Dagen efter

Intressant att idag - dagen efter socialdemokraternas nye partiledares installationstal - studera ledarsidornas kommentarer. Roligt, fick kongresskamraterna på gott humör, men.. Att talet var en rejäl vänstersväng tycks de flesta vara ense om. Och konstigt vore det väl annars. I mitt förra blogginlägg kommenterade jag att Juholt nästan inte alls nämnde "företag" eller "företagare". Bara då han kritiserade vinstsugna vårdföretag och dito friskolor. Ser att åtminstone DN och SvD noterat detsamma. Jag utgår från att när det blir vardag imorgon så kommer detta faktum att få ett större utrymme i debatten om vart socialdemokratin är på väg.

Sociala företag vidgar arbetsmarknaden

Har läst en intressant bok "Sociala företag vidgar arbetsmarknaden" av Bosse Blideman/Eva Laurelli (Kommentus förlag). Precis som sociala företag vidgar arbetsmarknaden så vidgar läsningen av boken kunskaperna avsevärt. Jag ska erkänna att jag varit lite tveksam längre tillbaka. Tyckte inte att formen kändes som "riktigt företagande". Under senare år har jag ändrat mig. Och skälen är dels den diskussion vi haft i folkpartigruppen i Linköping med anledning av en motion om social ekonomi från partikollegan Lennart Berggren och dels debatten om att minska utanförskapet.

Under ett antal år med den socialdemokratiska regeringen lämnades fler och fler utanför arbetsmarknaden. Att göra det möjligt för alla dem att komma ut i egen försörjning via reguljär arbetsmarknad tycks nästintill omöjligt. Även om Allianspartierna (FP, M, C, KD) verkligen gjort stora insatser nationellt och motsvarande partier lokalt så är det bara att konstatera att en s.k. alternativ arbetsmarknad behövs. Och där kommer de sociala företagen in.

Definition av socialt företag:
Har som ändamål att integrera människor som står långt från arbetsmarknaden i samhälle och arbetsliv.
Skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt.
Återinvesterar sina vinster i egna eller liknande verksamheter.
Är fristående från offentlig verksamhet (dock föreligger en relation till offentlig verksamhet).
Binder samman entreprenörskap med individens behov av arbete och samhällets behov av tjänster.
Driver affärsverksamhet där medarbetarna och deras förutsättningar står i centrum.

I Linköpings kommun utreds nu möjligheterna och formerna för att arbeta inom ramen för "den sociala ekonomin" där socialt företagande är en del. Läs gärna mer om beskrivningen av social ekonomi här. Vissa verksamheter och samarbetsformer är redan igång dels inom ramen för vissa områdesprojekt och dels genom arbetet med att förverkliga idén om ett Fountain House i kommunen. Carina Boberg har skrivit om stadsdelsutvecklingsarbetet i Skäggetorp bland annat i detta inlägg.

Jag tycker fortfarande att målet att alla som kan och vill arbeta ska kunna göra det inom den reguljära arbetsmarknaden ska kvarstå. Samhällets stödinsatser ska ha den inriktningen. Men jag har alltmer insett att det inte räcker för att människor med olika arbetshinder ska kunna ges möjlighet till empowerment (egenmakt) och full delaktighet i samhället. Efter att ha läst boken om socialt företagande är jag än mer övertygad.

Företagsvänliga FP-riksdagsledamöter

Organisationen Företagarna har genomfört sin årliga rankning av riksdagsledamöternas engagemang och arbetsinsatser för att främja företagandets och företagarnas villkor i Sverige. Inte mindre än FEM folkpartister placerade sig bland de sex bästa av Allianspartiernas ledamöter. Hans Backman, Agneta Berliner, Karin Pilsäter, Tina Acketoft och Liselott Hagberg (läs mer om undersökningen och kommentarerna här).

Östgötska riksdagsledamöter, oavsett partifärg, verkar inte ha varit så aktiva. Två kvinnor från (S) respektive (M) har topplaceringar. Om listorna (regeringspartierna) (oppositionen) är korrekta, får man sedan leta länge för att hitta någon östgöte på "prispallen".

