Varför kalla olika politiska åsikter för "käbbel"?

Igår hade Corren fångat upp min bloggkommentar rörande socialdemokratisk syn på vems valfrihet som är viktigast, kommunernas eller medborgarnas. Det är ju kul att bli citerad i lokalpressen (annan press också för den delen) men varför kalla olika åsikter för "käbbel"?
Ibland kan det kanske vara relevant men inte i detta fall. Det finns en ideologisk skillnad mellan Folkpartiet och Socialdemorkaterna på valfrihetsområdet.
Allra tydligast blir den på skolområdet. Socialdemokraterna har sedan länge velat ge kommunerna vetorätt över friskolors etablering i varje kommun. Ett regelverk som skulle leda till att det i vissa vänsterstyrda kommuner inte skulle finnas någon som helst möjlighet för elever och föräldrar att utnyttja sin lagliga rätt att välja skola. Lagen skulle vara helt satt ur spel av kommunpolitikerna.

Jag skulle kunna ha en större förståelse för (S)-åsikterna om partiet samtidigt ställt upp på skilda valdagar dvs en valdag för kommun/landsting/regionval och en annan dag för riksdagsval. Något som vi folkpartister vill ha. Då skulle väljarnas inflytande över kommunpolitiken vara större än idag. Och kommunpolitikerna får stå till svars för sin politik i högre grad. Men, invänder vän av ordning, vi väljer ju kommunpolitiker också idag. Jo, visserligen. Men varje valrörelse präglas - och avgörs till stor del - av rikspolitiska frågor. Vardagsfrågorna i lokalpolitiken kommer i skymundan.

Så, kära Correredaktör, att diskutera ideologiskt betingade åsiktsskillnader i kommunpolitiken, är inte "käbbel". Det är konsumentupplysning till väljarna.

Medborgarnas valfrihet eller kommunernas?

I ett blogginlägg är omsorgsnämndens vice ordförande Eva Lindh (S) upprörd över att regeringen vill lagstifta om att det ska finnas möjlighet till valfrihet inom äldreomsorgen i alla kommuner.
Eva Lindhs upprördhet gäller att kommunernas valfrihet beskärs! Att i stället de äldres valfrihet ökar är för en trogen socialdemokrat ointressant.
För mig som socialliberal kommunpolitiker är det tvärtom. Medborgarnas valfrihet går före kommunens.
Däremot anser jag att regeringen bör se över vissa delar av LOV (Lag om valfrihet) innan den görs tvingande. Men kring detta har Eva Lindh och socialdemokraterna tydligen ingen åsikt.

S,V,MP-populism i Linköping kring högkostnadsskyddet

ÖstgötaCorrespondenten skriver idag om den politiska oenigheten i Linköping i samband med remissvaret till regeringen angående ett förhöjt högkostnadsskydd. Har bloggat en kommentar på min andra blogg. Läs hela inlägget här:

Regeringen har skickat ut förslag om höjt högkostnadsskydd inom områdena öppen sjukvård och läkemedel. Inga höjningar har skett sedan slutet på 1990-talet trots att kostnaderna ökat. Det kloka hade varit att indexreglera högkostnaddsskydden så som Linköpings kommun har gjort med avgifter. När så inte sker blir skillnaden stor när sedan väl en höjning blir nödvändig.Vilket alltså nu är fallet.

I regeringens förslag anges fördelningseffekter d v s beräkningar om hur stor höjning som kan förväntas ske för den enskilde individen innan skyddet inträder om de föreslagna förändringarna genomförs.

Trots denna beskrivning från regeringen så kräver socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Linköping att konsekvenserna ska utredas lokalt i Linköping innan remissvar kan lämnas. Jag har svårt att se att effekterna för enskilda individer skulle bli annorlunda om en konsekvensutredning görs lokalt.

Linköping har svarat till regeringen med att beskriva hur ett förändrat högkostnadsskydd kan påverka försörjningsstödet och avgifterna för vård och omsorg, där förbehållsbelopp tillämpas.

Min undran är: anser (S), (V), (MP) i Linköping att högkostnadsskydden aldrig ska ändras? För på grund av att både s-regering och alliansregering har underlåtit att successivt reglera dessa ekonomiska skydd i enlighet med höjda prisbasbelopp varje år så blir nu höjningen mer kännbar för den enskilde. Hade justering skett varje år så hade förändringen stannat vid några tior per år.

Svaret på min fråga till oppositionen är sannolikt:populism och ingenting annat. Hade det varit en socialdemokratisk regering som skickat ut förslaget hade nog ingen lokal konsekvensutredning krävts.

Japan, Libyen och svenska sossar

Glömmer vi Libyen nu? frågade min partikollega Tomas Bystedt på Facebook igår med anledning av den fruktansvärda katastrofen i Japan. Media har ofta en oförmåga att fokusera på mer än en nyhet åt gången.

Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.

Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.

Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.

Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD

Alltid denna Östros

Håller med Anna Starbrink. Skattesänkningar tycks göra Tomas Östros (S) förvirrad. Och kanske är det inte så konstigt. Socialdemokraterna har ju ingen vana att tänka i termer av sänkt skatt. Och när man nu ska driva valrörelse ihop med Vänsterpartiet så lär det bara handla om höjningar.

Jag är ingen fanatisk skattesänkare. Man måste alltid fundera över vad vi får för våra skatter i Sverige. Och vad alternativet är. Men jag reagerar starkt mot socialdemokratiskt synsätt att det är statens pengar, som vi politiker bestämmer över. Varenda skattekrona är medborgarnas egna pengar, som man valt att betala för att välfärden ska komma alla till del oavsett plånbokens storlek.

De rödgröna vill avskaffa både RUT och ROT

Lars Ohly är åtminstone konsekvent. Vänsterpartiet vill inte ha kvar vare sig ROT- eller RUTavdrag. Detta säger han i en intervju i Nyhetskanalen.se idag.

Idag fick vi också veta, genom Aftonbladet, att s-toppar som Ylva Johansson, Leif Pagrotsky och Björn von Sydow nyttjar RUT-avdraget. Det är som Lena Melin kommenterar att när det finns några kronor att tjäna, då sitter ideologin löst. De nämnda personernas försvar tycks vara att när det nu finns, så har alla rätt att nyttja det. Ja, så är det naturligtvis ur ett slags rättighetsperspektiv. Men hur var det nu med det där "att leva som man lär"??

De rödgrönas påståenden om att det bara är "rika" som köper dessa tjänster är inte heller trovärdigt. Almegas undersökning visa att drygt 24 % har en månadsinkomst på högt 16 700 kronor per månad. Läs Almegas rapport här.

Jag är övertygad om att retoriken om "de rika" som framförallt sossar och vänsterpartister använder ständigt och jämt för att beskriva Alliansens politik inte kommer att gå hem så länge till. På en rad områden visar det sig att deras påståenden bara är just påståenden. Helt utan substans. Vem kan t ex tro att de skattesänkningar som lärare, vårdpersonal i hemtjänsten, sjuksköterskor med flera vanliga yrkesgrupper fått är att gynna "de rika"? Löjligt!

Läs gärna också Per Altenbergs blogg i samma ämne.