Ja, så skriver signaturen "Utslängd" i dagens Corre. Insändaren "Att bli gammal är att inte längre passa in" handlar om det utanförskap som, enligt skribenten, uppstår när sinnen och förmågor försämras på grund av ålderdom. Trots många nya hjälpmedel så finns det områden där försämrad förmåga inte beaktats och som skapar utanförskap. Skribenten ger några exempel. Att inte hinna slå åtta siffror i bankkoden förrän maxtiden passerats och efter tre misslyckade försök stängs kortet. Att inte hinna läsa textremsor på tv förrän de försvinner. Och fler nämns i insändaren. Och hen undrar: "Vill samhället stänga mig ute efter alla år?"
För några dagar sen skrev signaturen Janne om brist på delaktighet som skapats på grund av omöjligheten att betala sina inköp med kontanter för den som av olika funktionsnedsättningar och/eller åldersförändringar inte kan hantera kort, Swish eller andra tekniska innovationer.
Sverige har ratificerat (godkänt) FN-konventioner kring tillgänglighet. Det innebär ett ansvar att leva upp till innehållet. Det innebär också att respektera de medborgare som har behov av ökad tillgänglighet på olika områden för att kunna leva som andra. Det vill säga som vi som - ännu - inte drabbats av försämrade förmågor.
Här är länkarna till respektive insändare:
https://www.corren.se/asikter/insandare/att-bli-gammal-ar-att-inte-langre-passa-in-om6517273.aspx
https://www.corren.se/asikter/insandare/kontanter-behovs-for-allas-delaktighet-om6507947.aspx
Visar inlägg med etikett Hjälpmedel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hjälpmedel. Visa alla inlägg
tisdag 25 februari 2020
söndag 28 mars 2010
Färdtjänst och hjälpmedel
För några veckor sedan skrev Corren om att det inte går att åka färdtjänst till Folktandvårdens nya mottagning på Repslagaregatan i centrala Linköping. I veckan som gick hände det igen.
Hur svårt kan det va´? Nu ligger tandkliniken där den ligger sedan 1 månad tillbaka. Problemet har uppstått på grund av den inte alls ovanliga situationen - berörda aktörer talar inte med varandra i det tidiga planeringsskedet. Hade man gjort det så hade inte kliniken flyttat dit. Hoppas jag! För i år - 2010- är året då all planering ska utgå från att samhället ska vara tillgängligt för alla, eller?
Det är upprörande att det fortfarande brister i respekt för människor, som är beroende av god tillgänglighet oavsett ålder. Det är också upprörande att läsa att det funnits förslag att dessa patienter skulle ta sig in bakvägen. En väg som tydligen är klinikens garage. Jag trodde att sådana anvisningar tillhörde en svunnen tid. Men ack, nej!
Men det finns ljuspunkter. En sådan upplevde jag i förra veckan. Bakgrunden är att Landstingets tjänstemannaorganisation kring hjälpmedel för ett år sedan beslöt att ändra reglerna för vem som ska stå för kostnaden då en assistansberättigad persons hjälpmedel också är ett hjälpmedel för assistenten, d v s att betrakta som arbetsmiljöåtgärd.
Man bröt alltså den centrala överenskommelsen från 1996 om att fall då hjälpmedlet är till nytta för den funktionshindrade så ska det betraktas som ett personligt hjälpmedel även om det är bra ur arbetmiljösynpunkt också.. Effekten blev att t ex en lyft eller en specialsäng inte längre betalas av skattemedel. Antingen får den enskilde själv betala eller assistansföretaget. Till saken hör att assistansersättningen inte räcker till - och inte heller är avsedd för - sådana kostnader.
Efter ett år av politiska diskussioner, brev och telefon från oroliga, ledsna och arga personer med funktionsnedsättning och en skrivelse från kommunala handikapprådet i Linköping, som lokala media rapporterade om i början av förra veckan kom så beskedet i fredags. Reglerna ändras tillbaka till de som gällde fram till 1 april 2009. Minsann! Sånt blir man glad av.
Hur svårt kan det va´? Nu ligger tandkliniken där den ligger sedan 1 månad tillbaka. Problemet har uppstått på grund av den inte alls ovanliga situationen - berörda aktörer talar inte med varandra i det tidiga planeringsskedet. Hade man gjort det så hade inte kliniken flyttat dit. Hoppas jag! För i år - 2010- är året då all planering ska utgå från att samhället ska vara tillgängligt för alla, eller?
Det är upprörande att det fortfarande brister i respekt för människor, som är beroende av god tillgänglighet oavsett ålder. Det är också upprörande att läsa att det funnits förslag att dessa patienter skulle ta sig in bakvägen. En väg som tydligen är klinikens garage. Jag trodde att sådana anvisningar tillhörde en svunnen tid. Men ack, nej!
Men det finns ljuspunkter. En sådan upplevde jag i förra veckan. Bakgrunden är att Landstingets tjänstemannaorganisation kring hjälpmedel för ett år sedan beslöt att ändra reglerna för vem som ska stå för kostnaden då en assistansberättigad persons hjälpmedel också är ett hjälpmedel för assistenten, d v s att betrakta som arbetsmiljöåtgärd.
Man bröt alltså den centrala överenskommelsen från 1996 om att fall då hjälpmedlet är till nytta för den funktionshindrade så ska det betraktas som ett personligt hjälpmedel även om det är bra ur arbetmiljösynpunkt också.. Effekten blev att t ex en lyft eller en specialsäng inte längre betalas av skattemedel. Antingen får den enskilde själv betala eller assistansföretaget. Till saken hör att assistansersättningen inte räcker till - och inte heller är avsedd för - sådana kostnader.
Efter ett år av politiska diskussioner, brev och telefon från oroliga, ledsna och arga personer med funktionsnedsättning och en skrivelse från kommunala handikapprådet i Linköping, som lokala media rapporterade om i början av förra veckan kom så beskedet i fredags. Reglerna ändras tillbaka till de som gällde fram till 1 april 2009. Minsann! Sånt blir man glad av.
tisdag 3 februari 2009
Om rullatorer och en galen färdtjänstchaufför
Såg på Rapport nyss ett inslag från Östergötland. Tyvärr var det ingen god reklam. Inslaget handlade om landstingets beslut att från 1 april måste den som behöver en rullator utomhus köpa den. Hjälpmedelscentralens pris uppgavs vara ca 2500 kronor. Naturligtvis en stor summa pengar för den som lever på lägsta pension. Jag vet inte hur marknaden ser ut. Det påstods i inslaget att man kan köpa en rullator i butiker. Till vilket pris nämndes inte.
I tre län pågår försök med att öka det egna valet av hjälpmedel. Förhoppningsvis kommer det att leda till både större urval, lägre kostnader och tillgång till moderna hjälpmedel så som det är i många andra länder. Sverige släpar efter på hjälpmedelsmarknaden. Men så länge det saknas kostnadssänkande konkurrens på området så bör den som behöver en utomhusrullator få den på samma villkor som idag.
Ett annat inslag handlade om den gamla damen som en galen färdtjänstchaufför släppte av på skogsvägen till hennes fritidshus för att det var för halt!! Om han inte kunde köra, hur tänkte han att den gamla damen skulle kunna gå?
I tre län pågår försök med att öka det egna valet av hjälpmedel. Förhoppningsvis kommer det att leda till både större urval, lägre kostnader och tillgång till moderna hjälpmedel så som det är i många andra länder. Sverige släpar efter på hjälpmedelsmarknaden. Men så länge det saknas kostnadssänkande konkurrens på området så bör den som behöver en utomhusrullator få den på samma villkor som idag.
Ett annat inslag handlade om den gamla damen som en galen färdtjänstchaufför släppte av på skogsvägen till hennes fritidshus för att det var för halt!! Om han inte kunde köra, hur tänkte han att den gamla damen skulle kunna gå?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)