Samhället blundar när ett ensamkommande barn försvinner

I dagens ÖstgötaCorrespondenten beskriver Carina Mattson under Ordet fritt hur hon upplevt att samhället blundar för att ensamkommande barn försvinner. En av Carinas 16-åriga elever, som är ett ensamkommande barn, kom en dag inte till skolan. Och inte heller de följande dagarna. Det gick veckor och nu månader. Svaren från polis och andra myndigheter har mest varit ett konstaterande att ja, de (dvs de ensamkommande barnen) försvinner ju allt emellanåt.
Carina jämför med hur samhällsapparaten drar igång - med rätta - när en "vanlig" 16-åring försvinner.

Det är lätt att instämma med Carina besvikelse över MyndighetsSverige i denna situation. Är det så vi ska ha det? Svaret bör vara ett självklart Nej. Regeringen har givit Barnombudsmannen (BO) i uppdrag att ta reda på varför ensamkommande barn försvinner. Det är bra. Tyvärr förväntas svaret förrän mitten av december nästa år. Hur många hinner försvinna och lämnas åt sitt öde av svenska myndigheter fram till dess?

Ensamkommande barn under 18 år ska bo i familjehem eller HVB-hem (Hem för vård och boende). Jag hör ibland människor säga att dessa ungdomar, som har klarat av den långa och svåra flykten från t ex Afghanistan till vårt land, nog kan klara sig själva här också. De anses starka. Och så kan det vara åtminstone för en del av dem. Men traumatiska upplevelser kan göra sig påminda när den unge väl kommit till målet. För alla gäller också att komma in i det nya hemlandets förutsättningar, lära sig språket, gå i skolan, välja sin framtid med jobb och studier och - förhoppningsvis - nya vänner. Då behöver även en 16-åring som klarat en flykt ensam en familj och eller ett annat boende med människor runtom som bryr sig. Därför är det oroande att Regeringen nu aviserar andra ekonomiska förutsättningar för kommunerna avseende boende för dessa barn och ungdomar. Att effektivisera system är aldrig fel. Men om det i detta fall betyder mindre tillgång till personal för ensamkommande barn med behov av trygghet då är förslaget feltänkt.

Turkiet tillåter sex med barn

Det är helt obegripligt att ett land kan tillåta att sex med 12-åringar blir lagligt såsom nu sker i Turkiet. Förutsättningen för lagligheten att barnet ska "ge sitt samtycke" är så absurt så man tror inte att det är sant. Författningsdomstolen var inte enig. Sex ledamöter av totalt tretton röstade emot. Ändringen gjordes alltså med en rösts övervikt.
Tidigare har åldersgränsen varit 15 år. Nu sänks den alltså till 12 år!! Motiveringen är att med den gamla regeln behandlades alla brott kring sex med barn lika oavsett om barnet var fyra år eller femton. Majoriteten i domstolen anser tydligen att från tolv års ålder är ett barn moget att "ge samtycke" till sexuellt umgänge.

Turkiet har slagit in på en väg som för landet långt, långt bort från en möjlighet till EU-medlemsskap istället för tvärtom. Detta domstolsbeslut tillsammans med diskussionen om införande av dödsstraff samt landets hantering av misstänkta efter statskuppen gör att ett turkiskt EU-medlemsskap "inte finns på kartan i dagsläget", som Liberalernas Birgitta Ohlsson uttrycker i Expressen igår.

Heja svenska fotbollstjejer i Rio de Janeiro!

För några dagar sen kritiserade jag på min blogg svenska damfotbollslaget i OS för en alltför svag insats. Jag ville se skärpning. Och så blev det! Corren och alla andra media är idag lyriska. Extra kul är det förstås för oss östgötar att en spelare från Vadstena, Stina Blackstenius, blev matchhjälte.
Så nu ser vi alla fram emot semifinalen. Vågar vi också tro på final? Jo, visst!

Ministeravgång

Gymnasieminister Aida Hadzialic avgår efter att åkt fast för rattfylleri. DN och många andra media rapporterar efter presskonferensen. "Jag hade räknat på att jag hade förbränt det" (vinet, alltså) säger hon. Men så går inte att tänka även om det finns beräkningar, som visar på att det tar ungefär 5-6 tim att förbränna ett par glas vin. Det finns en mängd skäl att inte lita på sådana beräkningar. Alla människor är olika. Samma person kan ha olika "förbränningsförutsättningar" olika dagar/tillfällen.

Det synsätt som Aida Hadzialic beskriver är tyvärr ganska vanligt. Inte minst har det blivit det i samband med utvecklingen av s.k. After Work.

Även om jag anser, precis som många andra uttrycker, att det är synd att en kompetent kvinna lämnar sitt uppdrag, så har hon inget val. Dåligt omdöme brukar sällan vara skäl till avgång men när det kombineras med brott då är det enda vägen. Och rattfylla är ett brott. Ett brott som tyvärr många människor tar ganska lätt på. Men det är ett brott som kan leda till att andra människor kan bli skadade för livet eller till och med dö.

Nya regler för kräftor har missuppfattats

Jag påminde ju häromdagen i min blogg att det är dags för kräftor igen. Fortfarande talar man faktiskt om kräftpremiär i början av augusti trots att reglerna om första datum för kräftfångandet avskaffats.
Inför årets "premiär" har det skrivits mycket om EU-förslaget om strängare reglering kring hantering av signalkräftor. I media har påståtts att de svenska kräftskivorna nu går mot sin död på grund av EU. Och EU-kritikerna har tacksamt tagit emot att man nu fått ytterligare ett argument för Sverige att, likt Storbritannien, lämna EU.

