Miljöpartiets önskeregering efter höstens val

SVT:s nya "30 minuter" med Anders Holmberg startade igår (19/1) utfrågningarna av partierna inför höstens riksdagsval. Först ut i intervjustolen var språkröret Märta Stenevi (MP). Som den vassa utfrågare AH är så kändes nog halvtimmen ganska lång för Stenevi. Inte lätt ens för en övertygad miljöpartist att se tittarna i ögonen och erkänna att stängningen av Ringhals kärnkraftverk var deras vallöfte 2014. Ett vallöfte som genomförts och just nu bidrar till extremt höga elräkningar för många svenskar.  

Utfrågningen avslutades med att Stenevi fick beskriva miljöpartiets önskeregering efter valet. Utan att tveka beskrev Märta Stenevi: MP, S, V och C. Motivet: MP:s bedömning är a) Sverige behöver få en majoritetsregering  b) dessa fyra partier har tillräckligt många gemensamma åsikter för att kunna nå ett bra förhandlingsresultat. Lyckas man uppnå det då kan en stabil regering bildas trots ganska stora åsiktsskillnader på andra politikområden. Jaha, där ser man! Blir intressant att se S:s, V:s respektive C:s önskeregering.

Håller Anders Holmberg måttet som fortsatt saklig, vass och tydlig utfrågare i valrörelsen så kan programmet "30 minuter" i SVT 2 bli en bra vägledning inför höstens val för alla osäkra väljare.   

Planerat extraval inställt!

Så tvingades till slut (S) och (MP) inse att det förslag till överenskommelse om minoritetsregeringars möjlighet att regera som Allianspartierna föreslog redan den 2 december är deras enda chans att undvika ett extraval. Vinken från LO-ordföranden för några dagar sen om att extraval nog inte skulle vara så klokt gick hem. Eller kanske var den beställd.
Att (SD) nu avser att ställa misstroendeförklaring mot Löfven visar bara ytterligare på deras bristande respekt för när och hur olika politiska instrument står till buds i riksdagen. Att en statsminister skulle fällas p g a att vederbörande träffar överenskommelser med andra partier på de områden som nu skett är naivt att tro. Att (SD) dessutom tror att de ska få med sig de partier som ingår i överenskommelsen är än mer korkat.

På de övriga punkter som överenskommelsen innehåller är försvar och energi till viss del redan inlett diskussioner. Nytt är däremot att (MP) nu ska släppas in i pensionsöverenskommelsen. För att säkra framtida pensioner krävs att antalet arbetade timmar hålls uppe och allra helst ökar. Då duger inte ett tillväxtfientligt partis påverkan. Ett parti vars mål är att folk ska jobba så lite som möjligt. Och detta samtidigt som alltfler uppnår pensionsåldern. Nu gäller det verkligen att de fem ursprungspartierna bakom pensionsuppgörelsen står på sig om grundfundamentet för det svenska pensionssystemet. Att vissa justeringar behöver göras är en sak men grunden måste ligga fast.

Länkar om dagens uppgörelse
http://www.folkpartiet.se/jan-bjorklund/nyhetsbrev/?nid=385713
http://www.dn.se/nyheter/ewa-stenberg-alliansen-den-storsta-vinnaren/
http://blogg.vk.se/bromster/2014/12/27/inget-nyval/

Kris, kaos och nyval om de rödgröna vinner valet

Socialdemokraternas partiledare i SVTs utfrågning: Höjning av restaurangmomsen kommer inte att innebära färre jobb i branschen. De ungdomar och andra som fått jobb (ett antal 1000) när Alliansregeringen sänkte denna moms blir inte arbetslösa eftersom de utför ett arbete, de slår inte dank. Hur tänkte Löfven?
Att kanske restaurangen tappar kunder om det blir betydligt dyrare att gå på krogen och därmed minskad lönsamhet som i sin tur betyder färre anställda vill inte Stefan Löfven (S) erkänna. Naturligtvis förstår han, som gammal fackföreningsföreträdare att färre kunder leder till färre anställda i företag. Han fick till något om att med fler i arbete så kommer fler ha råd att gå på krogen. Oavsett kostnaden uppenbarligen.

Intressant också att allt som socialdemokrater och miljöpartiet inte är ense om, om de bildar regering, tycks Löfven tro att han kan skriva propositioner på egen hand och sen få igenom genom att ha förvissat sig om majoritet i riksdagen. Rent tekniskt är det väl möjligt men det är ju väldigt respektlöst uttryckt inför en eventuell regeringsbildning.
Att (MP) skulle acceptera ett sådant förhållningssätt i alla de stora frågor där de båda partierna har nästan helt motsatta åsikter är inte sannolikt.

Att (V) skulle bli ett problem för Löfven är knappast troligt. Jonas Sjöstedt har redan "sålt" eventuell makt i och med de uttalanden han gjort de senaste dagarna. En gång i historien har (V) fällt en s-ledd regering. Det var under Lars Werners tid och det handlade om strejkrätten.

