Ett annat minst lika viktigt perspektiv på flyktingkatastrofen

Detta perspektiv synliggör DHRs ordförande i nedanstående blogg inlägg den 4 september. Bra Rasmus!

Flyktingkatastrofen angår även DHR! Vi har en viktig roll i samhällsdebatten.

European Disability Forum (EDF) har sänt ett öppet brev till Europeiska rådets ordförande  Donald Tusk, Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Europaparlamentets ordförande, Martin Schultz och EU-kommissionären med ansvar för migration, inrikesfrågor och medborgarskap, Dimitris Avramopoulos. I brevet riktar sig EDF till EU:s institutioner i ett försök att trycka på för ett upprättande av en omfattande och MR-baserad migrationspolicy. EDF kräver att EU svarar på den uppkomna situationen på ett humant vis, tillgodoser behoven och säkerställer säkerheten för familjer, människor med funktionsnnedsättningar och ensamkommande flyktingbarn. EDF menar att dessa individer nu blir behandlade på ett oförsvarligt vis. Brevet avslutas med att EDF kräver att "EU gemensamt och kraftfullt agerar på ett sätt som till fullo reflekterar EU:s värderingar vad gäller mänskliga rättigheter och värdighet".
I förra veckan skickade jag en begäran om att få träffa Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson för att bland annat diskutera situationen för flyktingar med funktionsnedsättning. Jag tycker att funktionshinderrörelsens perspektiv är viktiga i denna fråga. Vi har en tradition av att jobba för mänskliga rättigheter, debattera i frågor om människosyn och argumentera för det okränkbara och lika människovärdet. Vi måste våga se vår betydelse i viktiga samhällsdebatter. Ingen individ, ingen organisation eller makthavare bör känna sig oberörd eller undantagen i fråga om människovärde och mänskliga rättigheter. Det är det ena.
Det andra är att frågan i allra högsta grad också gäller personer med funktionsnedsättning. Vi vet att personer med funktionsnedsättning är bland de mest utsatta i världen. Vi vet att personer med funktionsnedsättning också i krissituationer är de mest utsatta. Det handlar både om att tillgodose behoven för en dräglig tillvaro där man befinner sig på flykt men dessförinnan handlar det om att överleva färden.
Jag välkomnar EDF:s initiativ och uppmaning till EU i debatten om flyktingkatastrofen och hoppas att den nordiska funktionshinderrörelsen kan verka i samma anda. 

Inför Paralympics

I söndags arrangerade Östergötlands Handikappidrottsförbund en Paralympisk dag i Linköping. Detta inför de tävlingar som startar i London i slutet av augusti och dit två östgötaidrottare åker för att tävla bl a i bordtennis.
Föreningar som bedriver idrotter för personer med funktionsnedsättning visade upp sina medlemmars färdigheter. Där spelades rullstolsbasket, boccia, goalball, m fl idrotter.
Två rullstolsburna barn från Linköpings Handikappidrottsförbunds idrottsskola - den yngsta bara fyra år - utmanade två kommunpolitiker på en rullstolsstafett. En av de utmanade var jag. Det var verkligen en nyttig upplevelse. Att ta sig fram med en rullstol är inte så enkelt. Bland annat krävs starka armmuskler.

De som deltog i Stångåloppet, där rullstol var ett sätt att ta sig fram, kunde verkligen vittna om både otillgänglighet och medtrafikanter på cykel som tyckte att den rullstolsburne borde flytta sig snabbt.

Återigen gjorde jag reflektionen när jag körde hem att lagstiftning om att otillgänglighet måste klassas som diskriminering behövs. Det finns så många hinder och attityder som behöver förändras för att få ett samhälle FÖR ALLA.

Läs här vad Linköpings Tidning skriver om dagen http://www.linkopingstidning.se/article/articleview/48870/1/73/

Första summering av landsmötet

Måndag morgon och lite trögstartad efter en härlig landsmöteshelg med folkpartivänner från hela landet. Så här mellan två kommunala sammanträden ska jag försöka sammanfatta några av de beslut jag tycker är viktiga.

