Almedalen för mig 2011

I morgon bitti (tidigt som attan) flyger jag till Visby och Almedalen. Kommer att vara där till sen torsdag kväll. Ångrar att jag inte bestämde mig för att vara där åtminstone måndag och fredag också när jag försöker pricka in så många intressanta seminarier och andra aktiviter som möjligt.
Mina dagar ser ut så här nu:
Tisdag: Medverka i debatt kring LSS och barnperspektivet hos IfA (Intresseföreningen för Assistansberättigade), lyssna på en annan debatt om LSS och sedan lunch tillsammans med föreningen och några debattdeltagare.
Senare på dagen medverkar i jag i ännu en debatt kring LSS hos RBU (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). Ett inslag i den debatten kommer säkert att handla om Socialstyrelsens senaste granskningsrapport.

Någon gång under dagen ska jag besöka Bloggplats H 12 d v s Politometern.se i samarbete med Almega.
Besök på Bloggplats H 12 hoppas jag kunna hinna med varje dag.

Onsdag: Är Folkpartiet liberalernas dag i Almedalen. Men också Flygets Dag, där Fjärde storstadsregionen tillsammans med Svenskt Flyg, Linköpings kommun m fl arrangerar ett antal seminarier.
Så något seminarium om flygets och för all del andra transportmedels roller också blir det. Har även prickat in ett seminarium om Säkerhet och Försvar. Ska dessutom hinna med någon inbjudan från vårdföretag.

Ska sedan träffa representanter för Unga Allergiker, som vill diskutera bristen på tillgänglighet ur sitt perspektiv. Hinner förhoppningsvis lyssna på seminariet "Politisk vilja - nyckeln till biogasutveckling", där bl a Linköpings energibolag Tekniska Verken är medarrangör.

Ett besök igen hos Bloggplats H 12, sedan är det nog dags att ägna kvällen åt "min" partiledare Jan Björklund och övriga folkpartivänner.

Torsdag: Är min ambition att vara på ett seminarium kl 8.00, som handlar om "Ett näringsliv med samhällssyn". Enligt programmet kommer frågan om näringslivets syn på att anställa personer med arbetshinder av olika slag vara huvudinslag.
Förhoppningsvis hinner jag lyssna en stund på seminariet om Fritt Val av hjälpmedel. Också mycket aktuellt.
Infrastrukturplanering hos Fjärde storstadsregionen blir nästa kunskapsinhämtning. Vårdföretagen om personlig assistans och besök hos Bloggplats H 12 blir en del av eftermiddagen. För att se´n avsluta vistelsen i Almedalen för detta året med regionmingel och andra aktiviter med Fjärde storstadsregionen.
Flyg från Visby 22.15 och hemma hos make och hund runt midnatt.

Den som tror att vi som åker till Almedalen gör det som semester och mingel tror fel. Mingel förekommer men än mer av diskussioner, debatter, seminarier för kunskapsinhämtning i aktuella samhällsfrågor på alla tänkbara områden. Ta gärna del av programtidningen för årets vecka.

Jag är mycket glad över att få medverka i debatter kring villkoren för människor med funktionsnedsättning. Dock önskar jag att dessa debatter väckte lite mer uppmärksamhet i media. Inte för min skull utan för att de handlar om mänskliga rättigheter. Och att dessa insatser inte alltigenom sköts på ett tillfredsställande sätt avs amhället trots att de betyder så mycket för de människor som berörs och deras anhöriga.

Att ha en politisk profil (som i mitt fall socialpolitik) innebär inte att andra samhällsfrågor är mindre intressanta. Som kommunalråd och 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen ser jag fram emot ta med hem från Almedalen ökade kunskaper på flera områden, som berör framtiden i kommunen och i regionen. Därav denna spridning på seminariedeltagande.

Almedalen och se´n semester

Läs gärna inslaget på min andra blogg, Correbloggen.

Arbetslinjen för alla som kan och vill arbeta

Läs här min kommentar i Linköpings Tidning idag med anledning av regeringens strategi för
funktionshinderpolitiken kommande år.

Nationell strategi ökar chans till jobb Regeringen har presenterat sin nya strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken under perioden 2011 till 2016. Strategin sätter bland annat upp målet att sysselsättningsgraden för personer med nedsatt arbetsförmåga ska öka. – Arbetslinjen är för alla. Kan man så ska man ha en egen försörjning och det betyder mycket för självkänslan och självbestämmandet att ha ett arbete att gå till, säger Linnéa Darell, ordförande i omsorgsnämnden i Linköping. Höjd målsättning Strategin innehåller en ny utredning som ska se över hur de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan förbättras för att fler med funktionsnedsättning ska kunna få och behålla ett arbete. – Vi har nyligen höjt målsättningen för personer som ska gå från daglig verksamhet inom omsorgen till att ha ett jobb från tre till fyra personer och är på god väg att kunna nå målsättningen. Med förbättrat stöd på arbetsmarknaden kommer vi framöver att kunna höja ambitionerna i Linköping ytterligare några steg, säger Linnéa Darell. Välkommen dialog En annan del i den nya strategin handlar om att inleda överläggningar med organisationen Sveriges Kommuner och Landsting för att se hur den offentliga sektorn kan ta ett större ansvar för att anställa personer med funktionsnedsättning. Dialogen välkomnas av Linnea Darell: – De flesta kommuner kan och borde göra mer, det gäller även Linköping. Jag har höga förhoppningar om att dialogen ska kunna resultera i bra former för utvecklingsarbetet med att erbjuda fler arbetsplatser.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden kritisk

Vid sammanträdet i torsdags beslutade vi i Säkerhets- och integritetsskydsnämnden om två rapporter. Den ena refererar DN.
Båda rapporterna kan läsas på nämndens hemsida http://www.sakint.se/Pressinfo.htm.

Nämnden är inne på sitt fjärde verksamhetsår och jag kan som ledamot konstatera att effektiviteten i tillsynen blir allt bättre. Att värna den personliga integriteten är alltid nödvändigt. I tider då den grova brottsligheten tycks öka är det förståeligt om regering och riksdag lyssnar till dem som förespråkar allt vassare metoder för att motverka en negativ utveckling. Självklart måste Sverige ha effektiva metoder för att motverka grov brottslighet. Men det får inte leda till att vi rusar in i ett övervakningssamhälle.

Att ställa upp även när det tar emot

Ja, så löd rubriken på min partikollega Claes Alméns och min artikel (se artikeln nedan) i Corren i fredags. Claes är FP-ledamot i bygg- och miljönämnden i Linköping. Artikeln kom till med anledning av att bygg- och miljönämnden medgivit ett privat företag att bygga ett behandlingshem för flickor på en tomt nära ett befintligt bostadsområde, vilket väckte oro.
Det är inte så ofta som det kommer invändningar mot omsorgsboende i vår kommun numera. Men benämningen "behandlingshem" ger uppenbarligen människor associationer till stökigheter, polisingripanden, "objudna" gäster osv.
Ett socialliberalt synsätt är naturligtvis att alla människor ska ha möjlighet att bo och leva i gemenskap med andra. Självklart ska grannar kunna ställa krav på att onormala störningar inte ska förekomma. Det är ett krav som vi alla ska kunna förvänta oss i vår boendemiljö, eller hur? Trots det så vet vi alla att det kan förekomma även med "vanliga" grannar.

Här kan Du läsa vår artikel.

 

Omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Den ståndpunkten framför folkpartisterna Claes Almén och Linnéa Darell med anledning av det planerade boendet i Vårdsberg.

I samband med att nya omsorgsboenden ska startas finns det ibland starka åsikter från de boende i området. Även om det är förståeligt att det okända skapar oro så får det aldrig innebära att vi vänder ryggen till dem som behöver samhället mest.
Det planerade boendet i Vårdsberg är det senaste fallet där boende i området är oroliga inför tanken på vårdplatser i deras närhet. Vi ser ibland samma reaktioner när man ska bygga exempelvis andra sorters omsorgsboenden och boenden för flyktingbarn.
Det är den mest naturliga reaktion i världen att som förälder vilja skydda sina barn. Vilken förälder har inte vid något tillfälle ringt sin läkare eller skyndat till akuten när ens barn bara har hosta? Även om omsorgsboenden sällan påverkar tryggheten i området, så finns oron där tills man fått facit i hand.
Men vi är alla överens om att samhället ska hjälpa dem som behöver stöd. Vi har som medmänniskor en moralisk plikt att hjälpa när vi kan. Vi har också ett egenintresse av att hjälpen finns. Det kan nästa gång vara en närstående som mår dåligt och behöver en vårdplats, eller man kan själv drabbas av en olycka och behöva samhällets stöd i form av annat boende än det egna hemmet. Självklart ska den hjälpen ges.
Det innebär att många av oss kommer att leva nära olika slags boenden. Deras förekomst i våra livsmiljöer är ett resultat av det välfärdssamhälle som de flesta svenskar är glada över att leva i. Nästan alltid kommer dessutom farhågorna på skam. Den trygga närmiljön visar sig i efterhand inte ha förändrats av den nya verksamheten.
Vi kommer därför att även i framtiden arbeta för att omsorgsboenden av olika slag ska vara ett naturligt inslag i våra bostadsområden. Det kommer ibland att ta emot, men i slutändan vill vi alla leva i ett samhälle där hjälp ges till den som behöver och att det sker i gemenskap med andra.

