DN skriver om hur synen på äldre är på väg att förändras åtminstone vad gäller personer som sysslar med kulturutövande av olika slag. Många skådespelare, konstnärer och författare jobbar långt utöver den traditionella pensionsåldern 65 eller 67 år.
Artikeln inleds med att om två veckor öppnar på Moderna museet i Stockholm utställningen "I oändligheten" av den japanska konstnärinnan Yayoi Kusama, 87 år gammal.
I artikeln nämns bl a skådespelaren Sven Wollter, 82 år och fortfarande aktiv. Såg honom på Östgötateaterns scen för ett år sen. Helt fantastisk! Han har dessutom debuterat som författare i år. Andra svenskar som nämns i artikeln är Owe Thörnqvist (87), Gunilla Pontén snart 87, Kerstin Ekman (82), Yvonne Lombard (87) och Meta Velander snart 92 år. Därutöver flera utländska namn i liknande åldrar.
Att Japan har visat respekt för äldre är inget nytt. Men i vårt land har det ju synen varit - och är i stora delar fortfarande - att äldre inte har något att bidra med. Den gamla (socialdemokratiska) drömmen om att alla som slitit och bidragit till vårt lands nuvarande välstånd, förtjänar att få ta det lugnt på äldre da´r, har under senare år starkt genomsyrat samhällets och arbetslivets syn på äldre. Utan att se att även äldre människor är individer och kan vilja leva på olika sätt.
Bodil Jönsson, "bara" 73 år, som skrivit flera böcker med tid och tidens gång som specialitet, säger i artikeln att den här förändrade synen på och möjligheterna för äldre kulturskapare inte på samma sätt givit möjligheter för löneanställda.
Att den som vill sluta arbeta när den "officiella" pensionsåldern" inträffar ska få göra det är självklart, som jag ser, det oavsett vilka skälen är. Eller inga skäl alls - bara att man vill få styra sin tid till 100 procent.
Men låt de som vill fortsätta med ett arbete av något slag göra det utan ifrågasättande från omgivningen/samhället/politiken/facket! Här behövs verkligen valfrihet!
På grund av den ökade invandringen behövs nu fler anställda inom flera delar av den offentliga sektorn. Och många pensionerade tidigare medarbetare tillfrågas nu om de vill jobba. Och många vill. Min förhoppning är att den erfarenhet som samhället nu skaffar sig kring hur kompetenta de "återvändande" är, ska leda till en förändrad syn på s.k. äldre arbetskraft även efter det att dessa "behovstoppar" kulminerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar