Om att inte längre passa in

Ja, så skriver signaturen "Utslängd" i dagens Corre. Insändaren "Att bli gammal är att inte längre passa in" handlar om det utanförskap som, enligt skribenten, uppstår när sinnen och förmågor försämras på grund av ålderdom. Trots många nya hjälpmedel så finns det områden där försämrad förmåga inte beaktats och som skapar utanförskap. Skribenten ger några exempel. Att inte hinna slå åtta siffror i bankkoden förrän maxtiden passerats och efter tre misslyckade försök stängs kortet. Att inte hinna läsa textremsor på tv förrän de försvinner. Och fler nämns i insändaren. Och hen undrar: "Vill samhället stänga mig ute efter alla år?"

För några dagar sen skrev signaturen Janne om brist på delaktighet som skapats på grund av omöjligheten att betala sina inköp med kontanter för den som av olika funktionsnedsättningar och/eller åldersförändringar inte kan hantera kort, Swish eller andra tekniska innovationer.

Sverige har ratificerat (godkänt) FN-konventioner kring tillgänglighet. Det innebär ett ansvar att leva upp till innehållet. Det innebär också att respektera de medborgare som har behov av ökad tillgänglighet på olika områden för att kunna leva som andra. Det vill säga som vi som - ännu - inte drabbats av försämrade förmågor.

Här är länkarna till respektive insändare:

https://www.corren.se/asikter/insandare/att-bli-gammal-ar-att-inte-langre-passa-in-om6517273.aspx

https://www.corren.se/asikter/insandare/kontanter-behovs-for-allas-delaktighet-om6507947.aspx

Avreglering av Apoteksmonopolet

Resultatet av avregleringen av Apoteksmonopolet som skett sedan 2009 granskas i DN. Avsikten med avregleringen var att få fler och mer öppna apotek på tider när folk kan och behöver handla. Men som alltid då monopol avregleras var också förväntan att konkurrens skulle leda till lägre priser på receptfria läkemedel. Priset på receptbelagda läkemedel fastställs fortfarande staten.

Vad har vi då som medborgare sett av denna avreglering? Ja, definitivt fler och mer öppna apotek. Dessutom tillkom möjligheten att köpa sin Alvedonförpackning samtidigt med matinköpen i ICA-butiken eller annan livsmedelsbutik. En klar förbättring tycker nog de allra flesta av oss.

Blev de receptfria läkemedlen billigare? Enligt DN:s granskning är svaret Nej. I de flesta fall tvärtom. Vad som nu är prishöjningar som ändå skulle ha skett råder det delade meningar om. Och vem kan bevisa vad?

Nuvarande folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström(S) har - förstås - sin åsikt klar. Avregleringen av Apoteksmarknaden var ett av Alliansregeringens misslyckanden. Men varför har då inte den utredning som snart ska vara klar kring frågan fått nuvarande regerings uppdrag att granska prisutvecklingen? Njaa, det tänkte vi inte på. Men den kanske kan bli belyst ändå? DN idag.

Det är sorgligt att så snart en marknad avregleras kommer utvärdering/uppföljning alltid att handla om det som inte blev precis så som staten avsett. Varför kan en rubrik aldrig handla om de positiva effekter som uppnåtts ur ett medborgarperspektiv? Jag menar inte att mindre bra effekter ska döljas men varför måste de alltid överskugga de positiva? Inte minst sker detta genom rubriksättning.

Min egen uppfattning är att de positiva resultaten av avregleringen av Apoteksmonopolet är större och viktigare för oss medborgare än de eventuella prishöjningar som kan ha skett enbart på grund av denna förändring. Finns det någon bransch, avreglerad eller inte, där inte prishöjningar skett under sju år?!

Ny bostadpolitik

Efter år av för lite byggande är nu debatten i full gång kring bostadspolitiken. Och för all del även byggandet verkar ha kommit igång. I alla fall ses byggkranar nästan var man än befinner sig i många städer. Igår presenterade Folkpartiets partiledare Jan Björklund partiets förslag inför höstens landsmöte. Utöver bostadsgruppens förslag finns ett antal motioner på området. En av den har jag själv skrivit. Den handlar om att krav på tillgänglighet inte får åsidosättas heller avseende studentbostäder.

"Även studenter behöver tillgängliga bostäder

Att bristen på studentbostäder är stort samhällsproblem som måste åtgärdas är vi alla ense om. Vägen dit är dock inte att bygga otillgängliga bostäder. I Boverkets rapport Tekniska egenskapskrav på tillgänglighet för studentbostäder med tidsbegränsat bygglov (rapport 2014:30) framhålls att påverkan på byggkostnaden av att ta bort de tekniska egenskapskraven är relativt liten i förhållande till byggkostnaden som helhet. Dessutom är det, enligt rapporten, osäkert om borttagandet av kraven skulle leda till ökat utbud av studentbostäder.

Vissa förändringar i plan- och bygglagstiftningen i syfte att förenkla och förbilliga byggandet av bostäder för bland annat studerande har redan skett. Avsteg från tillgänglighetskrav har t ex gjorts vad gäller inredning av bostäder på vindar.

När lagstiftningen om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund infördes 1 januari 2015 undantogs bostäder med skälet att tillräckligt skydd redan finns i PBL(Plan- och bygglagen). Att en riksdagsmajoritet, där Folkpartiet ingår, nu begärt att möjligheter att bygga mindre tillgängligt på nytt ska utredas för vissa typer av bostäder är att vrida klockan tillbaka.

Argumentet att var och en av de boende i en studentbostad endast använder bostaden under en begränsad tid är inget skäl att begränsa tillgängligheten. Högskolestudier pågår minst 3-4 år och att under de åren inte kunna ta emot vänner eller en partner med funktionsnedsättning eller att själv inte kunna nyttja sin bostad om man blir beroende av tillgänglighet visar på ett omodernt och kortsiktigt tänkande. I ett samhälle för alla ska studentbostäder precis som andra bostäder vid nybyggnation uppfylla grundläggande krav på tillgänglighet och användbarhet. Allt annat är att öka diskrimineringsgraden i stället för att minska den. Detta kan aldrig vara socialliberal politik år 2015."

Jag vet inte om det ligger något mer i det utvidgade uppdraget till Akademiska Hus än att se till att det framöver finns tillräckligt med studentbostäder på alla universitetsorter i landet (punkt 10 i FP-programmet). Men jag är oroad. Precis som jag skriver i motionen så har riksdagen inkl Folkpartiet begärt en ny utredning om möjligheten att bygga mindre tillgängligt avseende studentbostäder.

Nu väntar jag med spänning på vad FPs partistyrelse kommer att säga om motionen inför landsmötesbehandlingen.

 

 

Bristande tillgänglighet = en form av diskriminering!

Igår måndag lämnade regeringen ett förslag till Lagrådet som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska ses som diskriminering. Ett efterlängtat förslag som Folkpartiet drivit i åratal. Många, inklusive jag själv, har deltagit i tillgänglighetsmarscher varje år med krav på en sådan lagstiftning. De senaste åren har ett stort antal personer från funktionshinderrörelsen manifesterat utanför Riksdagshuset på torsdagarna med samma krav.

Lagförslaget som förhoppningsvis blir lag från och med den 1 januari 2015 är ett ytterligare steg mot ett samhälle som värnar om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor.

Att bristande tillgänglighet blir grund för diskriminering handlar om att öka friheten för den enskilde i vardagen. Förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet föreslås gälla inom alla samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen t ex utbildning, hälso- och sjukvård samt varor och tjänster.

Dock föreslås vissa undantag. Jag vet att Erik Ullenhag som ansvarig minister och övriga folkpartikamrater i regeringen har gjort ett fantastiskt arbete för att få till stånd ett lagförslag trots moderat motstånd. Även om det nu kommer att finnas vissa undantag så kommer Sverige från och med nästa år att ha en lagstiftning som reglerar att otillgänglighet klassas som diskriminering.

