns andra ledande socialdemokrater? Den enda jag sett och hört av dem är Magdalena Andersson, som "släpats" till Agenda-studion.
Nu blir det val igen den 22 mars nästa år. Ett val, som Sverigedemokraterna vill göra till en folkomröstning om svensk invandringspolitik. Flera media har under kvällen har visat upp hur framförallt Danmark och Norge har förändrat sin invandringspolitik p g a Dansk Folkeparti resp Framskrittspartiet. Nu vilar ett tungt ansvar på övriga sju partier i Sverige - och inte minst på Folkpartiet - att stå upp för alla människors lika värde, vilket inkluderar en fortsatt human flyktingspolitik. Vi liberaler har ett särskilt ansvar. Vi måste höras och synas än mer, vara än mer övertygande i argumentationen!
Idag har Sverige bevittnat den största S-kollapsen i historien, i varje fall hittills. Vad är en partiledarkris i detta parti mot att efter två månader tvingas kasta in handduken som regeringsparti. Idag är ordspråket "Högmod går före fall" verkligen tillämpligt. För vad har annars präglat Stefan Löfvens och socialdemokraternas korta regeringsperiod? Kalla sig samarbetsregering utan att försöka samarbeta med andra än MP och V. Bryta tidigare uppgörelser över blockgränsen som t ex friskoleöverenskommelsen. Och nu ha mage att stå och anklaga Allianspartierna för att de igår kväll ansåg att det är statsministern som har ansvaret för att få igenom regeringens budget. Sanslöst!
En reflektion jag gjort de senaste dagarna och även idag är hur ensam Löfven verkar vara med undantag av Fridolin och Romsson. Var finns andra ledande socialdemokrater? Den enda jag sett och hört av dem är Magdalena Andersson, som "släpats" till Agenda-studion.
Nu blir det val igen den 22 mars nästa år. Ett val, som Sverigedemokraterna vill göra till en folkomröstning om svensk invandringspolitik. Flera media har under kvällen har visat upp hur framförallt Danmark och Norge har förändrat sin invandringspolitik p g a Dansk Folkeparti resp Framskrittspartiet. Nu vilar ett tungt ansvar på övriga sju partier i Sverige - och inte minst på Folkpartiet - att stå upp för alla människors lika värde, vilket inkluderar en fortsatt human flyktingspolitik. Vi liberaler har ett särskilt ansvar. Vi måste höras och synas än mer, vara än mer övertygande i argumentationen!
tisdag 9 september 2014
Fåniga bortförklaringar av (SD)
Idag har ytterligare sju företrädare för Sverigedemokraterna uteslutits och/eller tvingats lämna uppdrag. Återigen är svaret från partisekreteraren att partiet inte står för sådana åsikter som dessa företrädare vräker ur sig i olika medier. Ibland öppet och ibland anonymt.
Men hur kommer det sig att främlingsfientliga personer återfinns främst hos (SD)? Ja, självklart därför att de uppfattar att deras åsikter stämmer överens med partiets och söker sig dit. Än starkare i den tron blir de förstås när de kan vara medlemmar och till och med bli kandidater på partiets valsedlar samtidigt som de skriver och uttalar sig grovt kränkande om framförallt människor från andra länder, människor med annan hudfärg och med annan religion. Uteslutningen sker ju först när de avslöjas av media.
Men hur kommer det sig att främlingsfientliga personer återfinns främst hos (SD)? Ja, självklart därför att de uppfattar att deras åsikter stämmer överens med partiets och söker sig dit. Än starkare i den tron blir de förstås när de kan vara medlemmar och till och med bli kandidater på partiets valsedlar samtidigt som de skriver och uttalar sig grovt kränkande om framförallt människor från andra länder, människor med annan hudfärg och med annan religion. Uteslutningen sker ju först när de avslöjas av media.
tisdag 30 november 2010
Första kommunfullmäktige för nya mandatperioden
Hemma efter tolv (!) timmar med fullmäktige. Dock skönt att ha klarat av val till nämnder/styrelser och bolag samt kommunalråd och dessutom debatterat och beslutat om budget för de kommande två åren. Linköping övergick 2008 till två-årsbudget. Förändringen är under utvärdering. Men fördelarna får anses överväga så alla partier var beredda att ånyo besluta om en tvåårsbudget.
