måndag 24 april 2017

Franska valet

Först om två veckor får Europa och världen veta vad som väntar Frankrike. Men resultatet i gårdagens valomgång ger ändå en förhoppning om att en majoritet av fransmännen väljer öppenhet och samarbete.
"En liberal mittenkandidat ser ut att vinna i Frankrike" säger Liberalernas partiledare Jan Björklund (Di).

torsdag 20 april 2017

Många runtom i världen behöver vårt stöd

Ytterligare några timmar med RödaKors-bössan för att bidra till att minska hungerkatastrofen i bl a Kenya, Somalia, Etiopien och Sydsudan. Förutom att många är fattiga i dessa länder på grund av långvariga oroligheter och brister i landets ledningar så är torkan ett allt större problem. Skördar slår fel, boskap dör och människor saknar därmed mat och vätska. Swisha gärna om du vill bidra (numret syns längst ner i bild).

 
 
 

När jag stod utanför den lokala butiken idag "konkurrerade" jag med en av de EU-migranter som tigger här. Denne man sitter varje dag på samma plats sen länge. Han har lärt sig lite svenska och blir hälsad på av de flesta som besöker butiken.

Tyvärr har ju många inte några pengar på sig numera. Men de som hade delade sina slantar mellan denne man och min RödaKors-bössa. Fint tycker jag, som också gav honom en slant innan jag gick därifrån.

Skillnaderna i välstånd  i världen blir så synligt vid ett sånt här tillfälle. Butikskunder med fina bilar eller moderna cyklar handlande kassar med matvaror inför helgen å ena sidan. En fattig rom som tvingas tigga i annat land för sin familjs försörjning å andra sidan. Och texten på RödaKorsbössan "En stundande hungersnöd är att vänta".

tisdag 11 april 2017

Okunskap om utvisningsmöjligheter?

Statsministern uttryckte frustration över att polisen inte lyckats utvisa personer som fått avslag på asylansökan och inte lämnar landet frivilligt. Och vem skulle göra det kan man kanske undra. Trots allt gör nog de flesta det ändå.
Men så finns personer från länder där man antingen inte tas emot när man en gång lämnat och så länder där tortyr och annat grovt våld t o m döden möter den som försökt sig på att söka asyl i annat land. Det sistnämnda är Uzbekistan ett exempel på. Och därför har den nu terrormisstänkte Akilov troligen inte blivit "hemtransporterad" av svensk polis även om de hittat honom efter avslaget på asylansökan (DN).

Dessa regelverk tillämpas inte bara i Sverige utan är praxis från Europadomstolen grundats på folkrättsprinciper.

Nu finns väl Akilov inom lås och bom dvs häkte så länge utredning om händelsen på Drottninggatan och kanske andra brott pågår. Polisen har antytt att bara förundersökningen kan komma att ta ett år!

Men bortsett från denne man så kvarstår den - åtminstone för regeringen - nya(?) insikten att dels polisen saknar resurser för att verkställa utvisningar och dels att det saknas förvarsplatser nog om man väljer att stänga in dem i väntan på verkställande av beslutat utvisning. Till det kommer också att ett antal utvisningar, likt Akilovs, egentligen inte kan verkställas på grund av förutsättningar i mottagarländerna.

Jag tror,likt Leif GW Persson, att Sverige är tämligen sig likt före som efter händelsen i fredags. Men för regeringen och partierna i Sveriges riksdag har nya frågeställningar tillkommit som kräver lösningar. Lösningar som kräver eftertanke. Lösningar som inte bör föregås av pajkastning i debatter. Jag skrev om det redan i söndags http://linneadarell.blogspot.se/2017/04/hur-gar-sverige-vidare-tid-for.html.

söndag 9 april 2017

Hur går Sverige vidare - tid för reflektion och eftertanke

Bedömare menar att vi i Sverige varit naiva. Vad betyder det? Har vi inte trott att terrordåd skulle kunna genomföras här? Är vår tro på ett öppet samhälle exempel på naivitet? Borde vi ha fler kameror på gator, torg och andra platser där många människor finns? Är vi för måna om att skydda den personliga integriteten? Har myndighets-Sverige för få möjligheter att bevaka eventuella terrorister? Har SÄPO och den öppna polisen för få möjligheter att spana på de man anar kan vara presumtiva terrorister? Ja, frågelistan kan göras hur lång som helst.

DN Debatt skriver forskarna Peder Hyllengren och Magnus Ranstorp att extremism möter litet motstånd i Sverige. Och de har ett antal förslag på vad som borde förändras.

I Expressen menar Anna Dalberg att det är dags att göra upp med svensk integritetsvurm. Dahlberg vill att det ska bli mycket lättare att ha övervakningskameror på offentliga platser. Värnandet om rätten för individen att slippa övervakas ständigt och jämt när man befinner sig på offentlig plats framställs nu som en frihet som inte är värd något i jämförelse med behovet av att lösa terrorbrott.

Ja, så är det lätt att tycka så här två dagar efter ett attentat i den egna huvudstaden. Också mot bakgrund av att det snabba gripandet tydligen skedde med hjälp av befintliga kameror i tunnelbanan. Jag har alltid varit en tydlig förespråkare för stor försiktighet med övervakningskameror. Jag tror inte att ett gott samhälle är ett samhälle där vi alla övervakas mer eller mindre. Jag tror inte heller att särskilt många brott, om ens något enda, förhindras genom kameror överallt. Dock kan jag lättare acceptera argumentet att kameror kan underlätta uppklarandet av begångna brott. Trots detta så förordar jag att fråga om ökad övervakning diskuteras under lugnare former än de som just nu råder. Jag noterar också att Hyllengren/Ranstorp i DN-artikeln inte har med ökad kameraövervakning bland sina fem förslag åtgärder.

Framförallt hoppas jag att de politiska partierna nu kan samla sig till ett gemensamt samtal kring vad Sverige behöver göra för att, så långt möjligt, förhindra att fler terrordåd drabbar vårt land. Ge och ta från varandras förslag, lyssna på kloka rådgivare som är professionella och har erfarenhet av "branschen". Finns något att lära av andra länder som drabbats? EU-samarbete? Om Sveriges medborgare upplever att de politiska partierna tar gemensamt ansvar på allvar så ökar nog tryggheten igen efter denna fruktansvärda händelse.

lördag 8 april 2017

Igår i Stockholm

Så hände det som nog de flesta insett skulle kunna hända här precis som det hänt i andra huvudstäder. Ett attentat som troligen är att betrakta som ett terrordåd. I dagsläget är en man gripen och anhållen. Var han ensam? Eller var de fler? Del av ett nätverk? Ja, vi får vänta på svaren från polisen och SÄPO.
I SÄPOs årsrapport för 2016 finns ett eget avsnitt "Ökat hot från ensamagerande". Där kan man läsa
 
 "SÄKERHETSPOLISENS bedömning är att om ett attentat genomförs i Sverige under det närmsta året skulle det troligen genomföras av en ensamagerande gärningsperson, även om ett komplext attentat med flera gärningspersoner fortfarande är möjligt."

