Landsmötesmotion om Kompetenslyft

Jag skrev nyligen på min blogg om behovet av kompetenslyft inom funktionshinderområdet och refererade där till såväl min debattartikel i Dagens Samhälle som Karl Grunevalds och Maria Larssons. Som framgår är jag kritisk till att regeringen inte tagit hand om LSS-kommitténs rekommendation i frågan för snart tre år sedan. För att förstärka behovet ytterligare och förhoppningsvis påskynda statens agerande så har jag idag skrivit en motion i frågan till Folkpartiets landsmöte i oktober.

"Kompetenslyft behövs på funktionshinderområdet
LSS-lagen har funnits i snart tjugo år. Den var och bör fortsätta att vara en profilfråga för Folkpartiet liberalerna. Tyvärr har intentionerna bakom lagstiftningen kommit i skymundan. Idag diskuteras LSS nästan bara i termer av kostnader för stat och kommuner.

Funktionshinderområdet är naturligtvis inte bara LSS även om denna lagstiftning är avgörande för att personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra med familj, fritid, jobb och studier.

Ett Kompetenslyft inom hela funktionshinderområdet är nödvändigt för att insatser ska ges med god kvalité. Det räcker dock inte bara med kunskap om funktionsnedsättningar. I god kompetens måste också ingå insikt om de värderingar som ligger till grund för samhällets olika lagar på området. Där finns brister idag. Inte bara hos handläggare utan hos politiker, chefer, olika myndigheter inkl rättsväsendet. Mest synliga blir kanske bristerna på LSS-området, där LSS-berättigade personer inte alltid får insatser de har rätt till, eftersom tillämpningen av lagen inte följer lagstiftarens intentioner.

LSS-kommittén (SOU 2008:77) uppmanade regeringen att genomföra ett framtidsinriktat Kompetenslyft inom funktionshinderområdet. Liknande "lyft" har gjorts på äldreområdet och nu är det hög tid för funktionshinderområdet."

Stimulerande möte med särskoleelever

Som politiker finns många tillfällen till stimulerande möten med människor. Idag upplevde jag ett sådant. En gymnasiesärskoleklass från Berzeliusskolan besökte Stadshuset för att diskutera frågor inför valet och inför att de avslutar sin skolgång och ska ut i arbetslivet.

Ungdomarna var väl förberedda och ville veta hur omsorgsnämnden planerar för olika boendeformer så de kan flytta hemifrån. De undrade över jobbmöjligheter och vad det nyligen införda Eget Val i Daglig verksamhet kan betyda för dem.

Det är helt klart att nämnden behöver fundera kring fler alternativ kring boende och boendestöd. På jobbfronten känner jag att vi är på rätt väg med Jobbtorget och utvecklingsarbetet kring Daglig verksamhet.

Men det behövs fler arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättning. Och, vilket ungdomarna påpekade, kommunen måste bli mycket bättre på att både att erbjuda praktik och att anställa.

Elever med handikapp försummas

Skolinspektionens granskning av vilket stöd grundskoleelever med funktionsnedsättning får för att få en god en kvalité i undervisningen är nedslående. Rapporten visar att många lärare inte vet hur man lär ut till elever med handikapp. Man saknar också kunskap om hur handikappet påverkar elevens inlärning. Särskilt belyser rapporten hur elever med syn- resp hörselnedsättning samt rörelsehinder får adekvat stöd.

Slutsatsen från Skolinspektionen är att lärarna behöver specialutbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd. Bristen finns också i hur skolorna hanterar elevens rätt till ett åtgärdsprogram. Vissa skolor upprättar inte ett sådant program trots att rektor har ett ansvar för att så sker, när en elev konstaterats vara i behov av särskilt stöd i undervisningen.

Detta förfaringssätt är naturligtvis helt förkastligt. Föräldrar ska inte behöva slåss för att deras barn får ett program med ett innehåll som gör att barnet klarar sin skolgång! Jag vet att många lärare gör ett fantastiskt arbete även med de elever som behöver extra stöd på grund av funktionsnedsättning eller av sociala skäl. Tyvärr får dessa lärare inte alltid uppbackning av sin skolledning. Man blir den besvärlige, som ständigt påtalar behov av resurser. Och rektorernas vardag handlar i många kommuner främst om att hålla budget.

Kommunaliseringen av skolan blev det misstag, som Allianspartierna varnade för att det skulle bli. Kommunernas ekonomi är olika, vilket leder till att skolan inte blir likvärdig i landet. Många kommunpolitiker prioriterar inte kärnverksamheterna, där skolan ingår, i så hög grad som man bör göra, vilket har lett till en utarmning av resurser.

Som väl är genomför nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) den ena reformen efter den andra för en skola, där alla elever ges förutsättningar för en god start i livet. Sträckan från beslut om förändring till resultat för den enskilde eleven är dock lång, av naturliga skäl. Under tiden måste en skärpning ske, varefter brister upptäcks.