Men så dyker det upp en person som läst direktiven ordentligt. I dagens ÖstgötaCorrespondenten säger Olavi Ruuskanen på Klosterdelikatesser utanför Vadstena att påståendena om att traditionen med kräftskivor kommer att försvinna på grund av EU är enbart dumhet. Det finns redan idag en sträng reglering kring signalkräftan. Ruuskanen menar att om de nya direktiven kan leda till bevarandet av den lilla stam av flodkräftor som finns kvar i Sverige är det bara bra.

En viss oro kopplat till direktiven känner dock även Olavi Ruuskanen. Det gäller regler kring transporter. Men han tror att kräftbranschen i Sverige, Norge och Finland i så fall kommer att få dispens.

Fortfarande stora brister i psykiatrisk vård och omsorg

ÖstgötaCorrespondenten har i ett antal artiklar skildrat tillståndet inom psykiatrin i regionen. En av artiklarna handlar om Emma som inte orkade leva vidare.
I en mycket tänkvärd debattartikel idag kommenterar Börje Pettersson de brister som redovisats i artiklarna. Börje Pettersson är ordförande i IFS Linköping (Intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd) samt i HSO Linköping (Handikappföreningarnas samarbetsorgan) och har lång erfarenhet från arbete inom funktionshinderområdet.

Pettersson menar att beslutsfattare (politiker och profession) håller frågorna om psykisk ohälsa på avstånd. Hur kan bristerna annars tillåtas fortgå? Det är inget nytt att psykiatrins insatser är otillräckliga.

Jag kan bara instämma och, som tidigare ansvarig politiker, skämmas å mina egna och kollegors vägnar. Efter Milton-utredningen var en rejäl vidräkning med hur lågprioriterad psykiatrin varit i Sverige. Många förslag till förbättringar gavs och en hel del utvecklingsarbete startade. Pengar skickades med från staten till framförallt utbildning av personal. Krav på samverkan mellan landsting och kommun ställdes, vilket ledde till att gemensamma handlingsplaner utformades och beslutades. Där ingick bl a regler kring att en samordnad individuell plan (SIP) skulle användas.

Just kring SIP-en fanns stora förväntningar från patienthåll. För brist på samordning ansågs vara en av de stora bristerna. Därför blev jag mycket förvånad - och besviken - över att samordnad individuell plan inte tycks tillämpas i den utsträckning - och ibland inte alls uppenbarligen - som är nödvändig. Och som ålagts professionen från politiskt håll.

Ett stort problem inom offentlig verksamhet är det långdragna tjänstemannautredande för att "göra verkstad" av politiska beslut. Visst, jag förstår, att det behövs rutiner för tillämpning. Men ska det behöva ta upp emot ett år, som inte alltför sällan är fallet, innan dessa rutiner är på plats.  

Jag hoppas, precis som Börje Pettersson skriver, att dagens ansvariga politiker ryter till och kollar att  besluten om samordning också tillämpas.

Bonusregn över Arlas ledning

De senaste dagarna har rapporterats om mejerijätten Arlas bonusregn över VD och andra toppchefer i bl a Affärsvärlden och Expressen/Dina Pengar. Arlas ägare, Sveriges mjölkbönder, har däremot en alltmer ansträngd ekonomi. Många har dessutom avvecklat sin verksamhet på grund av det allt lägre mjölkpriset till den som producerar, alltså bonden.

Jag handlar Arlas Eko minimjölk (gula paket). På paketet läser jag följande annons: "Det är vi Arlabönder som äger Arla. Därför kan vi garantera dig att våra produkter är gjorda med omtanke om våra kor, naturen och dig. Allt Arla tjänar går till oss bönder. Tack för att Du köper vår mjölk!"
Under finns en logga, se nedan.

På nätet finns denna logga och en liknande text som i mjölkpaketsannonsen.

Det är vi Arlabönder som äger Arla. Märkningen Bondeägda är ett sätt att göra det ännu tydligare för våra konsumenter. För vi är stolta över vårt kooperativ och den mjölk vi levererar.

Vi vågar lova att våra produkter alltid är gjorda med omtanke om korna, naturen och dig som konsument. Oavsett vilken av våra produkter du väljer och vilken stad eller butik du än handlar i så går allt Arla tjänar tillbaka till oss. Det gör att vi kan fortsätta utveckla våra jordbruk och verka för ett Sverige med öppna landskap.
Tack för att du köper vår mjölk!

Jag kan inte låta bli att undra över följande del av texten: ....går allt Arla tjänar tillbaka till oss.

Att det kostar att driva ett företag som Arla förstår jag. Men jag får inte ihop detta fortsatta bonusregn, böndernas tidigare egna uttalanden om allt ökande ekonomiska problem och ovanstående annonstext. Hoppas någon vill förklara för en som inte fattar. @arlasverige, @ bondeägda, @FoljStaffanDanielsson

Dags för kräftor

Idag hinner jag inte skriva något. För Dig som ändå kollar in på bloggen så påminner jag om att det nu är dags för kräftor igen.
I morgon - förmodligen sent - kommenterar jag nyheter av olika slag. Till dess ha det gott!

 

Hemliga asylboenden

Enligt Dagens Nyheter och även SvD planerar Migrationsverket att öppna tre hemliga asylboenden i höst. Hemliga på grund av de hot och trakasserier mot den sortens boenden som förekommit.
Jag förstår den goda tanken att de som redan är utsatta för hot och trakasserier i sitt hemland och därför är på flykt ska slippa uppleva det här.
Men är det så vi ska ha det i Sverige? Att de som använder sin rätt att få möjligheten till asyl prövad inte ska kunna känna trygghet under denna väntan. Att deras boende måste hemlighållas under en väntan som måste vara frustrerande nog i sig.

Tyvärr är det inte bara enskilda individer som hotar och trakasserar. Senast i helgen har vi på sociala medier kunnat se att en SD-ledamot i riksdagens justitieutskott på fullt allvar vill begränsa asylsökandens yttrande- och demonstrationsfrihet när de vistas i Sverige. Partiets uppfattning tycks enligt andra företrädares uttalanden vara, att asylsökanden bör vara inlåsta till deras ansökan är behandlad. Partiet vill alltså ändra lagstiftningen i en riktning som helt strider mot mänskliga rättigheter (SvD).Tydligare kan det väl inte bli vilket samhälle vi skulle få om SD:s inflytande skulle öka i svensk politik.

Sverige i OS - både glädje och sorg

Lite nytt - med betoning på lite - från OS. Fantastiska Sarah Sjöström med olympiskt rekord på 100 meter fjärilsim. Stort GRATTIS och lycka till med fortsättningen! Aftonbladet, DN, Expressen

Illa, illa däremot. Svenska fotbollsdamer. Förlust med 1-5 mot Brasilien. Visserligen är Brasilien ett jättebra lag men ändå!? Nej, det duger inte. Skärpning till nästa match! Aftonbladet, DN

OS-invigning - modeuppvisning, eller?

Igår invigdes OS-spelen 2016 i Rio de Janeiro. Olympiska spel ska bidra till förbrödring/-systring (om man nu kan säga så) och förstås idrottsprestationer. Ofta med förväntningar på nya rekord. Ingivningen är startskottet och förväntas ge den feststämning och känsla av gemenskap som de olympiska spelen ska vara.

Fast just nu undrar jag om mediaföreträdare betraktar OS-invigningen som någon slags modevisning. Varför annars dessa kommentarer till varje lands klädsel som t e x Svenska Dagbladet och Expressen? Den sistnämnde har t o m en bedömare med betygssättning i antal getingar!!
Dåligt, tycker jag. Avstå från betygssättningen nästa gång!

Riksrevisorerna sitter kvar!?

Riksrevisorerna - de två som inte redan avgått - sitter kvar enligt besked från KU efter dagens förhör. Var väl ganska oväntat kan jag tycka. Både att KU redan är klara med analysen av de svar de fått lyssna till och att ledamöterna anser att de båda riksrevisorerna nu ska ordna upp den oreda som tycks råda. Och därtill återskapa förtroendet!
Jag är i grunden ingen vän av att kräva folks avgång så snart misstag begåtts. Oftast kan det vara ett mer kännbart "straff" att vara kvar och reda upp det man ställt till med. Men Riksrevisionen är inte vilken myndighet/förvaltning som helst.

Finns anledning att närmare ta del av skälen till KU:s slutsatser för att försöka förstå hur återskapandet av förtroendet ska kunna lyckas.

Riksrevisorerna i KU-förhör idag

Riksdagens konstitutionsutskott får väl anses ha ett unikt möte idag. KU har kallat de tre riksrevisorerna för att de ska få ge syn sin på bland annat de uppgifter som DN:s granskning under sommaren redovisat. KU-ledamöterna har naturligtvis en rad kompletterande frågor att ställa.

Man kan med fog påstå att det är - eller åtminstone borde vara - en extraordinär händelse. Riksrevisionen infördes som ett oberoende organ underställt Riksdagen. Myndigheten har ingen styrelse och ingen chef. Ansvaret är delat på tre personer, de tre riksrevisorerna. Rekryteringen sköts av KU. En sådan självständig organisation ställer extra höga krav på att de personer som rekryteras inte bara är välmeriterade rent yrkesmässigt. De ska också vara oförvitliga till sin personlighet om man nu kan uttrycka det så.

Om Dagens Nyheters avslöjanden är korrekta i alla dess delar så har omdömet brustit både hos de tre riksrevisorerna själva men också hos konstitutionsutskottets rekryterare d vs enskilda ledamöter.

Om KU:s granskning bekräftar det som nu är känt så behövs ett rejält omtag avseende organisation av en riksrevision. Eftersom åtminstone delar av detta kräver grundlagsändring, vilket bara kan ske med ett val emellan, så måste under tiden en fungerande och trovärdig revision tillsättas utifrån nuvarande regelverk såvitt jag kan förstå.

Blir intressant att ta del av dagens förhör.

Hård FN-kritik mot Sverige igen

FN-kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter riktar på nytt skarp kritik mot Sverige för att inte leva upp till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Kritiken refereras bland annat i tidningen Dagen.

Kritiken avser de nya asyllagarna, samernas rättigheter som ursprungsfolk och begränsningarna inom personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar.

Beträffande personlig assistans rekommenderar kommittén staten att ompröva de ekonomiska nedskärningar och de behörighetskriterier som gäller rätten till personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar, vars rättigheter borde väga tyngre än ekonomiska överväganden.

Ylva L Hartmann, folkrättsexpert på Fonden för mänskliga rättigheter, även kallad MR-fonden, säger i artikeln, att ett övergripande problem i regeringens hållning till den här FN-konventionen är att regeringen hanterar rättigheterna som "politiska överväganden och något som man kan prioritera bort i besparingar". Och det är ju precis så som alla berörda och också vi som är engagerade för denna fråga nu upplever. Den verkliga bekräftelsen på att det är så regeringen ser på denna rättighetslagstiftning är finansminister Magdalena Anderssons uttalande om att besparingar måste ske på assistansersättningen på grund av det omfattande flyktingmottagandet.

Hartmann lyfter också regeringens ofta förekommande hänvisning till det kommunala självstyret. "Det gör att man kan dribbla bort en del av de här frågorna" säger hon.

Jag utgår från, inte minst mot bakgrund av Sveriges omfattande insatser för en plats i FN:s säkerhetsråd, att svenska regeringen anser FN och dess olika organ och konventioner är värda respekt. Dock har de berörda departementen (Social- resp Kultur) avböjt att kommendera FN-rekommendationerna till Sverige. Jag hoppas att detta avböjande beror på semester och inte på nonchalans.

Konstruktiva samtal hellre än mediaträta!

Chefsåklagarna i Linköping och Norrköping talar i gårdagens Corren om systemkollaps på grund av att Polisen inte hinner utreda brott. Det påverkar naturligtvis rättssäkerheten. Vissa fall läggs ner när utredandet brister. Andra drar ut på tiden. Misstänkta sitter häktade utan att veta vad som händer. Och - inte minst - brottsoffer drabbas. Chefsåklagarna vill att politikerna dvs regeringen ger Polisen mer resurser.

Polisen i Östergötland svarar i samma tidning att man inte känner igen sig i beskrivningen av situationen. Menar att omorganisation tar tid.

Idag ställer östgötariksdagsledamoten Staffan Danielsson, Centerpartiet,  en fråga till ansvarig minister Anders Ygeman. Danielsson kommenterar i Corren.

Det är självklart väldigt oroande att situationen är så ansträngd. Många människor kommer i kläm. Ett i alla delar fungerande rättssystem är grunden för demokratin. Även om jag tycker att bildandet av en Polismyndighet i Sverige i stället för som tidigare en i varje län var riktigt, så kan man undra om den behövde leda till något liknande "hela havet stormar" inom hela Polis-Sverige.

Att det behövs mer resurser till Polisen och troligen också andra delar av rättsväsendet är ganska naturligt. Brottsligheten har ändrat karaktär på ett sätt som Sverige inte är riktigt förberett för. Vidareutbildning av olika slag behövs. Och sannolikt också fler människor.

Men mer budgetpengar löser inte det akuta problemet som åklagarna pekar på. I det korta perspektivet borde polis och åklagare sätt sig ner och föra konstruktiva diskussioner om hur hitta lösningar NU.

Slut på ledigheten

Augusti! Visserligen sista sommarmånaden enligt almanackan. Men ordet "sista" är en markering av att nästa månadsskifte då är det höst. Nu räds inte jag hösten. Den kan vara helt fantastisk med alla trädens färger. Men dagarna blir kortare och solen inte längre lika värmande. Så är det bara. Och intåget i hösten bekräftar också att ännu ett år snart har gått.

Min blogg har haft semester, en lång sådan. Numera är det bloggen som har semester. Inte jag. För jag är inte längre i s.k. arbetsför ålder d v s pensionär. Och då anses man ha semester året runt. Men vi är inte så många som ser det så faktiskt. Även om man inte lönearbetar så är nog de flesta som orkar sysselsatta med något.

Ja, det var några reflektioner så här i slutet av sommaren. Nu kommer bloggen och jag att aktivera oss igen. Såg någon kommentar om att denna sommar varit den mest nyhetsrika på länge. Annars brukar ju media tala om nyhetstorka den här tiden på året. Men inte i år alltså. Sen kan jag tycka att hellre nyhetstorka än en del av denna sommars nyheter. Terrordåd bland annat i Nice, Orlando i USA och i en kyrka i Frankrike skulle vi alla gärna varit utan.

En stor händelse var ju folkomröstningen i Storbritannien om fortsatt medlemskap i EU eller inte. Att Brexit skulle bli verklighet ville många av oss inte tro. Jag skrev lite kortfattat om det i mitt sista blogginlägg före sommaruppehållet http://linneadarell.blogspot.se/2016/06/brexit-vart-tog-fredstanken-vagen.html. Sedan folkomröstningen har Storbritannien fått ny regering och många britter känner stor osäkerhet inför landets framtida förhållande till övriga Europa. Kommer att bli intressant att följa under hösten.

Intressant att följa fram till början av november blir även presidentvalet i USA. USA:s utveckling är alltid viktigt för omvärlden i och med dess roll som ledande stormakt. Men detta presidentval är alldeles speciellt av flera skäl. En god sak är att för första gången kan en kvinna bli USA:s president. Att USA för åtta år sedan fick en färgad president var stort. Om Hillary Clinton blir USA:s nästa president är minst lika stort. Det skulle få stor betydelse för bilden av att flickor och pojkar, kvinnor och män har lika möjligheter. Och inte bara i USA utan runt om i många länder. Även för unga människor i Sverige.

Det andra goda om Hillary Clinton och Demokraterna vinner presidentvalet är att den mest olämpliga presidentkandidaten som skådats i USA, nämligen Donald Trump, försvinner från den politiska arenan. Den senaste galenskapen denne man uttalat är att Hillary "är djävulen"http://www.dn.se/nyheter/varlden/trump-kallade-clinton-for-djavulen/. Bedömare menar att årets presidentvalkampanj kommer att bli den mest smutsiga och grova någonsin. Vilket är lätt att tro. Tyvärr kommer även Demokraterna och Hillary Clinton delta i detta. Dock inte så grovt hoppas jag verkligen.

Nu vill Louie ha sin lunchpromenad. Så det blir allt för nu.

Brexit - Vart tog fredstanken vägen?

Så blev då resultatet av folkomröstningen i Storbritannien ett "brexit". Visst är det bra att låta medborgarna göra sina röster hörda i en slags direktdemokrati. Men då måste de olika alternativens företrädare var ordentligt exakta med vilka konsekvenserna blir av det ena eller andra alternativet. Tyvärr är det sällan så i politiken. Varje alternativs företrädare är oftast bättre på att beskriva "eländet" med motpartens förslag än att beskriva alla konsekvenser av sitt eget. Flyktingfrågan som varit så "het" under våren påverkade naturligtvis i hög grad. Att så varit fallet visas nu bland annat av att hatbrotten har ökat kraftigt http://www.dn.se/nyheter/varlden/massor-av-misstankta-hatbrott-i-brexits-spar/.

