Ett år efter valet - S-löftena glömda

Så gick det som brukar göra med socialdemokratiska vallöften (SVT). Stora ord och omfattande kritik mot regeringen fram till valdagen. T ex så skulle skillnader mellan skatt på arbete och skatt för pensionärerna jämnas ut på ett bräde. T ex så skulle RUT-avdraget bort. Vad var det han sa Bodström - inga skattesubventioner för att gå ut med hunden.
Nu - ett år senare. RUT-avdraget föreslås bli kvar. I och för sig bra, men tänk om någon använder det för att köpa sig hjälp med hundpromenader?
Nu - ett år senare - utjämningen av skatt för de som arbetar och för pensionärer landar på 50 kronor.
Och inget höjt tak i A-kassan. Var väl också ett vallöfte.

Som tur var så gick väljarna inte på blufflöftena den här gången. Tidigare har socialdemokraterna vunnit många val på att lova stort. Efter valen har skickligheten att bortförklara varför löftena inte kunnat genomföras utvecklats till nya höjder gång efter annan.

Såg i Riksdag & Departement att Juholt och Waidelich bjudit in kvalificerade ekonomer att bedöma den sk. skuggbudgeten. "Gå hem och gör er läxa" lär Nordeas chefsekonom ha sagt.

Nej-tack till Juholts första inbjudan

Sveriges Radio, Ekot, rapporterar idag att Juholts första frieri till de tre fackliga organisationerna får nobben. Det handlar om hans inbjudan till LO, TCO och SACO om överläggningar kring pensionssystemet. Jag kommenterade konsekvenserna av att öppna för sådana överläggningar i mitt inlägg igår. Bra att TCO och SACO nu tackar nej till separata samtal med ett av partierna i pensionsuppgörelsen. Klokt av dem att hänvisa till att det finns en formell grupp med regeringspartierna och socialdemokraterna. Det är där utvärdering ska diskuteras. TCO:s ordförande Sture Nordh anger dessutom ytterligare skäl för att nobba Juholt, nämligen att TCO är politiskt obundna. En lärdom för en socialdemokratisk ledare 2011.

Dagen efter

Intressant att idag - dagen efter socialdemokraternas nye partiledares installationstal - studera ledarsidornas kommentarer. Roligt, fick kongresskamraterna på gott humör, men.. Att talet var en rejäl vänstersväng tycks de flesta vara ense om. Och konstigt vore det väl annars. I mitt förra blogginlägg kommenterade jag att Juholt nästan inte alls nämnde "företag" eller "företagare". Bara då han kritiserade vinstsugna vårdföretag och dito friskolor. Ser att åtminstone DN och SvD noterat detsamma. Jag utgår från att när det blir vardag imorgon så kommer detta faktum att få ett större utrymme i debatten om vart socialdemokratin är på väg.

Hur ska välfärdsresurserna skapas, Juholt?

Lyssnade i förmiddags på socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholts första tal i den rollen. Jag förstår att många s.k. vänstersossar är nöjda. Det ligger något i Göran Greiders kommentar om att något sådant har socialdemokrater inte hört de senaste 25 åren.
Det var många vackra ord om hur alla skulle få det bättre. Bättre skola, bättre sjukvård, bättre äldrevård, barnfattigdomen ska avskaffas, kvinnolönerna i den offentliga sektorn ska höjas, etc etc.
Lite elakt kan man ju undra om inte socialdemokraterna under sina långa regeringsinnehav åtgärdat detta. Tydligen inte. För inte ens en socialdemokrat kan väl påstå att partiet lämnat ifrån sig ett så bra Sverige 2006 och ändå förlorat regeringmakten? Inte heller skulle det väl vara särskilt trovärdigt att påstå att Alliansregeringen sabbat alltihop och trots detta blev omvald 2010?

Jag kan inte påminna mig att Juholts tal innehöll ordet "företag" eller för den delen "företagare" annat än i kritiken av vinstsugna vårdföretag och friskolor. Jag hoppas att det beror på någon stunds bristande uppmärksamhet från min sida. Annars är det ju riktigt illavarslande. Och faktiskt helt unikt! Att en nyvald partiordförande för ett av Sveriges största partier 2011 inte tar ordet "företag" i sin mun när han talar om landets framtid. Och än mer anmärkningsvärt när han räknar upp allt som ska förbättras i välfärden. Jag trodde att det bara är vänsterpartiets Lars Ohly som idag på fullt allvar kan påstå att resurser till välfärden kan skapas utan livskraftiga företag och risktagande företagare.

Ett annat ord jag saknade i Juholts tal var "globalisering". Han nämnde EU och Europa och han nämnde USA och han talade om att andra länder t ex Kina tar över den ekonomiska utvecklingen i världen. Men kanske tycker han att begreppet "globalisering" inte är användbart i en ny social demokrati.

Att färdriktningen för socialdemokraternas nye partiordförande är vänster må ju vara. Men att Juholt sprider osäkerhet om det framtida pensionssystemet gjorde mig riktigt bekymrad. Svaret på frågan om hur framtida pensioner ska säkras på en rimlig nivå är: fler människor i arbete och därmed fler arbetade timmar totalt i Sverige. Och det vet socialdemokraterna! Att nu försöka ge sken av att pensionssystemets konstruktion kan behöva omprövas kan innebära en oro vid bedömningen av stabiliteten i Sveriges finanser. En mängd länder runt om i världen avundas oss som kunnat nå en mycket stark majoritet i riksdagen för ett stabilt pensionssystem. Inte minst med tanke på den demografiska utvecklingen.
Alla system behöver ha en kontinuerlig uppföljning, vilket finns när det gäller pensionssystemet. Men det är något annat än det Juholt signalerade i sitt tal.

Kriskommission (S)

Tänk att socialdemokratin numera är ett vanligt parti, som behandlas som vi andra - åtminstone nästan - av journalister m fl. Den tidigare så påtagliga ödmjukheten inför Partiet och dess företrädare är inte längre lika påtaglig. Journalister ställer näsvisa frågor och det görs TV-inslag som är kritiska och ifrågasättande.

Inte ens i Aftonbladet slipper partiet kritik. Så var det ju också i den senaste valrörelsen.

Det blir intressant att följa den debatt som rimligen bör följa på dagens presentation av kriskommisionens slutsatser. Och vad som händer fram till kongressen i slutet av mars.

Första kommunfullmäktige för nya mandatperioden

Hemma efter tolv (!) timmar med fullmäktige. Dock skönt att ha klarat av val till nämnder/styrelser och bolag samt kommunalråd och dessutom debatterat och beslutat om budget för de kommande två åren. Linköping övergick 2008 till två-årsbudget. Förändringen är under utvärdering. Men fördelarna får anses överväga så alla partier var beredda att ånyo besluta om en tvåårsbudget.

Det var en till största delen lugn och saklig debatt på område efter område. Det fanns ingen gemensam oppositionsbudget som alternativ till vår Alliansbudget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade var sitt förslag. Bara (MP) vidhöll sitt förslag från valrörelsen om skattehöjning, dock något modifierad. Litet märkligt förhållningssätt att höja skatten med 25 öre och använda merparten av intäkterna till att förstärka ett kommunalt bolag (Tekniska Verken) som genererar hundratals mkr per år i vinst. Argumenten var att bolaget bidrar till den nödvändiga klimatomställningen. Det är visserligen sant men till det finns redan investeringsresurser i bolaget.

Vänsterpartiet hade släppt sin skattehöjarlinje från valrörelsen. I stället använde de ett antal mkr av s.k. markerade avsättningar från tidigare överskott, d v s pengar som tidigare fullmäktige avsett att användas för kommande kommunala investeringar.

Det fjärde oppositionspartiet Sverigedemokraterna deklarerade att budgeterade medel för extra insatser till invandrarelever i två skolor kunde de inte acceptera. Vad som skulle hända med eleverna kunde/ville de inte svara på. Vid voteringen om de olika budgetförslagen i sin helhet avstod de från att delta.

Kris hos socialdemokraterna

Alla media har den den senaste veckan rapporterat, mer eller mindre initierat kan man tänka, om krisen inom socialdemokratin. Jag tänker inte gotta mig i någon slags skadeglädje. Däremot konstatera att äntligen tycks (S) blivit mer som ett parti bland alla andra. I det lägger jag att också socialdemokratin nu tvingas inse att valresultat varierar med vilken politik ett parti presenterar och inte för att ett visst antal väljare röstar av tradition.

