Så fick då socialdemokraterna en ny partiledare. Kan inte låta bli att förvånas över att osämjan kan bli så stor i ett parti att ingen av de mer politiskt rutinerade kandidaterna kunde väljas till partiledare.
Dock ska vi från Alliansen inte underskatta Stefan Löfven. Framgång i val avgörs inte främst i riksdagens kammare och dessa debatter. Socialdemokraterna har redan "frigång" på många arbetsplatser genom sin närkontakt med lokala fackföreningsföreträdare. Där kan de helt oemotsagda sprida sina budskap om motståndarna, mer eller mindre sanningsenliga. Efter vad jag hört så brukar budskapen om den egna politiken inte vara lika omfattande. Med en före detta förbundsordförande i ett av Sveriges tyngsta fackförbund som partiledare lär väl dörrarna på många arbetsplatser vara vidöppna.
Partiledarval nummer två ägde rum igår, nämligen hos kristdemokraterna. Känns bra att Göran Hägglund fick förnyat förtroende även om han beskrivs i media som "skadskjuten". Uppsala-falangen inom (KD) skrämmer mig. Delar Anne-Marie Ekströms tankar om partiledarvalet i (KD).
Precis som Christer Sörliden skriver så är lagen nu kompletta och fokus i debatten kan läggas på politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar