Media måste lämna sandlådan och ge oss saklig rapportering

I fredags installerades USAs nye president Donald Trump. Nu är denne märklige man en av världens mäktigaste med allt vad det innebär av osäkerhet och oro runtom i världen. Men också av förhoppningar från de som röstade på honom.
Installationstalet är väl ett av de märkligaste tal av en person på den maktnivån som nånsin hållits. Men kanske inte helt oväntat av just Donald Trump. Några exempel: "...inte vilket parti som styr vår regering utan om vår regering kontrolleras av folket", vilket han vill framhålla att hans regering gör. Nu fick ju inte Trump en majoritet av folkets röster men det vill han förstås "glömma". Men visst han är vald. Dock på grund av det märkliga valsystem som USA tydligen vill hålla fast vid.

En annan del är det starkt protektionistiska inslaget. Den politik som ska återuppbygga välståndet för amerikanarna enligt Trump. Visst är jobb för alla som kan och vill arbeta en nödvändig del för att ge välstånd. Men att åstadkomma dessa jobb genom att stänga gränser och avsluta frihandelsavtal har aldrig givit välstånd någonstans någonsin i världen. Möjligen på väldigt kort sikt men efter en tid kommer isoleringen att bli negativ.

Men nu är Donald vald och installerad. En stor del av USAs befolkning har trott och röstat på honom. Ingenting ändras för att omvärlden kritiserar och till och med hånar Trump. Snarare tycks det trigga honom att leva upp till de beteenden som hans kritiker beskriver.

Hans "krig" med media underlättas av medias eget agerande. Läs gärna Expressens ledarinlägg samt Alex Schulmans. Jag reagerade själv på inslaget i SVTs Rapport igår där USA-korrespondenten inte kunde behärska sin entusiasm när hon berättade om allt bedrövligt som journalister nu kan förvänta sig från Trump och hans administration. Kändes som sandlåda, faktiskt.

Men med det sagt/skrivet så vill jag understryka vikten av att nyhetsförmedling verkligen sker. Som jag skriver inledningsvis så skapar Trumps presidentskap osäkerhet och oro runtom i världen. Desto viktigare är då att nyhetsrapportering och analyser sker på saklig grund.

Är Centerns opinionssiffror den viktigaste samhällsfrågan att debattera?

Svaret på rubikens fråga är naturligtvis Nej. Men vad har media ägnat tid åt de sista veckorna och idag? Jo, just Centerpartiets påstådda kris och opinionssiffror. Med mer eller mindre korkade frågor till partiledaren Annie Lööf, partisekreteraren och en del andra centerföreträdare om dagens SIFO-resultat?

När inget parti "sticker ut" som det heter på ledarsidorna så ges kritik. "Alla samlas i mitten", känns igen, eller hur?
Så sticker då något parti ut och vad händer då? Ja, förutom den oro som skapas internt, så haglar frågorna till framförallt partiledaren. Och frågorna handlar väldigt sällan om förslagen som kan leda till att partiet "sticker ut". Nej, det handlar om kris, opnionssiffror under 4 % och hur nu denna stackars partiledare ska hantera detta. Pågår debatten tillräcklig länge så kommer spekulationerna: när ska han/hon avgå? Då dyker snart "vänliga" partikamrater upp och bidrar till spekulationerna.

Det är lätt att förstå att "alla samlas i mitten". Jag saknar en saklig debatt, där både vi som har politiska uppdrag och andra som vill delta i samhällsdebatten, har mod att reflektera offentligt över samhällsutvecklingen olika delar och komma med förslag och tankar, som i sin tur kan prövas och debatteras.
Det är inte konstigt att det finns så få profiler inom politik och samhällsdebatt idag. Det är ju inte bara den enskilde individen som hängs ut. Det drabbar också omgivningen som hans/hennes barn i skolan, make/maka på jobbet osv.

Så stå på dig, Annie! Låt stämman få diskutera och besluta och låt väljarna - inte media - avgöra valresultatet!

Media och Sverigedemokraterna

Läste igår i Corren Jesper Strömbäcks kommentarer till medias exponering av Sverigedemokraterna. Jesper är professor i politisk kommunikation på Mittuniversitet i Sundsvall. Han menar att mediernas sätt att fokusera på (SD) stärker partiets ställning. I denna fokusering ligger, enligt Strömbäck, att spekulera kring det som kan komma att ske.

Jag tycker det var intressant läsning. Jag har tidigare reagerat på medias kommentarer och spekulationer kring (SD):s resultat i opinionsmätningar. Kommentarerna har nästan gett sken av att det är klart att (SD) blir vågmästare i riksdagen nästa mandatperiod trots att ingen kan idag säga vilka partier som återfinns i parlamentet eller hur mandatfördelningen kan komma att se ut.

Man brukar säga att "framgång föder framgång". I detta fall handlar det om att partier som går framåt i opinionsmätningar uppfattas ha framgång och blir mer intressanta, särskilt för väljare som inte tar sin rösträtt på fullt allvar. Vem minns inte "röra-om-i-grytan"-argumentet när NyDemokrati uppstod.

Självklart ska (SD), som alla andra partier, bli grundligt och sakligt granskat. Tystnad är inte lösningen. Vi som kandiderar för andra partier ska debattera också med (SD). Men det är något annat än att vid varje opinionsmätning spekulera i hur framgångsrika de verkar vara alternativt kan bli.

SD till riksdagen med medias hjälp?

Återigen har Sverigedemokraterna placerat sig ovanför 4 %-strecket i en opinionsmätning (SvD, DN m fl). Genast ger media SD en roll efter nästa års val, nämligen rollen som vågmästare. Framgång föder framgång som bekant. Om dessutom någon annan bidrar till reklamen så är ger det än mer.
Är det verkligen medias avsikt att bidra till SD:s intåg i Sveriges riksdag? Nej, det tror jag inte. Men uppmärksamheten kring denna och andra opinionsmätningar tycks mig väl okritisk.

Media och prinsessförlovning

Igår och idag har alla media prinsessan Viktorias förlovning sida upp och sida ner. Och visst, jag gratulerar också gärna henne och Daniel till att äntligen få leva åtminstone något likt jämnåriga ungdomar. Men jag undrar ändå, vart tog SAAB-krisen vägen? Och alla andra liknande frågor, som dominerat nyhetsflödet de senaste veckorna? Jag vill också ha positiva nyheter. Men allra mest önskar jag balans i nyhetsrapporteringen.

Hur viktig är då informationen kring Viktoria och Daniel? Intressant är förstås att veta att de blir ett för Sverige representativt par den dagen nuvarande kung och drottning drar sig tillbaka. Men det får vi väl anta att den "kontrollen" redan skett inom kungafamiljen och hovet. Annars hade väl Daniel försvunnit ut ur bekantskapskretsen.

Viktigt är däremot att hela denna ceremoni belyser hur fel systemet med monarki är. Att ämbeten ärvs hör inte hemma i 2000-talet. Det hör heller inte 2000-talet till att föräldrar - och än mindre ett lands regering - måste ge sitt samtycke till partnerval. Men så länge kungahuset är så populärt som idag så lär systemet bestå. Av partiprogram att döma bör det finns en majoritet i riksdagen för att förändra. Men vem vill gå till val på att införa republik i Sverige? Och särskilt inte nästa år med prinsessbröllop och allt.