Framtida pensioner

Idag skriver Bo Könberg på DN-debatt att det visst är möjligt att behålla bra nivå på framtidens pensioner. Detta trots att vi blir så många fler som kommer vara ålderspensionärer om ett antal år. Bo är till skillnad från ett antal andra sk pensionsspecialister verklig specialist. Han nämns ofta som det nuvarande systemets "pappa".

Beräkningarna i dagens DN-artikel känns realistiska och trovärdiga. Nuvarande pensionssystem bygger på att alla som kan arbeta får göra det och då också tar ansvar för sin framtida pension. Ju tidigare ingång på arbetsmarknaden och /eller senare utträde från densamma påverkar pensionen. Även om de oranga kuverten påstås vara trista och obegripliga så ger de dock möjlighet att följa utvecklingen av intjänandet.

Hur länge ska vi jobba?

För mig är svaret givet - så länge jag som individ vill. Jag har länge tyckt, i likhet med många andra faktiskt, att den sluttid som finns idag (67 år) bör tas bort. Det är inte detsamma som att alla ska jobba längre än idag.

Igår blev det ett väldigt rabalder när statsministern antydde att det skulle kunna bli möjligt att få jobba till 75. Att fler kommer att behöva jobba längre än idag är tämligen säkert om pensioner och välfärd ska kunna bibehållas. Den insikten borde inte ha blivit en nyhet. För ett antal år sedan visade utredningen Senior 2005 att pensionsåldern skulle tänkas bli runt 79. Då blev det också ett förfärligt väsen och debatten tystnade.

Bra nivå på pensionerna, både idag och i framtiden, bygger på nivån på antalet arbetade timmar. Det kan naturligtvis åstadkommas i båda ändar så att säga. Tidigare inträde på arbetsmarknaden för fler yngre, färre arbetslösa i alla åldrar och fler äldre som jobbar längre. Det betyder inte att alla ska jobba till en viss tidpunkt. Så är det ju inte idag med den pensionsålder som finns. Genomsnittet för avgång ur arbetslivet ligger idag på ca 63 år.

Känns också angeläget att påminna om att när folkpensionen infördes 1913 (fyller alltså 100 år nästa år) var pensionsåldern 67 år. Den var således högre än den genomsnittliga livslängden, vilket betydde att ganska få hann komma ifråga för pensionsutbetalning. Sedan dess har mycket hänt vad gäller livslängd. Och den fortsätter att öka, vilket naturligtvis är glädjande, eftersom orsakerna är en totalt sett bättre levnadsstandard med bra bostader, bättre arbetsmiljö, tillgång till sjukvård m m. Så en diskussion om pensionsålder borde inte åstadkomma ett sådant ramaskri.

Jag hoppas att diskussionen nu inte stannar utan i stället utvecklas till en sansad och saklig diskussion om vilka möjligheter det framtida arbetslivet ska ge för att fler ska kunna jobba minst så länge som idag och gärna längre eftersom Sverige oundvikligen går emot en tid då alltfler i arbetsför ålder ska försörja en allt åldrande befolkning.

Jag hoppas också att insikterna om denna verklighet också leder till att äldre kan känna sig välkomna i ett aktivt arbetsliv. Kunskaper och livserfarenhet måste värderas högre än idag.
Inom politiken borde äldre vara mer välkomna i framtiden eftersom grundidén är att den politiska representationen ska spegla befolkningen. Det har ju länge varit ett starkt argument för att ha fler unga på kommun- och riksdagslistor. Men än så länge har det inte satt några spår vid valen vare sig för de allra yngsta eller för de äldre. Det kan man se om man tittar på riksdagens sammansättning.

Nej-tack till Juholts första inbjudan

Sveriges Radio, Ekot, rapporterar idag att Juholts första frieri till de tre fackliga organisationerna får nobben. Det handlar om hans inbjudan till LO, TCO och SACO om överläggningar kring pensionssystemet. Jag kommenterade konsekvenserna av att öppna för sådana överläggningar i mitt inlägg igår. Bra att TCO och SACO nu tackar nej till separata samtal med ett av partierna i pensionsuppgörelsen. Klokt av dem att hänvisa till att det finns en formell grupp med regeringspartierna och socialdemokraterna. Det är där utvärdering ska diskuteras. TCO:s ordförande Sture Nordh anger dessutom ytterligare skäl för att nobba Juholt, nämligen att TCO är politiskt obundna. En lärdom för en socialdemokratisk ledare 2011.

Hur ska välfärdsresurserna skapas, Juholt?

Lyssnade i förmiddags på socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholts första tal i den rollen. Jag förstår att många s.k. vänstersossar är nöjda. Det ligger något i Göran Greiders kommentar om att något sådant har socialdemokrater inte hört de senaste 25 åren.
Det var många vackra ord om hur alla skulle få det bättre. Bättre skola, bättre sjukvård, bättre äldrevård, barnfattigdomen ska avskaffas, kvinnolönerna i den offentliga sektorn ska höjas, etc etc.
Lite elakt kan man ju undra om inte socialdemokraterna under sina långa regeringsinnehav åtgärdat detta. Tydligen inte. För inte ens en socialdemokrat kan väl påstå att partiet lämnat ifrån sig ett så bra Sverige 2006 och ändå förlorat regeringmakten? Inte heller skulle det väl vara särskilt trovärdigt att påstå att Alliansregeringen sabbat alltihop och trots detta blev omvald 2010?

Jag kan inte påminna mig att Juholts tal innehöll ordet "företag" eller för den delen "företagare" annat än i kritiken av vinstsugna vårdföretag och friskolor. Jag hoppas att det beror på någon stunds bristande uppmärksamhet från min sida. Annars är det ju riktigt illavarslande. Och faktiskt helt unikt! Att en nyvald partiordförande för ett av Sveriges största partier 2011 inte tar ordet "företag" i sin mun när han talar om landets framtid. Och än mer anmärkningsvärt när han räknar upp allt som ska förbättras i välfärden. Jag trodde att det bara är vänsterpartiets Lars Ohly som idag på fullt allvar kan påstå att resurser till välfärden kan skapas utan livskraftiga företag och risktagande företagare.

Ett annat ord jag saknade i Juholts tal var "globalisering". Han nämnde EU och Europa och han nämnde USA och han talade om att andra länder t ex Kina tar över den ekonomiska utvecklingen i världen. Men kanske tycker han att begreppet "globalisering" inte är användbart i en ny social demokrati.

Att färdriktningen för socialdemokraternas nye partiordförande är vänster må ju vara. Men att Juholt sprider osäkerhet om det framtida pensionssystemet gjorde mig riktigt bekymrad. Svaret på frågan om hur framtida pensioner ska säkras på en rimlig nivå är: fler människor i arbete och därmed fler arbetade timmar totalt i Sverige. Och det vet socialdemokraterna! Att nu försöka ge sken av att pensionssystemets konstruktion kan behöva omprövas kan innebära en oro vid bedömningen av stabiliteten i Sveriges finanser. En mängd länder runt om i världen avundas oss som kunnat nå en mycket stark majoritet i riksdagen för ett stabilt pensionssystem. Inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen.
Alla system behöver ha en kontinuerlig uppföljning, vilket finns när det gäller pensionssystemet. Men det är något annat än det Juholt signalerade i sitt tal.

Ett oranget kuvert

Heter det "oranget" kuvert, eller? Hur eller hur. Det handlar om kuvertet från Pensionsmyndigheten som berättar om pensionskapitalets utveckling sedan förra året. Corren skriver (länk saknas tyvärr) att "Färre oroar sig för att bli fattiga pensionärer". Större bekymmer har folk kring energi- och bensinpris, att förlora den ekonomiska bufferten samt kring finanskris och räntor.

De orosmolnen är nog mer relevanta än att oroa sig för pensionen. All skrämselpropaganda om att svenska pensioner inte skulle gå att leva på om några år saknade till stora delar grund. Det är klart att den som har möjlighet att sätta av lite extra varje månad i pensionssparande bör göra det. Men om man inte har inkomst att avvara till regelbundet sparande så kommer man ändå att kunna försörja sig på pensionen när den dagen kommer. Som komplement till en låg pension finns både äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.

Jag hoppas att regeringen också fortsätter att sänka skatten för pensionärer. På lägre pensioner är den orimligt hög idag. Även om den som jobbar har högre omkostnader så är dagens skillnader i inkomstbeskattning inte motiverad.

Rekommendation: Rösta på Alliansen

På DN Debatt idag finns artikeln "Därför är Alliansen det bästa valet för oss äldre." Artikeln är skriven av fyra tidigare - och till viss del fortfarande - aktiva politiker för Allianspartierna. En del kommentatorer menar att dessa fyra självklart rekommenderar väljarna att rösta på Alliansen.

Och visst är det självklart. Men det fina med artikeln är att den ger saklig information kring varför man som äldre bör rösta på Alliansen.

Några exempel:
* fler i arbete/arbetslinjen är enda sättet att få långsiktigt hållbara pensioner och resurser till välfärd

* skattesänkningar för pensionärer varav två genomförda och en tredje på gång

* lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet

* slopad löneskatt för äldre anställda

* extra högt jobbskatteavdrag för den som vill jobba efter fyllda 65

* värdighet, respekt och valfrihet i äldreomsorgen


Ställ detta mot de rödgrönas besked om fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, bidragslinje i stället för arbetslinje (hur ger det långsiktiga resurser till pensioner och välfärd?), nej till lagstiftning om äldres rätt att välja omsorg och boende samt alla ytterligare skattehöjningar som Lars Ohly (V) har aviserat ska komma under mandatperioden om de rödgröna bildar regering eftr höstens val.

Visst är väl Alliansen det självklara valet, eller hur? Både för 65-plussare och andra.

Läs även Sörlidens blogg

Pensionärerna och ekonomin

Mycket har skrivits och talats om sänkta pensioner och ojämlika skatter. Jag förstår upprördheten kring skattenivåerna. Däremot kanske något mindre förståelse för diskussionen om pensionerna. I det nuvarande pensionssystemet påverkas pensionernas nivå av den samhällsekonomiska utvecklingen, vilket är nödvändigt om Sverige ska ha ett långsiktigt hållbart och pålitligt system. Och det tror jag att alla vill ha. Under de senaste två-tre åren med hög sysselsättning har pensionerna stigit med 21,2 %. Hade det tidigare ATP-systemet varit kvar hade pensionerna under motsvarande tid stigit med 16 %.

Beträffande skatterna så har dessa sänkts för pensionärer 2009 och 2010. Dock inte tillräckligt som jag ser det. Kommande skattesänkningar måste också omfatta pensionärer. Något som för övrigt Folkpartiets landsmöte slog fast i november förra året.

Läs gärna Barbro Westerholms blogg om pensionärernas ekonomi (12/1 2009).