Det var en till största delen lugn och saklig debatt på område efter område. Det fanns ingen gemensam oppositionsbudget som alternativ till vår Alliansbudget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade var sitt förslag. Bara (MP) vidhöll sitt förslag från valrörelsen om skattehöjning, dock något modifierad. Litet märkligt förhållningssätt att höja skatten med 25 öre och använda merparten av intäkterna till att förstärka ett kommunalt bolag (Tekniska Verken) som genererar hundratals mkr per år i vinst. Argumenten var att bolaget bidrar till den nödvändiga klimatomställningen. Det är visserligen sant men till det finns redan investeringsresurser i bolaget.
Vänsterpartiet hade släppt sin skattehöjarlinje från valrörelsen. I stället använde de ett antal mkr av s.k. markerade avsättningar från tidigare överskott, d v s pengar som tidigare fullmäktige avsett att användas för kommande kommunala investeringar.
Det fjärde oppositionspartiet Sverigedemokraterna deklarerade att budgeterade medel för extra insatser till invandrarelever i två skolor kunde de inte acceptera. Vad som skulle hända med eleverna kunde/ville de inte svara på. Vid voteringen om de olika budgetförslagen i sin helhet avstod de från att delta.
Det var en till största delen lugn och saklig debatt på område efter område. Det fanns ingen gemensam oppositionsbudget som alternativ till vår Alliansbudget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade var sitt förslag. Bara (MP) vidhöll sitt förslag från valrörelsen om skattehöjning, dock något modifierad. Litet märkligt förhållningssätt att höja skatten med 25 öre och använda merparten av intäkterna till att förstärka ett kommunalt bolag (Tekniska Verken) som genererar hundratals mkr per år i vinst. Argumenten var att bolaget bidrar till den nödvändiga klimatomställningen. Det är visserligen sant men till det finns redan investeringsresurser i bolaget.
Vänsterpartiet hade släppt sin skattehöjarlinje från valrörelsen. I stället använde de ett antal mkr av s.k. markerade avsättningar från tidigare överskott, d v s pengar som tidigare fullmäktige avsett att användas för kommande kommunala investeringar.
Det fjärde oppositionspartiet Sverigedemokraterna deklarerade att budgeterade medel för extra insatser till invandrarelever i två skolor kunde de inte acceptera. Vad som skulle hända med eleverna kunde/ville de inte svara på. Vid voteringen om de olika budgetförslagen i sin helhet avstod de från att delta.
tisdag 5 oktober 2010
Den nya regeringen och riksdagens öppnande
Folkpartiet behåller fyra statsråd plus att Jan Björklund blir vice statsminister. Det sistnämnda helt självklart eftersom FP är näst största partiet i Alliansregeringen. Av dagens Synovatemätning kan man se att bara några dagar efter valet hade avståndet till C och KD ökat ytterligare. FP ökade och de båda andra partierna tappade förmodligen de stödröster de fick från moderater i valet.
Bra att Erik Ullenhag blir minister och med "rätt" ansvarsområde. Erik är med sin socialliberala framtoning i och för sig bra var än han finns i politiken.
Förvånad över att Tobias Krantz lämnar både regeringen och riksdagen. Känns inte helt bra. Tobias är också en duktig kille.
Vad gäller övriga ministrar konstaterar jag med viss tillfredsställelse att socialförsäkringsministern byts. Jag känner inte Ulf Kristersson men jag har hört positiva omdömen om honom som socialborgarråd. Han leder ju också den - äntligen - tillsatta socialförsäkringsutredningen.
Årets riksdagsöppnande har tyvärr fått negativ uppmärksamhet. Inte genom regeringspartierna. Utan genom oppositionen. Först igår genom Mona Sahlins velande hit och dit kring talmansposten. Och så idag med SD:s uttåg ur Storkyrkan. Jag har läst biskopens predikan. Att SD lämnade kyrkan bevisar att partiet och dess företrädare inte accepterar våra demokratiska värderingar om alla människors lika värde. Varför annars reagera på detta sätt mot Eva Brunnes ord om just alla människors lika värde oavsett var man är född.
Bra att Erik Ullenhag blir minister och med "rätt" ansvarsområde. Erik är med sin socialliberala framtoning i och för sig bra var än han finns i politiken.
Förvånad över att Tobias Krantz lämnar både regeringen och riksdagen. Känns inte helt bra. Tobias är också en duktig kille.
Vad gäller övriga ministrar konstaterar jag med viss tillfredsställelse att socialförsäkringsministern byts. Jag känner inte Ulf Kristersson men jag har hört positiva omdömen om honom som socialborgarråd. Han leder ju också den - äntligen - tillsatta socialförsäkringsutredningen.