Kompromissen om utgångpunkt för en ny skattereform blev bra. Visst behöver marginalskatterna i Sverige sänkas. Det ska alltid löna sig att arbeta, att utbilda sig och som företagare ta risker. Men Sverige ska också vara ett välfärdsland med allt vad det betyder av kostnader för sjukförsäkring, pensioner, arbetslöshetsförsäkring och olika sociala skyddsnät. Jag vet att höga skatter som gör det olönsamt att arbeta, utbilda sig och driva företag inte leder till välfärd. Jag vet också att lägre skattetryck oftast innebär ökade skatteintäkter för att fler jobbar. Men skatteintäkterna kan inte sjunka för snabbt. De goda effekterna av sänkta marginalskatter måste hinna få genomslag. Och det var just det som kompromissen på landsmötet handlar om.

Infrastruktur och framförallt järnvägsförbättringar behövs också för att skapa välstånd i Sverige. Östgötamotionen fick bifall och jag känner att det finns stor enighet i partiet att här måste partiet visa framfötterna i regeringsförhandlingar. Exempel i Östergötland är byggandet av Ostlänken som inte får skjutas på framtiden.

Ett Sverige tillgängligt för alla råder det i och för sig enighet om i Sveriges riksdag sedan länge. Dock är det segt med arbetet kring att införliva bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. Anne-Marie Ekström hade motionerat om frågan för att understryka nödvändigheten av att lagen kommer till.. En motion som jag lyfte i utskottet och som sedan fick bifall av ombuden.
Att en lag behövs såg vi exempel på i konferenscentret. Omöjligt att enkelt komma upp på podiet och talarstolarna för den som inte kan gå i trappor och på toaletterna var pappershanddukar och tvålautomater ovanligt högt placerade. Och det är ändå en ganska nyrenoverad anläggning.

Jag fick också gehör för min motion om ett kompetenslyft inom funktionshinderområdet.
I övrigt på funktionshinderområdet, framförallt LSS och personlig assistans, har jag dragit i alla trådar jag kunnat, för att riksdag och regering ska ta tag i Försäkringskassan och regeringsrättsdomen 2009 kring bedömning av rätten till personlig assistans. Både Jan Björklund och Bengt Westerberg samt ett antal andra partikollegor och partitjänstemän har utsatts för min argumentering. Jan B lovade att sätta sig in frågan ordentligt och se vad FP kan och bör göra. Förhoppningsvis blir det också en arbetsgrupp kring funktionshinderområdet inför arbetet med nytt partiprogram. Detta efter ett yrkande från Marianne Åhman.

Inga fler pappamånader i föräldraföräkringen. Majoriteten av oss ombud tycker att föräldrar själva ska avgöra hur de ska ta ut föräldraförsäkringen. Utmärkt!

Beslutet om gårdsförsäljning kommer inte att äventyra Systembolaget. Med en övervägande majoritet beslöt landsmötet att stödja det förslag som Systembolaget själva nu föreslagit, nämligen att lokalt producerade viner ska kunna köpas på närmaste Systembolag. Också ett mycket bra beslut.
Dock är jag besviken över att det också i Folkpartiet numera blir en onyanserad debatt i alkoholfrågor. Men det visar väl bara att vi är representativa för befolkningen.

Det blir heller inget förbud mot s.k. kamphundar, som det fanns en motion om. Jag förstår den goda tanken efter att en del förfärliga olyckor inträffat med sådana hundar inblandade. Men hur dra gränsen för "farliga hundar"? Jag vet exempel på andra raser där en enskild hund kan vara farlig både för människor och för andra hundar. Dels kan hunden ha drabbats av någon slags psykisk störning men framförallt är det ägaren som inte klarar av hunden. Eller helt enkelt är olämplig att vara hundägare överhuvudtaget med allt vad det innebär.

Arbetslinjen för alla som kan och vill arbeta

Läs här min kommentar i Linköpings Tidning idag med anledning av regeringens strategi för
funktionshinderpolitiken kommande år.

