Hemma igen efter Almedalen

Har gått igenom anteckningar och material som jag har med mig hem från dagarna i Almedalen. Somt kan sorteras bort och somt är inspirerande och användbart. Finns anledning att återkomma till när jobbet går igång igen 1 augusti.

Jag var på nästan alla seminarier som jag planerat och några till. Ett som jag inte uppmärksammat men som jag blev tipsad om av min partikollega Anne-Marie från Borås handlade om Mänskliga rättigheter (MR) och hur Västra Götalandsregionen som första och enda region i Sverige jobbar med detta. Anne-Marie bloggar om det här. Är en av idéerna jag ska följa upp.

Bland Fjärde storstadsregionens seminarier var det som handlade om Sveriges insats i Libyen det som jag minns allra mest trots många andra spännande.

Onsdagen var Folkpartiets dag i Almedalen. Jan Björklund höll ett mycket ideologiskt och engagerat tal. Han kom också till sin rätt vid "Efterfrågat" med Erik Blix och imitatören Göran Gabrielsson senare på kvällen.

Nu tar jag semester i tre veckor. Kanske blir det något inlägg någon regnig dag. Regnar det inte under dessa tre veckor återkommer jag i början på augusti.

Japan, Libyen och svenska sossar

Glömmer vi Libyen nu? frågade min partikollega Tomas Bystedt på Facebook igår med anledning av den fruktansvärda katastrofen i Japan. Media har ofta en oförmåga att fokusera på mer än en nyhet åt gången.

Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.

Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.

Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.

Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD