Ett samhälle där alla kan delta

Så lyder rubiken på Folkpartiets förslag från igår (2012-05-10) att införa skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen. För oss folkpartister har det varit ett självklart mål sedan länge. Målet befästes ytterligare i höstas då landsmötet gav starkt stöd till en motion från Anne-Marie Ekström.

Sverige står bakom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det betyder ett ansvar att se till att ha lika förutsättningar för deltagande i samhällslivet antingen man har en funktionsnedsättning eller ej. Så är det dock inte idag. Det finns regelverk i den riktningen och på flera områden t ex byggnormer, tillgänglig kollektivtrafik m fl men trots detta fortsätter vi att bygga fast oss i ett samhälle där många människor inte kan vara med på lika villkor.

Goda exempel och erfarenheter finns att hämta från andra länder. USA var först med en diskrimineringslag. År 1990, alltså för 22 år se´n kom ADA (Americans with Disabilities Act). Andra exempel är Australien (1992) och Norge 2009. Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika och Frankrike har motsvarande lagstiftning.
Så det är hög tid för Sverige att leva upp till de åtagande som anslutningen till FN-konventionen innebär också i verkligheten och inte bara som en ministerunderskrift.

Nu är det ju också så att god tillgänglig för personer med funktionsnedsättning även är bra för alla andra medborgare. För äldre (notera den demografiska utvecklingen), för familjer med barnvagnar m fl. Vi ska också komma ihåg att även den som inte har en funktionsnedsättning idag kan ha ett stort behov i morgon på grund av en stroke, en trafikolycka eller annan händelse som förändrar livet.

En vanlig invändning från både politiskt håll som från näringsliv och andra aktörer är att en lagreglering skulle komma att betyda orimligt stora kostnader. Men i de länder som haft diskrimineringslagstiftning i tjugotalet år finns inga belägg för det. Inte heller att rättsväsendet belastats onomalt mycket rörande anmälningar om diskriminering.

Hur skulle då en lag se ut i Sverige? Ja, det finns faktiskt ett färdigt förslag att genomföra. Utredningen "Bakom fagert tal" från 2010 fick övervägande positiv respons och Folkpartiets uppfattning är att grunden finns för att snabbt åstadkomma en lagstiftning. Vad gäller kostnadsfrågan, som några remissvar uttryckt oro för, så menar utredaren att berörd verksamhet måste kunna bära kostnaden - lagen ska inte driva verksamheter i konkurs. Och, som jag skrev ovan, erfarenheter från andra länder visar inte på att orimliga kostnader blir konsekvensen av en dylik lagstiftning.

Folkpartiets ställningstagande är glasklart. Bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering. Grunden för vårt ställningstagande är liberalismens mål att varje individ i så stor utsträckning som möjligt ska ha makt att forma sitt liv. Nu väntar vi på övriga partiers besked!

Hur länge ska Tillgänglighetsmarschen behövas?

I lördags deltog jag i Tillgänglighetsmarschen i Norrköping (Radio Östergötland). För nionde året arrangeras denna marsch. I år på 32 orter runtom i landet. Alla med samma budskap: "Gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning. Se Tillgänglighetsmarschen 2011, hemsida.

Min uppmaning till regering och riksdag är: Det är hög tid att gå från ord till handling!

Jag vet att remissvaren också på den senaste utredningen "Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering" innehåller många för och emot. Men ett flertal andra länder har hittat lösningar. Även om det ibland inneburit att gå emot vissa remissinstanser synpunkter. Det modet förväntar jag mig av en svensk regering och framförallt av mina egna partivänner.

Låt årets marsch bli den sista. Eller kanske så här: låt tio-års-jubiléet bli ett firande av att år 2012 har en lag införts som innebär att otillgänglighet är ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Andra bloggar: Marianne Åhman, http://fulldelaktighet.nu/?p=2201