Kanske är det en sådan händelse vi upplevt nu - kanske inte.

Mitt i all oro och obehag känns det ändå bra att åtminstone en person gripits så snabbt. Förhoppningsvis får vi snart veta om han var ensam, om han är den skyldige och i så fall vad som fått honom att utföra dådet.

Under eftermiddagen och kvällen sände nyhetsmedia av olika slag utan uppehåll för att hålla oss alla väl informerade. Det var bra. MEN ett inslag i TV4 gjorde mig mycket illa berörd. Chefsläkaren intervjuades om läget för de personer som förts till olika sjukhus i Stockholm. Nyhetsansvarige Anna Lindmarker försökte gång på gång pressa läkaren på hur svårt skadade personerna var och till vilka sjukhus det förts. För mig - och jag tror för de flesta tittare - hade det räckt att få veta att alla skadade tagits väl om hand av sjukvården.

Något som förvånat mig är att händelsen framställts som att det är första gången ett sådant attentat inträffat i Sverige. Det är ju sant såtillvida att det är första gången som en attentatsperson kunnat genomföra sin planering. Men vi ska inte glömma att mitt i julhandeln 2010 var en liknande händelse nära att inträffa. Och faktiskt inte så långt ifrån den plats där gårdagens tragedi utspelades. Då misslyckades som tur var gärningsmannen med sitt uppsåt.
Och till dessa båda attentat kan också läggas morden på Olof Palme respektive Anna Lindh.

Idag har polisen bekräftat att den gripne mannen är uzbeker och tidigare tydligen sökt asyl i Sverige. Nu kommer naturligtvis de som inte vill att Sverige ska vara ett öppet land att "få vatten på sin kvarn". Men jag menar att stängda gränser inte leder till ett säkrare Sverige. Vi är en del av världen och ska så förbli. Därmed inte sagt att vi ska ha fri invandring. Så är det ju inte heller. De som inte har asylskäl får inte stanna. Hur det förhåller sig med den nu aktuelle mannen vet jag inte.

Som avslutning vill jag uppmana er alla att ta del av Peter Wolodarskis kloka och balanserade ledare i DN.




 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 

lördag 25 mars 2017

Larmet går: du förlorar en timme sömn!

I natt är det dags igen. Debatt och mediarubriker. Vad är det som händer? Ja, enligt somliga är det något väldigt alarmerande. Sverige  - tillsammans med ett antal andra länder - övergår till sommartid. Vad är det förfärliga? Jo, vi svenskar förlorar en timmes sovtid. En massa människor kommer att må dåligt i flera dagar. Allra värst blir det för ungdomar som redan har problem att komma upp på morgonen. Kanske beror det på att de ägnar halva nätterna åt sociala medier. Men de har de väl rätt att göra? De är ju unga. Alla skolor borde starta en timme senare på morgonen (DN). I konsekvens med detta så bör ju på sikt inget arbete behöva utföras förrän framåt 10-tiden på förmiddagen eftersom alla successivt vänjer sig vid att somna sent på kvällen/natten och vakna sent på morgonen/förmiddagen.

Vad har hänt i samhället när det skrivs spaltmetrar om problemen med att behöva ändra sina sov- resp uppstigningsvanor? Är vi så bortskämda att sådant måste bli föremål för debatt överhuvudtaget? Jag kommer nog nu att uppfattas som en antik varelse men det bjuder jag på.

Under en livstid behöver de flesta - ja, troligen de alla - anpassa/förändra sina sov- respektive uppstigningsvanor ett antal gånger. Det kan bero på restider till och från jobb, olika typer av jobb t ex skiftarbete, familjesituation som varierar över tid etc.

Om jag får välja så ligger jag gärna och läser till långt efter midnatt och sover länge på morgonen. Men jag har aldrig sett det som slags rättighet som gjort att jag inte kunnat anpassa mig till småbarnsår, till skola och till jobb. Först nu som sjuttioettårig pensionär kan jag ta mig den rätten de flesta dagar. Vilket inte betyder att jag vägrar komma till ett möte kl åtta på morgonen om övriga deltagare tycker det är en lämplig tid.

Varför ska vi då ha detta skifte mellan sommar och vintertid eller normaltid som det egentligen handlar om? Ja, det kan ju diskuteras. Själv uppskattar jag den känsla av att dagen blir längre när det är ljust längre på kvällen. När jag jobbade var jag sällan hemma före kl 19.00. Att då i slutet på mars helt plötsligt känna att "jag har en timme kvar av dagen" var underbart. Men jag hade accepterat - och skulle göra fortfarande - om Sverige återgår till normaltid året runt.

tisdag 14 mars 2017

Förutsättningar saknas för valdebatt om kommunala bolag

Corren ledarskribent Christian Dahlgren skriver idag om Linköpings Stadshus AB och menar att åtminstone oppositionen borde fundera på avyttring av de kommunala bolagen som eventuell valfråga.
Dahlgren är i detta avseende historielös. På 1990-talet gick jag som kommunalråd/gruppledare för Liberalerna (dåvarande Folkpartiet Liberalerna) i bräschen för att få till stånd en plan för just detta. Partiet sade även Nej till bildandet av Stadshus AB. Att bilda kommunala kommunkoncerner gick som våg över Kommun-Sverige vid den tiden. Så att avslå förslag om bildandet av Stadshus AB och att därtill föreslå försäljning av hela eller åtminstone delar av framförallt Tekniska Verken och Stångåstaden var verkligen att gå mot strömmen.
Moderaterna var till viss del med på tåget utom vad gällde bildandet av Stadshus AB. Man menade att så länge kommunen ägde bolag kunde man lika gärna också ha ett "skattplanerarbolag" som var skälet till bildandet.

Vad tyckte då Linköpingsborna? Ja, jag kunde snart konstatera att Linköpingsborna älskar sina kommunala bolag. Och med betoning på "kommunala".Till viss del beroende på att Linköpings kommunala bolag är välskötta och vinstgivande. Så har det inte alltid varit i andra kommuner. Men också för att de flesta medborgare är djupt skeptiska till privat bolagsägande. De som hörde av sig uttryckte oro för höjda taxor och höjda hyror. Många tyckte också att när nu bolagen gick med vinst så varför skulle den tillfalla privata ägare. De enda positiva reaktioner jag fick under de år som bolagsfrågan var "het" i kommunpolitiken var när jag och Liberalerna gick emot fullmäktigebeslutet om bildandet av Stadshus AB. De positiva reaktionerna kom från några privata företagare, som reagerade mot att en kommun ängar sig åt skatteplanering.

Inom partierna, även i mitt eget, menade många att Allianspartierna (även om vi inte använde den beteckningen då) förlorade röster i valet 1998 på diskussionen om bolagen och framförallt tankar om att bredda ägandet av Tekniska Verken.

Vi som mest drev frågan dvs jag och moderaternas dåvarande kommunalråd/gruppledare försvann så småningom från den lokala politiken. När jag sedan återkom efter 2006 års val fanns inte frågan om kommunala bolags vara eller inte vara på agendan vare sig hos Liberalerna eller något annat parti. Så Dahlgrens önskan inför valet 2018 lär grusas. Tyvärr, tycker jag fortfarande.

söndag 12 mars 2017

Melodifestival

Resultaten från årets Mello fyller nyhetsmedia idag. Stor händelse i lilla Sverige. Så kan vi för en dag glömma svälten i Afrika (även om insamlingen via röstningen gick till katastrofhjälpen), Syrien, striderna kring Mosul och andra rapporteringar om mänskligt lidande runtom i världen.

Visst behövs också nyheter som sprider glädje för att vi ska orka ta in allt det fruktansvärda som sker. Men sprider rapportering från Mello verkligen glädje? Tveksamt, tycker jag. Intriger, påstådd illa skött hantering av röstningsresultat dominerar. I år tycks det tydligen inte ens vara enighet om vem som egentligen vann.  Artisten Nano som fick flest svenska röster eller Robin Bengtsson som fick flest röster från den utländska juryn och därmed fick totalt flest poäng.

Själv hade jag gärna sett Jon Henrik Fjällgren och Aninia som vinnare med låten "En värld full av strider". En text med ett budskap, fantastiskt scenarrangemang och bra röster.

lördag 11 mars 2017

Första vårdagen?







Man kan väl nästan kalla denna vinter för en grön sådan åtminstone där jag bor (Östergötland). Trots allt har det några dagar varit snö och minusgrader. Men idag - idag känns det som första vårdagen. Hundpromenad i solen, en timme på altanen i sol. Tog några bilder i trädgården som någon slags
besvärjelse "nu är våren här".

lördag 4 mars 2017

Personlig assistans: Var finns läkaransvaret?

I veckan dömdes en kvinna och hennes två söner för att ha fejkat funktionsnedsättning hos den ene sonen som därmed fått personlig assistans på felaktig grund. Sonen har spelat utvecklingsstörd och lyckats dupera läkare, psykologer och Försäkringskassans handläggare. Detta har pågått i 14 år! Man frågar sig hur det är möjligt. Och var ligger ansvaret när sådant brott har begåtts? Ja naturligtvis först främst hos den enskilde och i detta fallet också hans anhöriga.

Men hur kan läkare, psykologer och handläggare på Försäkringskassan undgå att upptäcka att mannen inte var utvecklingsstörd, ja, inte ens hade någon funktionsnedsättning alls uppenbarligen? Kassans ansvarige förklarar det med att familjen lyckats lura många instanser! Och även Kassans handläggare tydligen.

Jag har träffat många personer med utvecklingsstörning under årens lopp. Visst är det så att funktionsnedsättningen inte alltid syns vid ett kortare möte. Men oftast märks den vid ett längre möte. Och det är där som jag menar man måste ställa sig frågan: hur mycket tid ägnar läkare och Försäkringskassans handläggare åt möte med den som söker om assistans? I vissa fall görs hembesök och t o m tiden på toaletten klockas. Men här tycks inte mycket tid använts för handläggning.

Det finns tidigare rättsfall på det här området där läkare intygat behov av assistans trots att så inte var fallet. Och nu ser vi det igen. Precis som vid sjukskrivningar så måste läkarintyg vara trovärdiga annars urholkas rättssäkerheten på ett helt oacceptabelt sätt. I det nu aktuella fallet har anonyma tips om att personenen ifråga inte hade en funktionsnedsättning inkommit till Försäkringskassan utan att det föranledde någon ny granskning. Man litade till läkarintyget. Jag menar inte att anonyma tips ska ligga till grund för beslut men någon undersökande aktivitet borde väl ändå ha skett.

Jag tycker att läkare kommer alldeles för lindrigt undan i samband med rättsprocesser kring brott som rör personlig assistans. Både rättsväsendet, Försäkringskassan och regeringen verkar inte bry sig om  risken för att vissa läkare utfärdar falska intyg för att "hjälpa" någon till assistans som man inte borde vara berättigad till. Regeringen och Försäkringskassan fortsätter bara att upprepa sitt mantra "det är assistansbolagen som fuskar". Detta trots att det uppdagats att både Kassans egen personal begått grova sekretessbrott och att vissa läkare fejkar intyg.

Läs gärna Eva Frankell, Aftonbladet.

söndag 19 februari 2017

Hur kul kan det vara att vara amerikan numera?

Jag är glad och tacksam att jag inte är amerikan. För alla amerikaner som inte röstade på Donald Trump måste det vara pinsamt med presidentens alla fadäser och ogenomtänkta utspel. Nu senast i ett tal i Florida (DN) där han påstår att "något (underförstått terrordåd) hänt i Sverige häromkvällen på grund av att Sverige tagit emot många flyktingar. Svenska UD har nu bett om en förklaring (DN, SvD).

Och för de som röstade på denne Trump måste väl ändå något av efterklokhet börja infinna sig. Åtminstone för del. Inte för de som likt nyhetsinslaget häromdagen, var lyckliga över att kolbrytning skulle komma att återupptas. Jag förstår problemen med att många arbetstillfällen försvunnit. Verkligen lätt att sympatisera med. Men hellre en president som försöker bidra till nya typer av jobb än en som naivt eller okunnigt (eller både och) påstår att inga allvarliga miljöeffekter uppstår med kolbrytning.  

onsdag 1 februari 2017

Kompetensbrist hos Arbetsmiljöverket, eller?

Vadan denna bloggrubrik? Jo, på DN Åsikt frågar Bengt Annebäck "Varför räknas bara det materiella?" Bakgrunden är enligt artikeln att Arbetsmiljöverket meddelat att äldreboendet Kristinagården i Norrtälje ska stängas om inte kommunen justerar utrymmena i badrummen. Det anges exakta mått som inte uppfylls i en del av lägenheterna.

Ingen tycks ha klagat eftersom boendet är kommunens bästa och mest uppskattade. Ett liknande föreläggande lämnades avseende ett annat boende förra året.

Naturligtvis ska ergonomiska hänsyn som påverkar miljön för både de som bor och för den personal som dagligen ska hjälpa de äldre med hygien och toabesök. Men inga problem eller klagomål tycks ha uppmärksammats hittills.

Tyvärr känner jag igen detta agerande från Arbetsmiljöverket. Liknande förelägganden fick min hemkommun, Linköping, inom äldreomsorgen för ett antal år sen. Även där utan att någon uppmärksammat några problem med utrymmen.

För det är ju som Bengt Annebäck skriver att viktigast inom äldreomsorgen nu och många år framöver är att tillgodose tillräckligt många platser och tillräckligt mycket personal. Personal med god kompetens och intresse för att jobba med äldre. Och på arbetsmiljöområdet borde den psykosociala miljön stå på listan för ett arbetsmiljöverk. Men det tycks inte vara ett prioriterat område. Utan det är bara materiella förhållanden som räknas. 

Det är lätt att instämma i Annebäcks slutord "Vi ska naturligtvis ha riktlinjer för ergonomi, men vi måste också ha råd med vårdkvalitet och bättre löner för att få den personal som saknas. När en undernärd 90-åring med yrsel och ångest för ensamhet i dag inte kan få plats på ett äldreboende har vi inte råd med ett fyrkantigt arbetsmiljöverk som lägger ner välfungerande boenden."

Jag undrar: Saknar Arbetsmiljöverket kompetens för att bedöma vilka delar av arbetsmiljöområdet som är viktigast att granska inom vård och omsorg? Eller är det så att verket saknar kompetens att utföra granskning av annat än det materiella och därför avstår?




söndag 29 januari 2017

Det absurda inreseförbudet!

Somliga tycker nog att USAs nye president Donald Trump är en effektiv person. Genomför sina vallöften nästan på dag ett eller åtminstone under sin första vecka.
Men fort blir inte alltid rätt. I Trumps fall är varken beslutets innehåll eller dess genomförande rätt. Det är bara fel!

Man kan tycka vad man vill om svensk byråkrati. Men hellre den än att en ledande politiker kan utfärda order för omedelbar verkställighet utan att någon förstår hur innehållet ska tolkas. Detta tycks ju vara vad som hänt med beslutet om att stoppa inresor till USA.

Men det värsta är ju självklart att beslutet till sitt innehåll är fullständigt absurt!
Enligt DN är detta innehållet i Trumps order.

Silicon Valley-chefer beskriver det galna beslutet på ett mycket tydligt sätt. Ledande personer runtom i världen är chockade och upprörda. Och naturligtvis alla människor i USA och vi andra runtom i världen som tror på en öppen värld och en human flyktingpolitik.

Någon/några beslutsföra amerikanska politiker måste väl kunna stoppa galenskaperna får man hoppas. En New York-domare försöker just nu.

fredag 27 januari 2017

Förintelsens minnesdag

Idag är det 72 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades. Varje år uppmärksammas den 27 januari genom olika aktiviteter dels för att hedra offren men också för att lära av historien. Än så länge finns människor som var med och kan berätta och påminna oss alla om vad som verkligen hände.

I år tycker jag mig se även annat innehåll i intervjuerna. Från att tidigare varit beskrivningar av dåtiden så finns nu också varningar kring framtiden från de som upplevt Hitler-Tyskland, nazismen och förintelselägren. Vart är världen på väg? Likheterna förskräcker. Läs också Göran Rosenbergs artikel.

Taggtråd mellan länder i Europa för att hålla flyktingar ute, alltfler anhängare till högerextrema partier, hat på sociala medier, nazister som marscherar på gatorna i Sverige, i Tyskland och flera andra länder. Och valet av Donald Trump som USAs president.

Få av oss ville tro att världen så snabbt skulle förändras. Vem kunde tro att ett nationalistiskt, främlingsfientligt parti som SD skulle vara tredje största parti i Sveriges riksdag efter valet 2014?!

Och vem kunde tro att i en av de värsta flyktingkatastroferna på länge skulle Sverige i princip stänga sina gränser?! Så begränsad förmåga har alltså ett starkt samhälle som vårt att klara av att hjälpa till när katastrofer drabbar andra. Och- den största besvikelsen av alla kan jag tycka - så lite betydde alltså gemenskapstanken, fredsprojektet EU, när behovet av samarbete sattes på prov. Då saknades solidariteten. Hade alla länder tagit emot sin andel av de flyende människorna så hade inte 1000-tals människor behövt drunkna på Medelhavet.

Läs gärna Lena Posner-Körösi krönika i tidningen NU nr 4/17 och minns särskilt följande
"Och det räcker inte med en dag om året, det är en ständig kamp att försvara demokratin, att värna åsikts- och religionsfriheten, att inse att begreppet ”allas lika värde” inte bara är tomma ord, utan faktiskt kräver något av var och en av oss."

torsdag 26 januari 2017

Moderat brist på ledarskap

Den politiska debatten i Sverige har präglats av det moderata utspelet om att i höst fälla regeringen genom att Alliansen skulle lägga en gemensam budget till riksdagen. Utöver alla frågetecken kring utspelet i sak så måste man som väljare fråga sig: hur tänkte Anna Kindberg Batra och- förmodligen en liten inre krets av moderater - att utspelet skulle tas emot? Först och främst av övriga Allianspartier, som lär ha informerats via SMS kvällen före. Men också av Sverigedemokraterna. Och vad skulle mediabilden bli av det egna partiet och av Allianssamarbetet?

Under veckan har vi nu sett hur SD vädrat morgonluft. Hur övriga Allianspartier tagit avstånd. Hur media ägnat spaltmetrar åt att ifrågasätta Allianssamarbetet men också ifrågasatt Anna Kindberg Batra som ledare. Och hur regeringspartierna, framförallt socialdemokraterna, gottat sig åt det som beskrivs som Alliansens död.

Jag såg minidebatten i SVT Aktuellt igår mellan Stefan Löfven och Anna Kindberg Batra. Om jag försöker tänka mig som tittare utan något som helst intresse för politik och helt utan förutbestämda åsikter var jag skulle lägga min röst så skulle jag antingen
- stängt av eftersom ingen av debattörerna gav några klara besked utan bara kritiserade varandras politik, eller
- fortsatt titta/lyssna för att få någon hint om var jag skulle kunna lägga min röst.

Resultatet hade blivit att ingen av dem och deras parti skulle få min röst. Och absolut inte Anna Kindberg Batra. Finns det något engagemang hos denna kvinna mer än att ständigt tala om sig själv som "oppositionsledare"?

Om det tidigare har funnits någon slags självklarhet att en eventuellt ny Alliansregering ska ledas av det moderata partiet så har nog den självklarheten fallit denna vecka. Ett sådant ledarskap som partiet och dess nuvarande partiledare uppvisat skulle aldrig klara av de påfrestningar som en flerpartiregering utsätts för.

tisdag 24 januari 2017

Gör en budget - minska oron kring årets fattigaste dag

Idag, den 24 januari, utnämns årligen som årets fattigaste dag. Detta beroende på att decemberlönen dels kom en vecka tidigare än normalt och att julfirandet gräver stort hål i kassan för de allra flesta.

Samtidigt som dagen uppmärksammas i olika media så läser jag en notis hämtad från Testfakta som visar att en majoritet av svenskarna inte anser sig behöva göra en budget. Bara 14 procent gör en hushållsbudget varje månad, 32 procent gör det då och då och 46 procent tycker inte att de behöver någon budget.

Bara ett tips från en som - nästan - alltid har gjort en årsbudget fördelad på utgifter/inkomster per månad och också följt den hyggligt bra. Gör en budget så behöver inte den 24 januari bli fullt så fattig. Oavsett inkomst så är det alltid lönsamt att göra- och efterleva - en realistisk budget. Med god planering och framförhållning räcker även små inkomster längre och till mer än vad man kanske i förstone tror. Mer tips finns just hos Testfakta.

måndag 23 januari 2017

Media måste lämna sandlådan och ge oss saklig rapportering

I fredags installerades USAs nye president Donald Trump. Nu är denne märklige man en av världens mäktigaste med allt vad det innebär av osäkerhet och oro runtom i världen. Men också av förhoppningar från de som röstade på honom.
Installationstalet är väl ett av de märkligaste tal av en person på den maktnivån som nånsin hållits. Men kanske inte helt oväntat av just Donald Trump. Några exempel: "...inte vilket parti som styr vår regering utan om vår regering kontrolleras av folket", vilket han vill framhålla att hans regering gör. Nu fick ju inte Trump en majoritet av folkets röster men det vill han förstås "glömma". Men visst han är vald. Dock på grund av det märkliga valsystem som USA tydligen vill hålla fast vid.

En annan del är det starkt protektionistiska inslaget. Den politik som ska återuppbygga välståndet för amerikanarna enligt Trump. Visst är jobb för alla som kan och vill arbeta en nödvändig del för att ge välstånd. Men att åstadkomma dessa jobb genom att stänga gränser och avsluta frihandelsavtal har aldrig givit välstånd någonstans någonsin i världen. Möjligen på väldigt kort sikt men efter en tid kommer isoleringen att bli negativ.

Men nu är Donald vald och installerad. En stor del av USAs befolkning har trott och röstat på honom. Ingenting ändras för att omvärlden kritiserar och till och med hånar Trump. Snarare tycks det trigga honom att leva upp till de beteenden som hans kritiker beskriver.

Hans "krig" med media underlättas av medias eget agerande. Läs gärna Expressens ledarinlägg samt Alex Schulmans. Jag reagerade själv på inslaget i SVTs Rapport igår där USA-korrespondenten inte kunde behärska sin entusiasm när hon berättade om allt bedrövligt som journalister nu kan förvänta sig från Trump och hans administration. Kändes som sandlåda, faktiskt.

Men med det sagt/skrivet så vill jag understryka vikten av att nyhetsförmedling verkligen sker. Som jag skriver inledningsvis så skapar Trumps presidentskap osäkerhet och oro runtom i världen. Desto viktigare är då att nyhetsrapportering och analyser sker på saklig grund.

tisdag 10 januari 2017

Naiva förväntningar på Reinfeldt-utfrågningar i SVT

Anna Hedenmo och säkert andra också är irriterade över att SVT låtit förre statsministern Fredrik Reinfeldt fråga ut Tony Blair m fl utan att ställa provocerande frågor. Ja, det kan man ju vara. Men vad hade man förväntat sig? Att Reinfeldt skulle låtsas vara journalist när han möter gamla kollegor/vänner.

måndag 9 januari 2017

Hot att ta på allvar

Den årliga konferensen Folk och försvar pågår i Sälen. Som sig bör står Sveriges säkerhet och militära beredskap i fokus. Men i år har andra hot mot vår säkerhet uppmärksammats i lika hög grad. Åtminstone om man bedömer efter nyhetsrapporteringen.

Igår berättade FRA (Försvarets Radioanstalt) att 100 000 nätattacker noterats utifrån och att förberedelser förekommer i syfte att slå ut det svenska elnätet och kommunikationssystem.

Lägg till detta hot rörande terrorism och organiserad brottslighet m fl hot som vi känner sen tidigare. Statsminister Stefan Löfvén skrev igår på DN-debatt att totalt åtta allvarliga hot är utgångspunkt för den säkerhetspolitiska strategi som regeringen nu presenterar. Strategi kanske är att övervärdera dokumentet men en beskrivning av realistiska risker är det ändå.

Beträffande försvarssäkerheten så uttalade försvarsminister Peter Hultqvist- igen - mycket tydligt att svenskt NATO-medlemskap är uteslutet. Och han ställde sig själv som garant för detta. Den garantin kan väl ändå bara utlovas ca 21 månader framåt. För inte ens försvarsministern vet väl hur det går i nästa års val?

Lite märkligt att se hur moderater, kristdemokrater och centerpartister dagarna före Folk och försvarskonferensen "krävde" mer pengar till försvaret. De gjorde för bara något år sen upp med regeringen om kommande anslag. Endast Liberalerna insåg redan då att den nya hotnivån skulle komma att innebära behov av ökade försvarsutgifter för att förbättra säkerheten.

tisdag 3 januari 2017

Avreglering av Apoteksmonopolet

Resultatet av avregleringen av Apoteksmonopolet som skett sedan 2009 granskas i DN. Avsikten med avregleringen var att få fler och mer öppna apotek på tider när folk kan och behöver handla. Men som alltid då monopol avregleras var också förväntan att konkurrens skulle leda till lägre priser på receptfria läkemedel. Priset på receptbelagda läkemedel fastställs fortfarande staten.

Vad har vi då som medborgare sett av denna avreglering? Ja, definitivt fler och mer öppna apotek. Dessutom tillkom möjligheten att köpa sin Alvedonförpackning samtidigt med matinköpen i ICA-butiken eller annan livsmedelsbutik. En klar förbättring tycker nog de allra flesta av oss.

Blev de receptfria läkemedlen billigare? Enligt DN:s granskning är svaret Nej. I de flesta fall tvärtom. Vad som nu är prishöjningar som ändå skulle ha skett råder det delade meningar om. Och vem kan bevisa vad?

Nuvarande folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström(S) har - förstås - sin åsikt klar. Avregleringen av Apoteksmarknaden var ett av Alliansregeringens misslyckanden. Men varför har då inte den utredning som snart ska vara klar kring frågan fått nuvarande regerings uppdrag att granska prisutvecklingen? Njaa, det tänkte vi inte på. Men den kanske kan bli belyst ändå? DN idag.

Det är sorgligt att så snart en marknad avregleras kommer utvärdering/uppföljning alltid att handla om det som inte blev precis så som staten avsett. Varför kan en rubrik aldrig handla om de positiva effekter som uppnåtts ur ett medborgarperspektiv? Jag menar inte att mindre bra effekter ska döljas men varför måste de alltid överskugga de positiva? Inte minst sker detta genom rubriksättning.

Min egen uppfattning är att de positiva resultaten av avregleringen av Apoteksmonopolet är större och viktigare för oss medborgare än de eventuella prishöjningar som kan ha skett enbart på grund av denna förändring. Finns det någon bransch, avreglerad eller inte, där inte prishöjningar skett under sju år?!

måndag 2 januari 2017

GOTT NYTT DEBATTÅR!

Nytt år med nya debatter. Inte minst kommer regeringens och Försäkringskassans behandling av personer med behov av personlig assistans att vara föremål för debatt och manifestationer.
Regeringen har inför 2017 ändrat regleringsbrevet dvs 2017 års uppdrag till Försäkringskassan.Tyvärr betyder ändringen endast att texten om särskild uppmärksamhet kring timutvecklingen bytt plats från första till sista stycket.           

Regeringens och Försäkringskassans argumentationen kring timutvecklingen är att fusk anses vara så utbrett. Fusk ska naturligtvis motverkas och när det uppdagas så ska det beivras och de som begått brott straffas.
Tyvärr förekommer fusk i de flesta socialförsäkringssystem. Ett av de mest utsatta systemen tycks vara vab (Tillfällig vård av barn) som föräldrar kan nyttja för att vara hemma från jobbet när deras barn är sjukt/sjuka. För ett antal år sedan infördes krav på att föräldrar måste visa intyg från förskola(dagis) på att barnet verkligen varit hemma. Detta förfarande ansågs så småningom vara obekvämt för personal på förskola/dagis att hantera och slopades.
Därefter har vab-dagarna skjutit i höjden. Har någon hört ansvarig minister berätta om allt fuskande inom denna ersättningsform? Nej, knappast.
För 2016 har återkraven på föräldrar för felaktiga utbetalningar ökat från 15 miljoner kronor 2014 till 86 miljoner kronor. Antalet polisanmälningar om bidragsbrott rörande vab-fusk ökat från 224 polisanmälda föräldrar 2014 till 1047 stycken per den 21 december 2016. (Corren 2/1 -17; Ekot 2/1-17).

onsdag 9 november 2016

Dagen efter

Morgon den 9 november. Dagen efter. Känns som en rejäl baksmälla. Luften har gått ur. Frågan "hur kunde det sluta så här" kanske dock egentligen inte skulle behöva ställas. För det har ju varit jämnt med övervikt ibland för Clinton ibland för Trump.
En orsak till opinionsinstitutens missar (om det nu är så att de missat) är sannolikt att de som tänkt rösta på Trump inte velat säga det eftersom det känts "fel". Sådant har vi upplevt i Sverige också tex kring Junilistan i EU-val och SD i riksdagsval.

Jag länkar inte just nu trots att snabba analyser finns i mängder i alla media. Vill gärna ta del av de analyser som småningom utkristalliseras när de första chockvågorna lagt sig. Och jag vill fundera på och försöka förstå hur folk tänkt. På vad sätt kan USA bli ett bättre land att leva i med protektionism, med nedrustning av den lilla sjukförsäkring som Obama lyckades genomföra, med Trumps syn på invandring, mur mot Mexiko, med kvinnoförakt mm mm??

Samma tendenser ses i Europa inkl Sverige. Brexit i Storbritannien var ett resultat av liknande strömningar. Folket mot etablissemanget, sägs det. Inte heller i Europa är det lätt att se vad som skulle bli bättre om sådana krafter mobiliseras.

Hillary Clinton måste känna en oerhörd besvikelse. Så mycket engagemang, så mycket bättre politik, så många förväntningar från oss kvinnor över hela världen på att hon skulle lyckas spränga det beryktade glastaket. Någon mer presidentkampanj för hennes del blir det sannolikt inte. Michele Obama lär ha sagt att hon aldrig kommer att kandidera i presidentval. Kanske hon ändrar sig till nästa gång.

måndag 7 november 2016

Fråga om kandidaternas ålder typiskt svensk

Allt i media handlar just nu om det förestående presidentvalet i USA. Ganska självklart eftersom USA är den stormakt den är. Amerikanska presidentval är alltid viktiga för omvärlden. Och denna gång mer än vanligt beroende på de båda kandidaterna och den märkliga valkampanjen. Om detta skrev jag häromdagen http://linneadarell.blogspot.se/2016/10/usa-valkampanj-eller-uppmuntran-till.html

När jag sett på svensk TV de senaste dagarna förstår jag att det är journalisternas "julafton" med att ständigt få inspiration till nya frågeställningar.   

Häromkvällen ställdes den fråga som jag tror bara skulle ställas av en svensk journalist. "Hur orkar de? De är ju inte purunga precis." Frågan gällde förstås de "gamla" kandidaterna Hillery Clinton, 69 och Donald Trump, 70 år.  I vårt land ska orken att arbeta ta slut vid pensionsålderns inträdande som idag varierar som längst till 67.
Således är det helt naturligt för en svensk, själv ung, journalist att ställa en sådan fråga.

torsdag 3 november 2016

Läsning ger vingar

Det är långt ifrån varje dag jag håller med Östgöta Correspondentens politiska redaktör Christian Dahlgren i hans ledare. Men idag instämmer jag i Dahlgrens "Läsning ger vingar". Jag instämmer så mycket att jag använder rubriken själv.

Det är bra att nyttan och glädjen med bokläsning uppmärksammas. Det har alltför länge betraktats som lite mossigt. Moderna människor hittar kunskap på nätet. Men bokläsning ger inte bara kunskap även om det inte är oväsentligt. Bokläsning ger bildning, upplevelser och glädje. Och för barn är bokläsning också vägen att bygga ett gott ordförråd.

Jag har många gånger tyckt synd om dagens barn och unga som sällan får uppleva - och förstå - värdet av att få en bok. Själv kan jag fortfarande uppleva minnet av känslan när jag som barn fick en  bok till jul eller födelsedag. Känslan att få upptäcka ett nytt innehåll. Faktiskt en lyckoupplevelse! Än idag känner jag glädje och tillfredsställelse att gå runt i en bokhandel eller på ett bibliotek. Och jag missar inte ett tillfälle att tillbringa väntetid i PocketSHOP på Stockholms central. Oftast kommer jag därifrån med en liten påse böcker.

Även paketen från bokklubben känns som julafton. Just nu har jag läst två mycket olika böcker men båda fantastiskt bra. Den ena är "Riktiga Elsie" av Elsie Johansson. Jag har läst om henne tidigare men inte något av henne. "Riktiga Elsie" är hennes senaste bok och handlar om hennes liv och vägen till författarskapet. Hon är född 1931 och boken är verkligen en historielektion i hur det var att leva i det gamla Fattig-Sverige. Kan rekommenderas!

Den andra boken jag hunnit med på sistone är "Skotten i Köpenhamn" av Niklas Orrenius. Ett reportage om konstnären Lars Wilks, om yttrandefrihet och om att leva under hot. Men också så mycket mer. Orrenius beskrivning av de delar av dagens samhällsföreteelser med det råa våldet, med extremism, nationalism och rasism är både skrämmande och värdefull. Vi behöver som medborgare den kunskapen för att bidra till att den delen av samhällsutvecklingen bryts. Såg att Niklas Orrenius är nominerad till Stora Journalistpriset som Årets röst. En mycket lämplig nominering. Hoppas han får utmärkelsen.



måndag 31 oktober 2016

USA: Valkampanj eller uppmuntran till politikerförakt?

Om åtta dagar är det presidentval i USA, världens mäktigaste land. Och därmed också världens mäktigaste ledare/president som borde vara en person som åtnjuter stort förtroende och respekt inom som utom landets gränser.

De båda presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump anses vara de mest impopulära presidentkandidaterna någonsin. Det bådar inte gott. Dels för att det kan bli färre än vanligt som verkligen går och röstar. Dels för att vem som än vinner kommer vederbörande att ha lågt förtroende bland folket. Och ett lands ledare behöver ha merparten av sitt folk bakom sig för att kunna genomföra bl a reformer. Och för att ha respekt, tyngd och status i omvärlden. Jag tror inte att ens USA:s president kan åtnjuta detta om vederbörande slänger påståenden och glåpord omkring sig och beter sig som en pajas. 

Ibland hörs åsikten att det goda med USA är att där kan vem som helst bli vad som helst, ja t o m president. Om Trump vinner nästa tisdag kommer i alla fall inte jag att tycka att den möjligheten är något att skryta över. Ganska många kommer nog att dela min åsikt kan jag tro.

Oavsett vad man kan tycka om en del av det negativa som Hillary Clinton har i sitt bagage så är hon väl lämpad att bli president. Hon har gedigen och bred erfarenhet och hon kan uppföra sig som det anstår en president. Jag förstår inte hur någon enda amerikan kan tro sig bli stolt över Donald Trump som sitt lands främste företrädare!

Jag tycker inte att kön är ett urvalsinstrument men visst skulle Hillary Clinton bli en stark förebild för kvinnor över hela världen om hon vinner. Tala om att spränga det beryktade glastaket!

Jag vet inte om jag vill skriva att det är en spännande vecka framför USA och oss andra. Känns mer som "det räcker nu". Låt oss få veta resultatet.

söndag 30 oktober 2016

Ny blogg-layout

Igår kväll kände jag behov av att förnya layouten på den här bloggen. Tack till er som hört av er med synpunkter. Flera tycker att vit text på mörkröd bakgrund blir svårläst, åtminstone efter en stund.
Nu var gårdagens inlägg ovanligt långt. Dessutom var en del av texten extra liten på grund av att jag kopierat in ett debattinlägg.

Jag gör ett försök med större text och hoppas att den blir mer läsbar.

lördag 29 oktober 2016

Konsekvenserna av ett regleringsbrev och vissa partiers svek

Igår hölls en debatt i riksdagen med rubriken "Personlig assistans". Kristdemokraterna hade begärt debatten med anledning av de alltmer alarmerande nödropen från framför allt föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som nekas helt eller delvis personlig assistans efter bedömning från Försäkringskassan. Ett viktigt skäl till FKs bedömning är uppdraget från regeringen i årets regleringsbrev. Direktivet är glasklart: Bryt utvecklingen av antalet assistanstimmar. Och FK har verkligen tagit uppdraget på allvar.
Ett exempel är 4-åriga Selma http://www.aftonbladet.se/debatt/article23491874.ab. Och det finns fler i samma situation som Selma och hennes förtvivlade pappa.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, krävde i oktober nödstopp för indragningar av assistans. Några veckor tidigare begärde organisationen ett möte med ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans direktör Ann-Marie Begler. En begäran som bemöttes med tystnad. RBU:s lokalavdelningar gjorde upprop via insändare bland annat i Corren. Till stöd för dem skrev jag tillsammans med en styrelsekollega i Nätverket Funktionella Liberaler följande inlägg publicerat i Corren 24 september

Nätverket Funktionella Liberaler kräver: Lyssna på familjerna NU!
Funktionella Liberaler ger RBU sitt fulla stöd i kravet på ett nödstopp för indragning av personlig assistans. Regeringens uppmaning till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar bryter mot andan i LSS-lagstiftningen. Där sägs att behoven ska styra medan regeringens direktiv innebär att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut. Konsekvenserna av denna styrning från regeringens sida drabbar nu barn med svåra och omfattande funktionsnedsättningar och deras familjer.
Regeringen och Försäkringskassan hänvisar ständigt till att det förekommer fusk med assistansersättningen, vilket det för övrigt gör i alla socialförsäkringssystem. Brottslig verksamhet och missbruk ska alltid förhindras och skyldiga ska straffas. Men det får inte bli ett motiv för att slå sönder ett nödvändigt stöd för barn och deras familjer från en dag till en annan, vilket nu har skett i flera fall. Vår uppmaning till ansvarig minister Åsa Regnér är: Lyssna på familjerna NU!

Funktionella Liberaler är ett nationellt nätverk som samlar funktionshinderpolitisk kraft i liberal anda. Utgångspunkt är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller i Sverige sedan 2009. Vårt mål är ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Det handlar om frihet, rätten att bestämma över sitt eget liv, rätten att vara den man är och utifrån sina egna förutsättningar. Mänskliga rättigheter helt enkelt.
Linnéa Darell, Linköping                                       Susanna Makstin, Vadstena
Styrelseledamot med ansvar för                      Styrelseledamot med ansvar för
LSS-frågor/personlig assistans                           Barn och unga


Debatten och nödropen har fortsatt under hela hösten. Utöver olika funktionshinderorganisationer har nuvarande och före detta politiker och andra engagerade personer deltagit mycket aktivt. En stark debattör har Bengt Westerberg varit. Bengt, som under sin tid som socialminister tillika partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) var den som genomförde den stora reformen LSS och Personlig assistans. Många läsvärda artiklar har publicerats i olika medier under hösten. Jag väljer att länka en av dem
http://www.dn.se/debatt/stoppa-smygavvecklingen-av-personlig-assistans/

Själv har jag varit aktiv i debatten framförallt på Facebook. Men utöver ovan återgivna artikel skrev jag tillsammans med min partikollega och efterträdare som ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, Daniel Andersson, artikeln "Åter till institutionerna". http://www.corren.se/asikter/debatt/ater-till-institutionerna-om4334068.aspx

Oron hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga handlar inte bara om vad som händer med den personliga assistansen. Även övriga insatser hotas. Framförallt blir det svårare och svårare att få ledsagning och kontaktperson. Här är det kommunerna som beviljar respektive avslår ansökningar. Dels har många kommuner riktlinjer för LSS-området som inte alltid är i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner och dels har det under de sista åren kommit rättsliga prövningar. I flera fall är det domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som då blir prejudicerande precis som på assistansområdet.

Eftersom LSS-insatser är till för dem med de mest omfattande funktionsnedsättningarna och därmed störst behov så slår restriktivitet hårt oavsett vilken insats vederbörande behöver och inte får. Om detta skrev jag tillsammans med Funktionella Liberalers ordförande Cia Bentele en artikel http://www.dagenssamhalle.se/debatt/urholkning-av-lss-leder-till-isolering-28795, publicerad nu i veckan.

Så då åter till den senaste veckans politiska aktiviteter rörande regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I riksdagens socialutskott tog Vänsterpartiet ett s.k. utskottsinitiativ i hopp om att få med sig en majoritet av partierna för att rikta en skarp uppmaning till regeringen att dra tillbaka regleringsbrevet. Tyvärr lyckades inte det. Moderaterna avslog förslaget och Centerpartiet avstod från att rösta.
Dagen efter, alltså igår, i riksdagsdebatten står M:s resp C:s partiföreträdare och öser kritik över regeringen och detta regleringsbrev. Välförtjänst kritik men varför röstade de inte för förslaget i utskottet?? Förklaringen de gav i kammaren var att det är regeringens ansvar att styra statens myndigheter och inte riksdagens.Visst men det hade varit en rejäl "knäpp på näsan" till regeringen och Åsa Regnér att få den skarpa uppmaningen "gör om och gör rätt" från utskottet. Riksdagen är ju faktiskt överordnad regeringen!

Slutsats: M:s och C:s upprördhet i riksdagsdebatten var rent och skärt hyckleri. Ett rejält svek mot alla de personer som skickar nödrop till politikerna. De båda partierna hade kunnat visa i handling att de förstår och vill bidra till en ändring.

måndag 3 oktober 2016

Dagen efter: Ogiltig omröstning i Ungern

Jag bloggade igår om folkomröstningen i Ungern rörande mottagande av flyktingar. Idag vet vi resultatet som är både bra och dåligt. Bra är att endast 43,9 % av den röstberättigade befolkningen röstade. Det visar väl att folk inte oroas särskilt mycket huruvida Ungern tar emot flyktingar eller inte. Dåligt däremot är att de som röstade till 98,3 % stödda premiärminister Orbáns linje att Ungern inte ska ta emot flyktingar.
Eftersom kravet på giltighet var att minst 50 % av de röstberättigade skulle rösta så är alltså resultatet olagligt. Enligt media bl a DN idag så tycks det inte påverka Orbán. Han håller fast sin linje och säger sig förbereda lagändring i den riktningen. Fortsättning följer således.

söndag 2 oktober 2016

Ungern folkomröstar

För oss som är EU-vänner och tror att gemenskapen berikar och utvecklar Europa och bevarar fred, som ju var ursprungstanken med samarbete i en union, har det senaste året varit en besvikelse. Att inte kunna enas om ett fördelat ansvar i flyktingmottagandet när den största flyktingkatastrofen utspelar sig inför allas ögon, är chockerande.Ytterligare påspädning på besvikelsen är nu Ungerns folkomröstning i morgon kring landets fortsatta agerande avseende flyktingar. Premiärminister Orbán söker folkets stöd för att i framtiden helt avvisa flyktingar trots överenskommelser inom EU.
Jag såg några nyhetsinslag igår där en kvinna, gammal nog att väl minnas händelserna från 1956 när Sovjet invaderade Ungern. Kvinnan var så fruktansvärt avvisande till att Ungern skulle ta emot flyktingar. Man skulle kunnat förvänta sig några minnesbilder hos kvinnan ifråga från tiden då ungrare behövde omvärldens stöd.
Ungern mottar stora bidrag från övriga EU-länder. År 2014 uppgick nettostödet till ca 57 mdr kronor för att bygga motorvägar, utveckla moderna system för vatten och avlopp och andra infrastrukturinvesteringar. Ca 95 % av landets offentliga investeringar finansieras av nettobetalande EU-medlemmar (DN).

Efter morgondagens omröstning vet omvärlden vilken väg Ungern tar. Det är lätt att önska att Orbán blir den stora förloraren. Tyvärr finns inte mycket som talar för det.


onsdag 24 augusti 2016

Broavgift i Motala

Nu har jag betalt avgifterna för sommarens resor över Motalabron. De som påstår att staten är en hård indrivare av dessa avgifter tycker jag överdriver. Avin från Transportstyrelsen damp ner i vår brevlåda drygt fem veckor före sista dag då pengarna ska finnas på myndighetens konto. God framförhållning tycker jag. De flesta räkningar ska väl betalas inom 30 dagar.
Förseningsavgift är 300 kr, inte 500 som påståtts i media. Visst, påminnelse om ej inbetald avgift är kanske brukligt och det tillämpar inte staten i det här fallet. En kostnad som myndigheten avstår. Inte helt fel när nu aviseringen sker i så god tid kan jag tycka.

Att åka över Motalabron betalar jag gärna för. Dels för den vackra utsikten men framförallt för att Motalas invånare nu, efter 70 år (!!) slipper den tunga genomfartstrafiken mitt i stan. 1942 antogs den första planen för en bro, den s.k. Skepparpinan.