Östergötland släpar efter vad gäller nyföretagande och jobb och har gjort så under lång tid. Länet behöver aktiva aktörer kring företagens och företagarnas villkor. Länets riksdagsledamöter är några sådana aktörer, som kan spela roll för en bättre utveckling. Självklart är inte motioner, interpellationer och frågor i riksdagen de enda aktiviteter som speglar intresset för företagande. Men eftersom företagarnas egen organisation lägger viss vikt dem så får man väl anse att de har betydelse.

Mitt engagemang har legat och ligger fortfarande kring småföretagarnas förutsättningar och inte minst villkoren för kvinnor som vill driva företag inom vård och omsorg. Som riksdagsledamot under åren 2002-06 var jag medlem i riksdagens företagarnätverk och i Sällskapet Politik och Näringsliv. Studiebesök och praktik på olika företag gav mig ständigt nya insikter.

Som kommunpolitiker har jag både under nuvarande och tidigare mandatperioder engagerat mig i förutsättningarna för entreprenörsverksamhet inom framförallt vård- och omsorgssektorn. Att behålla och utveckla RUT-avdraget kommer jag att debattera i valrörelsen.
Det handlar om många jobb i tjänstesektorn inte minst i Linköping och Östergötland.

Uppväxt i en småföretagarfamilj, med nära anhöriga och vänner som småföretagare, vågar jag påstå att jag känner villkoren väl. Som politiker med välfärdsfrågor som profil vet jag också att det är från det privata företagandet som resurserna till välfärden kommer.

Jag kommer att fortsätta detta arbete om jag kommer in i riksdagen i höst. Läs gärna mina svar på Företagarnas kandidatguide, när den öppnar. Och - glöm inte att kryssa mitt namn på Folkpartiets riksdagslista, om Du vill få en liberal företagsvänlig ledamot från Östergötland efter den 19 september.

Socialdemokrater i Linköping: Företagande inom vård&omsorg ska helst drivas av män

I Linköping startade för ett par år sedan IniCiera, en kreativ mötesplats för kvinnor. IniCiera är ett lokalt resurscenter för kvinnors företagande i Linköping. Syftet är att främja tillväxt, integration och jämställdhet så fler kvinnor startar företag.

Linköping tillämpar LOV (Lagen om valfrihet) för hemtjänst och Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning. Om det egna valet ska ge verklig valfrihet behöver fler företag än de stora "vårdjättarna" finnas.

Inom vård och omsorg är den absoluta merparten anställda kvinnor. Här, precis som på många andra områden, är det önskvärt med en bättre könsblandning. Fler män i vården och fler kvinnor i tekniska yrken.

Men kvinnor fortsätter att utbilda sig för att jobba i vårdbranscher och könsfördlening tycks bestå. Ska detta då förhindra kvinnor att bli egna företagare inom vård och omsorg? Nej, säger jag.
Jo, säger socialdemokraterna i omsorgsnämnden i Linköping. Kommunens näringslivsbolag har tillsammans med omsorgs- respektive äldrenämnden stött IniCieras arbete. Det bör inte fortsätta, enligt socialdemokraterna. Män ska starta företag inom vården och kvinnor inom typiskt "manliga" branscher.

I grunden tror jag att det socialdemokratiska utspelet handlar om att partiet inte vill utveckla medborgarnas möjligheter till allt ökad valfrihet. Partiet, tillsammans med sina rödgröna vänner V och MP, röstade nej till LOV (Lag om valfrihet) i riksdagen, när den infördes. Ju färre företag som finns att välja mellan desto mindre attraktivt kan möjligheten att välja bli ur ett medborgarperspektiv. För socialdemokraterna vet att det inte finns särskilt många män som startar lokal vårdföretag. Helt enkelt av det skälet att få män jobbar i dessa branscher.

Likaså kommer det att vara färre kvinnor, som startar företag i "manliga" branscher av motsvarande skäl. Åtminstone under överskådlig tid.
Slutsats: Kvinnorna blir kvar som anställda inom vård och omsorg, framförallt i offentlig sektor. Och Mona Sahlin kan fortsätta och prata om "tjejerna i Kommunal".

Företagsbesök

I Linköping arrangeras sedan några år den s.k. 100-dagen. Det betyder att 100 företag får besök av lika många kommunpolitiker. I år var det inte riktigt så många men över 50 företag hade anmält intresse av att få träffa oss politiker för att berätta om sin verksamhet och för att få skicka med sina synpunkter på företagsklimatet och näringslivspolitiken i kommunen.

På förmiddagen fick jag en inblick i företaget Lärmedia, som levererar film, ljud och annat till skolor. Utlåning sker även av teknisk utrustning samt kopiering, konvertering och digitalisering av film och ljud.

Företagts historia härrör från AV-centraler, som fanns i Linköping och i länet. En fantastisk utveckling har skett och mer är på gång. Lärmedia är den enda privat drivna AV-centralen i Sverige. Kommunalt drivna centraler i andra län erbjuder tydligen tjänster utanför sina respektive länsgränser. Ett klart ärende för Konkurrensverket känns det som, tycker jag. Detta område borde vara en bransch för tekniskt kompetenta och tekniskt intresserade kvinnor och män, som vill vara egna företagare.

De två timmarna som var avsatta för besöket gick fort (som det gör när man har roligt). Jag fick med mig synpunkter på hur mycket mer den nya tekniken skulle kunna användas i undervisningen. Men det förutsätter att lärarna får adekvat fortbildning.

Mitt andra företagsbesök var hos Mannersons Fastighets AB, ett välkänt Linköpingsföretag. Jag fick en spännande beskrivning av ett familjeföretags historia fram till idag.
Bygg- och fastighetsbranschen kan jag ganska lite om. Intressant var bland annat att höra att det finns företag som bygger hyresrätter fortfarande. Det sägs ofta i den allmänna debatten, särskilt från vänsterhåll, att nybyggnation av flerfamiljeshus idag bara handlar om bostadsrätter, där "ingen" har råd att bo. Att det sistnämnda inte är sant visste jag förut. Inget företag bygger väl bostäder om man inte vet att det finns köpare?

Intressant var också Mannersons intresse av att bygga fler seniorboenden och att också ge den service, som förknippas med sådana boenden. Dock är förutsättningen för ytterligare byggen att det finns tomter centralt i staden.

Kommunens samarbete med näringslivet fick klart godkänt. Båda företagarna vittnade om bra bemötande, snabb service och tillgängliga kontakter. Mannersson underströk också att den s.k. City-samverkan nu fungerar alldeles utmärkt. (City-samverkan = samarbete mellan fastighetsägarna, handlarna och kommunen).

En mycket lärorik och trevlig dag med intresserade, engagerade och kunniga människor, som brinner för den verksamhet de ägnar dagarna åt. Utöver den återrapportering som vi alltid gör till NuLink (kommunens näringslivsbolag) efter dessa besök så har jag en del synpunkter att föra vidare till andra delar av politiken och förvaltningsapparaten.

100-dagen

I dag arrangerade kommunen och företagen i Linköping en s.k. 100-dag. Politiker och tjänstemän besöker 100 företag som ett led i att stärka samverkan kommun-näringsliv. Själv har jag besökt två mindre företag, en restaurang och en ostaffär. Varje gång jag möter småföretagare imponeras jag av deras glöd och entusiasm över att få vara företagare. Trots oftast lägre inkomst än vad de skulle fått som anställda, trots långa arbetsdagar och inte helt arbetsfri semester så trivs man med sitt yrkesval. Det är klart att det finns förutsättningar som kan förbättras. Men dessa önskemål gäller inte dem själva utan handlar om förutsättningar för att företaget ska gå än bättre och ge fler och tryggare jobb.

Jag skulle önska att dessa kvinnor och män också kunde förekomma i mediarubrikerna kring företagare i stället för bara giriga direktörer. Det är en himmelsvid skillnad mellan en småföretagares vardag och dessa direktörers vardag.