Nationell strategi ökar chans till jobb Regeringen har presenterat sin nya strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken under perioden 2011 till 2016. Strategin sätter bland annat upp målet att sysselsättningsgraden för personer med nedsatt arbetsförmåga ska öka. – Arbetslinjen är för alla. Kan man så ska man ha en egen försörjning och det betyder mycket för självkänslan och självbestämmandet att ha ett arbete att gå till, säger Linnéa Darell, ordförande i omsorgsnämnden i Linköping. Höjd målsättning Strategin innehåller en ny utredning som ska se över hur de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan förbättras för att fler med funktionsnedsättning ska kunna få och behålla ett arbete. – Vi har nyligen höjt målsättningen för personer som ska gå från daglig verksamhet inom omsorgen till att ha ett jobb från tre till fyra personer och är på god väg att kunna nå målsättningen. Med förbättrat stöd på arbetsmarknaden kommer vi framöver att kunna höja ambitionerna i Linköping ytterligare några steg, säger Linnéa Darell. Välkommen dialog En annan del i den nya strategin handlar om att inleda överläggningar med organisationen Sveriges Kommuner och Landsting för att se hur den offentliga sektorn kan ta ett större ansvar för att anställa personer med funktionsnedsättning. Dialogen välkomnas av Linnea Darell: – De flesta kommuner kan och borde göra mer, det gäller även Linköping. Jag har höga förhoppningar om att dialogen ska kunna resultera i bra former för utvecklingsarbetet med att erbjuda fler arbetsplatser.

Bra utveckling av kommunala handikapprådet

I fredags höll kommunala handikapprådet (KHR) sitt sista sammanträde för denna mandatperiod. Jag har haft förmånen att vara dess ordförande, utsedd av kommunstyrelsen.
Rådet består av representanter för handikapprörelsen och två politiker från i stort sett varje nämnd. Politikerna företräder majoritet respektive opposition.

Vid starten av denna period fick rådet en sekreterare med ett antal timmar avsatta just för denna uppgift. För tidigare sekreterare har KHR-uppdraget inte preciserats i tid, vilket har inneburit en oregelbundenhet i tidsinsats. Vilket i sin tur lett till mindre strukterat arbete i rådet.

Min egen ambition var att handikapprådet skulle utvecklas till ett organ om inte med makt så i alla fall med ökat inflytande i den kommunala planerings- resp beslutsapparaten. Själv ogillar jag starkt att väljas in i organ som inte förväntas leverera något. Och jag är övertygad om att andra människor känner så också.

Rådet fyra arbetsgrupper har varit aktiva på olika sätt. Gjort studiebesök, kallat till sig föredragande på olika ämnesområden, utrett och redovisat förslag till beslut i KHR. Tack vare sekreteraren har en dialog både internt i kommunen och externt varit ständigt pågående kring frågor som rör förbättringar för personer med fuktionsnedsättning. Inte minst har tillgänglighetsarbetet fått en rejäl skjuts framåt.

KHR i sin helhet har heller inte tvekat att göra skrivelser till berörda organ inom och utom kommunen på för att påtala brister och/eller komma med förslag på förbättringar. Ett nytt handikappolitiskt program har tagits fram och rådet initierade i det sammanhanget ett temasammanträde i fullmäktige kring tillgänglighet och diskriminering.

Inför periodens slut har sekreteraren gjort en sammanställning av vad rådet uträttat och en enkät till alla rådets medlemmar. Enkäten visade på att ledamöterna (både från handikapprörelsen och från kommunens nämnder) har upplevt det meningsfullt och stimulerande att delta i rådets arbete. Förslag om ytterligare utveckling med bl a en ordentlig introduktion vid uppstart av det nya rådet inför kommande mandatpriod lämnades.

Jag delar uppfattningen om att en introduktion behövs. Ju snabbare alla ledamöter är klara över vad som förväntas desto mer kan rådet uträtta och desto roligare blir det att vara ledamot.

Jag blev också väldigt glad över den uppskattning som jag som ordförande och rådets sekreterare fick för det jobb vi gjort tillsammans med att utveckla rådets arbete. Jag hoppas att handikapprådet kan bli en förebild för hur vissa "prat-organ" kan utvecklas till "inflytande-organ" i den kommunala vardagen.