Hur länge ska Tillgänglighetsmarschen behövas?

I lördags deltog jag i Tillgänglighetsmarschen i Norrköping (Radio Östergötland). För nionde året arrangeras denna marsch. I år på 32 orter runtom i landet. Alla med samma budskap: "Gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning. Se Tillgänglighetsmarschen 2011, hemsida.

Min uppmaning till regering och riksdag är: Det är hög tid att gå från ord till handling!

Jag vet att remissvaren också på den senaste utredningen "Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering" innehåller många för och emot. Men ett flertal andra länder har hittat lösningar. Även om det ibland inneburit att gå emot vissa remissinstanser synpunkter. Det modet förväntar jag mig av en svensk regering och framförallt av mina egna partivänner.

Låt årets marsch bli den sista. Eller kanske så här: låt tio-års-jubiléet bli ett firande av att år 2012 har en lag införts som innebär att otillgänglighet är ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Andra bloggar: Marianne Åhman, http://fulldelaktighet.nu/?p=2201

Rimligt att kungen granskas

Idag har kungen bemött alla påståenden om bilder, eventuella besök på striptease-klubbar och annat mindre lämpligt med tanke på hans ställning som statschef. Jag såg inslaget på TV 4 Nyheterna. Kommer säkert att finnas de som tycker att media ska lämna honom i fred. Han såg onekligen pressad ut.

Men varför ska inte kungen - och för den del övriga medlemmar av kungahuset - granskas? Den granskningen är lika viktig som granskning av politiker, företagsledare och andra med inflytande i samhället. Kungen har ju dessutom framförallt funktionen att företräda Sverige utomlands och skänka stjärnglans vid evenemang inom landet. Då bör väl rimligen levernet vara ett föredöme. Nu skäms man ju som svensk över dessa pinsamheter.

DN redovisar en undersökning som visar att det är fler nu än tidigare som tycker att kungen ska avgå. I stället vill de att Viktoria ska tillträda. Personligen tycker jag Viktoria ska befrias från detta ärvda uppdrag och de förväntningar det innebär. År 2011 är det dags för ett modernt Sverige att skrota ärvda ämbeten.

Andra bloggar i ämnet: Folkpartiet i Nacka

Varför är (M) emot en modern järnvägsutbyggnad?

Efter att ha läst Europakorridorens verksamhetsberättelse inför årsstämman i juni kan jag inte - återigen - låta bli att förundras över (M):s kompakta motstånd mot att satsa på en modern järnvägsutbyggnad i Sverige. Europakorridorens verksamhetsberättelse för 2010 är ett åtta sidor långt bevis för att moderaterna i regeringen har fel i sin analys kring järnvägsutbyggnad inklusive höghastighetståg.

Ett antal utredningar har visat på vilka fördelar en modern järnvägssatsning skulle ha för Sveriges ekonomiska utveckling. KTH:s utredning 2003 "Europakorridoren, Ett bredband för fysiska transporter. Utbud, prognoser och samhällsekonomi" pekar på mycket stora samhällsvinster. Internationella HandelsHögskolan i Jönköping (IHH) presenterade 2004 två olika studier "Europakorridoren - Resvolymer, pendling och regionförstoring" samt "Europabanan och Södra stambanan - En jämförande analys av effekter i Södra stambaneregionen". Slutsatsen av båda dessa utredningar är att det är klart mest samhällsekonomiskt lönsamt för hela södra Sverige att bygga den nya Europabanan med hastighetsstandard på 350 km/tim. Alltså samma typ av järnväg som byggs runtom i övriga Europa.
Under 2008 redovisade KTH ytterligare en utredning "Godstrafikens utvecklingsmöjligheter som följd av en satsning på Europakorridoren". Möjligheterna för godstrafiken uppkommer genom att de flesta X2000-tåg ersätts av höghastighetståg på de nya banorna. Rapportens slutsats är att höghastighetsbanor kan betraktas som landets viktigaste godstågssatsning.

I en modern och framtidsinriktad miljöpolitik bör ingå att minska den tunga fordonstrafiken på våra vägar. Det förutsätter att mycket mer gods måste kunna fraktas på järnväg för att företagen ska välja en annan trasportform än dagens.

Men finansminister Anders Borg fortsätter att med en åsnas envishet hävda att höghastighetsbanor inte är någonting för Sverige.

Folkpartiet har en mer framtidsinriktad syn på Sverige, där både vårt samband med övriga Europa och ett värnande av framtida miljö ingår. Har man den utblicken mot framtiden så är det naturligt att svenska politiker måste vara lika framsynta i sin beslut som de politiker var som en gång byggde järnvägen.

Det är dags för (M) i regeringen att ha större visioner för landet än bara omfattningen av nästa jobbskatteavdrag.




 

Snabb-bygge av gruppbostäder inte möjligt, tyvärr

På dagens sammanträde med omsorgsnämnden frågade oppositionen traditionsenligt: blir det några nya gruppboenden?
Omsorgskontoret och jag redogjorde återigen för att ett nytt öppnade i april, att ytterligare ett par stycken är påbörjade, att flera nya bostäder är inplanerade i de detaljplaner som är på gång varav en plan är överklagad. Alltså samma information som lämnades vid sammanträdet förra månaden och även vid fullmäktigemötet i april.

Jag vet inte om oppositionen tror att vi från Alliansen avbeställer boenden mellan sammanträdena. Jag skulle också önska att bostadsplanering vore en betydligt snabbare process. Men nu är det inte så. Om dessutom en granne eller flera bestämmer sig för att utnyttja sin demokratiska rätt att överklaga en plan så kan processen förlängas med ett år och mer.

När sedan alla planer är klara så är det tyvärr inte lika enkelt som de monteringsfärdiga villor som vi ser lyftas ner i delar från en trailer och snabbt vara på plats färdiga att inreda. Ännu har inget företag tyckt att det är en affärsidé, uppenbarligen. Utom i oppositionens värld.

Det kan tyckas som att jag raljerar. Visst är det ett problem att flera personer inte får beviljad plats i gruppbostad så snabbt som man skulle önska. Men det går inte fortare för att oppositionen ställer exakt samma fråga varje månad.

Landsmötesmotion om Kompetenslyft

Jag skrev nyligen på min blogg om behovet av kompetenslyft inom funktionshinderområdet och refererade där till såväl min debattartikel i Dagens Samhälle som Karl Grunevalds och Maria Larssons. Som framgår är jag kritisk till att regeringen inte tagit hand om LSS-kommitténs rekommendation i frågan för snart tre år sedan. För att förstärka behovet ytterligare och förhoppningsvis påskynda statens agerande så har jag idag skrivit en motion i frågan till Folkpartiets landsmöte i oktober.

"Kompetenslyft behövs på funktionshinderområdet
LSS-lagen har funnits i snart tjugo år. Den var och bör fortsätta att vara en profilfråga för Folkpartiet liberalerna. Tyvärr har intentionerna bakom lagstiftningen kommit i skymundan. Idag diskuteras LSS nästan bara i termer av kostnader för stat och kommuner.

Funktionshinderområdet är naturligtvis inte bara LSS även om denna lagstiftning är avgörande för att personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra med familj, fritid, jobb och studier.

Ett Kompetenslyft inom hela funktionshinderområdet är nödvändigt för att insatser ska ges med god kvalité. Det räcker dock inte bara med kunskap om funktionsnedsättningar. I god kompetens måste också ingå insikt om de värderingar som ligger till grund för samhällets olika lagar på området. Där finns brister idag. Inte bara hos handläggare utan hos politiker, chefer, olika myndigheter inkl rättsväsendet. Mest synliga blir kanske bristerna på LSS-området, där LSS-berättigade personer inte alltid får insatser de har rätt till, eftersom tillämpningen av lagen inte följer lagstiftarens intentioner.

LSS-kommittén (SOU 2008:77) uppmanade regeringen att genomföra ett framtidsinriktat Kompetenslyft inom funktionshinderområdet. Liknande "lyft" har gjorts på äldreområdet och nu är det hög tid för funktionshinderområdet."

FK:s lokalkontor i Linköping blir kvar

Försäkringskassans lokalkontor i Linköping hotades av stängning om ett par veckor. Detta trots att riksdagen i april begärt att regeringen skulle stoppa nedläggningarna av lokalkontoren runtom i landet. Igår kom så regeringens svar till riksdagens socialförsäkringsutskott (Corren 13/5 -11).
Kassan åläggs att se över sin organisation på nytt.

Det kan tyckas som ett år av respit och sedan?
Jag tror dock att lokalkontor/servicekontor kommer att räddas också på lång sikt. Många kontakter med medborgare kan skötas via nätet men i ofta är det personliga mötet en nödvändighet.

Alla barn och unga behöver trygghet

Men tyvärr fungerar det inte alltid så. Folkpartiet skriver på kampanjsidan så här:
Många barn växer upp i trasiga hem. När föräldrarna inte klarar av att ta hand om sitt barn måste samhället som en yttersta åtgärd gripa in och se till att barnet får den trygghet, den omsorg och det skydd som alla barn har rätt till.
Över 17 000 barn och ungdomar är omhändertagna av socialtjänsten. Samhället har tagit på sig ansvaret för att ge dem en bättre start i livet. Men socialtjänsten följer inte upp barnen tillräckligt. Många barn upplever att ingen lyssnar och ingen ser. En stor del av barnen misslyckas i skolan och får allvarliga problem som vuxna. Samhällets mest utsatta barn har inte fått det stöd som de behöver. Det måste vi ändra på.

