Sen jag skrev sist har både jul och nyår passerat. Och redan även några dagar av det nya året 2018. Årskrönikorna avseende 2017 avstår jag från att kommentera eftersom de redan är historia. Om än färsk sådan.
Vad väntar oss 2018? Ja, förmodligen både känt och okänt som ett nytt år brukar innebära. Speciellt i år är att 2018 innebär val till riksdag, kommuner, regioner/landsting den 9 september. Och det är ett val med en mycket oviss utgång. Framförallt vad gäller riksdagsvalet. Sverige kan inte i fyra år till ha ett styre där medborgarna frågar sig i bästa På spåret-stil "Vart är vi på väg?". Alltså behövs en majoritetsregering som kan genomföra det uppdrag som väljarna ger i september. Men hur ska denna regering se ut? För mig är det självklart att Sverigedemokraterna INTE kan ingå. Dess partiledning må ha ett ständigt pågående renhållningsarbete för att få partiet att framstå som rumsrent. Men gång efter annan avslöjas de grundläggande värderingarna i partiet av enskilda medlemmar och förtroendevalda. Nu senast på SD-kongressen i Norrköping. Ett parti som inte erkänner alla människors lika värde är för mig otänkbart som regeringsparti! Jag blir därför mycket bekymrad när jag hör att moderater och kristdemokrater inte kraftfullt utesluter samarbete med SD. Att gömma sig bakom ord som "de (SD) ska inte få något inflytande. Vi ska inte förhandla med dem. Men vi kan inte hindra dem från att rösta med oss" känns inte seriöst. Gör en ny regering sig beroende av att SD röstar på regeringens förslag så kommer de självklart att vilja ha något tillbaka i form av inflytande på för dem viktiga politikområden. Svårare än så är det inte!
Nog med denna utläggning kring det kommande valet. Egentligen skulle detta inlägg handla om Polisens önskemål om mer kameraövervakning på hårt utsatta brottsplatser. "Tio gånger fler kameror behövs" enligt artikel i Corren. Idag finns 150 kameror på brottsutsatta platser i landet. För att öka tryggheten och för att klara upp fler brott behövs många fler och på många fler platser.
Jag har under ett antal år både följt och deltagit i debatten om den ökande kameraövervakningen i samhället. Tidigt läste jag och tog intryck av boken "1984". För mig som liberal är ett samhälle där människor övervakas på gator och torg och i andra sammanhang helt främmande. Otaliga gånger har jag som ledamot av kommunstyrelsen i Linköping röstat nej när skolor, näringsidkare m fl velat ha kommunens välsignelse inför Länsstyrelsens beslut kring deras ansökningar om att få sätta upp kameror.
Men samhället och brottsligheten har förändrats. Och jag inser att den nya verkligheten i många fall behöver kameraögon. Framförallt för att klara upp begångna brott. Jag kan självklart inte blunda för att på grund av kameraövervakning har många både större och mindre brott kunnat klaras upp och den/de skyldiga gripits och straffats. Däremot är jag inte lika säker på att kameraövervakningen förhindrar brott. För några år sen visade BRÅ att så inte var fallet. Jag har inte sett någon ny statistik men ska kolla det. Att tryggheten upplevs öka beror nog snarare på det som sägs i artikeln ovan, nämligen att när de kriminella grips och lagförs så blir det lugnare på aktuella gator och torg. Och allmänheten åter vågar uppehålla sig där. Och detta har självfallet ett värde för oss alla.
Som viss balans till den artikel jag refererat till ovan så finns ytterligare en artikel om kameraövervakning. Läs artikeln "Kamerorna har flyttat på brottsligheten" där avslutningen handlar om att det kan finnas vissa risker med för hög tro på kamerornas effekter och att de bara är ett komplement till andra samhällsinsatser.
Visar inlägg med etikett Kameraövervakning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kameraövervakning. Visa alla inlägg
torsdag 4 januari 2018
söndag 9 april 2017
Hur går Sverige vidare - tid för reflektion och eftertanke
Bedömare menar att vi i Sverige varit naiva. Vad betyder det? Har vi inte trott att terrordåd skulle kunna genomföras här? Är vår tro på ett öppet samhälle exempel på naivitet? Borde vi ha fler kameror på gator, torg och andra platser där många människor finns? Är vi för måna om att skydda den personliga integriteten? Har myndighets-Sverige för få möjligheter att bevaka eventuella terrorister? Har SÄPO och den öppna polisen för få möjligheter att spana på de man anar kan vara presumtiva terrorister? Ja, frågelistan kan göras hur lång som helst.