Men även om Vänsterpartiet redan börjat backa på sina krav så är det däremot mycket sannolikt att en eventuell regering med (S) och (MP) inte blir långlivad. Kris, kaos och nyval väntar om hörnet om olyckan är framme den 14 september.

S,V,MP-populism i Linköping kring högkostnadsskyddet

ÖstgötaCorrespondenten skriver idag om den politiska oenigheten i Linköping i samband med remissvaret till regeringen angående ett förhöjt högkostnadsskydd. Har bloggat en kommentar på min andra blogg. Läs hela inlägget här:

Regeringen har skickat ut förslag om höjt högkostnadsskydd inom områdena öppen sjukvård och läkemedel. Inga höjningar har skett sedan slutet på 1990-talet trots att kostnaderna ökat. Det kloka hade varit att indexreglera högkostnaddsskydden så som Linköpings kommun har gjort med avgifter. När så inte sker blir skillnaden stor när sedan väl en höjning blir nödvändig.Vilket alltså nu är fallet.

I regeringens förslag anges fördelningseffekter d v s beräkningar om hur stor höjning som kan förväntas ske för den enskilde individen innan skyddet inträder om de föreslagna förändringarna genomförs.

Trots denna beskrivning från regeringen så kräver socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Linköping att konsekvenserna ska utredas lokalt i Linköping innan remissvar kan lämnas. Jag har svårt att se att effekterna för enskilda individer skulle bli annorlunda om en konsekvensutredning görs lokalt.

Linköping har svarat till regeringen med att beskriva hur ett förändrat högkostnadsskydd kan påverka försörjningsstödet och avgifterna för vård och omsorg, där förbehållsbelopp tillämpas.

Min undran är: anser (S), (V), (MP) i Linköping att högkostnadsskydden aldrig ska ändras? För på grund av att både s-regering och alliansregering har underlåtit att successivt reglera dessa ekonomiska skydd i enlighet med höjda prisbasbelopp varje år så blir nu höjningen mer kännbar för den enskilde. Hade justering skett varje år så hade förändringen stannat vid några tior per år.

Svaret på min fråga till oppositionen är sannolikt:populism och ingenting annat. Hade det varit en socialdemokratisk regering som skickat ut förslaget hade nog ingen lokal konsekvensutredning krävts.

Första kommunfullmäktige för nya mandatperioden

Hemma efter tolv (!) timmar med fullmäktige. Dock skönt att ha klarat av val till nämnder/styrelser och bolag samt kommunalråd och dessutom debatterat och beslutat om budget för de kommande två åren. Linköping övergick 2008 till två-årsbudget. Förändringen är under utvärdering. Men fördelarna får anses överväga så alla partier var beredda att ånyo besluta om en tvåårsbudget.

Det var en till största delen lugn och saklig debatt på område efter område. Det fanns ingen gemensam oppositionsbudget som alternativ till vår Alliansbudget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade var sitt förslag. Bara (MP) vidhöll sitt förslag från valrörelsen om skattehöjning, dock något modifierad. Litet märkligt förhållningssätt att höja skatten med 25 öre och använda merparten av intäkterna till att förstärka ett kommunalt bolag (Tekniska Verken) som genererar hundratals mkr per år i vinst. Argumenten var att bolaget bidrar till den nödvändiga klimatomställningen. Det är visserligen sant men till det finns redan investeringsresurser i bolaget.

Vänsterpartiet hade släppt sin skattehöjarlinje från valrörelsen. I stället använde de ett antal mkr av s.k. markerade avsättningar från tidigare överskott, d v s pengar som tidigare fullmäktige avsett att användas för kommande kommunala investeringar.

Det fjärde oppositionspartiet Sverigedemokraterna deklarerade att budgeterade medel för extra insatser till invandrarelever i två skolor kunde de inte acceptera. Vad som skulle hända med eleverna kunde/ville de inte svara på. Vid voteringen om de olika budgetförslagen i sin helhet avstod de från att delta.

Rödgrön skilsmässa

Så gick det med den alliansen! När man inte fick makt då blev det skilsmässa. Man kan väl konstatera att äktenskapstycket inte var så iögonfallande men mycket handlar det säkert om att socialdemokraterna inte är vana att tvingas till samarbete. Men de är också maktpartiet framför andra. Och om samarbete var ett sätt - kanske till och med det enda - att återta regeringsmakten så fick man väl hålla god min.

Vi tar en paus, säger Mona Sahlin i SvD. Vi kan vara vänner ändå, skriver Veronika Palm. Lättnaden över att vara av med "vännerna" lyser igenom.

Nu väntar självrannsakan, kanske. Det lyckades inte så bra efter 2006 men förmodligen var smällen värre nu. Lika historiskt som det var för oss i den riktiga Alliansen att bli omvalda, lika osannolikt var det naturligtvis för socialdemokraterna att förlora en andra gång.

Intressant att läsa Lena Sommestad, fd (S)-minister, som på sin blogg ifrågasätter det lämpliga i att låta Thomas Östros vara "förnyare" av skattepolitiken.

