Väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet

Intressant idé som min partikollega och "konkurrent" som riksdagskandidat från Östergötland lanserat om väljarkontrakt. Att visa väljarna vilka värderingar som styr mitt politiska arbete både nu och i framtiden om jag får fortsatt förtroende är självklart också för mig.

Skyddet för den personliga integriteten är självklar för mig och har varit så "alltid". Sitter i ryggraden så att säga. Så bör det väl också vara för den som vill kalla sig liberal. Än mer anledning att fördjupa mig i denna fråga har jag nu som ledamot i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Innan jag bestämmer mig för att skriva under uppropet/väljarkontraktet mot datalagringsdirektivet eller inte, kommer jag att skaffa mig mer information om detaljerna i direktivet och dess effekter för oss medborgare. En klok person som jag gärna lyssnar till för att öka mina insikter på detta område är Mark Klamberg. Läs vad han skriver på sin blogg. Så mitt besked till integritetsintresserade väljare idag är: jag återkommer med besked.

Gällivare, Läkarstämma, SCB och A-kassorna

I dagens media kan vi läsa om att pensionärer som har hjälp från hemtjänsten i Gällivare måste skotta bort snön först, att vi svenskar inte längre vräker i oss en massa fettalstrande mat och att SCB nu får uppgifter om vilken A-kassa Du har.

SvD skriver att Gällivare kommun uppmanat personer, som har hjälp från hemtjänsten, att se till att vägen till deras hem är snöröjd och sandad. Pensionärerna är oroliga att de inte ska få sin hjälp om de inte orkar skotta alternativt inte har råd att leja någon att göra det. Hur klumpigt får man uttrycka sig från myndigheter? Jag utgår från att tanken inte är att utestänga någon från hemtjänst, som behöver det.

Jag tänkte jag skulle se en förklaring på kommunens hemsida. Det fann jag inte men däremot följande: "Välkommen till Gällivare. Ljuvt hälsad, samhällets välfärdstjänster till dig". Det måste väl betyda att hemtjänsten kommer även om det snöar.

DN refererar från den pågående Läkarstämman att allt fler av oss svenskar håller vikten. För första gången på sjuttio år ökar inte antalet överviktiga och feta. En utveckling åt rätt håll, uppenbarligen. Själv gick jag ner ordentligt för 5-6 år sedan och för nu en, om inte daglig så veckovis, kamp för att hålla den vikt jag då lyckades landa på. Det gäller att inte tappa räkningen på kostintaget under dygnet. Och så motionera, förstås. Vilket också kräver en god och stabil karaktär.

En tröst för alla överviktiga svenskar kanske kan vara att Sverige har inte störst andel överviktiga eller feta i befolkningen. Värst är Mexiko tätt följt av USA. Minst andel som är överviktiga eller feta av befolkningen finns i Japan. Bara 25 % mot Sverige med 44% och USA med 67 % (siffrorna är från 2006).

Enligt Expressen har Riksdagen idag beslutat att SCB (Statistiska Centralbyrån) får rätt att ta del av uppgifter från A-kassorna om medlemsskap och medlemmarnas ersättning! Skälet anges vara att kunna kartlägga arbetsmarknaden och kunna se vilka grupper, som omfattas av försäkringen och vilka som lämnat den.

Jag vet inte bakgrunden till att Allianspartierna bestämt sig för denna "kontroll". Men det känns inte bra. Samhällets behov av statistik får inte tulla på individens rätt att utan samhällets insyn vara medlem i vilken förening man vill. Eftersom medlemsskap i en A-kassa kan spåras till vilken fackförening individen tillhör känns det som detta beslut riskerar att passera gränsen för integritetskränkning. Jag känner att jag måste ta reda på mer om bakgrunden.

Omröstning om FRA-lagen

Imorgon är det dags för riksdagen att ta ställning till FRA 2, som förslaget kommit att kallas. Jag har tyvärr haft för lite tid att mer engagerat följa de senaste diskussionerna och den proposition, som nu ligger på riksdagens bord. Men DN:s artikel idag antyder att det troligen blir ett JA. Detta trots att en del kritik fortfarande finns kvar. Mycket intressant kunskap finns att ta del av på bl a Mark Klambergs blogg.



Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer uppenbarligen att rösta NEJ med motivet "Riv upp och gör om" men riktigt vad som ska göras om och hur det nya ska se ut, ger de inte svar på. Dessutom tycks alla partier vara ense om att signalspaning behövs. Med tanke på hur länge debatten pågått så borde det finnas mer substans i detta NEJ.



