Kränkningar i skolan

Idag har organisationen Friends rapport för 2013 presenterats och den handlar om tillståndet i svenska skolor vad gäller elevers utsatthet för kränkande behandling. Nästan 37 000 elever har svarat i undersökningen. Var femte elev har en eller flera gånger kränkts av kamrat/er i skolan. 7 % anger att de kränkts av någon lärare. Det är illa nog. Men än värre är att de utsatta eleverna upplever att de vuxna i skolan inte bryr sig.
Hur är det möjligt? Nog måste väl skolpersonal alla kategorier höra och se. Förklenande språkbruk mellan elever och ibland fysiskt våld märks ju!
Det saknas kunskap hos vuxenvärlden kring hur hantera mobbning sägs det. Men fenomenet kränkning är ju ingenting nytt! Hur många generationer barn/unga ska behöva stå ut utan reaktioner från oss vuxna?
För det kan väl inte vara så att umgänget på våra arbetsplatser också har dylika inslag i en sådan omfattning att vuxenvärlden accepterat att kollegor utsätts för kränkande behandling?

Länkar: Friends, Radio Östergötland

Det personliga ansvaret

Jag har under helgerna läst Ann Heberleins bok "Det var inte mitt fel/Om konsten att ta ansvar. Heberlein skriver att den viktigaste rättigheten en människa har är rätten till sitt värde som människa med allt vad det betyder av frihet och beskydd. Men, fortsätter hon, att vara människa betyder också skyldigheter. Den främsta skyldigheten en människa har är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar. Att förvänta sig att människor tar ansvar för sina handlingar är att respektera dem i stället för att se dem som hjälplösa individer och offer.

Jag kommer att tänka på bokens innehåll idag när jag läser i Aftonbladet om hur människor inte kan motstå frestelsen att handla på rea, trots att de inte har råd. Det är lätt att få känslan av att handlarna skulle ha avstått från att marknadsföra rean. Och visst kan marknadsföring av olika slag ibland upplevas vara alltför aggressiv. Men så länge man vänder sig till vuxna människor så måste reklammakarna kunna förvänta sig att folk själva avgör om man ska låta sig frestas eller inte.

En annan bild, som kommer för mig, när jag tänker på människors ansvar, är organisationen Friends nya reklamfilm, som sänds på TV. Filmen heter "Tillsammans" och har budskapet att vi alla måste stå upp mot mobbningen. Min reflektion är att varje individ måste ta sitt ansvar att reagera för att åstadkomma begreppet "tillsammans", vilket också speglas i filmen. För varje person som reagerar mot den stöddige killen (mobbaren) så inser han att han gör fel mot kamraten.