I min kommun Linköping jobbar flera av mina engagerade partikollegor med kampanjen. Men det räcker förstås inte med en månads kampanj för att alla barn och unga ska få en bättre och tryggare tillvaro. Förbättringar måste ske långsiktigt och tillsyn och kontroll av verksamheter ske kontinuerligt.

Läs t ex vad Marianne Åhman skriver.

Lägga tid på att rösta - Oj, så besvärligt!!

Väljarna i Västra Götaland är irriterade över att de "måste" lägga tid på att rösta igen. Enligt referat i Dagens Samhälle uppger valforskaren Henrik Oscarsson på sin blogg att väljarna anser att det inte är deras ansvar att det blev fel i höstas. Nej, så är det förvisso. Men ligger det inte i väljarnas intresse att deras avgivna röster blir rätt räknade? Jag bara undrar.
I många länder i världen skulle befolkningen gärna rösta varje dag om de bara finge rösta. Och att myndigheter tog deras åsikter i valet på allvar.
Men i Sverige är vi så bortskämda med demokrati att vi gnäller när vi måste välja om. Och "måste" förresten? Det är frivilligt. Den som tycker att besväret inte står i proportion till nyttan med korrekta valresultat kan ju avstå.

LSS i fokus

På dagens DN-debatt beskriver Socialstyrelsen resultat av granskning rörande kommuners hantering av LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det är naturligtvis oerhört illa att kommuner inte följer lagar. Och än mer illa är det att nonchalera lagar som tillkommit för att stärka svårt funktionshindrade människors möjligheter att leva så normalt som det bara går trots funktionsnedsättningen.

Samtidigt vill jag påstå att det inte borde vara någon enorm överraskning att LSS nonchaleras i vissa kommuner. Lagen ger den enskilde medborgaren större inflytande över insatserna än vad socialtjänstlagen gör. Detta förhållande har allt sedan lagens tillkomst varit en nagel i ögat på såväl politiker som handläggare och biståndsbedömare. Alltemellanåt hörs berättelser om spydiga kommentarer från handläggare gentemot sökande, som skaffat sig information om sina rättigheter innan man kommit till socialkontoret.

För några veckor sedan skrev jag här på min blogg att den genomgripande kompetenshöjning/-utveckling, som LSS-kommittén uppmanade regeringen att genomföra redan 2008, måste komma till stånd. När jag läser Socialstyrelsens artikel idag känner jag att jag hade helt rätt.

Kommuner som inte följer lagen förtjänar stark kritik. Men också regering och riksdag förtjänar kritik för att kommittéförslagen bara i vissa stycken genomförts. Inte heller tar man itu med den nedmontering av den personliga assistansen, som sker genom Försäkringskassans handläggning. De kommuner som tar ansvar för sina LSS-berättigade medborgare drabbas numera av övervältringskostnader i miljonklassen.

Det är snart tre år sedan LSS-kommitténs betänkande lämnades. Vissa delar är genomförda och det är bra. Men åtskilligt mer återstår. Det duger inte att efter nästan tre år bara ha ett svar: Förslagen bereds i regeringskansliet.

Jag har länge varit engagerad i dessa frågor och jag var mycket aktiv som kommittéledamot både under de fyra år arbetet pågick och jag kommer att fortsätta bevaka utvecklingen. Jag ser som kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden i Linköping att diskussionen om intentionerna med LSS alltid behöver hållas levande i vardagsarbetet.

Bin Laden är död

Usama Bin Laden är död. Delar Cecilia Malmströms uppfattning att än bättre hade varit att han infångats och ställts inför rätta och dömts för de fruktansvärda brott han begått. Men hans död är också en framgång. Dock ska vi inte tro att terrorismen är död, vilket också Cecilia konstaterar.
Jag hoppas att världen slipper uppleva hämndattacker.
Se http://ceciliamalmstrom.wordpress.com/2011/05/02/arbetet-mot-terrorism/

Twin Cities of Sweden

Folkpartiet i Linköping och Norrköping vill marknadsföra de båda städerna under begreppet Tvillingstäderna Linköping-Norrköping (eng. Twin Cities of Sweden). Min partikollega Mattias Sundin och jag presenterade förslaget idag med anledning av att marknadsbolaget (ägs av de båda kommunerna, näringslivet och Universitetet i Linköping) funderar på namnbyte.

Begreppet Fjärde Storstadsregionen har använts sedan några år tillbaka dock utan större framgång. Var ligger Fjärde Storstadsregionen och vem vill vara nummer fyra? Ingen benämner Göteborgsområdet som Andra storstadsregionen eller Malmöområdet som den tredje. Alltså: ortsnamn måste finnas med.

I Marknadsbolagets engelska presentation skrivs Twin Cities of Sweden. Varför inte motsvarande i svensk tappning d v s Tvillingstäderna Linköping-Norrköping?

Se också Mattias blogg.

En helg med flyt

Ja, inte i betydelsen att tillbringat helgen på sjön även om vårvärmen idag infunnit sig på riktigt. Nej, båten sålde vi för några år sedan. Var sak har sin tid.
Med flyt menar jag att det mesta av det jag föresatt mig att göra över helgen nu är gjort. Jag brukar annars planera in mycket mer än jag se´n förmår åstadkomma, när medvetenheten om att det faktiskt är helg infinner sig.
Eftersom detta är sista helgen före påsk så hade jag bestämt mig för att skura alla golv i huset (inte gjort på länge) och tvätta åtminstone några fönster. Tro´t eller ej - igår blev golven rena och idag är hälften av husets fönster tvättade. Och ändå har jag hunnit sitta i solen ett par timmar. Det kallar jag flyt.

Behovet av kompetensutveckling inom LSS-området

Under två veckor har behovet av kompetensutveckling inom LSS-området debatterats i Dagens Samhälle. Först ut var Karl Grunewald som en vecka senare fick svar av barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). Lika engagerat som Grunewalds inlägg var, lika avslaget ointresserat tedde sig - tyvärr - ministerns svar (DS nr 13). Här kan Du läsa mitt inlägg i veckans upplaga av samma DS.

Lyft kompetensfrågorna med det snaraste!

Karl Grunewald kritiserade i nr 12 regeringen för att personal inom främst LSS- omsorgen för personer med funktionsnedsättning inte fått något kompetenslyft. Tyvärr visar inte ansvarig minister, Maria Larsson (KD), i sitt svar i nr 13 att staten kommer att ta det ansvaret heller. Psykiatrisatsningarna är bra, men bidrar inte till kompetensutvecklingen för övriga delar av funktionshinderområdet.

Kompetenshöjning inom LSS-området berör inte bara omsorgspersonal i boenden och andra verksamheter. Det handlar i lika stor utsträckning om personal på alla nivåer och politiker, vilket LSS-kommittén underströk mycket tydligt. Signalerna om att det råder obalans mellan teori och praktik det vill säga mellan vad lagen föreskriver och vad som i verkligheten tillämpas måste tas på allvar. Denna obalans leder till kvalitetsbrister.
För att uppnå god kvalitet måste det finnas kunskaper om funktionsnedsättningar och insikt om de värderingar som ligger till grund för lagstiftningen. Det sistnämnda upplever jag alltemellanåt ha tappats bort under de snart tjugo år som gått sedan LSS infördes.
När LSS-kommittén 2008 betonade behovet av kompetensutveckling i sitt slutbetänkande, var uppmaningen till regeringen att överväga en samlad och framtidsinriktad satsning på kompetensutveckling och långsiktig personalförsörjning inom hela funktionshinderområdet, och det handlar inte bara om LSS.
Även den nationella rapporten Investera nu! från 2004 innehöll förslag om åtgärder för kompetensförsörjning på funktionshinderområdet, utöver äldreomsorgen. Oavsett regering så har förslagen på LSS-området inte förverkligats.
Ännu finns tid att ta till vara LSS-kommitténs förslag, men det brådskar annars riskerar vissa delar att behöva uppdateras. Fullt användbar är dock den del som handlar om kompetensutveckling. Ett Kompetenslyft är önskvärt med det snaraste!
Linnéa Darell
Kommunalråd (FP) och ordf, omsorgsnämnden, Linköping; tidigare ledamot LSS-kommittén

Jag hoppas att någon på Socialdepartementet reagerar och framförallt agerar.

En som reagerat idag är RBU:s förbundsjurist, vilket gladde mig.

"Hej Linnéa!

Tack för en bra debattartikel i Dagens Samhälle idag! RBU står givetvis också bakom kravet på en kompetenssatsning.

Med vänlig hälsning,

Henrik Petrén

Förbundsjurist"

Var för övrigt på en fantastisk musik- och teaterföreställning idag. Om den har jag skrivit på min lokala Corre-blogg. Se här http://www.corren.se/bloggar/blogentry.aspx?blogg=5326965&entry=5607689

Vart tog elallergikerna vägen?

SVT:s regionala nyhetsprogram Östnytt har gjort en uppföljning av ett inslag som sändes för 10 år sedan och handlade om elallergi. Då var frågan "het" kring hur personer som inte tålde all den strålning som förekom på grund av ökningen av antalet mobiltelefoner, datorer och master. I Linköpings kommun hade några år tidigare möjlighet till bostadsanpassningsbidrag införts för den som behövde få sin bostad elsanerad för att kunna bo kvar. Andra bostadsmöjligheter prövades av omsorgsnämnden. Några personer "provbodde" men bestämde sig för att flytta därifrån. Idag finns fortfarande en person kvar i det särskilda boende, som kommunen tillhandahöll.
I TV-inslaget kommenterar jag det faktum att sedan år 2005 har ingen sökt bostadsanpassningsbidrag för elsanering. Med tanke på hur utvecklingen varit och fortfarande är vad gäller telefoner och annan utrustning som ansågs framkalla allergi, så är detta anmärkningsvärt. Men kanske är det så att strålningen inte längre är så intensiv att den förorsakar omfattande besvär. Det vore ju verkligen fantastiskt.

Många personer upplevde sig missförstådda och kränkta när deras besvär inte togs på allvar. Man jämförde med larmrapporterna om amalgamskador, som inte togs på allvar från början. Så småningom fick dock de drabbade rätt. Amalgamet var boven och många blev tvungna att sanera sina tandfyllningar. Något liknande har dock inte skett avseende elallergi. Forskare är fortfarande tveksamma till elallergikernas egna uppfattningar om orsaken till deras problem.

Hur eller hur - människor upplever sig sjuka och detta måste på något sätt mötas. I Linköping har vi valt att försöka hjälpa dem som drabbats. 

Årsmöteslördag

Igår hade Folkpartiet i Östergötland årsmöte i Finspång med integrationsminister Erik Ullenhag som gäst och årsmötestalare. Se min partikollega José Kimengas blogg.

Förbundsstyrelsen fick ny ordförande, Mathias Sundin, oppositionsråd i Norrköping, vilket Radio Östergötland uppmärksammar idag.

Årsmötet biföll en motion av Kjell Fransson, Motala. Motionen "Öka underhållet och reinvesteringarna av järnvägsnätet" ska skickas till partistyrelsen och dessutom bli en motion till höstens landsmöte. Jag ser på DN-debatt att infrastrukturministern tycker att regeringen satsar "historiskt mycket pengar" på järnvägsunderhåll. Det må vara "histoiskt mycket pengar". Men om dessa pengar inte är tillräckliga för det behov som finns efter årtionden av socialdemokratisk misskötsel så behövs än större tillskott.
Nu ankommer det på oss som är ombud på landsmötet i oktober att argumentera väl så motionen blir bifallen.

Kvinnojourernas ideella engagemang ovärderligt

Kvinnojouren i Motala berättade i fredags att de allt som ofta får samtal från företag som vill veta vad en kvinnojour gör. Detta har skapat oro för att Kvinnojourerna kan bli utkonkurrerade.
Av den anledningen blev jag kontakt av Radio Östergötland eftersom Linköping är en kommun som upphandlar verksamhet av olika slag och av olika entreprenörer.
Lyssna på inslaget här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=504&artikel=4421074.

Mitt svar är att det ideella engagemang, som finns hos Kvinnojourerna, aldrig kan ersättas av vare sig kommunal eller privat verksamhet. Men det är viktigt att skilja ut olika verksamheter till skydd och stöd för kvinnor. Kommunerna bedriver idag skyddat boende (såväl akutboende som permanentboende) och ett sådant boende kan också drivas av annan på uppdrag av och med avtal från en kommun. Men som sagt - Kvinnojourernas ideella engagemang ska ha fortsatt stöd och gärna öka.

Nej-tack till Juholts första inbjudan

Sveriges Radio, Ekot, rapporterar idag att Juholts första frieri till de tre fackliga organisationerna får nobben. Det handlar om hans inbjudan till LO, TCO och SACO om överläggningar kring pensionssystemet. Jag kommenterade konsekvenserna av att öppna för sådana överläggningar i mitt inlägg igår. Bra att TCO och SACO nu tackar nej till separata samtal med ett av partierna i pensionsuppgörelsen. Klokt av dem att hänvisa till att det finns en formell grupp med regeringspartierna och socialdemokraterna. Det är där utvärdering ska diskuteras. TCO:s ordförande Sture Nordh anger dessutom ytterligare skäl för att nobba Juholt, nämligen att TCO är politiskt obundna. En lärdom för en socialdemokratisk ledare 2011.

Dagen efter

Intressant att idag - dagen efter socialdemokraternas nye partiledares installationstal - studera ledarsidornas kommentarer. Roligt, fick kongresskamraterna på gott humör, men.. Att talet var en rejäl vänstersväng tycks de flesta vara ense om. Och konstigt vore det väl annars. I mitt förra blogginlägg kommenterade jag att Juholt nästan inte alls nämnde "företag" eller "företagare". Bara då han kritiserade vinstsugna vårdföretag och dito friskolor. Ser att åtminstone DN och SvD noterat detsamma. Jag utgår från att när det blir vardag imorgon så kommer detta faktum att få ett större utrymme i debatten om vart socialdemokratin är på väg.

Hur ska välfärdsresurserna skapas, Juholt?

Lyssnade i förmiddags på socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholts första tal i den rollen. Jag förstår att många s.k. vänstersossar är nöjda. Det ligger något i Göran Greiders kommentar om att något sådant har socialdemokrater inte hört de senaste 25 åren.
Det var många vackra ord om hur alla skulle få det bättre. Bättre skola, bättre sjukvård, bättre äldrevård, barnfattigdomen ska avskaffas, kvinnolönerna i den offentliga sektorn ska höjas, etc etc.
Lite elakt kan man ju undra om inte socialdemokraterna under sina långa regeringsinnehav åtgärdat detta. Tydligen inte. För inte ens en socialdemokrat kan väl påstå att partiet lämnat ifrån sig ett så bra Sverige 2006 och ändå förlorat regeringmakten? Inte heller skulle det väl vara särskilt trovärdigt att påstå att Alliansregeringen sabbat alltihop och trots detta blev omvald 2010?

Jag kan inte påminna mig att Juholts tal innehöll ordet "företag" eller för den delen "företagare" annat än i kritiken av vinstsugna vårdföretag och friskolor. Jag hoppas att det beror på någon stunds bristande uppmärksamhet från min sida. Annars är det ju riktigt illavarslande. Och faktiskt helt unikt! Att en nyvald partiordförande för ett av Sveriges största partier 2011 inte tar ordet "företag" i sin mun när han talar om landets framtid. Och än mer anmärkningsvärt när han räknar upp allt som ska förbättras i välfärden. Jag trodde att det bara är vänsterpartiets Lars Ohly som idag på fullt allvar kan påstå att resurser till välfärden kan skapas utan livskraftiga företag och risktagande företagare.

Ett annat ord jag saknade i Juholts tal var "globalisering". Han nämnde EU och Europa och han nämnde USA och han talade om att andra länder t ex Kina tar över den ekonomiska utvecklingen i världen. Men kanske tycker han att begreppet "globalisering" inte är användbart i en ny social demokrati.

Att färdriktningen för socialdemokraternas nye partiordförande är vänster må ju vara. Men att Juholt sprider osäkerhet om det framtida pensionssystemet gjorde mig riktigt bekymrad. Svaret på frågan om hur framtida pensioner ska säkras på en rimlig nivå är: fler människor i arbete och därmed fler arbetade timmar totalt i Sverige. Och det vet socialdemokraterna! Att nu försöka ge sken av att pensionssystemets konstruktion kan behöva omprövas kan innebära en oro vid bedömningen av stabiliteten i Sveriges finanser. En mängd länder runt om i världen avundas oss som kunnat nå en mycket stark majoritet i riksdagen för ett stabilt pensionssystem. Inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen.
Alla system behöver ha en kontinuerlig uppföljning, vilket finns när det gäller pensionssystemet. Men det är något annat än det Juholt signalerade i sitt tal.

Lite kort från helgens riksmöte

Sist jag bloggade skrev jag något om att jag skulle återkomma och berätta om Folkpartiets kommunala riksmöte i helgen. Nu har dagarna gått och det börjar nästan kännas passé att skriva om. Dessutom har väl redan ett antal folkpartister redan bloggat bl a Anne-Marie som skrev om både dag 1 och dag 2. Min vän Marianne Åhman från Värmland har också varit flitig på bloggen. Och Christer Sörliden som tydliggjort temat på riksmötet "Vi vill mer".

Men något får det nog bli ändå. Det var arrangemanget värt. Två härliga dagar med 800 partivänner från olika delar av landet. God stämning, många glada igenkännanden och kramar. Jag känner alltid när jag kommer till riksmöten eller landsmöten att jag är bland vänner. Underbart!

Det var också två lärorika dagar med seminarier, panelsamtal och - förstås - partiledartal. Ett uppskattat inslag var PG Gyllenhammars medverkan vid ett av panelsamtalen. Han hör de fåtal personer som kan säga sanningar med ett slags torr humor, som är härligt att lyssna till.

Barns och ungas bästa

Sitter på ett hotellrum i Göteborg. Skulle ha varit på FP:s gruppledarkonferens idag. Men dagen kolliderade med uppstarten, eller kanske omstart, av Barnuppdraget. Ett arbete som görs i Östergötland i samarbete mellan länets 13 kommuner och landstinget. Deltagarna på kommunsidan representerar både skola och socialtjänst.
Målet med arbetet är att det gemensamma ansvaret för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga ska skötas bättre inklusive ett bra stöd där så behövs.

Dagen inleddes med Ing-Marie Wieselgrens föredragning kring hur det ser ut idag och hur det borde vara. Det är ju inte självklart att brister beror på resursbrist även om det ibland kan vara så. Men alla samhällsfunktioner har en hel del att fundera över. Förmiddagsprogrammet gav oss alla mycket att tänka på.

Jag tänker på det när jag läser i dagens Aftonbladet om s.k. maktlekar i vissa skolor. Enligt polisen är det inte lek utan misshandel. Jag blir så upprörd när jag ser att dylika aktiviteter kan ske på våra skolor utan att vuxna ingriper. Samtal med elever och föräldrar borde ju omgående innebära ett stopp för sådant.

Varför sitter jag på ett hotellrum i Göteborg, undrar kanske någon. Jag har ju uppenbarligen varit i Norrköping på konferens och missat FP:s gruppOmledarkonferens. Jo, jag och min partikollega Carina tog tåget till Göteborg för att i morgon och på söndag delta i FP:s kommunala riksmöte. Om detta kommer jag att skriva under veckan som kommer.

Kärnkraft eller inte?

Världen följer utvecklingen kring kärnkraftverket i Japan och delar naturligtvis japanernas oro. Ännu vet vi inte hur det egentligen står till. Däremot vet vi att katastrofen är enorm vad gäller antalet omkomna och skadade människor och att hela samhällen är borta.

Osäkerheten kring det japanska kärnkraftverket har naturligtvis startat en kärnkraftsdebatt igen. Inget annat var att vänta. Men vad de flesta verkar glömma är att alternativen kol och olja inte heller är riskfria. Växthuseffekten är ett ord som inte nämns överhuvudtaget. Var finns idag debatten om klimatförändringarna?

Det är inte så att jag inte är medveten om att det finns risker med kärnkraft. Men jag tror på att forskning för teknikutveckling leder till förbättrad säkerhet. Visst kan den tron få sig en knäck när ett högteknologiskt land som Japan kanske inte har lyckats med säkerhet i så hög grad som förväntats. Men som sagt, vad är alternativen?

Jag ser att två fd socialdemokratiska ministrar som båda haft makt att göra något klokt för svensk energiförsörjning idag reflekterar på sina respektive bloggar (Sommestad och Pagrotsky). Båda är nöjda med att Barsebäck stängts. Men vad mer har de uträttat för att få annan energiförsörjning för svensk basindustri än fortsatt kärnkraft?

Öppet hus på Medborgarkontoret

Igår tillbringade jag några timmar i "politikerhörnan" på Medborgarkontoret, där det var Öppet Hus under lördagen. Riktigt trevliga timmar! Jag gillar den typen av tillfällen till samtal med kommuninvånarna. Trivsam atmosfär, människor som går runt och tar del av samhällsinformation, ställer frågor och - inte minst viktigt - lämnar förslag och synpunkter till både medarbetare och oss som fått förtroendet vid höstens val att företräda dem. Nästan som att vara tillbaka i valstugan.

På medborgarkontoret finns bostads- och tomtförmedling, konsumentvägledning och skuldrådgivning. Ungdomsombuden, äldrelotsarna och kommunens säkerhetsgrupp kan man träffa vissa tider i veckan. Också polis, brottsofferjour och kvinnojour.
Andra som finns på Medborgarkontoret är Resurspoolen som är en frivilligcentral och företrädare för Byrån mot diskriminering.
Här ställer kommunens samhällsbyggnadskontor/-nämnd ut aktuella planer i samband med byggnationer av olika slag.

Medborgarkontoret är inrymt i samma hus och med samma ingång som Huvudbiblioteket. Det gör att tillgängligheten är stor.

Jag hade ganska många besök under mina timmar i "Hörnan". Jag fick med mig en del förbättringsförslag och frågor kring sånt som stått i lokala media senaste tiden. Några kom bara för att hälsa och en person ville bli medlem i Folkpartiet.

Och så, som alltid, några frågor om vad den "stora invandringen" kostar. Jag slutar aldrig att förvånas över att människor kan säga att Sverige nu måste sluta ta emot fler och samtidigt säga att de som behöver skydd ska få det. För mig är det självklart att när människor söker skydd undan förföljelse och krig så ska omvärlden, där Sverige är en del, hjälpa till.

Japan, Libyen och svenska sossar

Glömmer vi Libyen nu? frågade min partikollega Tomas Bystedt på Facebook igår med anledning av den fruktansvärda katastrofen i Japan. Media har ofta en oförmåga att fokusera på mer än en nyhet åt gången.

Katastrofen i Japan är nästan ofattbar. Alla vet att vattenmassors kraft är enorm. Men ändå har i alla fall jag haft svårt att tänka mig att hela normalstora städer bara sopas bort. Fram till nu när jag ser TV-bilderna. Japanerna vet att kraftiga jordskalv kan inträffa. Så skedde i Kobe på nittiotalet. För övrigt bara någon vecka efter jag själv lämnat staden efter ett besök.

Men frågan är om ens en japan kunnat föreställa sig det som nu hänt delar av landet. Till allt elände kommer också riskerna kring kärnkraftverket i och med att kylvatten saknas. Nu verkar den japanska regeringen ha en god beredskap eftersom så många människor runt om redan evakuerats.

Ser på bloggar att svenska socialdemokrater nu lyfter den japanska oron kring kärnkraftverket och kopplar den till svensk energidebatt. Det finns väl hos flera av dem en förhoppning om att därmed få bort fokus från partiets interna bekymmer. För även om nu valberedningen i grevens tid vaskat fram en partiledarkandidat så innebär det inte att socialdemokratins djupa kris är över.
Intressant läsning fanns i går på DN-debatt. Man kan ju undra hur partiet ska lyckas med konststycket att internt föra traditionell vänsterinriktad politik och samtidigt få de väljare som 2010 röstade på något av Allianspartierna att vid valet 2014 välja socialdemokratin.
Vid ett antal val har väljarna låtit sig duperas både av den socialdemokratiska retoriken och av ett och annat "köttben". Jag tror att den tiden är förbi. Väljarna låter sig inte luras hur många gånger som helst.

Hur har det då gått med frågan i min rubrik? Har media glömt Libyen? Nej, faktiskt inte. Se bl a DN, SvD

Internationella kvinnodagen

Vid denna sena timme så gör jag det lätt för mig och kopierar in en länk till ett inlägg jag nyss gjort på min Corren blogg.
Länkar också till den artikel jag refererar till.

Snart ny vecka igen

Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar och att några av dem måste användas för sömn. Det finns ju så mycket spännande att uträtta och att lära sig. Det är verkligen en förmån att få jobba med politik på heltid (även om heltid är långt utöver 40 timmars vecka).

Några axplock ur den gångna veckan och inför den nya.

I tisdags kväll var jag inbjuden att vara ordförande vid Resurspoolens årsmöte i Linköping. Resurspoolen är Linköpings frivilligcentral och bedrivs verkligen med frivilliga krafter. Visserligen med ett visst stöd av kommunalt föreningsbidrag men i övrigt helt föreningsdriven. Jag var med vid starten i början av 1990-talet och har sedan följt dess utveckling. Underbart att möta så mycket engagemang från det vi numera kallar civilsamhället.

I torsdags deltog jag i en konferens om Evidensbaserad praktik. Intressant föreläsning kring vad det innebär att tillämpa evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Mycket lärorikt!

På kvällen var jag på hockey Linköping-AIK. Det är inte mitt största intresse men idrotten har blivit stor i Linköping med LHC:s framgångar. Framgång som dock inte speglades riktigt just i torsdagsmatchen. Men nu är det slutspel och då hoppas vi alla Linköpingsbor på att spelarna bjuder till ordentligt. Hur eller hur - en trevlig kväll med flera intressanta möten.

Även fredagen innebar konferens. Denna dag i grannstaden Norrköping. Ämnet handlade om urbant utvecklingsarbete eller stadsdelsutveckling, som båda kommunerna deltar i. Kändes riktigt folkpartistiskt då statens del i det hela hör hemma hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Dagen bestod av dels redovisning av hur arbetet ser ut i de båda kommunerna och dels av en föreläsning kring vad som krävs för att de långsiktiga målen ska uppnås.

I mitt avslutningsanförande nämnde jag tre ord som mer än andra fastnat hos mig under dagen. Orden var Analys, Samverkan och Egenmakt. Gör vi rätt analys kring vilka behov som finns av utveckling i de stadsdelar som ingår i dylika projekt? Vi talar mycket om hur mycket vi samverkar i olika konstellationer. Men vad uppnås? Är det verkligen gemensamt arbete vi gör? Och egenmakt - vad menar vi egentligen? Alla politiker bejakar begreppet. Hur tydliga är vi då i direktiven ut i de kommunala organisationerna? Och hur tydliga vill alla vara?
Som sagt - en dag som bjöd på många reflektioner och ett arbete att göra på hemmaplan.

Lördag-söndag med frissabesök, melodifestival, Vasalopp på TV ( spännande slutspurt på både dam- och herrsidan), telefonsamtal till dottern, egen motion och kommunstyrelsehandlingar.

En ny spännande vecka väntar med nytt att lära och nytt att uträtta. Bland annat ska jag besöka en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning, träffa beredningsgruppen för kommunala handikapprådet, sammanträde med kommunstyrelse resp partigrupp och lite annat av varierande slag.

Äntligen vård och skola för papperslösa

Äntligen har moderaterna i regeringen fått ge sig för övriga Allianspartier vad gäller rätt till vård och till skolgång för papperslösa flyktingar. Se nyhetsrapporteringen i kväll och Jan Björklunds Nyhetsbrev. Under flera år har denna fråga diskuterats. Jag var själv med på ett möte här i Linköping med sjukvårdspersonal som berättade om hur de tvingas bryta mot den etik som de har att leva efter på grund av den svenska lagstiftningen. Fantastiska människor här och på andra håll i landet har erbjudit "underjordisk" sjukvårdsverksamhet till de mest behövande. Och rektorer har tvingats dagtinga med sitt samvete när det gäller undervisning för barn till papperslösa föräldrar.

Sverige har också fått utstå internationell kritik för den hårda linjen. Nu har alltså (M) tvingats bita i det sura äpplet. Bra jobbat FP, KD och C.

SJ:s reklamkampanj

TV-tittare kan nu se SJ:s reklam om sitt förbättringsarbete. Och som tidningsläsare möts man i stort varje morgon av helsidesannnonser i samma ämne. TV-reklamen är, som jag upplever den, urbota korkad. Men jag gillar sällan reklamfilmer så jag kanske inte är rätt person att recensera.

Men ifrågasätta denna enorma penningsatsning tycker jag mig ha rätt att göra. Någonstans läste jag en uppgift att kostnaden för hela reklamkampanjen skulle gå loss på 20 miljoner kronor. Jag hoppas att det är en grov överdrift.

Att SJ behöver förbättra på sitt förtroendekapital är helt klart. Men det gör man nog bäst genom att tågen kommer i tid, färre - helst inga alls - inställda avgångar och god service. Som resenär blir jag bara irriterad över att pengar som kan användas för underhåll och andra nödvändiga insatser för en fungerande tågtrafik slängs ut på reklamkampanjer.

Så SJ, lägg ner den fåniga reklamen och se till att tågen går när de ska i stället.

Misslyckade skönhetsoperationer

Har nyss sett veckans Uppdrag granskning om Kicki, Christina m fl som opererat sig i Polen. Och med resultat som förskräcker.
I samband med programmet diskuterades hur vanliga skönhetsoperationer blivit. Och varför. Samhällets skönhetsideal menade både en läkare och en forskare.
Och vem/vilka är samhället, undrar jag. Är det inte vi alla som bor och lever här? Jovisst. Vilket borde betyda att vi =samhället kan förändra synsättet, eller hur?

Till och från dyker frågan om framförallt unga människors (oftast flickors) utseendefixering upp i den allmänna debatten. Men eftersom vi i Sverige bara kan diskutera en fråga i taget så försvinner den snart från agendan. Riktigt "het" har den väl för övrigt aldrig varit.

Det kanske är dags nu. Uppdrag gransknings program brukar ju kunna väcka människor. Låt oss hoppas att det blir så nu också.

Tillsynsmetodik för skydd av personlig integritet under utveckling

I årsredovisningarnas tid vill jag uppmärksamma redovisningen från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Nämnden inrättades 2008 och har nu passerat sitt tredje verksamhetsår. Som ledamot i denna nämnd har jag varit med om en spännande och lärorik resa.

Uppdraget från regeringen är att bidra till att värna rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten inom den brottsbekämpande verksamheten. Det sker genom att med inspektioner och andra undersökningar utöva tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter och därmed sammanhängande verksamhet samt över SÄPO:s behandling av personuppgifter.

Därutöver ska nämnden på begäran av enskild kontrollera om han eller hon utsatts för hemliga tvångsmedel eller varit föremål för SÄPO:s personuppgiftsbehandling och om tvångsmedelsanvändningen respektive personuppgiftsbehandlingen skett i enlighet med gällande lag eller annan författning.

Inom nämnden finns också två delegationer, Registerkontrolldelegationen samt Skyddsregistreringsdelegationen.

Under de två första åren av nämndens verksamhet kom 60-65 ärenden från enskilda med begäran om kontroll. Under 2010 slogs rekord med över 700 förfrågningar. Detta efter en artikel i tidningen Metro på försommaren om nämndens verksamhet och möjligheten att göra en sådan begäran.

Trots denna något oväntade anstormning så har metoderna för den tillsynsverksamhet som sker - och ska ske - på nämndens eget initiativ utvecklats. En arbetsmetod som prövats under året är att tillsynen tar utgångspunkt i olika teman. Teman som utreds och granskas ur olika aspekter. Nämndens uppfattning är att metoden leder till en mer effektiv och systematisk tillsyn.

Uppenbarligen har nämnden och dess kansli uppfattats göra nytta och vara effektiv. Alltfler uppgifter förväntas nu åläggas under kommande år. I april förra året antog riksdagen propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet (2009/10:85). Genom detta beslut kommer en ny polisdatalag att börja gälla 1 mars 2012. Med den följer att Säkerhets-och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över hela polisens behandling av personuppgifter. Tillsynen ska särskilt avse behandling av känsliga personuppgifter och särskilt syfta till att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning.

Eventuellt tillkommer även utvidgade tillsynsuppgifter avseende inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation. Något som kan bli aktuellt redan vid kommande halvårsskifte.
Nämnden omnämns också i Polismetodsutredningens betänkande kring Särskilda spaningsmetoder.

Nämnden går en alltmer spännande tid till mötes således. Förordnandena för oss ledamöter gäller till och med december månad i år. Regeringen och riksdagens partier avgör under året vilka personer som ska utgöra nämnd från och med 2012.

Det går att hitta jobb

Ja, så skriver Katarina BengtssonEkström, kassaföreståndare i AEA (Akademikernas A-kassa) i nr 1/2011 av AEA:s informationsblad, som medföljer tidningen Akademikern.
Hon grundar detta uttalande på SCB:s rekryteringsstatistik för 2009. Ett år som inte innebar någon guldtid för arbetsmarknaden och jobbsökande.Trots detta så genomfördes 1,13 miljoner externrekryteringar.

Statistiken är intressant. Av dessa 1,13 miljoner rekryteringar var det 336 800 som var arbetslösa när de fick jobb. Av alla externrekyteringar var 794 000 personer i åldern 15-34 år. 812 400 rekryteringar gjorde i den privata sektorn.

Andra intressanta uppgifter i SCB-statistiken är redovisningen av hur folk fått jobbet. 38 % fick det genom direktrekrytering d v s genom kontakter med företag utan att företaget annonserat några lediga jobb.

Näst vanligast (28 %) var anbudsrekrytering d v s handplockning. Den traditionella vägen till ett jobb, urvalsrekrytering, gav ett nytt arbete till 19 % av de 1,13 miljonerna.

Hur många fick då jobb genom att de fått information av Arbetsförmedlingen? Jo, det var 92 000.

Det är lätt att instämma i BengtssonEkströms råd, nämligen att använda alla möjligheter som finns. Då blir också slutsatsen: Det går att hitta ett jobb!

Ska kvinnor behöva välja igen?

Såg på Kvällsöppet igår kväll och den upprörda debatten om kvinnors val att vara hemma med barnen. Jag förstår att debatten blev upprörd. Det var jag också, där framför TV:n. Jag undrar om de kvinnor som nu på 2010-talet väljer att avstå från egen försörjning och en plats på arbetsmarknaden förstår varför debatten blir så upprörd.

Varje familj måste själv få välja, menar de. Varför förnekas vi detta? Nej, inte förnekas att välja. Samhället underlättar valet genom pensionspoäng vid vård av barn och vårdnadsbidrag.

Men vi som har tagit kampen för att både kvinnor och män ska kunna välja familj med barn och ett yrkesliv med egen försörjning oroar oss för att den "hemmafru-debatt" som seglade upp i gårdagens Kvällsöppet riskerar att innebära en backlash för de resultat som vår kamp ändå åstadkommit. Fler pappor väljer idag att dela föräldraledighet (även det kunde vara många fler). Dessa pappor möts inte längre (förhoppningsvis) av motstånd och ifrågasättande på sina arbetsplatser.

Att en kvinna som fått barn återgår till sitt yrkesarbete ses som naturligt. Jag tror inte att någon idag påstår att kvinnor är sämre föräldrar för att de jobbar utanför hemmet. Men det är inte så längesedan vi kvinnor möttes av ifrågasättande som mammor. Själv har jag tagit emot många "slag under bältet" och jag vet att jag inte var ensam. Tyvärr kom dessa ifrågasättande av min lämplighet som mamma oftast från andra kvinnor. Och finns det något som gör mer ont - hos både kvinna och man - att bli ifrågasatt som förälder?

Min grundinställning är att varje vuxen människa, som är frisk och arbetsför, ska kunna försörja sig och sina barn. Man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet. En skilsmässa, sjukdom eller dödsfall hos den part som ensam står för familjens försörjning. Visst finns det samhällsstöd i olika former men ekonomiskt har ändå den enskilde individen ett eget ansvar. Att efter 10-15 år som hemarbetande ge sig ut på arbetsmarknaden är inte helt enkelt. Utbildning och eventuell yrkeserfarenhet ligger långt tillbaka i tiden.

