Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år

I år 2016 har Sverige en födelsedag väl värd att fira, nämligen Tryckfrihetsförordningens tillkomst 1766. Det är detta historiska riksdagsbeslut från december 1766 som är grund för vår möjlighet som medborgare att fritt uttrycka tankar och åsikter i tryckt form utan myndigheters rätt att förhandsgranska eller på annat sätt utöva censur. Då infördes även offentlighetsprincipen dvs rätten att offentliggöra allmänna handlingar utan att straff kunde utdömas.
Correns avgående chefredaktör Anna Lindberg skriver om denna för vår demokrati så betydelsefulla förordning (Corren 31/12-15).
En person som bör nämnas särskilt i samband med Tryckfrihetsförordningens tillkomst är Anders Chydenius. Om hans roll i detta sammanhang kan man läsa i skriften Riksdagen, en svensk historia, av Stig Hadenius.

Bra från Björklund om meddelarskydd

I Ekots partiledarintervju säger FP:s partiledare Jan Björklund att meddelarskyddet bör gälla även för anställda i t ex friskolor och annan privat verksamhet som utför tjänster som finansieras med skattemedel.

Det är ett utmärkt besked från Folkpartiet. Klokt att ha ändrat åsikt. Jag hoppas att även resten av Alliansen gör det. Se också DN:s artikel.

Allteftersom kommuner upphandlar och tecknar avtal med privata utförare av skattefinansierade tjänster har lagreglering av detta skydd blivit alltmer viktigt. I Linköping har vi sedan 15 år tillbaka skrivit in i entreprenadavtal på vård- och omsorgsområdet att motsvarande skydd ska gälla för anställda hos privata utförare som hos kommunala och att ingen får bestraffas som lämnar sådana upgifter. Vi gör det för att markera vilken vikt vi som politiker lägger vid frågan. Men vi är förstås medvetna om att den juridiska betydelsen inte är särskilt stark.

Givetvis finns här en målkonflikt. Privat verksamhet kan inte i alla delar vara lika öppen som en offentlig ska vara. Men företag som jobbar med skattefinansierade verksamheter utsätts ändå för offentlig granskning i högre grad än andra företag. Det finns inget alternativ, som jag ser det. Som kommun och beställare har vi samma krav på kvalité i utförandet och samma kvalitetsgranskning genomförs som av egenregi-verksamheten. Det är vårt ansvar inför medborgarna. Då måste också anställda kunna slå larm om missförhållanden råder.