På DN Debatt skriver forskarna Peder Hyllengren och Magnus Ranstorp att extremism möter litet motstånd i Sverige. Och de har ett antal förslag på vad som borde förändras.
I Expressen menar Anna Dalberg att det är dags att göra upp med svensk integritetsvurm. Dahlberg vill att det ska bli mycket lättare att ha övervakningskameror på offentliga platser. Värnandet om rätten för individen att slippa övervakas ständigt och jämt när man befinner sig på offentlig plats framställs nu som en frihet som inte är värd något i jämförelse med behovet av att lösa terrorbrott.
Ja, så är det lätt att tycka så här två dagar efter ett attentat i den egna huvudstaden. Också mot bakgrund av att det snabba gripandet tydligen skedde med hjälp av befintliga kameror i tunnelbanan. Jag har alltid varit en tydlig förespråkare för stor försiktighet med övervakningskameror. Jag tror inte att ett gott samhälle är ett samhälle där vi alla övervakas mer eller mindre. Jag tror inte heller att särskilt många brott, om ens något enda, förhindras genom kameror överallt. Dock kan jag lättare acceptera argumentet att kameror kan underlätta uppklarandet av begångna brott. Trots detta så förordar jag att fråga om ökad övervakning diskuteras under lugnare former än de som just nu råder. Jag noterar också att Hyllengren/Ranstorp i DN-artikeln inte har med ökad kameraövervakning bland sina fem förslag åtgärder.
Framförallt hoppas jag att de politiska partierna nu kan samla sig till ett gemensamt samtal kring vad Sverige behöver göra för att, så långt möjligt, förhindra att fler terrordåd drabbar vårt land. Ge och ta från varandras förslag, lyssna på kloka rådgivare som är professionella och har erfarenhet av "branschen". Finns något att lära av andra länder som drabbats? EU-samarbete? Om Sveriges medborgare upplever att de politiska partierna tar gemensamt ansvar på allvar så ökar nog tryggheten igen efter denna fruktansvärda händelse.
På DN Debatt skriver forskarna Peder Hyllengren och Magnus Ranstorp att extremism möter litet motstånd i Sverige. Och de har ett antal förslag på vad som borde förändras.
I Expressen menar Anna Dalberg att det är dags att göra upp med svensk integritetsvurm. Dahlberg vill att det ska bli mycket lättare att ha övervakningskameror på offentliga platser. Värnandet om rätten för individen att slippa övervakas ständigt och jämt när man befinner sig på offentlig plats framställs nu som en frihet som inte är värd något i jämförelse med behovet av att lösa terrorbrott.
Ja, så är det lätt att tycka så här två dagar efter ett attentat i den egna huvudstaden. Också mot bakgrund av att det snabba gripandet tydligen skedde med hjälp av befintliga kameror i tunnelbanan. Jag har alltid varit en tydlig förespråkare för stor försiktighet med övervakningskameror. Jag tror inte att ett gott samhälle är ett samhälle där vi alla övervakas mer eller mindre. Jag tror inte heller att särskilt många brott, om ens något enda, förhindras genom kameror överallt. Dock kan jag lättare acceptera argumentet att kameror kan underlätta uppklarandet av begångna brott. Trots detta så förordar jag att fråga om ökad övervakning diskuteras under lugnare former än de som just nu råder. Jag noterar också att Hyllengren/Ranstorp i DN-artikeln inte har med ökad kameraövervakning bland sina fem förslag åtgärder.
Framförallt hoppas jag att de politiska partierna nu kan samla sig till ett gemensamt samtal kring vad Sverige behöver göra för att, så långt möjligt, förhindra att fler terrordåd drabbar vårt land. Ge och ta från varandras förslag, lyssna på kloka rådgivare som är professionella och har erfarenhet av "branschen". Finns något att lära av andra länder som drabbats? EU-samarbete? Om Sveriges medborgare upplever att de politiska partierna tar gemensamt ansvar på allvar så ökar nog tryggheten igen efter denna fruktansvärda händelse.
måndag 30 november 2015
Hellre människoögon än kamera- och drönarögon när trygghet ska skapas i vårt samhälle
Mer kameraövervakning att vänta. Så lyder en rubrik i Östgöta Correspondenten idag (30 november -15). Tyvärr saknas artikeln digitalt. Kan läsas i Metro 29/11-15. Artiklarna handlar alltså om ett regeringsbeslut i torsdags att låta utreda möjligheter till än mer kameraövervakning än som redan idag är tillåtet. Med hänvisning till hot mot flyktingboenden, redaktioner och lokaler för olika trossamfund vill regeringen se över möjligheter till såväl kameraövervakning som övervakning med hjälp av drönare. Visserligen annonserar justitieminister Morgan Johansson viss tveksamhet mot övervakning via drönare. Johansson ser risker med övervakning av enskilda människor, in i deras bostäder och privata utrymmen.
Även kameraövervakning på skolor och arbetsplatser ska utredas.
Med all respekt för att hot, bränder och annan förstörelse som skapar oro och otrygghet framförallt hos dem som är direkt berörda men också hos den breda allmänheten så måste jag ställa frågan: Är det än mer kameraövervakning med åtföljande ökade risker för kränkning av individens personliga integritet, som är svaret och lösningen? Visserligen är justitieministern ärlig nog att säga att det är framförallt underlättandet av uppklarning av brott som är målet med den eventuellt ökade kameraövervakningen. Inte endast avskräckningseffekt. För någon sådan har ju inte visat sig finnas eller åtminstone inte i sådan omfattning att det är befogat med utökade övervakningsmöjligheter av det här slaget. En del läsvärda rapporter i ämnet finns hos BRÅ (Brottsförebyggande rådet) bl a en första delrapport från juni 2014 kring ökad kameraövervakning i Stockholm.
Det har funnits och finns flera statliga utredningar rörande integritetsområdet. Och nu tydligen ytterligare en. Var finns debatten kring värdet av att skydda den personliga integriteten i övervakningssammanhang? Och debatten om vilka åtgärder som skapar trygghet i samhället?
En uppblossande debatt sker emellanåt kring datalagringsdirektivet men i övrigt?
Men, invänder en del, folk vill ju ha kameror! Som man frågar får man svar, heter det. Om frågan ställdes "fler kameror eller fler närpoliser på stan och i bostadsområden" blir säkert svaret "fler närpoliser". Levande människor som känner sina områden och människorna som vistas där och som jobbar förebyggande tillsammans andra aktörer som föreningslivet, skolan, socialtjänsten m fl. Det har funnits sådan verksamhet inom svensk polis. Avvecklingen av detta arbetssätt skedde inte för att det var resultatlöst eller visade stora brister utan för att polisen successivt fått alltmer att göra. Då räckte inte bemanningen till för att ha lokal polis i den omfattningen.
I den ovan nämnda BRÅ-rapporten framgår att polisen lägger idag en del arbete på att studera kamerabilder i samband med brottsutredningar men att det är ganska ineffektivt. Då tänker jag så här: I stället för att redan hårt pressade poliser ägnar tid åt att försöka tyda dåliga kamerabilder vid brottsutredande skulle den tiden kunna användas till att synas ute bland människor och på så sätt jobba förebyggande. Samhällets kostnader för utredningar om möjliga ökade övervakningsmodeller, kameror, tillståndsgivning för att få nyttja dem, mm administrativt arbete i dessa sammanhang kunde också istället nyttjas till fler poliser. Men inte heller det räcker troligen i den värld vi lever i. Och då är min slutsats att allas vår trygghet är värd en större budget. Hellre människoögon än kamera- och drönarögon när trygghet ska skapas i vårt samhälle.
Även kameraövervakning på skolor och arbetsplatser ska utredas.
Med all respekt för att hot, bränder och annan förstörelse som skapar oro och otrygghet framförallt hos dem som är direkt berörda men också hos den breda allmänheten så måste jag ställa frågan: Är det än mer kameraövervakning med åtföljande ökade risker för kränkning av individens personliga integritet, som är svaret och lösningen? Visserligen är justitieministern ärlig nog att säga att det är framförallt underlättandet av uppklarning av brott som är målet med den eventuellt ökade kameraövervakningen. Inte endast avskräckningseffekt. För någon sådan har ju inte visat sig finnas eller åtminstone inte i sådan omfattning att det är befogat med utökade övervakningsmöjligheter av det här slaget. En del läsvärda rapporter i ämnet finns hos BRÅ (Brottsförebyggande rådet) bl a en första delrapport från juni 2014 kring ökad kameraövervakning i Stockholm.
Det har funnits och finns flera statliga utredningar rörande integritetsområdet. Och nu tydligen ytterligare en. Var finns debatten kring värdet av att skydda den personliga integriteten i övervakningssammanhang? Och debatten om vilka åtgärder som skapar trygghet i samhället?
En uppblossande debatt sker emellanåt kring datalagringsdirektivet men i övrigt?
Men, invänder en del, folk vill ju ha kameror! Som man frågar får man svar, heter det. Om frågan ställdes "fler kameror eller fler närpoliser på stan och i bostadsområden" blir säkert svaret "fler närpoliser". Levande människor som känner sina områden och människorna som vistas där och som jobbar förebyggande tillsammans andra aktörer som föreningslivet, skolan, socialtjänsten m fl. Det har funnits sådan verksamhet inom svensk polis. Avvecklingen av detta arbetssätt skedde inte för att det var resultatlöst eller visade stora brister utan för att polisen successivt fått alltmer att göra. Då räckte inte bemanningen till för att ha lokal polis i den omfattningen.
I den ovan nämnda BRÅ-rapporten framgår att polisen lägger idag en del arbete på att studera kamerabilder i samband med brottsutredningar men att det är ganska ineffektivt. Då tänker jag så här: I stället för att redan hårt pressade poliser ägnar tid åt att försöka tyda dåliga kamerabilder vid brottsutredande skulle den tiden kunna användas till att synas ute bland människor och på så sätt jobba förebyggande. Samhällets kostnader för utredningar om möjliga ökade övervakningsmodeller, kameror, tillståndsgivning för att få nyttja dem, mm administrativt arbete i dessa sammanhang kunde också istället nyttjas till fler poliser. Men inte heller det räcker troligen i den värld vi lever i. Och då är min slutsats att allas vår trygghet är värd en större budget. Hellre människoögon än kamera- och drönarögon när trygghet ska skapas i vårt samhälle.
lördag 16 juni 2012
Märkligt om kameror på Ågatan
Efter den senaste riktigt otäcka händelsen på Ågatan med skottlossning mot en krog kommer som ett brev på posten rop på övervakningskameror (Corren 13-14 juni 2012).
Och idag anser Correns chefredaktör Charlotta Friborg att det finns starka skäl för ett Ja till kameraövervakning. Detta trots henns utmärkta argumentation i meningen innan till varför kameror inte borde finnas där om samhället respekterar individens skydd för den personliga integriteten.
Om nu kameraövervakning ska accepteras på stans krogtätaste gata så måste argumenten för detta vara ärliga och sanningsenliga. Den här typen av brott - eller rättare typen av brottslingar - hindras inte av ett antal övervakningskameror. Däremot kan brottslingarna förhoppningsvis lättare spåras och dömas att sona sina brott. Under förutsättning att de inte är maskerade, vilket de tydligen varit den här gången.
För tydligen har Polisen redan kameror på plats. Och trots detta hände skjutningen. Berodde det månne på att skurkarna inte visste att det fanns kameror? Om de hade vetat det hade de då avstått från att skjuta klockan fyra på morgonen? Nej, troligen inte.
Den här typen av brott förhindras inte med fler och fler steg mot "ett storebror ser dig-samhälle". Däremot skulle säkert ökat antal poliser med regelbunden närvaro minska riskerna och därmed öka tryggheten för vanligt folk att vistas på Ågatan.
Sverige har aldrig haft tillgång till så många poliser som nu. Alliansregeringen har leverat vad man lovat. Handlar det om prioriteringar, handlar det om att resurser går till skrivbordsarbete som annan personal skulle kunna utföra? Jag vet inte. Men någonstans blir det fel när polisstyrelsens ordförande vill ha fler övervakningskameror för att förhindra grov brottslighet i stället för att se till att polisen kontinuerligt och dygnet runt kan prioritera den mest brottsutsatta gatan i stan.
