Efter den senaste riktigt otäcka händelsen på Ågatan med skottlossning mot en krog kommer som ett brev på posten rop på övervakningskameror (Corren 13-14 juni 2012).
Och idag anser Correns chefredaktör Charlotta Friborg att det finns starka skäl för ett Ja till kameraövervakning. Detta trots henns utmärkta argumentation i meningen innan till varför kameror inte borde finnas där om samhället respekterar individens skydd för den personliga integriteten.
Om nu kameraövervakning ska accepteras på stans krogtätaste gata så måste argumenten för detta vara ärliga och sanningsenliga. Den här typen av brott - eller rättare typen av brottslingar - hindras inte av ett antal övervakningskameror. Däremot kan brottslingarna förhoppningsvis lättare spåras och dömas att sona sina brott. Under förutsättning att de inte är maskerade, vilket de tydligen varit den här gången.
För tydligen har Polisen redan kameror på plats. Och trots detta hände skjutningen. Berodde det månne på att skurkarna inte visste att det fanns kameror? Om de hade vetat det hade de då avstått från att skjuta klockan fyra på morgonen? Nej, troligen inte.
Den här typen av brott förhindras inte med fler och fler steg mot "ett storebror ser dig-samhälle". Däremot skulle säkert ökat antal poliser med regelbunden närvaro minska riskerna och därmed öka tryggheten för vanligt folk att vistas på Ågatan.
Sverige har aldrig haft tillgång till så många poliser som nu. Alliansregeringen har leverat vad man lovat. Handlar det om prioriteringar, handlar det om att resurser går till skrivbordsarbete som annan personal skulle kunna utföra? Jag vet inte. Men någonstans blir det fel när polisstyrelsens ordförande vill ha fler övervakningskameror för att förhindra grov brottslighet i stället för att se till att polisen kontinuerligt och dygnet runt kan prioritera den mest brottsutsatta gatan i stan.