Hemsjukvårdsreform, BRIS-rapport mm

Östergötlands tretton kommuner och Landstinget förbereder nu en hemsjukvårdsreform, som innebär att kommunerna tar över hemsjukvården. Förändringen planeras ske den 1 januari 2014. Under innevarande år kommer alla nödvändiga beslut att fattas och 2013 blir ett förberedelsernas år.
Syftet med reformen är att patienter och brukare ska få en hemsjukvård med större kontinuitet och bättre helhetssyn när ansvaret samlas hos en och samma huvudman.
Läns-SLAKO (samrådsorgan mellan länets samtliga kommuner och Landstinget i vård- och omsorgsfrågor) ansvarar för planeringsarbetet och dess AU utgör politisk styrgrupp. Ett antal arbetsgrupper med representation från olika verksamhetsdelar och delar av länet är i full gång. Även i varje kommun krävs ett gediget förberedelsearbete.

I fredags togs ett första steg genom det inriktningsbeslut kring ansvarsfördelningen mellan kommunerna och landstinget som SLAKO antog. Igår höll ordföranden och jag (vice ordf) tillsammans med projektledaren och representanter för östra resp västra länsdelen en pressträff för att informera media och allmänhet. Kommunikation är och kommer att vara av största vikt.

Linköpings tidning, Radio Östergötland

I förmiddags lyssnade jag på representanter från BRIS´ regionala kontor i Östergötland, som presenterade årets BRIS-rapport. Temat i år är Psykisk ohälsa. Utöver rapporterna från kontakter med barn och ungdomar via BRIS-telefon och nätkommunikation presenterades de krav som organisationen menar behöver ställas på samhället/politiken för att åstadkomma förbättringar för barn/unga.

Några av kraven finns på politikens agenda. T ex att inkorporera barnkonventionen i svensk lag, som vi i Folkpartiet driver. Ett annat exempel är en förstärkning av elevhälsan, som nu sker genom den nya skollagen. En förbättring som vi i Folkpartiet bidragit till även lokalt i Linköping. Dock tror jag att ytterligare timmar behöver tillföras både vad gäller skolsköterskor, kuratorer och skolpsykologer.

Inom ramen för SLAKO (se ovan) bedrivs det sk. barnuppdraget. Finns anledning att tänka på BRIS-rapporten i samband med detta arbete.

Ett kommunalråds vardag är i sanning varierande. Eftermiddagens temasammanträde med kommunstyrelsen handlade om Upphandling. I vår kommun konkurrensutsätts de flesta verksamheter sedan 20 år tillbaka oavsett politiska majoriteter. Hittills har bara (V) varit emot. Men nu har både socialdemokrater och miljöpartister börjat ifrågasätta upphandling speciellt inom äldreomsorgen. Trots att Linköping inte drabbats av någon vårdskandal.

I Folkpartiet och övriga Alliansen menar vi att det alltid kan finnas anledning att se över formerna för upphandling. Inom hemtjänst och inom daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning tillämpar vi LOV (Lag om valfrihet) sedan några år. Utöver att studera möjligheterna för tillämpning av LOV på fler områden så fokuserar vi på en förbättrad kvalitetsuppföljning.

Dagens temasammanträde handlade i första hand om att kommunstyrelsens ledamöter skulle få möjlighet att öka sina kunskaper om de regelverk som styr upphandling (LOU). Det blev en intressant och lärorik eftermiddag. Nu fortsätter diskussionen kring upphandlingsformer, LOV-tillämpning och - framförallt uppföljningsinstrument.

Medborgarnas valfrihet eller kommunernas?

I ett blogginlägg är omsorgsnämndens vice ordförande Eva Lindh (S) upprörd över att regeringen vill lagstifta om att det ska finnas möjlighet till valfrihet inom äldreomsorgen i alla kommuner.
Eva Lindhs upprördhet gäller att kommunernas valfrihet beskärs! Att i stället de äldres valfrihet ökar är för en trogen socialdemokrat ointressant.
För mig som socialliberal kommunpolitiker är det tvärtom. Medborgarnas valfrihet går före kommunens.
Däremot anser jag att regeringen bör se över vissa delar av LOV (Lag om valfrihet) innan den görs tvingande. Men kring detta har Eva Lindh och socialdemokraterna tydligen ingen åsikt.