Torbjörn Gustavsson skriver i ÖstgötaCorrespondenten i lördag om detta. Länk saknas tyvärr. Har TBG blivit bannlyst på Correns webb? Inom parentes: Gläder mig att TBG - förhoppningsvis - återgått till intressanta betraktelser i sitt "Å andra sidan". Efter Alliansregeringens tillträde 2006 har hans inlägg oftast bestått av osakliga personangrepp och tillika osakliga kommentarer om Alliansens politik. Bra om TBG nu har insett att väljarna faktiskt föredrog den politiken framför den rödgröna. Därmed inte sagt att regeringen ska undgå kritisk granskning.

Men åter till TBG:s lördagsinlägg, där han beskriver att traditionell socialdemokratisk politik inte går hem hos dagens väljare i den utsträckning som ledande företrädare fortfarande tycks vilja tro - eller åtminstone trodde i valrörelsen. Enligt TBG röstade endast 22 % av yrkesarbetande väljare på (S) i valet för två månader sedan! Vad kul för alla de andra som tvingades finansiera sossarnas valrörelse genom LO:s miljonsponsring.

Det vi nu bevittnar är inte bara en krisande socialdemokrati. Utan också resultatet av att ett parti fångats i begreppet "statsbärande". Visst - jag skulle också vara jätteglad om mitt parti under lång tid fick egen majoritet i riksdagen och kunde genomföra den socialliberala politiken utan komprissande med andra. Men - i längden - eller kanske t o m ganska snart - blir makten viktigare än idéerna. Och med det följer att idéutveckling och framtidsvisioner får stå tillbaka. Allt arbete inriktas på att vinna varje val till i stort sett vilket pris som helst.

Så känner jag att socialdemokratin har fungerat under många år. Och tyvärr tror jag att moderaterna är på väg åt samma håll.

Media och andra bloggar: Svd, Peter Andersson, DN, Aftonbladet

Rödgrön skilsmässa

Så gick det med den alliansen! När man inte fick makt då blev det skilsmässa. Man kan väl konstatera att äktenskapstycket inte var så iögonfallande men mycket handlar det säkert om att socialdemokraterna inte är vana att tvingas till samarbete. Men de är också maktpartiet framför andra. Och om samarbete var ett sätt - kanske till och med det enda - att återta regeringsmakten så fick man väl hålla god min.

Vi tar en paus, säger Mona Sahlin i SvD. Vi kan vara vänner ändå, skriver Veronika Palm. Lättnaden över att vara av med "vännerna" lyser igenom.

Nu väntar självrannsakan, kanske. Det lyckades inte så bra efter 2006 men förmodligen var smällen värre nu. Lika historiskt som det var för oss i den riktiga Alliansen att bli omvalda, lika osannolikt var det naturligtvis för socialdemokraterna att förlora en andra gång.

Intressant att läsa Lena Sommestad, fd (S)-minister, som på sin blogg ifrågasätter det lämpliga i att låta Thomas Östros vara "förnyare" av skattepolitiken.

Andra bloggkommentarer: Mårtenssons festliga rubrik: "Kommunister åt vänster, miljöpartister åt höger och socialdemokraterna vet ej", Rasmus (Liberal), Sörlidens.

Socialdemokrater i Linköping: Företagande inom vård&omsorg ska helst drivas av män

I Linköping startade för ett par år sedan IniCiera, en kreativ mötesplats för kvinnor. IniCiera är ett lokalt resurscenter för kvinnors företagande i Linköping. Syftet är att främja tillväxt, integration och jämställdhet så fler kvinnor startar företag.

Linköping tillämpar LOV (Lagen om valfrihet) för hemtjänst och Daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning. Om det egna valet ska ge verklig valfrihet behöver fler företag än de stora "vårdjättarna" finnas.

Inom vård och omsorg är den absoluta merparten anställda kvinnor. Här, precis som på många andra områden, är det önskvärt med en bättre könsblandning. Fler män i vården och fler kvinnor i tekniska yrken.