Andra bloggkommentarer: Mårtenssons festliga rubrik: "Kommunister åt vänster, miljöpartister åt höger och socialdemokraterna vet ej", Rasmus (Liberal), Sörlidens.

MP-samarbete kring asyl- och invandringsfrågor

MP är beredda att i riksdagen samarbeta med Alliansregeringen i asyl- och invandringspolitiken enligt besked på en pressträff i eftermiddags (Expressen).
Bra, säger jag. Bra för att Sverigedemokraternas möjlighet till påverkan elimineras. Bra också för att ett samarbete MP - Allianspartierna kan bidra till att förbättra regeringens asylpolitik. Ju fler partier som delar åsikten om en socialliberal asylpolitik desto bättre.

Mer eller mindre arbete?

Har lite sporadiskt lyssnat på rapporterna från MP:s kongress i helgen. Partiet vill regera Sverige och språkrören Eriksson/Wetterstrand försöker att visa trovärdighet på området samtidigt som medlemmarna inte är beredda att frångå vissa förändringskrav som kännetecknat Miljöpartiet.

Ett sådant är synen på arbete. Länge har partiet drivit 30 timmars arbetsvecka. Nu har man tydligen fastnat för 35 timmar, åtminstone som ett första krav. MP:s ledning inser uppenbarligen att arbetstidsförkortning minskar skatteintäkterna och eventuellt reformutrymme. Men de gröna medlemmarna delar inte den insikten.

Det är ju inte bara reformutrymmet som påverkas av antalet arbetade timmar. Även den nuvarande nivån på det vi allmänt kallar "välfärd" d v s skola, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och sjukvård påverkas. Och - inte att förglömma - nivån på pensionerna!

Det sistnämnda blev mycket tydligt efter regeringsskiftet, då pensionerna steg på grund av att arbetlösheten minskade och alltfler kom i arbete. Motsatt effekt syns nu i samband med finanskrisen.

Nu säger språkrören att det framförallt är för barnfamiljerna partiet vill sänka arbetstiden med motiveringen att de ska klara att få ihop livspusslet. Samtidigt vill de röd-gröna regeringsalternativet, där MP ju ingår, ta bort RUT-avdraget (?!).
För samhällsekonomin och därmed också för barnfamiljerna är det mer lönsamt att behålla RUT-avdraget och skippa arbetstidsförkortningen.

Ett bibehållet RUT-avdrag ger jobb och därmed fler arbetade timmar, som bidrar till samhällsekonomin. Det minskar svartarbetet, vilket leder till högre skatteintäkter. Och det underlättar att klara livspusslet och möjliggör troligen också att den som vill jobba mer (och bidra till samhällsekonomin) hinner göra det. Så varför välja det för samhället och därmed för individen minst lönsamma alternativet?

Länkar: DN, Aftonbladet, Kent Perssons blogg, Rasmus (Liberal)

Rödgrön alternativbudget

Så kom den då äntligen. Det rödgröna alternativet till Alliansregeringens vårproposition. Beviset på att (S), (V) och (MP) är ett regeringsalternativ. Men säger denna budget verkligen att de kan regera ihop? Nej, vill jag påstå. Att för ett vänsteralternativ (dit nu tyärr också miljöpartiet ska räknas) enas om skattehöjningar och högre ersättningar i bidragssystemen har knappast varit några större prövningar.

Däremot vet väljarna fortfarande inte särskilt mycket om övriga politikområdens inriktning. Men före valet måste de bekänna färg, eller? För väljarna vill väl inte köpa grisen i säcken får vi hoppas.

Det är ju otroliga utgiftsökningar som har presenterats. Ska bli intressant när seriösa analyser gjorts om deras föreslagna skattehöjningar och andra inkomstförstärkningar verkligen täcker alla nya utgifter. Per Altenberg har också funderat kring debet och kredit.

Och alla nya jobb (100 000) som de förutspår. Man kan ju börja med att dra bort de 11 000 som försvinner med avskaffandet av avdraget för hushållstjänster d v s RUT-avdraget. Det är märkligt att vänsterpolitiker tycker att det är helt okej med svartarbete.

Vart tog förtidspensionärerna vägen, förresten? Enligt Aftonbladets intervju med Lars Ohly så får de inte vare sig skattesänkning eller bidragshöjning. Har de rödgröna tänkt på att många av förtidspensionärerna är personer som på grund av funktionsnedsättning aldrig har kommit in på arbetmarknaden? Eller att många av dem förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden av den förra socialdemokratiska regeringen som ett sätt att "lösa" sjukskrivningsproblematiken.

De rödgrönas favorituttryck är "rättvisa". Var ligger rättvisan i att undanta förtidspensionärerna när ålderspensionärer, sjukskrivna och arbetslösa erbjuds antingen skattesänkning eller höjda bidrag?

Mycket skrivs och bloggas idag om den rödgröna budgeten. Några exempel DN, Aftonbladet, Christer Sörliden, Rasmus Jonlund