Mest beklämd blir jag av att hela grundidén med EU nämligen fredstanken tycks vara helt bortglömd.
Jag vill inte sprida missmod. Jag tror på Europasamarbetet och jag tror på att EU-länderna gemensamt kan genomföra de förändringar som kan behövas för att varje lands medborgare ska känna förtroende för och förstå det värdefulla i fortsatt samarbete. Men efter taggtrådsstänglen vid flera landsgränser för att hindra flyktingar att komma in och nu dessutom en framgång för lämna-sidan i Storbritannien så är det dystra tankar som kommer i mitt huvud vad gäller den närmaste  framtiden.

Låt äldre fortsätta verka - inte bara aktiveras!

DN skriver om hur synen på äldre är på väg att förändras åtminstone vad gäller personer som sysslar med kulturutövande av olika slag. Många skådespelare, konstnärer och författare jobbar långt utöver den traditionella pensionsåldern 65 eller 67 år.
Artikeln inleds med att om två veckor öppnar på Moderna museet i Stockholm utställningen "I oändligheten" av den japanska konstnärinnan Yayoi Kusama, 87 år gammal.

I artikeln nämns bl a skådespelaren Sven Wollter, 82 år och fortfarande aktiv. Såg honom på Östgötateaterns scen för ett år sen. Helt fantastisk! Han har dessutom debuterat som författare i år. Andra svenskar som nämns i artikeln är Owe Thörnqvist (87), Gunilla Pontén snart 87, Kerstin Ekman (82), Yvonne Lombard (87) och Meta Velander snart 92 år. Därutöver flera utländska namn i liknande åldrar.

Att Japan har visat respekt för äldre är inget nytt. Men i vårt land har det ju synen varit - och är i stora delar fortfarande - att äldre inte har något att bidra med. Den gamla (socialdemokratiska) drömmen om att alla som slitit och bidragit till vårt lands nuvarande välstånd, förtjänar att få ta det lugnt på äldre da´r, har under senare år starkt genomsyrat samhällets och arbetslivets syn på äldre. Utan att se att även äldre människor är individer och kan vilja leva på olika sätt.

Bodil Jönsson, "bara" 73 år, som skrivit flera böcker med tid och tidens gång som specialitet, säger i artikeln att den här förändrade synen på och möjligheterna för äldre kulturskapare inte på samma sätt givit möjligheter för löneanställda.

Att den som vill sluta arbeta när den "officiella" pensionsåldern" inträffar ska få göra det är självklart, som jag ser, det oavsett vilka skälen är. Eller inga skäl alls - bara att man vill få styra sin tid till 100 procent.

Men låt de som vill fortsätta med ett arbete av något slag göra det utan ifrågasättande från omgivningen/samhället/politiken/facket! Här behövs verkligen valfrihet!

På grund av den ökade invandringen behövs nu fler anställda inom flera delar av den offentliga sektorn. Och många pensionerade tidigare medarbetare tillfrågas nu om de vill jobba. Och många vill.  Min förhoppning är att den erfarenhet som samhället nu skaffar sig kring hur kompetenta de "återvändande" är, ska leda till en förändrad syn på s.k. äldre arbetskraft även efter det att dessa "behovstoppar" kulminerat.

Intressant om förluster i välfärden

I Dagens Samhälle nr 20/2016 skriver Nima Sanandaji, chef för tankesmedjan European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR) en tankeväckande artikel med rubriken "Välfärdens förluster behöver diskuteras". Artikeln kan ses som en motvikt mot uppmärksamheten på vinster i välfärden.
I artikeln beskrivs en utredning som kartlagt de stora sjukhusens ekonomi. Utredningen visar att den stora utmaningen i stället handlar om det rakt motsatta, nämligen förluster i välfärden.
I artikeln beskrivs bl a Konkurrensverkets kartläggning som visar att 48 % av de offentligt drivna vårdcentralerna gick med underskott år 2012.

Den nystartade tankesmedjan ECEPR (se ovan) har gått igenom årsredovisningar från åren 2012, 2013 och 2014 för landsting och regioner i Sverige. Ett fåtal av sjukhusen visar plusresultat. Övriga drivs med omfattande förluster enligt tankesmedjans redovisning. Förlusterna synes dessutom ha ökat under de granskade åren.

Föreställningen att vinster i välfärden är det stora problemet dominerar fortfarande det politiska samtalet enligt artikelförfattaren. Vilket är lätt att instämma i. Författarens slutkläm är
"Är det inte dags att rikta större fokus mot förlusterna i välfärden, och diskutera hur de kan åtgärdas? När tillsätter regeringen en utredning om hur vi kan få bukt med denna aktuella samhällsutmaning?"

Ja, Stefan Löfvén, när tillsätter regeringen en sådan utredning?

Regeringen sätter grupper mot varandra i ny LSS-utredning

Idag presenterades direktiven som ska styra den nya LSS-utredningen. Den som har trott att regeringens mål skulle vara att göra en rejäl genomgång utifrån medborgarperspektiv och mänskliga rättigheter avseende personer med funktionsnedsättning måste vara besvikna. Snarare har väl de som känt stor oro för framtiden - inte minst vad gäller den personliga assistansen - fått sina farhågor besannade. Mer om det på slutet.

Många punkter som regeringen beskriver som viktiga att belysa är områden som redan LSS-kommittén behandlade i betänkandet "Möjlighet att leva som andra" (SOU 2008:77).
Några exempel:
-Insatserna är inte likvärdiga i landet
-Tveksamhet kring insatsen råd och stöd
-Daglig verksamhet och instängningseffekter
-Personlig assistans, assistansersättning och kostnadsutveckling
-Huvudmannaskapsfrågan dvs ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
-Personkretsbestämmelserna

Väldigt lite av förslagen togs om hand av Alliansregeringen. En utredning innehåller alltid förslag som kan realiseras direkt och andra som behöver kompletteringsutredas för att belysa detaljer innan en lagstiftning kan sjösättas. Och en del accepteras inte av remissinstanser och/eller en riksdagsmajoritet och förpassas till arkivet. Konstruktion och omfattning av timpriset för schablonersättningen vid assistans är bara ett exempel på förändring som kunde ha varit på plats idag. Men i stället har modellen med ett schablonbelopp diskuterats och problematiserats under flera år. Fem utredningar/myndigheter under åren 2004-14 har analyserat ersättningsmodellens utformning. Inget av förslagen har ansetts möjligt att genomföra utan ytterligare utredning. Och varför, frågar jag mig, har inte någon sådan fördjupad utredning skett? Den frågan är inte ett dugg lättare att finna en bra konstruktion för idag än den var t ex 2008 när LSS-kommittén lämnade förslag.