Debatten om hur skydda den personliga integriteten behöver fortsätta i samhället. Jag har skrivit det förut och jag gör det igen: integritetsfrågor handlar inte bara om JA eller NEJ till FRA.

Svenskarna och övervakningssamhället

Enligt SOM-institutet har vi svenskar blivit mer negativa till statlig övervakning. Den övervakning man är tveksam till är telefonavlyssning, post- och paketkontroll, åsiktsregistrering och förbud mot demonstrationer och möten. Men kameraövervakning hittar jag ingenting om.


Artikeln i dagens DN spekulerar i att frihetsfrågorna kommer att få ett stort utrymme på den politiska agendan framöver. Min uppfattning är att det är nödvändigt. Det är också nödvändigt att det blir en saklig debatt. För närvarande diskuteras frihet och integritet mest utifrån ja eller nej till FRA. Det räcker verkligen inte.

Hög tid att dela ut Orwells "1984" i gymnasieskolorna?

Som man frågar får man svar, lyder ett gammalt ordspråk. Kanske är det tillämpligt på resultatet av den undersökning som Svenska Stöldskyddsföreningen låtit göra och som refereras i en debattartikel i SvD idag. Artikeln innehåller ingen återgivning av hur frågorna är ställda till gymnasieelever, föräldrar och rektorer. Men av svaren att döma har trygghet ställts mot integritet.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att naturligtvis måste människors oro respekteras. Men det är inte självklart att det enda sättet att förebygga brott och att skapa trygghet i och kring en skola är via kameraövervakning. Därför är det viktigt att ge alternativ att välja på när man undersöker inställningen till övervakning. Det är skillnad på att som gymnasieelev få frågan: "Tror Du att kameraövervakning ökar tryggheten i skolan?" jämfört med frågan: "Vad tror Du ökar tryggheten i skolan?" Sista frågexemplet kan eventuellt kompletteras med alternativ t ex kameraövervakning, fler vuxna i skolan, annat?
Det är svårt att tro av redovisningen av svaren att frågorna ställts utifrån mitt sista exempel.

Om det skulle vara så att svaren är ett resultat av en objektiv undersökning, då är det dags att dela ut boken "1984" av George Orwell till såväl elever, föräldrar som rektorer.

Se integritetsriskerna vid nyttjande av ny teknik

Nästan dagligen upptäcks att nya register över oss medborgare lagras i olika databaser. Nu är det kollektivtrafikföretagens hantering av information om sina resenärer och deras resande. Corren skriver idag (12/8) om Östgötatrafikens hantering. På frågan om lagringen säger företagets informationsansvariga "men i högst två månader och vi har ingen kunskap om vem som har använt resekortet".

Östgötatrafiken är vare sig det enda eller det första reseföretaget som registrerar. Detta har föranlett Datainspektionen att på försommaren uppmärksamma regeringen på företeelsen. Något som Mark Klamberg kommenterar på sin blogg och - utöver ifrågasättandet av nyttan - också påpekar risken för läckor i register. Nog så viktigt.

Jag tycker att kollektivtrafikens registrering ger ett bra exempel på hur lätt det är att i något slags "ta tillvara positiv teknikutvecklingsanda" glömma bort baksidan integritetsproblemet. Detta fenomen har pågått länge utan någon större uppmärksamhet. Även om mycket av detta inte är i närheten av FRA-diskussionen, så startade ändå debatten där och fokus finns nu på den personliga integriteten på ett annat sätt än tidigare. Anamma teknikutveckling - men glöm aldrig bort att den också har en baksida, som måste beaktas. Detta beaktande kanske ibland t o m måste innebära att avstå från att nyttja viss teknikutveckling.

Kameraövervakning i Linköping

ÖstgötaCorrespondenten har idag en intervju med Centerns kommunalråd Muharrem Demirok angående den i Linköping alltmer utbredda kameraövervakningen. Skolor, bensinmackar och nu kollektivtrafikens bussar och LHC:s högriskmatcher. Ända sedan senare delen av 90-talet har kommunstyrelsen haft ansökningar på sitt bord mer eller mindre regelbundet. Nästan reflexmässigt har kommunstyrelsen tillstyrkt. Under min tid i kommunstyrelsen försökte jag föra upp frågan om eventuella begränsningar men fick alltid till svar: "Vi följer bara lagen". Och visst är det så. Lagstiftningen är generös. Bakgrunden till detta är trygghetsaspekten. Även om jag är starkt oroad över hur skyddet för den personliga integriteten alltmer urholkas i Sverige så inser jag ju också att människors oro för att råka ut för brott måste tas på allvar. Dock visar forskning att kameraövervakningen inte är ett så effektivt skydd som många vill tro. Dessutom finns en risk att samhällets andra brottsförebyggande åtgärder t ex fler synliga poliser inte byggs ut i önskvärd omfattning. Fler närpoliser hade t ex onödiggjort kameraövervakningen vid skolorna.