Men kvinnor fortsätter att utbilda sig för att jobba i vårdbranscher och könsfördlening tycks bestå. Ska detta då förhindra kvinnor att bli egna företagare inom vård och omsorg? Nej, säger jag.
Jo, säger socialdemokraterna i omsorgsnämnden i Linköping. Kommunens näringslivsbolag har tillsammans med omsorgs- respektive äldrenämnden stött IniCieras arbete. Det bör inte fortsätta, enligt socialdemokraterna. Män ska starta företag inom vården och kvinnor inom typiskt "manliga" branscher.

I grunden tror jag att det socialdemokratiska utspelet handlar om att partiet inte vill utveckla medborgarnas möjligheter till allt ökad valfrihet. Partiet, tillsammans med sina rödgröna vänner V och MP, röstade nej till LOV (Lag om valfrihet) i riksdagen, när den infördes. Ju färre företag som finns att välja mellan desto mindre attraktivt kan möjligheten att välja bli ur ett medborgarperspektiv. För socialdemokraterna vet att det inte finns särskilt många män som startar lokal vårdföretag. Helt enkelt av det skälet att få män jobbar i dessa branscher.

Likaså kommer det att vara färre kvinnor, som startar företag i "manliga" branscher av motsvarande skäl. Åtminstone under överskådlig tid.
Slutsats: Kvinnorna blir kvar som anställda inom vård och omsorg, framförallt i offentlig sektor. Och Mona Sahlin kan fortsätta och prata om "tjejerna i Kommunal".

Rödgrön alternativbudget

Så kom den då äntligen. Det rödgröna alternativet till Alliansregeringens vårproposition. Beviset på att (S), (V) och (MP) är ett regeringsalternativ. Men säger denna budget verkligen att de kan regera ihop? Nej, vill jag påstå. Att för ett vänsteralternativ (dit nu tyärr också miljöpartiet ska räknas) enas om skattehöjningar och högre ersättningar i bidragssystemen har knappast varit några större prövningar.

Däremot vet väljarna fortfarande inte särskilt mycket om övriga politikområdens inriktning. Men före valet måste de bekänna färg, eller? För väljarna vill väl inte köpa grisen i säcken får vi hoppas.

Det är ju otroliga utgiftsökningar som har presenterats. Ska bli intressant när seriösa analyser gjorts om deras föreslagna skattehöjningar och andra inkomstförstärkningar verkligen täcker alla nya utgifter. Per Altenberg har också funderat kring debet och kredit.

Och alla nya jobb (100 000) som de förutspår. Man kan ju börja med att dra bort de 11 000 som försvinner med avskaffandet av avdraget för hushållstjänster d v s RUT-avdraget. Det är märkligt att vänsterpolitiker tycker att det är helt okej med svartarbete.

Vart tog förtidspensionärerna vägen, förresten? Enligt Aftonbladets intervju med Lars Ohly så får de inte vare sig skattesänkning eller bidragshöjning. Har de rödgröna tänkt på att många av förtidspensionärerna är personer som på grund av funktionsnedsättning aldrig har kommit in på arbetmarknaden? Eller att många av dem förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden av den förra socialdemokratiska regeringen som ett sätt att "lösa" sjukskrivningsproblematiken.

De rödgrönas favorituttryck är "rättvisa". Var ligger rättvisan i att undanta förtidspensionärerna när ålderspensionärer, sjukskrivna och arbetslösa erbjuds antingen skattesänkning eller höjda bidrag?

Mycket skrivs och bloggas idag om den rödgröna budgeten. Några exempel DN, Aftonbladet, Christer Sörliden, Rasmus Jonlund

Ovärdiga 1:a majframträdanden i Linköping

Läser på Correns nätupplaga om 1:a maj-firandet i Linköping. Socialdemokraterna ägnade sig bara åt rikspolitik. Och det är förståeligt. För vad har de att protestera mot i den lokala politiken? Det smågläfsande som de åstadkommer i kommunfullmäktige är inte mycket att elda åhörarna med på 1:a maj.

Nej, för att lyckas dra folk till demonstrationståget i Linköping behövdes inhyrning av Mikael Wiehe, som tog i så han passerade gränsen för vad som är anständigt för en artist när han skulle uttrycka sin motvilja med nuvarande regering. För vad annat kan man säga om följande citat från Correns reportage.

