Kompetensbrist hos Arbetsmiljöverket, eller?

Vadan denna bloggrubrik? Jo, på DN Åsikt frågar Bengt Annebäck "Varför räknas bara det materiella?" Bakgrunden är enligt artikeln att Arbetsmiljöverket meddelat att äldreboendet Kristinagården i Norrtälje ska stängas om inte kommunen justerar utrymmena i badrummen. Det anges exakta mått som inte uppfylls i en del av lägenheterna.

Ingen tycks ha klagat eftersom boendet är kommunens bästa och mest uppskattade. Ett liknande föreläggande lämnades avseende ett annat boende förra året.

Naturligtvis ska ergonomiska hänsyn som påverkar miljön för både de som bor och för den personal som dagligen ska hjälpa de äldre med hygien och toabesök. Men inga problem eller klagomål tycks ha uppmärksammats hittills.

Tyvärr känner jag igen detta agerande från Arbetsmiljöverket. Liknande förelägganden fick min hemkommun, Linköping, inom äldreomsorgen för ett antal år sen. Även där utan att någon uppmärksammat några problem med utrymmen.

För det är ju som Bengt Annebäck skriver att viktigast inom äldreomsorgen nu och många år framöver är att tillgodose tillräckligt många platser och tillräckligt mycket personal. Personal med god kompetens och intresse för att jobba med äldre. Och på arbetsmiljöområdet borde den psykosociala miljön stå på listan för ett arbetsmiljöverk. Men det tycks inte vara ett prioriterat område. Utan det är bara materiella förhållanden som räknas. 

Det är lätt att instämma i Annebäcks slutord "Vi ska naturligtvis ha riktlinjer för ergonomi, men vi måste också ha råd med vårdkvalitet och bättre löner för att få den personal som saknas. När en undernärd 90-åring med yrsel och ångest för ensamhet i dag inte kan få plats på ett äldreboende har vi inte råd med ett fyrkantigt arbetsmiljöverk som lägger ner välfungerande boenden."

Jag undrar: Saknar Arbetsmiljöverket kompetens för att bedöma vilka delar av arbetsmiljöområdet som är viktigast att granska inom vård och omsorg? Eller är det så att verket saknar kompetens att utföra granskning av annat än det materiella och därför avstår?

Almedalen dag 2

Måndag i Almedalen och Göran Hägglund (KD) har hållit tal. Bland annat vill han att den som är 85 år och äldre ska få en plats på äldreboende om hen vill. Utan biståndsprövning dessutom. Ingen dum idé! Nu är det visserligen kommunerna som har ansvaret för att se till att det finns äldreboenden för de som behöver. Men eftersom ett antal kommuner inte sköter detta så vill Göran Hägglund lagstifta och dessutom skicka med pengar.

Jag hade gärna hört honom också säga att staten ska ta hela ansvaret för personlig assistans i stället för som nu ha en delad finansiering mellan stat och kommun. Något som skapar problem inte minst för berörda individer. Ännu gladare hade jag blivit om Göran Hägglund hade sagt att han och hans ministerkollega Maria Larsson bestämt att lagstiftningen rörande personlig assistans ska ses över så att den olycksaliga domen från 2009 elimineras. Till skillnad från beslut om vem som ska få plats på äldreboende så finns dessa LSS-/funktionshinderfrågor redan på Göran Hägglunds departement.

Så har det hänt igen - gravt olämpliga personer har fått jobb i äldreomsorgen?

Idag rapporterar Ekot om hur personal på ett äldreboende i Boden bundit toapapper runt handlederna på en av de boende. Personal uppges också ha skrikit åt de gamla och nypt och knuffat dem. Vid något tillfälle har en person glömts på toaletten och någon annan har inte fått sin medicin. Larm sägs ha stängts av för att nattpersonal skulle kunna sova under sitt arbetspass.
Att detta uppenbarligen skett är bekräftat i lex Sarah-anmälningar. Tidigare har exempel på olämplig personal inom äldreomsorgen visat sig på fler håll i landet bl a i Norrköping. Där uppträdde ju också ansvariga politiker helt sanslöst omdömeslöst när man lät berörda personal jobba kvar och heller inte polisanmälde övergreppen. Något som sedermera rättats till men dock först efter krav från framförallt anhöriga.

