"Jag vill inte bli glömd"

Så sa strokedrabbade Thomas Eriksson i Göteborg efter att hemtjänsten inte kommit vid flera tillfällen trots uppgjord tid. Enligt programmet Uppdrag Granskning hade Thomas inte heller blivit kontaktad. Kvällens program handlade om dels detta men framförallt att det kommer så många olika personer till samma äldre person.
Problem med antal personer i hemtjänsten är ju långt ifrån ny. Även om just hemtjänsten i detta område, Bergsjön i Göteborg, verkade vara osedvanligt dåligt organiserad, så är det en vanligt återkommande brist.
Och till och från visas lösningar, som i detta program det korta inslaget från Sundsvall. Som tydligen går ut på att ha flera mindre arbetslag och en bättre organisation vid frånvaro. Borde väl vara ganska självklart att kring en person, som behöver mycket hjälp per dygn, bilda ett arbetslag/team. Detta team kan då också ha ansvar för några ytterligare personer i närområdet. Kombinerat med ett effektivt vikariesystem dvs vikarierna ingår i teamet, måste effekten bli att de som kommer är kända av den äldre. Trots att det vid stora omsorgsbehov måste bli ganska många personer totalt som kommer. Arbetstidsregler, fridagar och eventuella sjukdagar, VAB-dagar, semester mm kan ingen planerare bortse ifrån.

Oftast beskrivs bristerna som ett resultat av för lite ekonomiska resurser. Och det kan säkert vara en förklaring i många fall. Men ganska ofta är dålig organisation till följd av dålig och inkompetent ledning orsaken. Och på senare år har bristen på kompetent vårdpersonal blivit ett allt större bekymmer. För få söker vårdutbildningar och många slutar efter en tids anställning. Och tiden då de riktigt stora pensionsavgångarna får genomslag är väldigt nära.

Nu är ju detta inte bara ett bekymmer för hemtjänsten utan inom vårdsektorn i sin helhet precis som inom skolan. Denna verklighet borde föranleda djupa, seriösa diskussioner inom såväl politiken på alla nivåer som inom fackliga organisationer, inom forskningen, bland s.k. utvecklare som det finns ganska gott om inom välfärdsområdena. Sådana diskussioner förekommer också. Men ....

Om detta tänker jag återkomma. När jag var riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet och såg alla välfärdssystem som finns i Sverige, slogs jag ibland av hur de olika systemen nästan kunde motverka inte bara varandra utan även syftet med ett system. Men tiden att utveckla några kloka tankar kring vad som kanske skulle kunna förändras/förbättras fanns sällan. Och jag tror att det är så för många politiker - och andra också för den delen - att dagsproblemen pockar på och måste lösas.

Arbetskraft från Kamerun

Hur kan en arbetsgivare bete sig så ruttet mot människor som söker sig hit för att genom hårt arbete skapa sig och sin familj en bättre framtid i hemlandet? Uppdrag Granskning visade i kväll ett reportage om ett antal män och kvinnor från Kamerun som fått jobb att plantera skog i Sverige. Skogsföretagen Holmen respektive SCA anlitar en entreprenör, som tagit betalt för att personerna i fråga skulle få arbetstillstånd, lämnat en uppgift om arbetsvillkor och lön till Migrationsverket som sen inte motsvarades i anställningsavtalen. Slaveri, kallade en av männens fruar det. Känns lätt att instämma i efter att ha sett reportaget. Dessutom verkar det förekomma annan brottslig verksamhet. Företagarens svar i sändningen var verkligen obehagliga och undflyende.

Fackliga förhandlingar tycks vara på gång och även polisutredning. Även politiska reaktioner redovisas i kväll. Det är uppenbart att både regelöversyn och kanske framförallt uppföljning behövs av flera parter som Migrationsverket, fackliga organisationer, beställaren (i det här fallet Holmen o SCA).

Att öppna för arbetskraftsinvandring var ett bra beslut av Alliansregeringen. De missbruk som nu och då uppdagas p g a vissa oseriösa arbetsgivare får inte leda till mindre öppenhet. Inte heller att någon annan än arbetsgivarna ska avgöra om det finns behov av att rekrytera utifrån eller inte. Men det förutsätter uppföljning och kontroll så att eventuellt missbruk kan stävjas på direkten.

Barnfattigdom i Sverige, eller?

Organisationen BRIS (Barnens Rätt I Samhället) meddelar idag att man slutar använda begreppet "barnfattigdom". Istället kommer BRIS att tala om "ekonomisk och social utsatthet".

Jag tror det är en klok förändring. Diskussionen har alltför ofta handlat om de olika definitionerna "relativ fattigdom" och fattigdom i termer av kronor och ören. Även om BRIS nu ändrar beskrivning efter TV-programmet Uppdrag Granskning så tycker inte jag att det är rätt att generalisera såsom görs i programmet. Men det är ju typiskt UG - svart eller vitt och vi vet bäst.

Att det finns och alltid har funnits barn som far illa även i Sverige är en sanning om än besk. Varje individ har ett ansvar för sitt eget och sina barns väl och ve. Socialtjänst, andra samhällsfunktioner och frivilligorganisationer kan inte skydda barn i alla livets skeden från att fara illa.

Men säkert kan mer göras. För att så ska ske måste också informationen om förhållandena vara så korrekt som möjlig. Annars är risken att den breda allmänheten slår dövörat till. Något som jag kan se händer även idag. Människor bor, arbetar och umgås med likasinnade och insikten om att andra har det annorlunda och framförallt varför saknas ofta. Därför hade det varit bra om Uppdrag Granskning också belyst det som några av de intervjuade personerna uttryckte nämligen att de här barnen som BRIS och Rädda Barnen beskrivit som fattiga faktiskt far illa men inte i första hand p g a brist på mat och kläder. Även om det också förekommer.