JK har vid ett tillfälle givit Linköpings kommun bakläxa. Jag hoppas JK fortsätter att granska kameraövervakningsbesluten både i Linköping och på andra håll. Men vi måste också få en seriös samhällsdebatt som handlar både om respekten för individens integritet och respekten för individens behov av trygghet. Nu förs debatten bara om kameror eller inte. Det är inte konstruktivt och leder bara till motsättningar.

Positiv och negativ uppmärksamhet

Nu börjar också lokala media intressera sig för kandidaterna till nästa års val. Se intervjun med mig i Linköpings Tidning idag.

Mindre nöjda med uppmärksamheten är de oskyldiga personer, som finns på polisens spaningslistor, som nu lär vara på avvägar (DN). Det är naturligtvis nödvändigt att polisen har koll på brottslingar och misstänkta personer. Särskilt gäller detta den grövre brottsligheten. Men samtidigt hamnar också icke misstänkta personer i registren, vilket inte är acceptabelt. Det är bra om Datainspektionen som tillsynsmyndighet nu gör en granskning.

Lika viktigt är att den nya lag kring behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet, som är under utarbetande i Justitiedepartementet, granskas väldigt noga innan den blir slutbehandlad i riksdagen.

Almedalen

Att Almedalsveckan pågår för fullt kan väl knappast undgå ens den som har ett marginellt intresse för politik och andra samhällsfrågor. Inte utan att jag känner lite ånger att jag inte åkte dit. Men nästa år ska jag vara på plats igen. En vecka i Almedalen 2010 kommer dessutom att vara en bra uppstart på den mest intensiva delen av min kampanj som riksdagskandidat.

Idag har det varit Folkpartiets dag i Almedalen. Utmärkt att Jan Björklund presenterade ett förslag på hur komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Bra också att han lyfte vårt gamla krav på en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Jag har skrivit om detta på min blogg flera gånger.

Alliansens ungdomsförbund bl a Liberala ungdomsförbundet kräver att moderpartierna på nytt tänker igenom integritetsfrågorna. Jag håller med. Regeringen kan inte bara gå vidare med de frågor som under hösten står på dagordningen utan en ny djupgående analys.

Signalspaning och integritetsskydd

I veckan har Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN), där jag är folkpartiets representant, avgivit yttrande över en regeringspromemoria kring integritetsskydd vid signalspaning. Förslaget har sin grund i riksdagens tillkännagivande och de 15-punktsprogram, som allianspartierna kommit överens om. SIN:s granskning har skett utifrån vår uppgift att utöva tillsyn ur rättssäkerhets- och integritetsskyddsperspektiv. Författarna till promemorian lär väl inte hoppa högt av glädje när de tar del av nämndens kommentarer och rekommendationer. Kritiken är ganska omfattande på flera punkter från en enig nämnd. Förslaget om inrättande av en specialdomstol avvisas av flera skäl. Domstolens sammansättning och att besluten inte är överklagningsbara gör det svårt att hävda att den kan anses som oberoende. SIN anser att rättssäkerheten bättre uppfylls inom befintlig domstolsorganisation. En lösning som dessutom skulle ge både organisatoriska och ekonomiska fördelar.
Att snabbt förstöra inhämtad information uppfattas ofta som ett skydd för den enskilde. Vi har i SIN under det år vi arbetat kunnat konstatera att förstörande av uppgifter leder till att försvaga rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten. På signalspaningsområdet skulle det innebära att när uppgifter förstörts kan ingen kontroll ske av huruvida inhämtande och behandling av information skett på ett lagligt sätt eller ej. Man bör därför skilja på tillgänglighet vid operativ användning och total förstöring. Att en information inte görs tillgänglig vid operativ användning är ett gott skydd.
På detta område har särskilt uppmärksammats hantering av uppgifter som lämnats vid bikt eller enskild själavård. Här är jag själv kluven. Ska kanske ändå just här finnas en garanti att all information förstörs? Är den garantin viktigare för den enskilde än att det i efterhand är möjligt att kontrollera hur hanteringen gått till? Nämnden enades om en försiktig skrivning.
Också vad gäller underrättelseskyldighet till enskild respektive enskilda personers rätt att begära kontroll är nämnden kritisk till förslagens utformning.
SIN:s yttrande finns att ta del av på nämndens hemsida www.sakint.se.
Debatten kring integritetsskydd och signalspaning lär fortsätta. Någon gång i vår lär det komma en proposition.