Visst kan det göras missbedömningar vid rekrytering. Och visst är det ibland ont om personal och ett visst antal händer på arbetsplatsen är nödvändigt för att ge vård. Men att dessa gravt olämpliga uppträdanden kan hända ett antal gånger på samma ställe tyder på stora brister hos arbetsledningen. Och även kurage nog hos arbetskamrater att anmäla. För jag vill inte tro att ordinarie vårdpersonal som känner sina gamla kan åse det som beskrivits utan att reagera.

Till sist måste ju också frågan ställas? Hur är man funtad när man vid upprepade tillfällen kan bära sig åt på detta sätt mot en människa? Dessutom mot en gammal och oftast försvarslös.

HBT-kompetens i äldreboenden

DN (länk saknas tyvärr) skriver idag att Stockholms kommun blir först i Europa med ett seniorboende för hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner). Det blir alltmer vanligt att äldre söker seniorboende efter livsstil, etnisk bakgrund eller språk.

I en kommun av Stockholms storlek är det säkert tillräckligt många som vill välja ett speciellt boende med en speciell inriktning. I något mindre kommuner är separata boenden kanske inte den möjliga lösningen. Dessutom är jag inte helt säker på att en gemensam livsstil, etnisk bakgrund eller samma språk är det enda som avgör var den äldre väljer att bo. Valfriheten har många dimensioner.

I Folkpartiets kommunala handlingsprogram inför kommande mandatperiod har vi valt en annan väg för att tillgodose hbt-personers berättigade krav på trygghet och respekt i äldreomsorgen. Så här skriver vi:

"Vi i Folkpartiet vill att personal på alla äldreboenden ska utbildas och certifieras i HBT-frågor. Alla äldreboenden i Linköpings kommun ska ha HBT-certifierad personal."

Med hbt-kompetens på alla äldreboenden finns samma frihet för hbt-personer som för alla andra äldre Linköpingsbor att välja boende efter alla olika kriterier som kan ha betydelse för trivsel, närhet till vänner/anhöriga och tillgång till god omsorg.

Självklart ska det i alla boenden också finnas personal med olika etniska bakgrund och språkkompetens. Detta tillgodoses på de flesta äldreboenden redan idag.

Parboendegaranti borde vara självklart

Återigen kan vi läsa om ett gammalt par som nekas att bo tillsammans de sista åren i livet på grund av att den ena parten behöver vård på ett vårdboende (Aftonbladet idag). Varför de inte vill kritisera sin hemkommun Eskilstuna förstår jag inte. Det är kommunerna som har ansvaret för äldreomsorgen.

I samband med Folkpartiets landsmöte i höstas skrev Barbro Westerholm och Jan Björklund en debattartikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 19/11 -09), där de utlovade en parboendegaranti. Om en sådan garanti funnits idag skulle det gamla paret i Eskilstuna kunnat få leva även de sista åren tillsammans i en gemensam bostad trots Gunnels svåra demenssjukdom.

Ska då en parboendegaranti som Folkpartiet vill införa vara en lagstadgad garanti, som kommunerna måste efterleva? Eller ska det vara frivilligt för kommunerna med hänvisning till det kommunala självstyret?
Jag är övertygad om att det behövs en nationellt, lagreglerad garanti. Det är mitt löfte som riksdagskandidat att jobba för en sådan lagstiftning.
Vi har sett alltför många lokala exempel på att människor kommer i kläm. Läs bara vad ansvarig tjänsteman i Eskilstuna säger: "Alla beslut går att överklaga". Javisst, är det så. Men ska gamla människor runt 90 behöva överklaga för att få leva värdigt några år till?

I Linköping har Folkpartiet nyligen föreslagit äldrenämnden att införa en parboendegaranti. Förslaget mottogs positivt av Alliansvännerna i nämnden. I möjligaste mån försöker kommunen att tillgodose behoven redan idag och än bättre kan det bli med en garanti. En garanti utgör också en trygghet för gamla människor. Man behöver inte oroa sig för hur det ska bli om ett stort vårdbehov uppstår hos den ene och orken tryter hos den andre.

Många har upprörts av Eskilstunaparets vädjan idag, vilket märks bland bloggarna t ex
Mattias Lönnqvist, Hans Åberg, Rasmus Jonlund, Carl Larsson.

Se också Jan Björklunds uttalande i Aftonbladet "Vi vill lagstifta".