Bättre än väntat för ensamkommande flyktingbarn

Den rubriken finns i Dagens Samhälle (nr 29/2015). Detta enligt forskarna Eskil Wadensjö och Aycan Celikaksoy. De har undersökt hur det har gått för ca 10 000 ensamkommande flyktingbarn som fick uppehållstillstånd under åren 2003-12. Mest överraskande är att det gått bättre på arbetsmarknaden än förväntat för de pojkar som kommit ensamma. Något mindre framgångsrika är pojkar som kommit till Sverige med sina föräldrar. Och ändå något mindre framgång på arbetsmarknaden har flickor haft. Även om de kommit ensamma.

Häromkvällen lyssnade jag på ett radioinslag i Karlavagnen i P4 där en ung man som ensam kommit till Sverige från krigets Syrien för ett år sen. Jag blev imponerade av hans utmärkta svenska. På ett år!
Han blir självklart en stor tillgång för svensk arbetsmarknad som företagare eller anställd.
Jag vet att alla ungdomar som kommer inte snabbt lär sig svenska och kommer in i det svenska samhället, utbildar sig och snabbt blir en tillgång på arbetsmarknaden. Men även om det tar lite längre tid för en del och även om starten i det nya landet kräver stödinsatser för att behandla de trauman som naturligt nog kan finnas så tillför varje individ alltid något positivt.

Därför hoppas jag att vi Linköpingsbor välkomnar de ensamkommande barn och ungdomar som
Corren skriver om idag. Jag är stolt över att "min" kommun på alla nivåer gör sitt yttersta för att åstadkomma boende, skola, gode män och andra nödvändiga insatser. Folkpartiets kommunalråd lyfter i artikeln fram samarbetet med civilsamhället för att barnen/ungdomarna ska få en meningsfull fortsättning i det sitt nya hemland. Jag är själv en del av detta civilsamhälle genom engagemang i Röda Korset. Kretsen (Linköpings Södra) har sedan försommaren annonserat via nätet efter frivilliga/volontärer bland annat för läxläsning och träna svenska. Det droppar in intresseanmälningar från studenter, från vuxna som utöver sitt jobb vill göra en samhällsinsats och från personer som lämnat det aktiva arbetslivet och vill göra något meningsfullt på sin nu lediga tid. Och många vill arbeta för att hjälpa nyanlända i alla åldrar.

Så trots oroande höga opinionssiffror för Sverigedemokraterna så finns det all anledning att känna hopp om att det i Sverige finns engagemang och vilja bland befolkningen för att Sverige ska vara ett öppet land när världen nu bevittnar de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget på grund av krigens fasor i världen.

Tusen Tack till volontärer

På lördag firas Internationella FrivilligDagen. I Linköping firade vi redan igår av praktiska skäl. Sedan några år tillbaka arrangeras ett TusenTack till volontärer. Bakom arrangemanget står ResursBanken, som är en föreningsdriven frivilligcentral och ett antal sponsorer inkl kommunen. Sponsorerna är främst företag och större föreningar, som anlitar volontärer.

Jag hade för andra året i rad äran att framföra kommunens tack till alla, både närvarande och icke närvarande, som gjort stora insatser under året. Jag refererade till en undersökning, som visar att frivilliginsatser i Sverige idag beräknas motsvara 400 000 (!) heltids årsarbeten. Då är också styrelsearbete i alla föreningar inräknat - en nog så viktig insats. En statistisk omräkning till Linköping skulle betyda att 6 000 heltidsjobb utförs. Det är ju helt fantastiskt.

Det är intressant att frivilligarbetet uppvärderats och accepterat igen efter åratal av tillbakahållande framförallt från fackligt håll. Idag accepteras till och med RödaKorsets sjukhusvärdar, vilket har tagit lång tid att uppnå.

Begreppet "volontär" används alltmer också i Sverige som synonym till frivilligarbetare. Kanske är det en frukt av den ökande internationaliseringen. I flera andra länder är volontärer en del av arbetskraften t ex inom vård och omsorg. Volontärer i svensk äldreomsorg bidrar med, vad man brukar kalla, "grädden på moset" d v s förgyller vardagen när personal inte hinner med.

I veckan överlämnade integrationsminister Nyamko Sabuni en proposition till riksdagen som handlar om en politik för det civila samhället. Avsikten är att öka samverkan mellan politik och föreningsliv och också att stimulera forskning på området.