Det är ytterligare ett bevis på att det är endast med Folkpartiet i regering som reformer med avgörande betydelse för personer med funktionsnedsättning kommer till stånd i Sverige. Kom ihåg att det var under den folkpartistiske socialministern Bengt Westerberg som LSS med personlig assistans infördes. Och nu - ca 20 år senare - genomför en annan folkpartiminister, nämligen Erik Ullenhag, en reform med samma utgångpunkt d v s allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor.
Hur många sådana reformer har genomförts under alla år med socialdemokrater i regeringsställning?

Läs även andra bloggar på samma tema
http://rasmusliberal.com/2014/03/03/visst-ar-bristande-tillganglighet-diskriminering/
http://mariajohanssonblog.com/2014/03/03/3-mars-2014-ett-historiskt-datum-for-ett-tillgangligt-sverige/

Tack DO

En utmärkt saklig artikel i gårdagens GP och i Dagens Samhälle kring behovet av en lag där otillgänglighet klassas som diskriminering. Tack DO! All opinionsbildning behövs för att få en lagändring till stånd.

En vecka präglad av tillgänglighetsfrågan

I går genomfördes årets tillgänglighetsmarsch runtom i landet. I Östergötland gick marschen i år i Linköping. God uppslutning från organisationerna med DHR i spetsen. Också politiken var representerad med flera lokala partiföreträdare. Flest tror jag vi var från Folkpartiet vars vikarierande riksdagsledamot Mathias Sundin (hemmahörande i Norrköping) också deltog. Se Carina Bobergs blogg.

ÖstgötaCorrespondenten hade i fredagens tidning en intervju med mig och en moderat riksdagsledamot från Motala (läs intervjun nedan).

ÖstgötaCorrespondenten 25 maj 2012

Darell (FP) kräver ny diskrimineringslag

- Beredd att gå samman med (S) mot (M)

 Linnéa Darell (FP) kräver en diskrimineringslag som omfattar tillgänglighet. Hon hamnar därmed på kollisionskurs med Moderaterna som hävdar att en ny lag skulle kosta samhället tio miljarder kronor.

- För att tala klarspråk är moderaterna en ”propp” när det gäller en ny diskrimineringslag, säger Linnéa Darell, som har stor erfarenhet av att arbeta med frågor som rör funktionshinder på lokal och nationell nivå.

Rätt att delta
För Linnéa Darell är tillgängligheten en fråga om mänskliga rättigheter, alla ska ha rätt att delta i samhällslivet.

- Det finns en rädsla för att näringslivet ska påverkas av höga ombyggnadskostnader. Men det finns inga sådana erfarenheter från andra länder med liknande lagstiftning.

Andreas Norlén, moderat riksdagsledamot från Östergötland, är Moderaterna en ”propp” när det gäller en ny diskrimineringslagstiftning?

- Vi är inte någon bromskloss. Tvärtom tar vi frågan om diskrimineringslagen på stort allvar. Vi vill göra en grundlig utvärdering och vi måste ha finansiering. Statskontoret har räknat på samhällskostnader på omkring 10 miljarder kronor per år.

Marsch för tillgänglighet

På lördag går marschen för tillgänglighet i Linköping och en mängd andra platser i landet. Det är för tionde året i rad handikapprörelserna genomför marschen ändå har det inte blivit någon lagändring.

Genom utredningen ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund” finns ett färdigt lagförslag om att klassa otillgänglighet som diskriminering. Förslaget har legat på regeringens bord sedan december 2010. Det finns också en majoritet i riksdagen för att rösta igenom ett sådant lagförslag.

- Socialdemokraterna stödjer handikapprörelsen när det gäller tillgängligheten. Vi brukar ju inte jobba så inom alliansen men i det här fallet är det frestande, säger Linnéa Darell och öppnar därmed för ett blocköverskridande beslut.

- Om den goda viljan fanns skulle en ny diskrimineringslag kunna träda i kraft inom ett år, tror hon.

Allt fler äldre

Förbundet Delaktighet handlingskraft rörelsefrihet (DHR) som arrangerar marscherna säger sig ha tröttnat på politikerna som säger sig vara för en ny lagstiftning men ändå inte driver igenom den. Därför kommer inga politiska tal att hållas vid marscherna i Stockholm och Göteborg. I Linköping är det Bo Svensson från DHR som håller tal.

- Kanske är det något slags politisk taktik Moderaterna håller på med, jag har svårt att förstå deras handlande. Det är inte bara personer med funktionsnedsättning som drabbas av bristande tillgänglighet, gruppen med äldre blir all fler.

Flera andra länder har en diskrimineringslag som omfattar tillgänglighet, hur ser du på det?

- Vi kan bara ta ansvar för hur situationen ser ut här, säger Andreas Norlén.

När tror du det kan komma en ny lag i Sverige?

- Det vågar jag inte ha en uppfattning om.

--------

Linnéa Darell har tidigare suttit i riksdagen där hon lagt flera motioner om funktionshindrades situation och i LSS-kommittén. Numera är hon kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden. Andreas Norlén sitter bland annat i Konstitutionsutskottet som bland annat arbetar med mänskliga rättigheter.

 Annika Rehn

Läs gärna inlägget på bloggen Fulldelaktighet.nu. Läs också mitt tidigare blogginlägg med länk till FP-rapport.

Ett samhälle där alla kan delta

Så lyder rubiken på Folkpartiets förslag från igår (2012-05-10) att införa skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. För oss folkpartister har det varit ett självklart mål sedan länge. Målet befästes ytterligare i höstas då landsmötet gav starkt stöd till en motion från Anne-Marie Ekström.

Sverige står bakom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det betyder ett ansvar att se till att ha lika förutsättningar för deltagande i samhällslivet antingen man har en funktionsnedsättning eller ej. Så är det dock inte idag. Det finns regelverk i den riktningen och på flera områden t ex byggnormer, tillgänglig kollektivtrafik m fl men trots detta fortsätter vi att bygga fast oss i ett samhälle där många människor inte kan vara med på lika villkor.

Goda exempel och erfarenheter finns att hämta från andra länder. USA var först med en diskrimineringslag. År 1990, alltså för 22 år se´n kom ADA (Americans with Disabilities Act). Andra exempel är Australien (1992) och Norge 2009. Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika och Frankrike har motsvarande lagstiftning.
Så det är hög tid för Sverige att leva upp till de åtagande som anslutningen till FN-konventionen innebär också i verkligheten och inte bara som en ministerunderskrift.

Nu är det ju också så att god tillgänglig för personer med funktionsnedsättning även är bra för alla andra medborgare. För äldre (notera den demografiska utvecklingen), för familjer med barnvagnar m fl. Vi ska också komma ihåg att även den som inte har en funktionsnedsättning idag kan ha ett stort behov i morgon på grund av en stroke, en trafikolycka eller annan händelse som förändrar livet.

En vanlig invändning från både politiskt håll som från näringsliv och andra aktörer är att en lagreglering skulle komma att betyda orimligt stora kostnader. Men i de länder som haft diskrimineringslagstiftning i tjugotalet år finns inga belägg för det. Inte heller att rättsväsendet belastats onomalt mycket rörande anmälningar om diskriminering.

Hur skulle då en lag se ut i Sverige? Ja, det finns faktiskt ett färdigt förslag att genomföra. Utredningen "Bakom fagert tal" från 2010 fick övervägande positiv respons och Folkpartiets uppfattning är att grunden finns för att snabbt åstadkomma en lagstiftning. Vad gäller kostnadsfrågan, som några remissvar uttryckt oro för, så menar utredaren att berörd verksamhet måste kunna bära kostnaden - lagen ska inte driva verksamheter i konkurs. Och, som jag skrev ovan, erfarenheter från andra länder visar inte på att orimliga kostnader blir konsekvensen av en dylik lagstiftning.

Folkpartiets ställningstagande är glasklart. Bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering. Grunden för vårt ställningstagande är liberalismens mål att varje individ i så stor utsträckning som möjligt ska ha makt att forma sitt liv. Nu väntar vi på övriga partiers besked!

Första summering av landsmötet

Måndag morgon och lite trögstartad efter en härlig landsmöteshelg med folkpartivänner från hela landet. Så här mellan två kommunala sammanträden ska jag försöka sammanfatta några av de beslut jag tycker är viktiga.