Mycket i de nya direktiven andas ovanifrån perspektiv på den enskilde individen. Även om uttryck som självbestämmande och delaktighet används så handlar ändå mycket om att utreda möjlighet till olika regleringar. Ordet valfrihet är däremot svårt att hitta. Likaså att personlig assistans ska ge möjligheter att utöva föräldraskap. Studier, arbete och annan sysselsättning nämns som sådant som ska underlättas och de är förstås också viktiga delar i livet för en människa.

Uppenbart är att översynen av privata aktörer är viktig för regeringen. Vinstdrivande företag är den vanligaste driftsformen för personlig assistans skriver regeringen. Och vilken omfattning har då vinsterna i allmänhet? Så här skriver Vårdföretagarna "Ett utdrag från Upplysningscentralen visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till positivt resultat. De övriga 7 av 10 ligger på en genomsnittlig vinstmarginal på 4 procent för 2014." Regeringen vill även avskaffa möjligheten för assistansföretag att ge juridiskt stöd till blivande kunder vid ansökan om assistans. Men även Försäkringskassan och kommunerna använder jurister i mötet med den enskilde, eller hur?

Det är beklämmande att regeringen väljer att finansiera förbättringar på delar av LSS med besparing på en annan del nämligen assistansen. Ska nu personer som är beroende av en omfattande assistansinsats behöva leva i flera år med den oro som många redan idag upplever på grund av allt tuffare bedömningar. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att ställa utsatta grupper mot varandra som regeringen gör i direktiven. Att välfärdens resurser ska gå till det de är avsedda för är självklart. Och därför ska kontrollfunktioner finnas så att fusk och annan brottslighet med system elimineras i så hög grad som möjligt. Men att utgå från att kostnaderna för ett välfärdsområde per automatik är för höga utan att fundera över varför, är inte seriöst. Intresse saknas av att utreda alternativkostnaderna om personer som behöver assistans inte får den.

Så här tycker några organisationer om dagens direktiv
- Pressträffen hade knappt startat innan det blev klart att LSS-utredaren behöver omarbetade direktiv. En sådan nödvändig förändring av ramarna för utredningen är att FN-konventionen ställer krav på Sverige att inte backa från redan etablerade rättigheter. Det måste vara utgångspunkten, inte som nu att göra nedskärningar.

Det säger Lika Unikas ordförande Maria Johansson i en kommentar till de direktiv som regeringen idag presenterade för en översyn av LSS och assistansersättningen.

Vi inom DHR känner oro för det stora fokuset på kostnadsutvecklingen och att utredningen inte ser LSS som den rättighetslag den är, så att de ursprungliga intentionerna uppfylls, Sverige har tidigare fått kritik från övervakningskommittén för FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar när det gäller personlig assistans, att den avvecklas istället för utvecklas.
– Inget företag ska bedriva assistans eller andra LSS- insatser med syfte att sko sig på bekostnad av personerna som har fått en insats. Lagen är till för att ge personer med funktionsnedsättning rättigheten att kunna leva sitt liv, hela sitt liv under dygnets alla timmar, på samma sätt som de allra flesta andra. Skulle denna rätt inskränkas så finns en risk för att staten bestämmer vad som ingår i vad som är goda levnadsvillkor och inte som lagens intention är nämligen individens. Då handlar det inte längre om personliga rättigheter utan om statlig välgörenhet säger Åsa Puide, ledamot i DHRs förbundsstyrelse

Text: DHR

 

”Ett av våra viktigaste medskick har varit att en samhällsekonomisk utredning kräver att man också tittar på samhällsvinsterna med reformen, något som lyser med sin frånvaro i regeringens direktiv. Man måste också titta på alternativa lösningar till insatserna och vad de skulle innebära för kostnader respektive vinster”, säger Stig Nyman, ordförande i Handikappförbunden

Några veckor efter valet 2018 ska uppdraget redovisas. Tillräckligt mycket lär väl ändå vara känt så att LSS kanske för en gångs skull kan bli en valfråga. Under ett antal år har alla partier påstått sig vara helt överens om funktionshinderpolitiken i allmänhet och LSS i synnerhet, vilket lett till att ingen riktig debatt uppstått. Valet 2018 blir det upp till bevis för partierna!

Vab-fusket ökar - dags att skärpa reglerna, eller?

Dagens Nyheter rapporterar idag att hittills i år har rekordmånga föräldrar anmälts för fusk med ersättning vid tillfällig vård av barn s.k. vab-dagar. Vad säger finansminister Magdalena Andersson? Dags att ge direktiv till Försäkringskassan att se till att sänka kostnaderna omgående? Eller gäller sådant direktiv bara assistansersättningen?

Mona Sahlin - igen!

Mona Sahlin avgår från uppdraget som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism på grund av ännu en "affär". Hur kan en normalbegåvad och för sin uppgift kompetent kvinna trassla till det så för sig ännu en gång? Obegripligt och sorgligt!

Socialdemokraterna 1 maj 2016?