Och idag anser Correns chefredaktör Charlotta Friborg att det finns starka skäl för ett Ja till kameraövervakning. Detta trots henns utmärkta argumentation i meningen innan till varför kameror inte borde finnas där om samhället respekterar individens skydd för den personliga integriteten.
Om nu kameraövervakning ska accepteras på stans krogtätaste gata så måste argumenten för detta vara ärliga och sanningsenliga. Den här typen av brott - eller rättare typen av brottslingar - hindras inte av ett antal övervakningskameror. Däremot kan brottslingarna förhoppningsvis lättare spåras och dömas att sona sina brott. Under förutsättning att de inte är maskerade, vilket de tydligen varit den här gången.
För tydligen har Polisen redan kameror på plats. Och trots detta hände skjutningen. Berodde det månne på att skurkarna inte visste att det fanns kameror? Om de hade vetat det hade de då avstått från att skjuta klockan fyra på morgonen? Nej, troligen inte.
Den här typen av brott förhindras inte med fler och fler steg mot "ett storebror ser dig-samhälle". Däremot skulle säkert ökat antal poliser med regelbunden närvaro minska riskerna och därmed öka tryggheten för vanligt folk att vistas på Ågatan.
Sverige har aldrig haft tillgång till så många poliser som nu. Alliansregeringen har leverat vad man lovat. Handlar det om prioriteringar, handlar det om att resurser går till skrivbordsarbete som annan personal skulle kunna utföra? Jag vet inte. Men någonstans blir det fel när polisstyrelsens ordförande vill ha fler övervakningskameror för att förhindra grov brottslighet i stället för att se till att polisen kontinuerligt och dygnet runt kan prioritera den mest brottsutsatta gatan i stan.
måndag 21 juni 2010
Inga kameror på länets bussar
Enligt Östnytt säger Länsstyrelsen nej till bussbolaget Veolias begäran om övervakningskameror på landsortsbussarna. Bolaget har inte visat att övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset, säger Länsstyrelsen.
Bra, säger jag. Äntligen kanske alla dessa ansökningar om övervakningskameror kan bedömas utifrån integritetsperspektiv. Nu väntar vi bara på Länsstyrelsens bedömning om behovet av övervakning i väntsalen på Resecentrum.
Bra, säger jag. Äntligen kanske alla dessa ansökningar om övervakningskameror kan bedömas utifrån integritetsperspektiv. Nu väntar vi bara på Länsstyrelsens bedömning om behovet av övervakning i väntsalen på Resecentrum.
fredag 21 maj 2010
Varför ingen publicering?
Vid två tillfällen har jag skrivit till Ordet Fritt i Corren om Jernhusens ansökan om kameraövervakning i väntsalen vid Resecentrum. I den senaste insändaren tog jag också upp kommunens slentrianmässiga sätt att skriva yttranden till Länsstyrelsen, som är den beslutande myndigheten. Jag skrev om det på min blogg den 12 maj.
Ännu har inte Corren publicerat min insändare. Därför får ni läsa den här.
NEJ till slentrianmässig uppsättning av övervakningskameror
Resecentrum i Linköping kan få övervakningskamera i väntsalen (ÖC 17/4 -10). Jernhusen, som äger Sveriges största fjärrtågstationer vill installera kameraövervakning på de 50 största stationerna där Linköping ingår. Motivet för kameraövervakning i väntsalen vid Linköpings Resecentrum sägs vara ”att traktens missbrukare uppehållit sig i lokalerna och skapat viss oro.”.
Det är ett för mig märkligt argument. Jag reser en del och ser aldrig ”traktens missbrukare” uppehålla sig i väntsalen. Inte heller Polisen eller socialtjänsten styrker att det skulle finnas ett sådant skäl till övervakning vid Linköpings Resecentrum.
Att utsätta alla resenärer vid en järnvägsstation för ständig kameraövervakning är, som jag ser det, ett allvarligt ingrepp i den enskilda individens personliga integritet. Det minsta man då kan begära är att det åtminstone finns saklig grund för en sådan övervakning, vilket är högst tveksamt i detta fall.
Det är Länsstyrelsen som beslutar om kameraövervakning ska medges eller inte. Men före Länsstyrelsens beslut ska berörd kommun lämna ett yttrande över ansökan. Folkpartiet i Linköping har redan tidigare ifrågasatt de slentrianmässiga yttrandena kring ansökningar om övervakningskameror. Och i detta ärende är det uppenbart att ingen utredning kring fakta gjorts inför kommunstyrelsens senaste möte. Därför är det bra att Folkpartiet tillsammans med Centerpartiet fick gehör för en återremiss. Förhoppningsvis får kommunstyrelsen ett bättre underlag nästa gång.
Ännu har inte Corren publicerat min insändare. Därför får ni läsa den här.
NEJ till slentrianmässig uppsättning av övervakningskameror
Resecentrum i Linköping kan få övervakningskamera i väntsalen (ÖC 17/4 -10). Jernhusen, som äger Sveriges största fjärrtågstationer vill installera kameraövervakning på de 50 största stationerna där Linköping ingår. Motivet för kameraövervakning i väntsalen vid Linköpings Resecentrum sägs vara ”att traktens missbrukare uppehållit sig i lokalerna och skapat viss oro.”.
Det är ett för mig märkligt argument. Jag reser en del och ser aldrig ”traktens missbrukare” uppehålla sig i väntsalen. Inte heller Polisen eller socialtjänsten styrker att det skulle finnas ett sådant skäl till övervakning vid Linköpings Resecentrum.
Att utsätta alla resenärer vid en järnvägsstation för ständig kameraövervakning är, som jag ser det, ett allvarligt ingrepp i den enskilda individens personliga integritet. Det minsta man då kan begära är att det åtminstone finns saklig grund för en sådan övervakning, vilket är högst tveksamt i detta fall.
Det är Länsstyrelsen som beslutar om kameraövervakning ska medges eller inte. Men före Länsstyrelsens beslut ska berörd kommun lämna ett yttrande över ansökan. Folkpartiet i Linköping har redan tidigare ifrågasatt de slentrianmässiga yttrandena kring ansökningar om övervakningskameror. Och i detta ärende är det uppenbart att ingen utredning kring fakta gjorts inför kommunstyrelsens senaste möte. Därför är det bra att Folkpartiet tillsammans med Centerpartiet fick gehör för en återremiss. Förhoppningsvis får kommunstyrelsen ett bättre underlag nästa gång.
onsdag 12 maj 2010
Kameraövervakning i Linköping
Jag har skrivit om ämnet förut och har nu anledning att göra det igen. För en tid sedan krävde Folkpartiet och Centern att kommunstyrelsen skulle utreda kameraövervakningens effekter och Linköpingsbornas inställning till den alltmer ökande övervakningen i kommunen.
Igår presenterades utredningen för kommunstyrelsen. Trots en svarsfrekvens på 25 % (!) menar kommunledningskontoret och vissa politiker att slutsatser kan dras. Mot detta protesterade naturligtvis FP och C. I utredningen framkom också att kameraövervakning i vissa fall är till nytta och i andra inte alls.
Nu är det ju inte ytterst kommunen som avgör tillstånd utan Länsstyrelsen. Detta till trots så menar jag att kommunens yttrande har betydelse. Varför skulle lagstiftningen annars föreskriva att yttrande ska inhämtas?
Ett exempel på hur lättvindigt dessa yttranden sköts av i varje fall vår kommun är det bristfälliga underlag som kommunstyrelsen fått inför behandling av Jernhusens framställning av kameraövervakning i vänthallen vid Resecentrum. Ingen som helst kontakt har tagits med Polis och socialtjänst för att kolla upp hur ordningsläget är där. När jag talat med företrädare för både Polisen och socialtjänsten får jag en annan bild än den Jernhusen ger.
Linköpings Tidning spekulerar i att kameraövervakning kan bli en valfråga. Jag tror att integritetsfrågorna kan bli viktiga i valrörelsen och att frågan om den utbredda kameraövervakningen blir en del av debatten.
Igår presenterades utredningen för kommunstyrelsen. Trots en svarsfrekvens på 25 % (!) menar kommunledningskontoret och vissa politiker att slutsatser kan dras. Mot detta protesterade naturligtvis FP och C. I utredningen framkom också att kameraövervakning i vissa fall är till nytta och i andra inte alls.
Nu är det ju inte ytterst kommunen som avgör tillstånd utan Länsstyrelsen. Detta till trots så menar jag att kommunens yttrande har betydelse. Varför skulle lagstiftningen annars föreskriva att yttrande ska inhämtas?
Ett exempel på hur lättvindigt dessa yttranden sköts av i varje fall vår kommun är det bristfälliga underlag som kommunstyrelsen fått inför behandling av Jernhusens framställning av kameraövervakning i vänthallen vid Resecentrum. Ingen som helst kontakt har tagits med Polis och socialtjänst för att kolla upp hur ordningsläget är där. När jag talat med företrädare för både Polisen och socialtjänsten får jag en annan bild än den Jernhusen ger.
Linköpings Tidning spekulerar i att kameraövervakning kan bli en valfråga. Jag tror att integritetsfrågorna kan bli viktiga i valrörelsen och att frågan om den utbredda kameraövervakningen blir en del av debatten.
söndag 18 oktober 2009
Svensk Handel tror att kunderna gillar övervakning - men har inte frågat dem
Måste bara göra en kort kommentar till ett de mest egendomliga inslagen i debatten för och emot kameraövervakning. På DN Ekonomi lördag 17/10 säger företrädare för Svensk Handel att en undersökning visar att butikskunder inte känner obehag över att vara kameraövervakade. Och har kunderna tillfrågats? Nej, insikten som Svensk Handel redovisar, har man fått genom att handlarna gjort en uppskattning av vad man tror kunderna tycker!!
torsdag 10 september 2009
Fler kameror eller?
ÖstgötaCorrespondentens artikelrubrik om den påstått spruckna Alliansen igår visar på lokala medias behov av saftiga rubriker. Upphovet till artikeln är att vid kommunstyrelsens möte på tisdageftermiddagen var Allianspartierna inte ense om att tillstyrka fler övervakningskameror på bussarna i Linköping. Folkpartiet och Centern var emot medan (M) och (KD) var beredda att tillstyrka. Att ett mångårigt politiskt samarbete skulle spricka på denna fråga känns verkligen osannolikt.
Därmed inte sagt att ärendet är oviktigt. Kanske hade fler Linköpingsbor ägnat sakfrågan en reflektion om rubriksättningen hade speglat ämnet kameraövervakning. Personligen har jag länge haft synpunkter på den ständigt ökande strömmen av kameraärenden till kommunstyrelsen. Men det är också viktigt att ta människors otrygghet på allvar, vilket jag bloggat om tidigare. Jag hoppas att tisdagens beslut i kommunstyrelsen att se över omfattningen av kameror i övervakningssyfte leder till en diskussion om andra alternativ för att medborgarna ska känna trygghet och att brott ska kunna förhindras.
Frågan om övervakningssamhället och värdet av att skydda den personliga integriteten finns numera på agendan i olika sammanhang. Själv har jag just nu utredningarna "Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel" samt "Signalspaning för polisiära behov" på mitt skrivbord. Känns som spännande och viktig läsning.
Därmed inte sagt att ärendet är oviktigt. Kanske hade fler Linköpingsbor ägnat sakfrågan en reflektion om rubriksättningen hade speglat ämnet kameraövervakning. Personligen har jag länge haft synpunkter på den ständigt ökande strömmen av kameraärenden till kommunstyrelsen. Men det är också viktigt att ta människors otrygghet på allvar, vilket jag bloggat om tidigare. Jag hoppas att tisdagens beslut i kommunstyrelsen att se över omfattningen av kameror i övervakningssyfte leder till en diskussion om andra alternativ för att medborgarna ska känna trygghet och att brott ska kunna förhindras.
Frågan om övervakningssamhället och värdet av att skydda den personliga integriteten finns numera på agendan i olika sammanhang. Själv har jag just nu utredningarna "Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel" samt "Signalspaning för polisiära behov" på mitt skrivbord. Känns som spännande och viktig läsning.
tisdag 18 augusti 2009
Hög tid att dela ut Orwells "1984" i gymnasieskolorna?