Kompromissen om utgångpunkt för en ny skattereform blev bra. Visst behöver marginalskatterna i Sverige sänkas. Det ska alltid löna sig att arbeta, att utbilda sig och som företagare ta risker. Men Sverige ska också vara ett välfärdsland med allt vad det betyder av kostnader för sjukförsäkring, pensioner, arbetslöshetsförsäkring och olika sociala skyddsnät. Jag vet att höga skatter som gör det olönsamt att arbeta, utbilda sig och driva företag inte leder till välfärd. Jag vet också att lägre skattetryck oftast innebär ökade skatteintäkter för att fler jobbar. Men skatteintäkterna kan inte sjunka för snabbt. De goda effekterna av sänkta marginalskatter måste hinna få genomslag. Och det var just det som kompromissen på landsmötet handlar om.

Infrastruktur och framförallt järnvägsförbättringar behövs också för att skapa välstånd i Sverige. Östgötamotionen fick bifall och jag känner att det finns stor enighet i partiet att här måste partiet visa framfötterna i regeringsförhandlingar. Exempel i Östergötland är byggandet av Ostlänken som inte får skjutas på framtiden.

Ett Sverige tillgängligt för alla råder det i och för sig enighet om i Sveriges riksdag sedan länge. Dock är det segt med arbetet kring att införliva bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. Anne-Marie Ekström hade motionerat om frågan för att understryka nödvändigheten av att lagen kommer till.. En motion som jag lyfte i utskottet och som sedan fick bifall av ombuden.
Att en lag behövs såg vi exempel på i konferenscentret. Omöjligt att enkelt komma upp på podiet och talarstolarna för den som inte kan gå i trappor och på toaletterna var pappershanddukar och tvålautomater ovanligt högt placerade. Och det är ändå en ganska nyrenoverad anläggning.

Jag fick också gehör för min motion om ett kompetenslyft inom funktionshinderområdet.
I övrigt på funktionshinderområdet, framförallt LSS och personlig assistans, har jag dragit i alla trådar jag kunnat, för att riksdag och regering ska ta tag i Försäkringskassan och regeringsrättsdomen 2009 kring bedömning av rätten till personlig assistans. Både Jan Björklund och Bengt Westerberg samt ett antal andra partikollegor och partitjänstemän har utsatts för min argumentering. Jan B lovade att sätta sig in frågan ordentligt och se vad FP kan och bör göra. Förhoppningsvis blir det också en arbetsgrupp kring funktionshinderområdet inför arbetet med nytt partiprogram. Detta efter ett yrkande från Marianne Åhman.

Inga fler pappamånader i föräldraföräkringen. Majoriteten av oss ombud tycker att föräldrar själva ska avgöra hur de ska ta ut föräldraförsäkringen. Utmärkt!

Beslutet om gårdsförsäljning kommer inte att äventyra Systembolaget. Med en övervägande majoritet beslöt landsmötet att stödja det förslag som Systembolaget själva nu föreslagit, nämligen att lokalt producerade viner ska kunna köpas på närmaste Systembolag. Också ett mycket bra beslut.
Dock är jag besviken över att det också i Folkpartiet numera blir en onyanserad debatt i alkoholfrågor. Men det visar väl bara att vi är representativa för befolkningen.

Det blir heller inget förbud mot s.k. kamphundar, som det fanns en motion om. Jag förstår den goda tanken efter att en del förfärliga olyckor inträffat med sådana hundar inblandade. Men hur dra gränsen för "farliga hundar"? Jag vet exempel på andra raser där en enskild hund kan vara farlig både för människor och för andra hundar. Dels kan hunden ha drabbats av någon slags psykisk störning men framförallt är det ägaren som inte klarar av hunden. Eller helt enkelt är olämplig att vara hundägare överhuvudtaget med allt vad det innebär.

Hur länge ska Tillgänglighetsmarschen behövas?

I lördags deltog jag i Tillgänglighetsmarschen i Norrköping (Radio Östergötland). För nionde året arrangeras denna marsch. I år på 32 orter runtom i landet. Alla med samma budskap: "Gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning. Se Tillgänglighetsmarschen 2011, hemsida.

