Förtroendet för företag på välfärdsområdet rejält skadat

För oss som tror på privat företagande inklusive företagande inom vård, omsorg och skola är de senaste veckornas avslöjanden kring misskötsel inom äldreomsorgen och skattemanipulationer för att uppnå orimliga vinster oerhört frustrerande. Jag känner både besvikelse och ilska. Besvikelse över att all debatt som många av oss fört för att försvara valfrihet och mångfald i utbudet av välfärdstjänster nu känns som att starta på ruta ett (eller åtminstone två). Ilska över att vissa företag förstör alla de möjligheter till nya typer av företagande som givits med bl a Lag om Valfrihet (LOV) och dessutom förstör marknaden för andra seriösa stora och små företag. Det här agerandet, så som det speglats i media de senaste veckorna, gynnar ytterst vänsterpolitiker som Lars Ohly m fl. Företag och företagare framstår precis så penninghungriga som vänstern alltid påstått dem vara. Lägg därtill enorma bonusar till höga chefer, inte minst inom bankväsendet, så blir bilden än mer trovärdig. Man behöver inte ens ha vänstersympatier för att med rätta bli upprörd och kritisk.

Peter Wolodarski har en utmärkt krönika i DN idag under rubriken "Välfärdens vandaler förstör för alla".

I min hemkommun Linköping finns många utförare inom vård-, omsorgs- och utbildningsområdet. Däribland Carema. Vi känner inte igen bilden av dålig vård vare sig inom äldreomsorgen  eller funktionshinderområdet. Sedan några år tillbaka genomförs brukarenkäter, som genomgående har goda resultat avseende nöjdhet. Resultaten läggs ut på kommunens hemsida. Något som jag ser att Anders Morin på Svenskt Näringsliv rekommenderar i sin artikel "Kontrollen av privat välfärd måste skärpas" (SvD 12 nov).

Morin beskriver behovet av noggrann uppföljning av kvalité både inom privat och kommunalt utförande. Jag delar hans uppfattning. Samtidigt är det inte helt enkelt att finna system som ger effektiva kontroller. Jag möter ofta krav på att kommunen bör göra oanmälda besök, vilket också görs. Men inte heller sådana besök ger alltid tillräckligt mycket information om vilken vård/omsorg som den gamle eller den funktionshindrade får i sin vardag.

Många åtgärder kommer naturligtvis att göras både vad gäller regelverk kring skatteplanering, vinster som uppstår via offentlig finansiering i vård-, omsorgs- och utbildningsföretag och kvalitetsuppföljning. När den värsta krutröken lagt sig, hoppas jag, att samhällsdebatten kan handla om
hur vi på bästa sätt även i fortsättningen kan ta tillvara det goda som trots allt det privata företagandet fört med sig och kommer att kunna föra med sig vad gäller stimulans till kvalitetsutveckling och valfrihet för den enskilde inom vård, omsorg och utbildning. En återgång till enbart offentligt utförd verksamhet är inte lösningen. Inte heller att helt förbjuda vinster.