Obama vann!

Obama vann! Yes! Hinner inte skriva mer just nu. Länkar till DN och Birgitta Ohlssons uttalande, som jag instämmer helt och hållet i.

Kongressval i USA

Förkrossande förlust för Obama, skriver DN idag med anledning av kongressvalet i USA i veckan. Efter två år har Obama inte ansetts gjort det han lovade anser en del. Förändringarna har inte gått fort nog. Andra, tydligen ganska många, har upptäckt att det inte var de förändringar, som de ville ha, som Obama menade i valrörelsen.

Det är inte lätt att vara en majoritet till lags. Med finanskris, jobbkris och samtidigt ett behov av att införa en sjukförsäkring för alla dem, som inte kommer i närheten av social trygghet idag borde det vara orimligt att förvänta sig positiva resultat efter två år vid makten.

Men väljares krav och förväntningar är inte sällan orimliga. Oavsett var i världen val genomförs.

Jag hoppas verkligen att republikanerna inte lyckas stoppa sjukförsäkringsreformen. Och att jobben växer fram vartefter finanskrisen klingar av. Om ytterligare två år är det presidentval!

Sjukvårdsreform i USA

Det var verkligen spännande att följa slutspurten kring beslutet om Obamas sjukvårdsreform i USA. "Yes, we can" kan nu uttalas med större tyngd än under valrörelsen, då begreppet mer stod för förhoppningar. Rapporteringen från USA handlar om omröstningsresultatet 219-212 och att det är ett historiskt beslut.
Även om segern var knapp så är det dock en seger för drygt 30 miljoner amerikaner och för Obama själv, hans medarbetare och delar av det Demokratiska partiet. Det måste vara fruktansvärt frustrerande för en ledare att ha ett för landet bra förslag men ändå inte ha hela sitt parti med sig.

Länkar: Politikerbloggen, Expressen, DN, SvD, Corren
Bloggar: Rasmus Jonlund, Carina Boberg,

USA och sjukförsäkringsreform

Blir det någon sjukförsäkringsreform i USA? Det verkar osäkert, tyvärr. USA är ett fantastiskt land på många sätt. Individens frihet är stor och möjligheterna att lyckas "bli något" även om förutsättningarna från början inte är så gynnsamma är stora åtminstone för det stora flertalet. Alla politiska förslag som kan anas innebära att staten ökar sin makt över medborgarna ifrågasätts och dissekeras in i minsta detalj.

Men värnet av individens frihet och ifrågasättandet av statens makt och ansvar får ibland negativa konsekvenser. Min socialliberala syn på frihet innebär att den enes frihet inte får innebära ofrihet för någon annan.

Miljontals människor saknar helt ett ekonomiskt skydd vid sjukdom i USA. Hillary och Bill Clinton såg problemen och försökte göra någonting åt dem men deras förslag stoppades. Nu försöker Obama. Men även han stöter på motstånd av samma slag. Hos Republikanerna men också inom hans eget parti Demokraterna finns motståndare. Och skälen är att en reform kostar för mycket och att staten inte ska lägga sig i.

Det blir fortsatt intressant att följa Obamas arbete. Än så länge verkar han och de demokrater som förstår värdet av en sådan reform vara fast beslutna att jobba vidare med förslaget. Jag hoppas de lyckas. Yes, you can, Obama, säger jag.

Se artikel i dagens DN om de senaste turerna kring reformförslaget.

Ett steg närmare en sjukvårdsreform i USA

Förhoppningsvis får Obama igenom sin sjukvårdsreform. Enligt DN idag har representanthuset accepterat. Visserligen återstår att baxa den igenom senaten också, men något mer hoppfullt tycks det ändå.

Nobels fredspris

Kan man få nobelpris i förskott? Ja, den frågan ställer många just nu efter Nobelkommitténs besked att årets fredspris tilldelas USA:s nye president Barack Obama.

Min första reaktion var, när jag hörde nyheten på radion: räcker det med att vilja göra gott för världsfreden för att få pris? Alla andra Nobelpris delas ut till personer, som visat resultat.

Jag gillar Obama och hans övertygande tro och kraft kring "change" på många områden både inrikes och utrikes. Jag gillar hans önskan om dialog i kontakterna med omvärlden. Och jag gillar hans arbete med att få tillstånd en allmän sjukförsäkring i USA (att lyckas med det vore kanske värt ett stort pris).

Att tilldela honom priset redan nu leder dock till ifrågasättande huruvida han är rätt person att få det eller inte. Om Nobelkommittén väntat några år tills Obamas politik åstadkommit en fredligare värld så hade han bara mötts med glada tillrop. Något jag tror hade glatt Obama själv mer än att få det idag.

Empati och brist på empati

Fler svenskar ger bidrag till välgörande ändamål skriver DN idag. Glädjande! Att känna empati för sina medmänniskor var i världen de än befinner sig är en god och värdefull egenskap.

Något sämre ställt med denna förmåga tycks det vara hos många amerikaner. Åtminstone om man ska döma av de reaktioner som president Obama möter när han vill genomföra en sjukvårdsreform för alla medborgare (DN 13/8 -09).