Förtroendet för företag på välfärdsområdet rejält skadat

För oss som tror på privat företagande inklusive företagande inom vård, omsorg och skola är de senaste veckornas avslöjanden kring misskötsel inom äldreomsorgen och skattemanipulationer för att uppnå orimliga vinster oerhört frustrerande. Jag känner både besvikelse och ilska. Besvikelse över att all debatt som många av oss fört för att försvara valfrihet och mångfald i utbudet av välfärdstjänster nu känns som att starta på ruta ett (eller åtminstone två). Ilska över att vissa företag förstör alla de möjligheter till nya typer av företagande som givits med bl a Lag om Valfrihet (LOV) och dessutom förstör marknaden för andra seriösa stora och små företag. Det här agerandet, så som det speglats i media de senaste veckorna, gynnar ytterst vänsterpolitiker som Lars Ohly m fl. Företag och företagare framstår precis så penninghungriga som vänstern alltid påstått dem vara. Lägg därtill enorma bonusar till höga chefer, inte minst inom bankväsendet, så blir bilden än mer trovärdig. Man behöver inte ens ha vänstersympatier för att med rätta bli upprörd och kritisk.

Peter Wolodarski har en utmärkt krönika i DN idag under rubriken "Välfärdens vandaler förstör för alla".

I min hemkommun Linköping finns många utförare inom vård-, omsorgs- och utbildningsområdet. Däribland Carema. Vi känner inte igen bilden av dålig vård vare sig inom äldreomsorgen  eller funktionshinderområdet. Sedan några år tillbaka genomförs brukarenkäter, som genomgående har goda resultat avseende nöjdhet. Resultaten läggs ut på kommunens hemsida. Något som jag ser att Anders Morin på Svenskt Näringsliv rekommenderar i sin artikel "Kontrollen av privat välfärd måste skärpas" (SvD 12 nov).

Morin beskriver behovet av noggrann uppföljning av kvalité både inom privat och kommunalt utförande. Jag delar hans uppfattning. Samtidigt är det inte helt enkelt att finna system som ger effektiva kontroller. Jag möter ofta krav på att kommunen bör göra oanmälda besök, vilket också görs. Men inte heller sådana besök ger alltid tillräckligt mycket information om vilken vård/omsorg som den gamle eller den funktionshindrade får i sin vardag.

Många åtgärder kommer naturligtvis att göras både vad gäller regelverk kring skatteplanering, vinster som uppstår via offentlig finansiering i vård-, omsorgs- och utbildningsföretag och kvalitetsuppföljning. När den värsta krutröken lagt sig, hoppas jag, att samhällsdebatten kan handla om
hur vi på bästa sätt även i fortsättningen kan ta tillvara det goda som trots allt det privata företagandet fört med sig och kommer att kunna föra med sig vad gäller stimulans till kvalitetsutveckling och valfrihet för den enskilde inom vård, omsorg och utbildning. En återgång till enbart offentligt utförd verksamhet är inte lösningen. Inte heller att helt förbjuda vinster.

Kampanj för Parboendegaranti

Under två veckor har vi folkpartister vårkampanj. Ett kampanjtema handlar om parboendegarantin, som vi vill införa (se tidigare blogginlägg). I tisdags var jag i Motala och talade om denna garanti tillsammans med min partikollega tillika socialnämndens ordförande Maths Andersson. På Samuelsbergs äldreboende samtalade vi med ansvarig chef och med representant för SPF (Sveriges Pensionärsförbund). Även om efterfrågan på att få bo tillsammans troligen inte kommer att vara så stor så var alla ense om att det ska vara möjligt.

Jag framhöll att garantin skapar en trygghet hos gamla människor. Att veta att det är möjligt gör att man inte behöver oroa sig för hur det ska bli om/när den dagen kommer då den ene maken behöver mer vård än vad som kan ges i det egna hemmet.

Motala kommun ser nu över sina servicegarantier inför 2011. På Rotarylunchen samma dag informerade Maths och en tjänsteman från kommunen om att också LOV (Lag om Valfrihet) är under införande inom hemtjänsten.

Det är så härligt att se hur Motala kommun under Alliansledningen har utvecklats till en modern, framåtblickande kommun på en rad områden. Jag hoppas verkligen att väljarna i Motala ser de positiva förändringarna och ger partierna förnyat förtroende i höstens val.