Min uppmaning till regering och riksdag är: Det är hög tid att gå från ord till handling!

Jag vet att remissvaren också på den senaste utredningen "Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering" innehåller många för och emot. Men ett flertal andra länder har hittat lösningar. Även om det ibland inneburit att gå emot vissa remissinstanser synpunkter. Det modet förväntar jag mig av en svensk regering och framförallt av mina egna partivänner.

Låt årets marsch bli den sista. Eller kanske så här: låt tio-års-jubiléet bli ett firande av att år 2012 har en lag införts som innebär att otillgänglighet är ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Andra bloggar: Marianne Åhman, http://fulldelaktighet.nu/?p=2201

Färdtjänst och hjälpmedel

För några veckor sedan skrev Corren om att det inte går att åka färdtjänst till Folktandvårdens nya mottagning på Repslagaregatan i centrala Linköping. I veckan som gick hände det igen.

Hur svårt kan det va´? Nu ligger tandkliniken där den ligger sedan 1 månad tillbaka. Problemet har uppstått på grund av den inte alls ovanliga situationen - berörda aktörer talar inte med varandra i det tidiga planeringsskedet. Hade man gjort det så hade inte kliniken flyttat dit. Hoppas jag! För i år - 2010- är året då all planering ska utgå från att samhället ska vara tillgängligt för alla, eller?

Det är upprörande att det fortfarande brister i respekt för människor, som är beroende av god tillgänglighet oavsett ålder. Det är också upprörande att läsa att det funnits förslag att dessa patienter skulle ta sig in bakvägen. En väg som tydligen är klinikens garage. Jag trodde att sådana anvisningar tillhörde en svunnen tid. Men ack, nej!

Men det finns ljuspunkter. En sådan upplevde jag i förra veckan. Bakgrunden är att Landstingets tjänstemannaorganisation kring hjälpmedel för ett år sedan beslöt att ändra reglerna för vem som ska stå för kostnaden då en assistansberättigad persons hjälpmedel också är ett hjälpmedel för assistenten, d v s att betrakta som arbetsmiljöåtgärd.
Man bröt alltså den centrala överenskommelsen från 1996 om att fall då hjälpmedlet är till nytta för den funktionshindrade så ska det betraktas som ett personligt hjälpmedel även om det är bra ur arbetmiljösynpunkt också.. Effekten blev att t ex en lyft eller en specialsäng inte längre betalas av skattemedel. Antingen får den enskilde själv betala eller assistansföretaget. Till saken hör att assistansersättningen inte räcker till - och inte heller är avsedd för - sådana kostnader.

Efter ett år av politiska diskussioner, brev och telefon från oroliga, ledsna och arga personer med funktionsnedsättning och en skrivelse från kommunala handikapprådet i Linköping, som lokala media rapporterade om i början av förra veckan kom så beskedet i fredags. Reglerna ändras tillbaka till de som gällde fram till 1 april 2009. Minsann! Sånt blir man glad av.

Otillgängliga brevlådor

Kommer från ett beredningsmöte inför Kommunala handikapprådets nästa sammanträde. Där uppmärksammades bl a de nya brevlådornas otillgänglighet.

Posten (jo, den finns kvar) håller på att byta ut ett antal brevlådor runtom i landet inklusive i Linköping. Arbetsmiljöverket nya krav är att arbetshöjden för de som tömmer lådorna måste vara 90 cm. Detta påverkar naturligtvis avståndet till brevinkastet. För personer som sitter i rullstol blir det omöjligt att lägga i brev. För barn och kortväxta vuxna blir det svårare än idag.

Efter agerande från handikappförbundet DHR stoppas nu uppsättningen (i alla fall tillfälligt) för ytterligare diskussion.

Det är inte första gången som arbetsmiljöregler kommer i konflikt med andra lagar. Enligt riksdagsbeslut från år 2000 ska Sverige vara tillgängligt nästa år. Jag förstår att det en svår konflikt att lösa. Alla medborgare har rätt till en tillgänglig service och ingen vill bli skadad i jobbet. Dock är det mycket provocerande av en serviceinrättning att år 2009 begränsa tillgängligheten till service för ett stort antal medborgare.