Total avsaknad av respekt för människors lika värde oavsett var i världen de är födda har däremot Sverigedemokraterna. Det inser man snart om man läser boken "Sverigedemokraterna inpå bara skinnet", som jag gjort nyligen. Jag hoppas innerligt att resultatet i den opinionsmätning, som refereras i flera media (Aftonbladet, DN, SvD) är högst tillfälligt. Det vilar ett stort ansvar på oss partiaktiva i andra partier att göra tydligt för väljarna vilket Sverige vi skulle få om SD får ett inflytande i svensk politik. Jag är övertygad om att få svenskar vill ha detta samhälle.

Semesterläsning

Jag älskar att läsa och till vardags blir det mest handlingar av olika slag och facklitteratur. Eftersom jag är med i två bokklubbar så har jag ett antal andra böcker att njuta av på semestern. Hitills har jag hunnit med "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini, Barack Obamas "Min far hade en dröm" och Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun".

"Tusen strålande solar" är precis lika bra som föregångaren "Flyga drake". Både böckerna skildrar livet i Afganistan. Ett land som under många år levt under krig och förtryck. Hosseini skriver så man som läsare nästan tycker sig vara på plats och se vad romanernas personer utsätts för. Kan rekommenderas.

Obamas bok om sin far är intressant men något tungläst beroende på mycket detaljer. Behållningen är att få en bild av denne uppmärksammade man som nu är USA:s president. Som en fortsättning av denna livsberättelse har jag precis idag börjat läsa boken om hans hustru Michelle Obama. Boken heter just så och är en biografi skriven av journalisten Liza Mundy. Ska bli spännande.

Camilla Läckberg liksom Liza Marklund är två deckardrottningar som jag gillar. Jag gillar deckare (om de inte alltför mordiska). Det som gör dessa båda kvinnors böcker extra roliga att läsa är att de så bra kombinerar genren med beskrivning av de kvinnliga huvudpersonernas vardagsliv. Förhoppningsvis hinner jag med att följa Marklunds huvudperson Annika Bengtzon på hennes Spanienuppdrag i boken "En plats i solen". Den ligger nämligen också i "vänthögen".

När semestern om några veckor närmar sig slutet är det dags att ta fram lite allvarsammare litteratur. Tex Michael Greenberg "Den dagen min dotter blev galen" och Pontus Mattsson "Sverigedemokraterna in på bara skinnet".

Nu är det fredag eftermiddag och solen börjar återvända till min nystädade altan. Där tänker jag tillbringa någon timme eller två med Michelle Obama.

GRATTIS Amerika!

GRATTIS Amerika till ett klokt val av president! Det är lätt att glädjas med alla de amerikaner som äntligen fått ett erkännande som fullvärdiga medborgare. Jag tänker främst på den färgade delen av befolkningen. Alla de som på 60-talet fick sina förhoppningar grusade när Martin Luther King mördades. Vilken revansch!
Också en kvinna på presidentposten hade varit en oerhörd framgång. Jag hoppades länge på Hillary Clinton. Nu blev det inte en kvinna denna gång heller. Kanske låg det henne i fatet att Bill blandade sig i kampanjen lite för mycket. Kanske blev Hillary även nu "kvinnan bakom en framgångsrik man" fast det borde ha varit tvärtom. Jag undrar om jag nånsin får uppleva att kvinnor bedöms som självständiga individer och utifrån egna kvaliteer och kompetenser.
Hoppas nu att både det amerikanska folket och omvärlden förstår att det även för en ny och entusiastisk president tar tid att genomföra alla önskvärda förändringar. Det negativa som åstadkommits under flera mandatperioder går inte att förändra på ett eller ett par år. Jämför med medias krav i Sverige på Alliansregeringen. På några månader förväntades utanförskapet vara brutet. Det utanförskap som skapats under tolv år (!) av vänsterregeringen.

Svenska partier har studerat kampanjmetoder i USA. Här har vi mycket att lära. Inte den del som brukar benämnas negativ kampanj. Det har vi redan alldeles för mycket av i Sverige. Däremot engagemanget och volontärarbetarna, som ringer väljare, som knackar dörr och på andra sätt sprider information om kandidaternas och partiernas politik. Första testet på om vi kan omsätta lärdomarna i verkligheten blir nästa års EU-val.
Jag har sett en del dokumentärer från USA under valrörelsen. Det som slår mig allra mest är med vilken öppenhet amerikanarna visar sitt stöd för kandidater och partier. Här hukar vi helst i buskarna. Speciellt borgerliga väljare. Inte heller ska man diskutera politik på middagar och fester. Då riskerar man att "förstöra" tillställningen. Själv har jag valt metoden att inte inleda samtalet på politik. Men om någon annan gör det då nappar jag direkt. Även om jag idag lärt mig att lyssna lite bättre så avstår jag inte från att säga vad jag tycker. Ännu har jag inte behövt lämna någon fest för att jag "förstört" stämningen. Jag tror faktiskt att det finns ett större intresse än vad många tror att få diskutera aktuell politik.
Nu får det bli en förmiddagsfika och en ny titt på nyhetsrapporteringen från USA.