Inga nya samverkansplaner förrän rensning skett i nuvarande snårskog

Dagens Medicin rapporterar att Sip (Samordnad Individuell Plan) inte blivit den nytta som varit avsikten sedan införandet 2010. Riksdagens socialutskott har gjort en utvärdering avseende Sips funktion för multisjuka äldre och för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Orsaken till att Sip inte blivit så framgångsrik som var tänkt tros vara att det finns så många olika sorters planer inom samma verksamhetsområden. Något som lett till osäkerhet om när den ena, andra, tredje eller ..... ska användas.

Samverkan mellan landstingens/regionernas sjukvård och kommunernas vård/omsorg har stått högt på dagordningen bland beslutsfattare under många år. I stort sett alla brister som uppmärksammats inom sjukvården, äldreomsorgen och psykiatrin har tänkt lösas genom mer samverkan. Och i många fall har tanken varit rätt. Samverkan mellan huvudmän är nödvändig. Men när det blir så många planer att berörda befattningshavare inte vet vilken/a som ska användas då har det blivit för många. Och resultatet är att ingen används!

När nu socialutskottet uppmärksammat problemet med icke användning av Sip så säger Socialstyrelsen att man vet att det finns en frustration över för många planer. Man kallar det till och med för en snårskog, vilket säger en del om hur illa det är ställt. Men det säger också en del om Socialstyrelsen! Varför har man inte larmat till riksdagens politiker om denna frustration??

Jag menar att det finns ett (minst) ytterligare problem med att successivt öka på antalet planer (inom olika områden - inte bara sjukvård, vård och omsorg) i tron att skapa tydlighet kring vad varje patient respektive vård-/omsorgstagare har rätt till. Alla planer kräver att de lokalt omsätts i handlingsplaner. Och innan dessa kan beslutas och tas i bruk läggs mycket tid hos chefer och lokala/regionala politiker att fundera på dess utformning. Och när handlingsplaner är fastställda ska de implementeras hos berörda personalgrupper. Om kunskapen sedan ska hållas vid liv måste den, som all kunskap, alltemellanåt påminnas och uppmärksammas och kanske revideras för att fungera maximalt.

Allt detta kostar pengar. Pengar som självklart måste tas ur budgeten för sjukvården, äldreomsorgen m fl berörda budgetar. Blir resultatet en bättre sjukvård/äldreomsorg/rehabilitering eller vad nu planen skulle åstadkomma så är kostnaden för införandet förmodligen försvarbar. Men om den nya planen bara blir en till i raden och i stället skapar frustration hos medarbetarna, då är kostnaden inte försvarbar.

Dags alltså att rensa i snårskogen. Och - för politiker av alla kulörer - inte falla för frestelsen att lova nya samverkansplaner i valrörelsen! Gör i stället något bra av de som finns kvar efter rensningen!

Barns och ungas bästa

Sitter på ett hotellrum i Göteborg. Skulle ha varit på FP:s gruppledarkonferens idag. Men dagen kolliderade med uppstarten, eller kanske omstart, av Barnuppdraget. Ett arbete som görs i Östergötland i samarbete mellan länets 13 kommuner och landstinget. Deltagarna på kommunsidan representerar både skola och socialtjänst.
Målet med arbetet är att det gemensamma ansvaret för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga ska skötas bättre inklusive ett bra stöd där så behövs.

Dagen inleddes med Ing-Marie Wieselgrens föredragning kring hur det ser ut idag och hur det borde vara. Det är ju inte självklart att brister beror på resursbrist även om det ibland kan vara så. Men alla samhällsfunktioner har en hel del att fundera över. Förmiddagsprogrammet gav oss alla mycket att tänka på.

Jag tänker på det när jag läser i dagens Aftonbladet om s.k. maktlekar i vissa skolor. Enligt polisen är det inte lek utan misshandel. Jag blir så upprörd när jag ser att dylika aktiviteter kan ske på våra skolor utan att vuxna ingriper. Samtal med elever och föräldrar borde ju omgående innebära ett stopp för sådant.

Varför sitter jag på ett hotellrum i Göteborg, undrar kanske någon. Jag har ju uppenbarligen varit i Norrköping på konferens och missat FP:s gruppOmledarkonferens. Jo, jag och min partikollega Carina tog tåget till Göteborg för att i morgon och på söndag delta i FP:s kommunala riksmöte. Om detta kommer jag att skriva under veckan som kommer.

Sjukvårdsreform i USA

Det var verkligen spännande att följa slutspurten kring beslutet om Obamas sjukvårdsreform i USA. "Yes, we can" kan nu uttalas med större tyngd än under valrörelsen, då begreppet mer stod för förhoppningar. Rapporteringen från USA handlar om omröstningsresultatet 219-212 och att det är ett historiskt beslut.
Även om segern var knapp så är det dock en seger för drygt 30 miljoner amerikaner och för Obama själv, hans medarbetare och delar av det Demokratiska partiet. Det måste vara fruktansvärt frustrerande för en ledare att ha ett för landet bra förslag men ändå inte ha hela sitt parti med sig.

Länkar: Politikerbloggen, Expressen, DN, SvD, Corren
Bloggar: Rasmus Jonlund, Carina Boberg,

Halal-TV mm

Har precis sett programmet Halal-TV på SVT2 för första gången. Har sett i media att förra veckans avsnitt väckt mycket debatt. Det gör kanske även dagens avsnitt. Om någon orkar bry sig. För vad är egentligen avsikten med serien? Tre slöjklädda småpratande tjejer, som gör korta, taffliga intervjuer för att belysa var svensk jämställdhet befinner sig idag varvat med några "historiska" bilder. En bortkastad halvtimme framför TV-n om man inte vill reta upp sig på såväl SVT, som slösar med licensmedel som på det s.k. budskapet.

Däremot såg jag ett inslag på Rapport tidigare i kväll, som berörde mig djupt. Inslaget handlade om kvinnan som lades in för en, som hennes man beskrev det, enkel operation i huvudet. En ovan läkare och en slarvig och nonchalant handledare har uppenbarligen bidragit till att kvinnan nu är gravt funktionshindrad. Ska sådant behöva hända i svensk sjukvård?