Som man frågar får man svar, lyder ett gammalt ordspråk. Kanske är det tillämpligt på resultatet av den undersökning som Svenska Stöldskyddsföreningen låtit göra och som refereras i en debattartikel i SvD idag. Artikeln innehåller ingen återgivning av hur frågorna är ställda till gymnasieelever, föräldrar och rektorer. Men av svaren att döma har trygghet ställts mot integritet.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att naturligtvis måste människors oro respekteras. Men det är inte självklart att det enda sättet att förebygga brott och att skapa trygghet i och kring en skola är via kameraövervakning. Därför är det viktigt att ge alternativ att välja på när man undersöker inställningen till övervakning. Det är skillnad på att som gymnasieelev få frågan: "Tror Du att kameraövervakning ökar tryggheten i skolan?" jämfört med frågan: "Vad tror Du ökar tryggheten i skolan?" Sista frågexemplet kan eventuellt kompletteras med alternativ t ex kameraövervakning, fler vuxna i skolan, annat?
Det är svårt att tro av redovisningen av svaren att frågorna ställts utifrån mitt sista exempel.
Om det skulle vara så att svaren är ett resultat av en objektiv undersökning, då är det dags att dela ut boken "1984" av George Orwell till såväl elever, föräldrar som rektorer.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att naturligtvis måste människors oro respekteras. Men det är inte självklart att det enda sättet att förebygga brott och att skapa trygghet i och kring en skola är via kameraövervakning. Därför är det viktigt att ge alternativ att välja på när man undersöker inställningen till övervakning. Det är skillnad på att som gymnasieelev få frågan: "Tror Du att kameraövervakning ökar tryggheten i skolan?" jämfört med frågan: "Vad tror Du ökar tryggheten i skolan?" Sista frågexemplet kan eventuellt kompletteras med alternativ t ex kameraövervakning, fler vuxna i skolan, annat?
Det är svårt att tro av redovisningen av svaren att frågorna ställts utifrån mitt sista exempel.
Om det skulle vara så att svaren är ett resultat av en objektiv undersökning, då är det dags att dela ut boken "1984" av George Orwell till såväl elever, föräldrar som rektorer.
lördag 8 augusti 2009
Kameraövervakning i Linköping
ÖstgötaCorrespondenten har idag en intervju med Centerns kommunalråd Muharrem Demirok angående den i Linköping alltmer utbredda kameraövervakningen. Skolor, bensinmackar och nu kollektivtrafikens bussar och LHC:s högriskmatcher. Ända sedan senare delen av 90-talet har kommunstyrelsen haft ansökningar på sitt bord mer eller mindre regelbundet. Nästan reflexmässigt har kommunstyrelsen tillstyrkt. Under min tid i kommunstyrelsen försökte jag föra upp frågan om eventuella begränsningar men fick alltid till svar: "Vi följer bara lagen". Och visst är det så. Lagstiftningen är generös. Bakgrunden till detta är trygghetsaspekten. Även om jag är starkt oroad över hur skyddet för den personliga integriteten alltmer urholkas i Sverige så inser jag ju också att människors oro för att råka ut för brott måste tas på allvar. Dock visar forskning att kameraövervakningen inte är ett så effektivt skydd som många vill tro. Dessutom finns en risk att samhällets andra brottsförebyggande åtgärder t ex fler synliga poliser inte byggs ut i önskvärd omfattning. Fler närpoliser hade t ex onödiggjort kameraövervakningen vid skolorna.
JK har vid ett tillfälle givit Linköpings kommun bakläxa. Jag hoppas JK fortsätter att granska kameraövervakningsbesluten både i Linköping och på andra håll. Men vi måste också få en seriös samhällsdebatt som handlar både om respekten för individens integritet och respekten för individens behov av trygghet. Nu förs debatten bara om kameror eller inte. Det är inte konstruktivt och leder bara till motsättningar.
JK har vid ett tillfälle givit Linköpings kommun bakläxa. Jag hoppas JK fortsätter att granska kameraövervakningsbesluten både i Linköping och på andra håll. Men vi måste också få en seriös samhällsdebatt som handlar både om respekten för individens integritet och respekten för individens behov av trygghet. Nu förs debatten bara om kameror eller inte. Det är inte konstruktivt och leder bara till motsättningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)