Ansvar en bristvara

Att det ska vara så svårt att inse att om skyddsutrustning slängs i vattnet vid Bergs slussar så saknas räddningshjälp för den som drabbas av av en olycka. Corren har tidigare skrivit om personer som badar i slusstrapporna med risk för både eget och andras liv. Idag kan vi läsa om att skyddsutrustning skadas och slängs i vattnet på nätterna! Corren idag.

Nu tvingas kanalbolaget att anlita väktare på nätterna. Vem ska betala dessa extrakostnader? Ja inte är de som förstör! Det är naturligtvis resenärerna och skattebetalarna, eftersom ansvaret för en kulturklenod som Göta Kanal är statens.

Jag blir så trött på den totala brist på ansvar för varandra och för det gemensamma. Sådana här tilltag går inte att ursäktas med "det var lite roligt" alternativt "i fyllan och villan".

Det personliga ansvaret

Jag har under helgerna läst Ann Heberleins bok "Det var inte mitt fel/Om konsten att ta ansvar. Heberlein skriver att den viktigaste rättigheten en människa har är rätten till sitt värde som människa med allt vad det betyder av frihet och beskydd. Men, fortsätter hon, att vara människa betyder också skyldigheter. Den främsta skyldigheten en människa har är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar. Att förvänta sig att människor tar ansvar för sina handlingar är att respektera dem i stället för att se dem som hjälplösa individer och offer.

Jag kommer att tänka på bokens innehåll idag när jag läser i Aftonbladet om hur människor inte kan motstå frestelsen att handla på rea, trots att de inte har råd. Det är lätt att få känslan av att handlarna skulle ha avstått från att marknadsföra rean. Och visst kan marknadsföring av olika slag ibland upplevas vara alltför aggressiv. Men så länge man vänder sig till vuxna människor så måste reklammakarna kunna förvänta sig att folk själva avgör om man ska låta sig frestas eller inte.

En annan bild, som kommer för mig, när jag tänker på människors ansvar, är organisationen Friends nya reklamfilm, som sänds på TV. Filmen heter "Tillsammans" och har budskapet att vi alla måste stå upp mot mobbningen. Min reflektion är att varje individ måste ta sitt ansvar att reagera för att åstadkomma begreppet "tillsammans", vilket också speglas i filmen. För varje person som reagerar mot den stöddige killen (mobbaren) så inser han att han gör fel mot kamraten.