Förfärliga bilder från Libyen

Ser nyhetsinslagen från Libyen bl a SVT:s Rapport. Ska möjligen diktaturen falla efter dryga 40 år? Oron för ett inbördeskrig tycks öka för varje dag. Även om detta kan undvikas så kommer många människoliv att spillas.

Vi som har förmånen att leva i en demokrati med fria val och yttrandefrihet förstår inte alltid att uppskatta detta. Det är lätt att ta sådant för givet. Det vi nu alla kan bevittna i nyhetsrapporteringen är en nyttig påminnelse om hur viktigt det är alltid värna demokrati och yttrandefrihet.

Sverige har råd med personliga assistenter

I DN idag läser jag om Franciska Darnell, som är MS-sjuk och numera helt beroende av sina personliga assistenter för att kunna ha en någorlunda acceptabel livssituation. Samtidigt som jag blir bedrövad av Franciskas öde så känner jag stolthet över den svenska LSS-lagstiftningen. Utan den skulle inte personer i Franciskas situation kunna bo i sitt eget hem tillsammans med sin familj. Då hade livet inneburit vistelse på en vårdinrättning.

Jag är också stolt över att det var en regering, där Folkpartiet hade ansvar för socialdepartementet med Bengt Westerberg som socialminister, som införde LSS-lagen. Under åren har jag mött ett antal personer med mycket svåra funktionsnedsättningar, som upplever reformen som en frihetsrevolution.

LSS och framförallt personlig assistans kostar mycket pengar. Men ett välfärdsland som Sverige har råd att möjliggöra ett värdigt liv för den som drabbats så hårt av funktionsnedsättning. Tyvärr sker då och då missbruk men det ska stävjas och straffas. Inte innebära att ett värdigt liv för drabbade människor ifrågasätts.

Kriskommission (S)

Tänk att socialdemokratin numera är ett vanligt parti, som behandlas som vi andra - åtminstone nästan - av journalister m fl. Den tidigare så påtagliga ödmjukheten inför Partiet och dess företrädare är inte längre lika påtaglig. Journalister ställer näsvisa frågor och det görs TV-inslag som är kritiska och ifrågasättande.

Inte ens i Aftonbladet slipper partiet kritik. Så var det ju också i den senaste valrörelsen.

Det blir intressant att följa den debatt som rimligen bör följa på dagens presentation av kriskommisionens slutsatser. Och vad som händer fram till kongressen i slutet av mars.

Behöver facken moderniseras?

Fackförbundet Ledarnas ordförande respektive förhandlingschef skriver om detta på dagens DN-debatt. Författarna menar att det är dags att möta medlemsminskningen inom LO och TCO med mer makt till den enskilde medlemmen. Man skjuter framförallt in sig på löneförhandlingarna och menar att det är för mycket av central styrning. Avtal sluts av människor som medlemmarna aldrig ser eller känner igen, skriver Ledarnas företrädare. Nuvarande strukturer skapades när fackens medlemmar hade bristfällig utbildning och skyddet för den enskilde var svagt eller till och med obefintligt.
I artikeln beskrivs Ledarnas framgångar efter att ha individualiserat löneförhandlingarna.

Kritiken och ifrågasättandet av detta "illojala" utspel har inte låtit vänta på sig. Ett antal blogginlägg reagerar bl a Camilla Wedin Esbati Marios blogg Organiskt intellektuell

Kritiken handlar framförallt om att Ledarnas ordförande och förhandlingschef påstås vilja avskaffa kollektivavtalen. Jag uppfattar inte att det är syftet. Däremot vill de ge mer makt åt individen.

Jag kan dela grundsynen i artikeln "mer makt åt individen". Dock tror jag det är en något förenklad syn på möjligheten för varje enskild individ på arbetsmarknaden att själv förhandla om sin lön. Även om man som anställd har en bra utbildning i sitt yrke så är man troligen inte en särskilt slipad förhandlare. Inte heller besitter alla chefer en god kompetens som ledare.

Men det är intressant att frågan lyfts inom fackföreningsrörelsen. För visst behövs en modernare syn på individen/medlemmen. Ett steg i rätt riktning skulle ju vara att LO inför valet 2014 accepterade sina medlemmars rätt att slippa finansiera socialdemokraternas valrörelse. Åtminstone alla dem som inte tänker rösta på socialdemokraterna. I senaste valet var det kränkande att läsa ledande företrädare för Kommunals uttalanden om nödvändigheten av att (S) kom tillbaka till regeringsmakten. Utgångspunkten för detta uttalande var att endast (S)-politiken ansågs gynna Kommunals medlemmar. Inte mycket av respekt för individen där inte!

Lördagsintervju med Jan Björklund

Kombinerade golvtorkning med att lyssna på min partiledare Jan Björklund i Ekots lördagsintervju. Jag instämmer i det många berättar för mig, nämligen att man förstår vad Jan säger. Inte helt vanligt omdöme om politiker i allmänhet och partiledare i synnerhet.

Även om Jan slingrade sig lite kring frågan om ränteavdragen, som Carl B Hamilton lanserade för en tid sedan, så blev slutsatsen ändå ett klart svar. FP:s riksdagsgrupp resp partistyrelse har inte tagit beslut att föreslå förändrade ränteavdrag i nuläget. Visar det sig att det uppstår en bostadsbubbla så är också ränteavdragen en av flera nödvändiga åtgärder att diskutera. Effekterna av att inte göra någonting drabbar villaägare med små marginaler än värre än vad förändrade ränteavdrag skulle göra.

Resonemanget om att Sverige måste tänka framtid utifrån den globaliserade värld vi lever i har ett starkt stöd i folkpartilandet. Det var en huvudfråga i det uppdrag som partirådet diskuterade i samband med valanalysen. När Centerpartiet och Kristdemokraterna tycker att moderaterna ska ta ett steg tillbaka för att ge dem större utrymme i politiken och debatten då jobbar Folkpartiet med att utveckla den egna politiken.

Jan Björklund gjorde det också väldigt tydligt i lördagsintervjun. Det kändes mycket bra. Jag tycker det känns pinsamt att höra bl a Maud Olofsson beklaga sig över att (M) är för stora. Jag vill inte heller att (M) ska växa på övriga allianspartiers bekostnad. Men ansvaret för att detta inte sker måste i allsin dar ligga på respektive parti. Det är vi andra i Alliansen som måste bli tillräckligt intressanta för väljarna.

Nu var dagens intervju bara 35 minuter och utfrågaren "tuggade om" en del frågor varför utrymmet blev begränsat. Vid andra tillfällen vill jag att Jan lyfter också andra politikområden där Folkpartiet är starka. Jag tänker framförallt på sjukvård, äldrefrågor, politik för personer med funktionsnedsättning, miljö (där vi har en bra politik men inte visar upp den) och kultur.

För Dig som missade intervjun följ den här http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3071

Alla dessa koder

Så har jag fått en ännu en kod att hålla reda på. Det låter så enkelt när man öppnar kuvertet. "Lär dig koden utantill. Klipp sönder plastremsan vars innehåll syns om man håller det mot en ljus bakgrund." Och innehållet? Ja, det är koden det. Som man ska lära sig utantill och inte notera någonstans alls.

Ja, det vore ju inte så svårt om det var den enda kod som man behöver hålla reda på. Men så är det inte för någon enda människa idag, som har kort av något slag.

I lördags hände det mig att jag inte mindes vilken kod som var till just det betalkort, som jag skulle betala frissan med. Visserligen hade jag ett kort till som jag faktiskt kom ihåg koden till. Men då hade kortapparaten redan börjat arbeta med mitt kort, som jag inte mindes koden på.

Aningen pinsamt, faktiskt. Men egentligen inte särskilt konstigt. Det är mer konstigt att de flesta tycks komma ihåg rätt kod till rätt kort, eller hur?

Ett oranget kuvert

Heter det "oranget" kuvert, eller? Hur eller hur. Det handlar om kuvertet från Pensionsmyndigheten som berättar om pensionskapitalets utveckling sedan förra året. Corren skriver (länk saknas tyvärr) att "Färre oroar sig för att bli fattiga pensionärer". Större bekymmer har folk kring energi- och bensinpris, att förlora den ekonomiska bufferten samt kring finanskris och räntor.

De orosmolnen är nog mer relevanta än att oroa sig för pensionen. All skrämselpropaganda om att svenska pensioner inte skulle gå att leva på om några år saknade till stora delar grund. Det är klart att den som har möjlighet att sätta av lite extra varje månad i pensionssparande bör göra det. Men om man inte har inkomst att avvara till regelbundet sparande så kommer man ändå att kunna försörja sig på pensionen när den dagen kommer. Som komplement till en låg pension finns både äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.

Jag hoppas att regeringen också fortsätter att sänka skatten för pensionärer. På lägre pensioner är den orimligt hög idag. Även om den som jobbar har högre omkostnader så är dagens skillnader i inkomstbeskattning inte motiverad.

Äntligen blogg igen!

Hoppas jag har några trogna läsare kvar. Vad har hänt med Linneas bloggande, undrar ni kanske. Ja dels mängder med arbete. Nya och nygamla uppdrag innebär uppstarter på ett antal områden.

Omsorgsnämnden där jag är fortsatt ordförande har haft sitt första möte. Inte mindre än 16 nya ledamöter/ersättare (nämnden består av 11 ledamöter och lika många ersättare). Många är också ganska nya i politiken överhuvudtaget. Alla partier verkar ha genomfört ett generationsskifte i samband med höstens val. Första sammanträdet flöt ändå på riktigt bra. Kansliet lämnade bra information om rutiner som gäller och stämningen var god.

