Mobilfria klassrum

Alltför ofta motsvarar nog rubriken många lärares högsta önskan. Liberalerna skriver idag på
DN-debatt att det behövs en lagstiftning för att undanröja det stök och bristande arbetsro som alltför ofta präglar dagens klassrum. Enligt Skolverket uppger en majoritet av svenska lärare att arbetet i klassrummet varje dag störs av elevers användning av sms, chatt, spel och sociala medier. Och även elever uppger att användandet av mobiltelefoner på lektionerna är störande.

Det finns svenska skolor där mobilfrihet råder. Enligt en Novus-undersökning anser 77 procent av lärarna att en mobilfri skola är bra framförallt för att det har en positiv inverkan på arbetsron i klassrummet. Också en majoritet av eleverna gillar det. Sveriges mest populära skola, Internationella Engelska skolan är mobilfri. Till denna skola finns fler än 150 000 barn i kö. Skolan är känd för arbetet med att ha studiero i sina klassrum. Ganska talande för vad elever och lärare uppskattar. Och förmodligen också föräldrarna.  

Sveriges elevråds ordförande Erik Nordlund svarar det är bättre att elever och lärare kommer överens om vad som ska gälla i klassrummet. Jag delar i grunden den uppfattningen. MEN varför ser det då ut som det gör i alltför många klassrum?!

Det finns, som Nordlund helt riktigt påpekar, redan idag möjligheter att begränsa mobilanvändningen i klassrummen. Skollagen har möjliggjort detta sedan år 2007. Men uppenbarligen har skolledningar, lärare, elever och föräldrar tillsammans inte kunnat omsätta denna lagstiftning i lokala regler.

Nu är inte svenska klassrum de enda ställena i samhället där mobilanvändningen blivit alltmer störande. Jag tror att alla som vistas på en arbetsplats där det förekommer sammanträden kan vittna om hur oerhört störande det är när deltagarna ägnar mer uppmärksamhet åt sin telefon eller Ipad än åt att aktivt delta i mötet. Finns det något tristare som föredragande på ett möte eller som föreläsare på en kurs/konferens än deltagare som antingen springer ut och in med telefonen i handen eller sitter böjda över den/Ipaden? Och detta är vuxna människor! Vuxna människor som borde vara våra barns/ungas förebilder!

Där finns nog en del av svaret varför de flesta skolor inte lyckats använda den lagstiftning som redan finns för att åstadkomma studiero för eleverna och en vettig arbetsmiljö för lärarna. Respekten för varandra och för det som ska uträttas saknas i det sammanhanget i arbetslivet och fortplantar sig ganska naturligt till den del av arbetslivet som utgörs av den svenska skolan. Den överdrivna användningen av mobiltelefoner finns också i många hem på fritiden.

För mig som liberal är lösningar på problem självklart inte i första hand förbud. Men när en människas frihet inskränker en annan människas frihet då sätter jag stopp även om det innebär förbud.

Vart tog elallergikerna vägen?

SVT:s regionala nyhetsprogram Östnytt har gjort en uppföljning av ett inslag som sändes för 10 år sedan och handlade om elallergi. Då var frågan "het" kring hur personer som inte tålde all den strålning som förekom på grund av ökningen av antalet mobiltelefoner, datorer och master. I Linköpings kommun hade några år tidigare möjlighet till bostadsanpassningsbidrag införts för den som behövde få sin bostad elsanerad för att kunna bo kvar. Andra bostadsmöjligheter prövades av omsorgsnämnden. Några personer "provbodde" men bestämde sig för att flytta därifrån. Idag finns fortfarande en person kvar i det särskilda boende, som kommunen tillhandahöll.
I TV-inslaget kommenterar jag det faktum att sedan år 2005 har ingen sökt bostadsanpassningsbidrag för elsanering. Med tanke på hur utvecklingen varit och fortfarande är vad gäller telefoner och annan utrustning som ansågs framkalla allergi, så är detta anmärkningsvärt. Men kanske är det så att strålningen inte längre är så intensiv att den förorsakar omfattande besvär. Det vore ju verkligen fantastiskt.

Många personer upplevde sig missförstådda och kränkta när deras besvär inte togs på allvar. Man jämförde med larmrapporterna om amalgamskador, som inte togs på allvar från början. Så småningom fick dock de drabbade rätt. Amalgamet var boven och många blev tvungna att sanera sina tandfyllningar. Något liknande har dock inte skett avseende elallergi. Forskare är fortfarande tveksamma till elallergikernas egna uppfattningar om orsaken till deras problem.

Hur eller hur - människor upplever sig sjuka och detta måste på något sätt mötas. I Linköping har vi valt att försöka hjälpa dem som drabbats.