Minns Förintelsen och var vaksam på samhällsförändringar i tid!

I morgon den 27 januari uppmärksammas minnet av Förintelsens offer. Detta datum 1945 befriades fångarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Varje år sedan 2001 är dagen nationell minnesdag i vårt land. Den är även internationell minnesdag.

Denna dag blir allt viktigare. Inte bara för att hedra offren utan för att förhindra en upprepning. Jag såg TV 2-programmet med Hedi Fried igår kväll där hon påminde om att snart lever inte någon som kan berätta och verifiera vad som verkligen hände. Det är extra allvarligt idag när nazister marscherar igen i Sverige och i andra europeiska länder. Det måste kännas fruktansvärt för dem som lever och minns att se nazismens återkomst.

Många överlevande har skrivit böcker om Förintelsen. Stort tack till dem! Hedi Fried har bland skrivit "Frågor jag fått om Förintelsen". Enligt Corren kommer den som pocket vilket gör den än mer lättillgänglig för de flesta. Det finns också litteratur för barn och unga som till exempel
"Vi kommer snart hem igen" av Jessica Bab Bonde och Peter Bergling. Corren har idag en helsida kring aktuell litteratur.

Hedi Fried varnade i gårdagens program för risken med att inte ta det som anas pågå på allvar. Att tänka att vi behöver inte oroa oss. Hon varnade också för att "vänja sig". De små stegen av händelser men som snart visar sig vara katastrofen. Det är inte så svårt att översätta hennes varningar inför det vi ser idag i vårt land och i Europa.

Vi ska också minnas att utöver judar och romer förföljdes och mördades också bland andra homosexuella samt  personer med olika former av funktionsnedsättning. Minst 275 000 personer tros ha mördats på grund av sin funktionsnedsättning. Läs mer på Forum för levande historia om den människosyn som rådde år 1933-45 i Nazityskland med bl a det s.k. T4-programmet.

Ett studium av vad som skedde åren före det att andra världskriget utbröt visar hur nödvändigt det är för oss alla att idag ha koll på vad vilka signaler som sänds från olika rörelseriktningar och vilka tendenser till förändrad människosyn som kan skönjas i vårt samhälle. Och då menar jag även i Sverige. Var kan dessa tendenser landa om de inte uppmärksammas och debatteras? Ta begreppet "Alla människors lika värde" som exempel. Är (Varit?) självklart att det ska genomsyra funktionshinderpolitik, flyktingmottagande/asylpolitik, religionsfrihet, rättigheter att vara öppet homosexuell utan risk för hot etc. Och om respekten för dessa värderingar ifrågasatts har samhället ingripit till stöd/skydd för berörda.

Sker det i lika hög grad idag? Många menar att det inte är lika självklart. Jag är böjd att hålla med. Inte för att strömningar likt nazismen fått genomslag. Men mindre försåtliga förändringar som inom en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna förändra samhällets syn. Inför Förintelsens minnesdag 2015 skrev ordförande för FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i tidningen Dagen att organisationen oroas över utvecklingen i Europa och i Sverige. 

Så låt oss minnas Hedi Frieds uppmaning om vaksamhet över den utveckling vi ser. Uppmärksamma och reagera medan tid är!

Förintelsens minnesdag

Idag är det 72 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades. Varje år uppmärksammas den 27 januari genom olika aktiviteter dels för att hedra offren men också för att lära av historien. Än så länge finns människor som var med och kan berätta och påminna oss alla om vad som verkligen hände.

I år tycker jag mig se även annat innehåll i intervjuerna. Från att tidigare varit beskrivningar av dåtiden så finns nu också varningar kring framtiden från de som upplevt Hitler-Tyskland, nazismen och förintelselägren. Vart är världen på väg? Likheterna förskräcker. Läs också Göran Rosenbergs artikel.

Taggtråd mellan länder i Europa för att hålla flyktingar ute, alltfler anhängare till högerextrema partier, hat på sociala medier, nazister som marscherar på gatorna i Sverige, i Tyskland och flera andra länder. Och valet av Donald Trump som USAs president.

Få av oss ville tro att världen så snabbt skulle förändras. Vem kunde tro att ett nationalistiskt, främlingsfientligt parti som SD skulle vara tredje största parti i Sveriges riksdag efter valet 2014?!

Och vem kunde tro att i en av de värsta flyktingkatastroferna på länge skulle Sverige i princip stänga sina gränser?! Så begränsad förmåga har alltså ett starkt samhälle som vårt att klara av att hjälpa till när katastrofer drabbar andra. Och- den största besvikelsen av alla kan jag tycka - så lite betydde alltså gemenskapstanken, fredsprojektet EU, när behovet av samarbete sattes på prov. Då saknades solidariteten. Hade alla länder tagit emot sin andel av de flyende människorna så hade inte 1000-tals människor behövt drunkna på Medelhavet.

Läs gärna Lena Posner-Körösi krönika i tidningen NU nr 4/17 och minns särskilt följande
"Och det räcker inte med en dag om året, det är en ständig kamp att försvara demokratin, att värna åsikts- och religionsfriheten, att inse att begreppet ”allas lika värde” inte bara är tomma ord, utan faktiskt kräver något av var och en av oss."

Förintelsens minnesdag

Den 27 januari varje år minns Sverige och världen dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. En gång om året påminns vi alla om nazismens fasor och avrättningarna av miljontals judar. Gaskamrarna fanns på fler håll än i Auschwitz. Fortfarande finns överlevande som kan berätta och därmed bidra till att påminna världen om att vaksamhet alltid måste råda vad gäller riskerna att historien kan upprepas.

För inte så många år tillbaka kunde judar känna sig tämligen trygga i vårt land. Men den beska sanningen är att så inte längre är fallet. Statistik visar att hatbrott med antisemitiska förtecken har ökat och ökar i Sverige de senaste åren. Ett skäl uppges vara konflikten mellan Israel och Palestina. Man kan synpunkter på båda sidors handlingar i denna konflikt. Men det kan aldrig rättfärdiga förföljese av enskilda individer!

Finns många läsvärda inslag i dagens media. Här några exempel:
ÖstgötaCorrespondenten: "Jag var 4 år - men fick aldrig gråta."
Aftonbladet: De trakasseras och hotas  - för att de är judar.
Svenska Dagbladets bildspel

Vi har alla ett ansvar för att både minnas, reflektera och motarbeta de vämjeliga rörelser som fått ett fäste inte bara utanför Sverige utan numera också här. Låt varje dag bli en dag då vi gemensamt främjar goda krafter och motverkar onda. Både Du och jag har detta ansvar.

Förintelsens minnesdag

Om detta må vi berätta, ett citat som ofta används denna dag den 27 januari Förintelsens minnesdag. Correns chefredaktör Charlotta Friborg "förlängde" citatet i lördagens tidning till att också handla om att vi måste berätta om svenska nazister. Det är bara att instämma.
Det är också viktigt att dokumentera de berättelser som finns från Förintelsen. Snart är de som upplevde hemskheterna borta och vem må då berätta. Och inte minst påminna!

Med den historielöshet som alltför länge har fått prägla såväl undervisning som samhällsdebatten i vårt land så är påminnelsen om vad som finns i dokumentationen nödvändig att ständigt upprepa. Även om den personliga berättelsen från de som var med naturligtvis inte kan ersättas till fullo.

Om en stund ska jag ta mig till minnesstunden i Linköping. Jag hoppas vi ses där.