Nygammalt uppdrag för mig är att vara kommunalråd med gruppledaransvar. Dit hör det helt nya uppdraget som 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen, vilket innebär sammanträde med styrelsens planeringsutskott varje måndag förmiddag, samråd med övriga Allianskommunalråd varje tisdag och kommunstyrelse 1-2 ggr per månad. Och så förstås kommunfullmäktige en gång i månaden.

Förra veckan nystartade det omorganiserade Läns-SLAKO, ett samarbetsorgan på det sociala området mellan länets 13 kommuner och landstinget. SLAKO har många tunga uppgifter på agendan. Äldreuppdraget, barnuppdraget och så planering kring en trolig överföring av hemsjukvården till kommunerna är de mest omfattande.
Äldre- resp barnuppdraget är två uppgifter med syfte att - på resp områden - öka samverkan mellan kommun och landsting. Allt i enlighet med den önskan som befolkningen har.

Hemsjukvården har förts från landsting till kommuner i 10 av Sveriges län. Resterande 11, varav Östergötland är ett, har att välja på att göra det frivilligt d v s på eget initiativ eller att så småningom följa regeringens lagstiftning om sådan huvudmannaskapsförändring.
Mycket av det nu påbörjade planeringsarbetet kommer att ligga på SLAKOs arbetsutskott, där jag valdes till vice ordförande i fredags. Känns som en riktig och viktig utmaning.

Bio igår - Svinalängorna

När jag för några år sedan läste "Svinalängorna", Susanna Alakoskis debutroman från 2006, blev jag djupt gripen över de människoöden hon skildrade. Även om det var en roman så var händelserna inte orimliga att tänka sig ha hänt.

När så boken filmades hade jag lite svårt att bestämma mig för om jag ville se filmen eller inte. En film gör sällan en bra bok riktig rättvisa.

Men berömmen kring filmen och Pernilla Augusts regi fick mig att ändå gå och se den. Vilket skedde i går kväll. Och jag ångrar det inte för en sekund! Den motsvarade förväntningarna och nästan mer än det. Jag delar helt Expressens omdöme att filmen "berör på djupet och blottlägger hur komplicerade familjeband kan vara".

Skådespelarna var också fantastiska. Noomi Rapace, hennes fd man Ola och de övriga spelade på ett sätt så man som tittare kunde känna det som om man var där och bevittnade en verklighet.

Och verkligheten finns. Inte bara i dåtidens Ystad utan också i vår vardag, i vår kommun, i våra bostadsområden. Invandrare som sökt sig till Sverige med hopp om jobb, egen försörjning, ett nytt liv och en framtid för sina barn men där verkligen inte blir som man drömt. Eller kvinnan som försöker hålla ihop familjen trots att både hon och barnen far illa av makens alltmer tilltagande alkoholmissbruk. Eller kvinnan som i denna situation alltmer anpassar sig och själv tar till flaskan och lovar skicka barnen till skolan när socialtjänsten kommer på besök.

Jag undrar hur många av de som såg filmen igår samtidigt med mig kunde tänka sig att just under dessa timmar levs ett lika miserabelt liv någonstans i vår kommun. Att under dessa timmar kanske en kvinna och hennes barn med hjälp av polisen är på väg till en tillfällig fristad genom Kvinnojourens eller sociala jourens försorg.

Och kanske satt där någon som kände igen åtminstone delar av händelserna, kände igen oförmågan att stå emot spriten och förhoppningsvis nu tar kontakt med Beroendekliniken för att få hjälp.

Jobbskatteavdrag igen? Tveksamt!

Statsministern öppnade igår i Rapport för ytterligare jobbskatteavdrag. Och kanske skulle den goda ekonomiska utvecklingen också räcka till någon ytterligare skattesänkning för pensionärerna.

Vet inte riktigt vad Reinfeldt menar när han säger "vi" bedömer. Är det regeringen eller bara moderaterna? Visst behöver inkomstskatter sänkas men vi får inte blunda för att också finns andra behov i samhället. Och ska skatter sänkas så behövs också en mer genomtänkt diskussion om varför och vilka än att bara fortsätta att upprepa "fler jobbskatteavdrag".

I den valanalys som Folkpartiet tagit fram och vars förslag till fortsatt inriktning på att utveckla politiken som partirådet godkände för några månader sedan lyfts behovet av en djupare analys av vad som behövs för att Sverige ska bli framgångsrikt i globaliseringens tidevarv. Mot denna bakgrund är jag tveksam till om Reinfeldts "vi" står för hela regeringen när han beskriver ytterligare jobbskatteavdrag utan någon djupare reflektion.

Söndagsreflektioner

Bläddrar och läser i lördagens tidningar sånt som jag inte hann igår.
Bland annat fastnar jag för rubriken i DN/Ekonomi "På Ica är handikapp inget hinder". Artikeln handlar om att Ica men även hamburgerkedjan Max och tjänsteföretaget Sodexho målmedvetet satsar på jobb till personer med funktionsnedsättning.

Bra! Ska ta med mig detta i mitt uppdrag som ordförande i omsorgsnämnden för att se vilket samarbete som kan utvecklas lokalt.

Skickar dessutom en uppmaning till DN att i fortsättningen inte beskriva personer med funktionsnedsättning som "funktionshindrade". Det är den miljö som personerna vistas i som skapar hinder - inte personerna själva. Läs gärna om de olika begreppen på Socialstyrelsens hemsida.

Helena Bross och Ulla Föhrer skriver på DN-debatt att elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan. En orsak sägs vara att flertalet av Sveriges skolor bryter mot skollagen, eftersom dessa elever inte får det studiestöd inklusive lämpliga läromedel som de behöver.

Sorgligt! Jag hoppas att det är bättre förutsättningar i min kommun, eftersom här finns ett Språkpedagogiskt centrum där det tidigare Dyslexicentrum ingår.

Under veckan har FP:s respektive C:s ungdomsförbund lyft frågan om att slå samman partierna Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. De båda ungdomsförbundsordförandena frågar i en artikel på Newsmill: "Finns det något egenvärde av två liberala partier?"

Min reflektion är att det skulle det inte vara om partierna vore helt lika. För mig skiljer sig vi i FP från C (och andra som vill benämna sin politik som liberal) genom att vi betonar socialliberalismen. Det påverkar naturligtvis politikens innehåll på ett antal områden.

Jag känner ibland en oro - och även irritation ska medges - över att en del partikollegor inte vill använda begreppet "socialliberalism". Det gläder mig att vår partiledare Jan Björklund på senare tid har blivit alltmer tydlig på den punkten. I Nyhetsbrevet i samband med partirådet som behandlade valanalysen skriver han "Vi ska gemensamt ta fram ett program för hur vi med en modern socialliberal politik tar oss an globaliseringens utmaningar".

Jag hör till de medlemmar som valde Folkpartiet för att där förenas den liberala friheten för individen med ett socialt samhällsansvar. Under alla år jag har varit politiskt aktiv och på nära håll sett andra "liberala"partiers politik har jag inte någon gång känt en så stor intressegemenskap att jag skulle kunna kalla dess företrädare "partivänner". Detta trots möten och samarbete med många personer med engagemang för ett socialt samhällsansvar på olika områden.

Arbetsvecka igen

Idag har min parti- och kommunalrådskollega Carina och jag flyttat in i kommunalrådskorridoren i Stadshuset. Fungerar bra att jobba med alla praktiska flyttfrågor så här i mellandagarna. Tillräckligt många servicemänniskor i tjänst för att vi har kunnat få hjälp att komma i ordning.
På måndag startar alla sammanträden, andra möten med enskilda människor och mycket annat som fyller vardagen för ett kommunalråd.

Helt mötesfri är inte heller denna vecka. Omkring den 4 januari varje år bjuder Östergötlands läns nykterhetsförbund in till dagsaktuell diskussion om läget kring alkohol och droger. Jag tror inte jag har fel om någon timme kommer att ägnas åt synen på utredningen om gårdsförsäljning av vin. Återkommer om detta.

Samhällets signaler kring fylla och våld

God fortsättning på det nya året 2011! För de flesta av oss har året börjat trivsamt med familj och vänner. Men starten på ett nytt år har också andra sidor. Något som syns tydligt när jag skummar igenom referaten från nyårsnatten i några av dagens tidningar.
Några exempel: Knivskärningar, skottdåd och fylla (Aftonbladet) eller Relativt oblodig nyårsnatt enligt polisen (DN).

Jag förstår om poliser är luttrade. Men jag funderar ändå kring vilka signaler samhället ger genom uttalanden som "Mycket fylla men inte så mycket blod" som Visbypolisen sammanfattar nyårsfirandet enligt SvD.

Det är förstås bra om få personer har blivit misshandlade eller dödade. Men all denna fylla som ger andra konsekvenser både för de som är berusade och för de som råkar komma i deras väg. Jag är ledsen att läsa att i Östergötland inklusive i "min" stad Linköping har det varit riktigt stökigt på grund av mycket alkohol (Corren).

Jag tror vi alla måste fundera kring vilka signaler olika uttalanden efter en helg med mycket fylla och bråk ger. Var går gränsen för att vi alla ska reagera och försöka få förändring till stånd?