Årets riksdagsöppnande har tyvärr fått negativ uppmärksamhet. Inte genom regeringspartierna. Utan genom oppositionen. Först igår genom Mona Sahlins velande hit och dit kring talmansposten. Och så idag med SD:s uttåg ur Storkyrkan. Jag har läst biskopens predikan. Att SD lämnade kyrkan bevisar att partiet och dess företrädare inte accepterar våra demokratiska värderingar om alla människors lika värde. Varför annars reagera på detta sätt mot Eva Brunnes ord om just alla människors lika värde oavsett var man är född.
fredag 17 september 2010
Valinfo från SD
Idag har jag fått valinformation i min brevlåda från Sverigedemokraterna (SD). Eftersom jag följer den politiska debatten ganska väl så var innehållet inte någon överraskning. Varje parti har naturligtvis rätt och skyldighet att redovisa sin politik inför väljarna. Men att sprida lögnaktig information om svenska trygghetssystem är ett grovt övertramp.
Exemplet från (SD) är påståendena om Äldreförsörjningsstödet. Syftet är förstås att ge sken av att äldre invandrare lättvindigt får ett bidrag som inte tillkommer äldre infödda svenskar. Sanningen är att äldreförsörjningsstödet utges vid behov till alla över 65 år, som behöver det. Så här är reglerna enligt Pensionsmyndigheten:
"Myter om äldreförsörjningsstödet
Äldreförsörjningsstödet är ett relativt nyinfört stöd till äldre som saknar tillräckligt med egna inkomster för att kunna ha en skälig levnadsnivå. Det sprids en del myter om stödet. Här är några av dem.
Äldreförsörjningsstödet går bara till invandrare
Det stämmer inte. Alla som bor i Sverige och har fyllt 65 år kan bli beviljade äldreförsörjningsstöd. Ungefär var tredje person som får äldreförsörjningsstöd är född i Sverige.
Äldreförsörjningsstödet är högre än garantipensionen
Garantipension till ensamstående är 7526 kr per månad och sedan kan bostadstillägg på maximalt 6200 kr månad beviljas (om hyran är så hög). Äldreförsörjningsstödet består av två delar, dels en skälig levnadsnivå med 4 786 kr per månad, dels en skälig bostadskostnad på maximalt 6 200 kr (om hyran är så hög). Garantipensionen är inte inkomstprövad. Däremot beror äldreförsörjningsstödets storlek på pensionärens inkomster.
Kostnaderna för äldreförsörjningsstödet är höga och stiger i snabb takt
Det finns cirka 11 000 personer i Sverige som har äldreförsörjningsstöd. Antalet personer med äldreförsörjningsstöd är relativt konstant över tid. Stödet kostar sammanlagt 530 miljoner kronor år 2010. Det kan till exempel jämföras med garantipensionen som betalas ut till drygt 700 000 pensionärer och kostar 18 miljarder kronor år 2010.
Du kan få äldreförsörjningsstöd utan att ha bott en enda dag i Sverige
Det stämmer inte. Äldreförsörjningsstöd kan bara beviljas om du är fast bosatt i Sverige.
Det görs ingen ekonomisk prövning när du söker äldreförsörjningsstöd
Det stämmer inte. Äldreförsörjningsstödets storlek beror på både dina inkomster och din hyra. Reglerna för inkomstprövningen är lika för den som har äldreförsörjningsstöd som för den som har bostadstillägg.
Du kan ha tillgångar och pension från utlandet utan att det påverkar stödets storlek
Det stämmer inte. Alla inkomster, även de som kommer från utlandet, påverkar äldreförsörjningsstödets storlek.
Du kan vistas utomlands under en lång tid och ändå få äldreförsörjningsstöd
Det stämmer inte. Personer, som inte är EU-medborgare, kan vistas utomlands högst tre månader.
Sidan uppdaterades 2010-08-31"
Exemplet från (SD) är påståendena om Äldreförsörjningsstödet. Syftet är förstås att ge sken av att äldre invandrare lättvindigt får ett bidrag som inte tillkommer äldre infödda svenskar. Sanningen är att äldreförsörjningsstödet utges vid behov till alla över 65 år, som behöver det. Så här är reglerna enligt Pensionsmyndigheten:
"Myter om äldreförsörjningsstödet
Äldreförsörjningsstödet är ett relativt nyinfört stöd till äldre som saknar tillräckligt med egna inkomster för att kunna ha en skälig levnadsnivå. Det sprids en del myter om stödet. Här är några av dem.
Äldreförsörjningsstödet går bara till invandrare
Det stämmer inte. Alla som bor i Sverige och har fyllt 65 år kan bli beviljade äldreförsörjningsstöd. Ungefär var tredje person som får äldreförsörjningsstöd är född i Sverige.
Äldreförsörjningsstödet är högre än garantipensionen
Garantipension till ensamstående är 7526 kr per månad och sedan kan bostadstillägg på maximalt 6200 kr månad beviljas (om hyran är så hög). Äldreförsörjningsstödet består av två delar, dels en skälig levnadsnivå med 4 786 kr per månad, dels en skälig bostadskostnad på maximalt 6 200 kr (om hyran är så hög). Garantipensionen är inte inkomstprövad. Däremot beror äldreförsörjningsstödets storlek på pensionärens inkomster.
Kostnaderna för äldreförsörjningsstödet är höga och stiger i snabb takt
Det finns cirka 11 000 personer i Sverige som har äldreförsörjningsstöd. Antalet personer med äldreförsörjningsstöd är relativt konstant över tid. Stödet kostar sammanlagt 530 miljoner kronor år 2010. Det kan till exempel jämföras med garantipensionen som betalas ut till drygt 700 000 pensionärer och kostar 18 miljarder kronor år 2010.
Du kan få äldreförsörjningsstöd utan att ha bott en enda dag i Sverige
Det stämmer inte. Äldreförsörjningsstöd kan bara beviljas om du är fast bosatt i Sverige.
Det görs ingen ekonomisk prövning när du söker äldreförsörjningsstöd
Det stämmer inte. Äldreförsörjningsstödets storlek beror på både dina inkomster och din hyra. Reglerna för inkomstprövningen är lika för den som har äldreförsörjningsstöd som för den som har bostadstillägg.
Du kan ha tillgångar och pension från utlandet utan att det påverkar stödets storlek
Det stämmer inte. Alla inkomster, även de som kommer från utlandet, påverkar äldreförsörjningsstödets storlek.
Du kan vistas utomlands under en lång tid och ändå få äldreförsörjningsstöd
Det stämmer inte. Personer, som inte är EU-medborgare, kan vistas utomlands högst tre månader.
Sidan uppdaterades 2010-08-31"
tisdag 6 april 2010
Adaktusson möter Jimmie Åkesson
Har nyss sett TV8 med programmet Adaktusson möter Jimmie Åkesson (SD). Visst ska journalister vara hövliga mot den som utfrågas. Men för att få Sverigedemokraternas partiledare att verkligen svara på frågor behövs en vassare anklang från utfrågaren. T ex kom Åkesson väldigt lindrigt undan frågan om partiets syn på muslimer och på jämställdhet. Inte heller ekonomi avkrävdes han svar på. Han lät som Östros och Sahlin med "det kommer besked under våren".
Problemet med ekonomifrågan är inte i första avsaknad av exakta siffror utan huruvida partiets plus och minus kommer att hänga ihop. Något som kändes synnerligen uppenbart att det inte kommer att göra. Dessutom visade Svenskt Näringslivs ekonomers analys att SD-politiken är ett hot mot utvecklingen och resurserna för välfärden.
Beträffande invandringspolitiken var dock Åkesson tydlig på en punkt. Anhöriga till dem som - kanske - skulle kunna få asyl i deras Sverige - skulle inte få komma hit. Vilken förfärlig människosyn!
Skönt att se och höra Bengt Westerbergs frågor och kommentarer. Jag beundrar honom som stod ut med att tvingas lyssna på den arrogante Ian Wachtmeister berömma SD och Jimmie Åkesson.
Problemet med ekonomifrågan är inte i första avsaknad av exakta siffror utan huruvida partiets plus och minus kommer att hänga ihop. Något som kändes synnerligen uppenbart att det inte kommer att göra. Dessutom visade Svenskt Näringslivs ekonomers analys att SD-politiken är ett hot mot utvecklingen och resurserna för välfärden.
Beträffande invandringspolitiken var dock Åkesson tydlig på en punkt. Anhöriga till dem som - kanske - skulle kunna få asyl i deras Sverige - skulle inte få komma hit. Vilken förfärlig människosyn!
Skönt att se och höra Bengt Westerbergs frågor och kommentarer. Jag beundrar honom som stod ut med att tvingas lyssna på den arrogante Ian Wachtmeister berömma SD och Jimmie Åkesson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)