För 51 år sen gick jag för första och sista gången i ett 1 maj-tåg. Jag hade många vänner som var SSU-are. Jag kände att solidaritet med utsatta människor både i vårt land och i världen var viktigt för mig och jag hade i början av året gått med i SSU. Visst var 1 maj en festdag med engagemang och känsla.
Men...
Var fanns det plats för individens drömmar och önskningar? Skulle hela livet inordnas under kollektivismen?
Några år senare lämnade jag SSU. Kände mig vilsen. Jag trodde ju på solidaritet men också på individens frihet att själv välja och bestämma över sitt liv.
Jag sökte bland alla partiers program och fann det liberala partiet då Folkpartiet idag Liberalerna.
Åtta år efter min första och enda 1 maj-demonstration röstade jag på Liberalerna (fd Folkpartiet).
Där fann jag ett parti som förenade solidaritet med de mest utsatta med individens frihet men med begränsningen att min frihet inte får inskränka någon annans frihet. Fantastiskt! Precis så ville jag att mitt samhälle skulle se ut!

Så vill jag fortfarande att samhället och världen ska se ut.

Vad vill då socialdemokraterna - en del mina gamla SSU-kamrater - 1 maj 2016? Tja! Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén vill skapa 5000 nya beredskapsjobb fram till år 2020!!! Dessa jobb ska ha kollektivavtal men inte kvalificera till A-kassa?? Det ska vara jobb i statliga myndigheter som behövs men inte blir gjorda!! Varför, tror du Stefan Löfvén, att de inte blir gjorda trots att de behövs? Jo, för att ingen har råd att betala för dem!

Liberal vårbudget: Värna den personliga assistansen

Mycket är bra Liberalernas ekonomiska vårmotion. Speciellt vill jag dock berömma detta inslag.

Spara inte på de mest utsatta

VÄRNA DEN PERSONLIGA ASSISTANSEN

Liberalerna har varit pådrivande vid flera viktiga reformer för personer med funktionsnedsättning, inte minst LSS-reformen som var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det mest uppmärksammade inslaget i reformen var införandet av rätt till personlig assistans. Tanken var att människor som dagligen är beroende av olika stödinsatser skulle få ett reellt inflytande över sina liv, till exempel över vem som skulle ge hjälp och stöd. LSS-reformen är nu 22 år. Den är lappad och lagad, samtidigt som samhället och situationen för personer med funktionsnedsättningar förändrats. Rättspraxis har samtidigt blivit allt snålare. LSS behöver moderniseras. Det är angeläget att den utredning om LSS som regeringen aviserat blir en bred utredning, inriktad på jämlikhet och delaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Samtidigt behövs också åtgärder på kort sikt, för att värna intentionerna i LSS-reformen. 47 Personlig assistans är en stor post i statens budget. Den ger också mycket tillbaka. Det viktigaste är naturligtvis sådant som inte går att mäta i pengar, som ett värdigt liv för de allra mest utsatta. Att leva, inte bara överleva. Men den innebär också att personer med assistans kan arbeta och betala skatt, och att deras anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Därutöver är yrket som personlig assistent ett vanligt första jobb, och en bra väg in på arbetsmarknaden. Regeringens uppmaning i årets regleringsbrev till Försäkringskassan om att den ”ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” är tveksam både i princip och i sak. Den är tveksam i princip, eftersom Försäkringskassans självständighet vad gäller beslut i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild är skyddad i grundlag (regeringsformen 12 kap. 2 §). Den är också tveksam i sak, eftersom den riskerar att leda till att personer med stort behov av stöd inte får den hjälp de behöver och enligt lag har rätt till. Vi menar att regeringen bör dra tillbaka detta uppdrag. Försäkringskassan har i budgetunderlaget för 2017 inte kunnat skatta kostnadseffekten av detta uppdrag, men vi tar höjd och avsätter 1 000 miljoner mer per år än regeringen från och med 2017 på den statliga assistansersättningen. Liberalerna har hittills accepterat uteblivna och låga uppräkningar av schablonersättningen för assistans de senaste åren, eftersom det har pågått ett arbete med att reformera ersättningssystemet så att det blir rättvist, rättssäkert, förutsägbart och långsiktigt hållbart. Detta reformarbete måste slutföras utan dröjsmål. Att långsamt urholka ersättningsnivåerna kommer inte att lösa några av de problem som finns med dagens modell.

Hemlöshet är alltid en tragedi

I veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU är jag gästkrönikör. Min krönika handlar om det man kan kalla den osynliga hemlösheten d v s den syns inte i statistiken. Så beskrivs den av kyrkornas diakoner och av socialtjänsten. Den avser personer som hyresvärdar avvisar vid förfrågan om bostad därför att de har/har haft skulder och/eller betalningsanmärkningar. De nekas per automatik en bostad även om hen nu har en inkomst och kan betala hyran. Läs om 70-åriga Märta i Linköping som ÖstgötaCorrespondenten skrev om den 7 april.

Krönika tidningen NU nr 16/2016

Hemlöshet är alltid en tragedi

”Jag är alldeles hemlös” säger 70-åriga Märta i Östgöta Correspondentens reportage 7 april i år om den dolda hemlösheten i länet. Märta vill inte att artikeln ”blir en snyfthistoria”. Hon vill berätta varför hon idag vid 70 års ålder är hemlös och varit så sen ett år tillbaka. Hon har skulder men inte tillräckligt dålig ekonomi för att få ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Egentligen skulle hennes pension och bostadstillägg räcka till en hyra. Men hyresvärdarna ser bara skulderna och tidigare betalningsanmärkningar.

 Som tidigare kommunpolitiker har jag träffat hemlösa och jag har träffat hyresvärdar. När det är hyresvärdarnas marknad ökar kraven på den som behöver en bostad.  

I Sverige finns fyra hemlöshetssituationer som människor kan befinna sig i enligt Socialstyrelsen. Gemene man tänker väl oftast på s.k. uteliggare, vilka är en av grupperna. En annan grupp är den som saknar en egen bostad när hen skrivs ut från kriminalvården eller behandlingshem. Den tredje gruppen är de som får bostad på den sekundära bostadsmarknaden. Och så den fjärde gruppen. Dit räknas bland annat de som bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar, bekanta, familj eller andra släktingar. Och där finns 70-åriga Märta!

Märta sover omväxlande hos något av sina barn och deras familjer. Hon känner sig alltid välkommen men det är inte ett eget hem där hon kan ha sina tillhörigheter. Hur vanlig är då Märtas bostadssituation? Ja, enligt kyrkornas diakoner och socialtjänsten så möter de den sortens hemlöshet allt oftare. En hemlöshet som inte syns i statistiken. Och det är betalningsanmärkningar och skulder som är orsaken till att hyresvärdarna sorterar bort dessa bostadssökande utan att kontrollera vilka ekonomiska förutsättningar hen nu har.

Hemlöshet är alltid en tragedi oavsett vem som drabbas. Men det som berörde mig så starkt med Märtas berättelse är att hon faktiskt kan betala en hyra trots tidigare betalningsanmärkningar. Hon har en uppgörelse med kronofogden och betalar av på sina skulder varje månad. Resten av pensionen och ett bostadstillägg räcker till en hyra. Låg visserligen men ändå. För Märta är ett eget hem viktigare än yta och annan ”lyx”.

Att generellt nekas tillträde till den reguljära bostadsmarknaden på grund av betalningsanmärkningar är inte acceptabelt. Vem som helst med en redan låg inkomst kan vid tex arbetslöshet, skilsmässa eller längre tids sjukdom tvingas till akuta ekonomiska lösningar som blir dyrbara utan att för den skull vara en slarvig person. En hyresvärd måste bemöda sig om att träffa bostadssökande och ta reda på de faktiska omständigheterna. Och vid detta möte kan det visa sig att personen, precis som Märta, idag kan betala hyran.

Jag hoppas verkligen att 70-åriga Märta snart får en egen dörr att sätta nyckeln i.

 

Svenskarna och EU enligt SIFO

SVT rapporterar idag att svenskarna har blivit mer negativa till EU. Vilken överraskning! Hade inte behövts en SIFO-mätning för att konstatera det. Under alla år som Sverige varit medlem - och dessförinnan med för den delen - så har befolkningens uppfattning för och emot unionen varierat alltefter dagsaktuella händelser.
Som flyktingfrågorna hanterats så kan jag tycka att den ökande tveksamheten har förtjänats. Att det europeiska samarbetet inte höll för den påfrestning som flyktingkatastrofen på Medelhavet inneburit blev säkert chockartat för många européer både i Sverige och i många andra EU-länder.
Sen finns naturligtvis de som menar att t ex Ungern reagerat helt rätt. Men de har väl sannolikt inte haft någon tilltro till samarbete i betydelsen gemensamt ansvar i kris tidigare heller. Nu har de bara fått sin negativa inställning och misstro stärkt.

Asylprövning ska grundas på skyddsbehov inte på könstillhörighet

Många debattörer har de senaste veckorna uppmärksammat det faktum är Sverige nu har en överskott på män jämfört med tidigare något mer jämnare könsfördelning i befolkningen. Orsaken till mansöverskottet idag och framöver beror på att betydligt fler pojkar/män än flickor/kvinnor kommer hit som flyktingar. Eftersom synen på kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter skiljer sig ganska avsevärt i många av de länder som merparten flyktingar för närvarande kommer ifrån menar en del debattörer att Sverige ska begränsa mottagandet av pojkar/män till förmån för flickor/kvinnor.
En sådan debattör är Catharina Alpkvist som i Corren den 18 februari gav sin bild av hur hon ser på asylpolitiken. 
Den utveckling hon vill se stämmer dåligt med asylrättens grunder, vilket jag också påpekar i mitt svar till henne. Självklart ska alla som bosätter sig i Sverige följa de lagar och regler som finns här, vilket jag också beskriver i artikeln. Men vi ska komma ihåg att patriarkala strukturer i andra länder inte bara drabbar kvinnor. Där finns utsatta minoriteter, HBT-personer och personer med funktionsvariationer som har starka skyddsbehov. Att pojkar/män bland dem skulle vägras asyl i vårt land på grund av förväntat mansöverskott här är fullständigt orimligt.
I det liberala nyhetsmagasinet NU nr 7/16 finns en mycket bra artikel i detta ämne. Undertecknare är företrädare för Liberala Ungdomsförbundet, Liberala Studenter, HBT-liberaler och Funktionella Liberaler. Artikeln finns tyvärr inte på nätet men kolla gärna i papperstidningen på närmsta bibliotek.

Kostnadsjakt sker på olika grunder

Efter tre veckor publicerade idag Corren min artikel om hur regeringen respektive Försäkringskassan bedömer orsakerna till kostnadsökningarna inom assistansersättningen resp sjukförsäkringen. Kommentera gärna!

Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år

I år 2016 har Sverige en födelsedag väl värd att fira, nämligen Tryckfrihetsförordningens tillkomst 1766. Det är detta historiska riksdagsbeslut från december 1766 som är grund för vår möjlighet som medborgare att fritt uttrycka tankar och åsikter i tryckt form utan myndigheters rätt att förhandsgranska eller på annat sätt utöva censur. Då infördes även offentlighetsprincipen dvs rätten att offentliggöra allmänna handlingar utan att straff kunde utdömas.
Correns avgående chefredaktör Anna Lindberg skriver om denna för vår demokrati så betydelsefulla förordning (Corren 31/12-15).
En person som bör nämnas särskilt i samband med Tryckfrihetsförordningens tillkomst är Anders Chydenius. Om hans roll i detta sammanhang kan man läsa i skriften Riksdagen, en svensk historia, av Stig Hadenius.