Att ställa upp även när det tar emot

Ja, så löd rubriken på min partikollega Claes Alméns och min artikel (se artikeln nedan) i Corren i fredags. Claes är FP-ledamot i bygg- och miljönämnden i Linköping. Artikeln kom till med anledning av att bygg- och miljönämnden medgivit ett privat företag att bygga ett behandlingshem för flickor på en tomt nära ett befintligt bostadsområde, vilket väckte oro.
Det är inte så ofta som det kommer invändningar mot omsorgsboende i vår kommun numera. Men benämningen "behandlingshem" ger uppenbarligen människor associationer till stökigheter, polisingripanden, "objudna" gäster osv.
Ett socialliberalt synsätt är naturligtvis att alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i gemenskap med andra. Självklart ska grannar kunna ställa krav på att onormala störningar inte ska förekomma. Det är ett krav som vi alla ska kunna förvänta oss i vår boendemiljö, eller hur? Trots det så vet vi alla att det kan förekomma även med "vanliga" grannar.

Här kan Du läsa vår artikel.

 

Omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Den ståndpunkten framför folkpartisterna Claes Almén och Linnéa Darell med anledning av det planerade boendet i Vårdsberg.

I samband med att nya omsorgsboenden ska startas finns det ibland starka åsikter från de boende i området. Även om det är förståeligt att det okända skapar oro så får det aldrig innebära att vi vänder ryggen till dem som behöver samhället mest.
Det planerade boendet i Vårdsberg är det senaste fallet där boende i området är oroliga inför tanken på vårdplatser i deras närhet. Vi ser ibland samma reaktioner när man ska bygga exempelvis andra sorters omsorgsboenden och boenden för flyktingbarn.
Det är den mest naturliga reaktion i världen att som förälder vilja skydda sina barn. Vilken förälder har inte vid något tillfälle ringt sin läkare eller skyndat till akuten när ens barn bara har hosta? Även om omsorgsboenden sällan påverkar tryggheten i området, så finns oron där tills man fått facit i hand.
Men vi är alla överens om att samhället ska hjälpa dem som behöver stöd. Vi har som medmänniskor en moralisk plikt att hjälpa när vi kan. Vi har också ett egenintresse av att hjälpen finns. Det kan nästa gång vara en närstående som mår dåligt och behöver en vårdplats, eller man kan själv drabbas av en olycka och behöva samhällets stöd i form av annat boende än det egna hemmet. Självklart ska den hjälpen ges.
Det innebär att många av oss kommer att leva nära olika slags boenden. Deras förekomst i våra livsmiljöer är ett resultat av det välfärdssamhälle som de flesta svenskar är glada över att leva i. Nästan alltid kommer dessutom farhågorna på skam. Den trygga närmiljön visar sig i efterhand inte ha förändrats av den nya verksamheten.
Vi kommer därför att även i framtiden arbeta för att omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Det kommer ibland att ta emot, men i slutändan vill vi alla leva i ett samhälle där hjälp ges till den som behöver och att det sker i gemenskap med andra.

Stimulerande möte med särskoleelever

Som politiker finns många tillfällen till stimulerande möten med människor. Idag upplevde jag ett sådant. En gymnasiesärskoleklass från Berzeliusskolan besökte Stadshuset för att diskutera frågor inför valet och inför att de avslutar sin skolgång och ska ut i arbetslivet.

Ungdomarna var väl förberedda och ville veta hur omsorgsnämnden planerar för olika boendeformer så de kan flytta hemifrån. De undrade över jobbmöjligheter och vad det nyligen införda Eget Val i Daglig verksamhet kan betyda för dem.

Det är helt klart att nämnden behöver fundera kring fler alternativ kring boende och boendestöd. På jobbfronten känner jag att vi är på rätt väg med Jobbtorget och utvecklingsarbetet kring Daglig verksamhet.

Men det behövs fler arbetsgivare som vill anställa personer med funktionsnedsättning. Och, vilket ungdomarna påpekade, kommunen måste bli mycket bättre på att både att erbjuda praktik och att anställa.