"Vill du skära dem i bitar, och slå in dem i paket. Drömmer du om huvuden som ligger i en korg. Vill du sätta upp en galge på närmaste stora torg."

Andra lokalpolitiker som bloggat om detta är Gösta Gustavsson (C), Carina Boberg (FP) och Christian Gustavsson (M).

Vad säger Lena Micko, Johan Löfstrand och andra ledande sossar. Är det den här nivån som ska prägla kommande valrörelse? Den upprördhet som präglade S-reaktionen på Mats Odells anspelning på en viss chokladsort häromdagen framstår i jämförelsen med deras 1:a maj-firande som våldsamt överdriven.


En annan 1:a maj-talare tror tydligen att det är genom revolution vi tillsätter regering i Sverige. Kalle Larsson, vänsterpartistisk riksdagsledamot talade i Trädgårdsföreningen, också enligt Correns nätupplaga. Han sa bl a så här: "Kamrater vi ska störta regeringen."

Inte heller vänsterpartiet har något att komma med på det lokala planet. Men att försöka få vänsterungdomar att tro att regeringsskifte ska ske genom en statskupp är väl ändå att ta i.

Sahlins mål - men hur nå dem då?

Jag hade lite bråttom i morse så jag ögnade bara igenom Mona Sahlins artikel på DN Debatt. Tänkte när jag körde till stan att jag nog inte läst tillräckligt noga för jag uppfattade inte hennes och socialdemokratins förslag om hur de ska nå sina fyra nya mål. Bara att de har fyra nya mål.

Nu har jag läst den mer noggrannt. Och jag har verkligen spanat efter hur det ska gå till att uppfylla målen. Vari består den förändrade politiken? Nej, jag instämmer med Liberale Pär när han kommenterar Sahlins artikel "Vi har ett mål men vi vet inte hur vi tar oss tid." I förra valrörelsen var budskapet "Alla ska med" men ingen socialdemokrat kunde förklara vart "alla" skulle.

Jag ska inte öda tid på att kommentera Sahlins råskäll - en del helt enkelt rena osanningar - om Allianspolitiken. Men en mening kan jag bara inte förbigå. Sahlin skriver: "...har vi kämpat för den enskilda människans möjlighet att välja sitt liv". Det är till att ta till stora ord. Till och med idag - 2010 - röstar socialdemokrater emot reformer som kan öka medborgarnas möjligheter att välja sina egna liv. I den mån någon gnutta frihet accepteras så ska den utövas på de villkor som den socialdemokratiska politiken bestämmer.

Ett bra Kommunfullmäktigemöte

Idag syntes de ideologiska skillnaderna mellan Allianspartierna och de röd-gröna vid fullmäktigesammanträdet. Statsbidraget för 2010 på 108 mkr fördelades. Regeringens avsikt med dessa statsbidrag av engångskaraktär är att kommunerna ska hålla välfärdssektorn så skadeslös som möjligt i samband med finanskrisen. Jag har kallat dem "överlevnadspengar", d v s pengar i väntan på att skatteintäkterna återgår till normal nivå. Allianspartierna i Linköping har fördelat dessa 108 mkr och de tidigare (2009) ca 75 mkr på skola, vård och omsorg. Nödvändiga jobbsatsningar finansieras med överskottet från förra året.

Men socialdemokraterna anser att jobbsatsningar ska tas av de extra statsbidragen. Man var så ivrig att visa att man prioriterar jobbsatsningar framför allting annat så man t o m föreslog åtgärder, som redan pågår.

I omsorgsnämnden, som jag företrädde i debatten, har (S) och (V) inte haft något enda förslag. När vi i Alliansen valde att fastställa en preliminär internbudget för 2010 i väntan på dagens beslut om statsbidrag, så avstod oppositionen från att delta i beslutet. De föreslog att nämnden skulle överlämna frågan till kommunstyrelsen!!
Idag lät det i debatten som om oppositionen hade egna förslag. Men de var påkomna häromdagen och endast redovisats i kommunstyrelsen och nu - idag - i fullmäktige. Det föranledde mig att tala om "tomma tunnor som skramlar". Då fick jag höra att jag tycktes ha ätit taggtråd??

Oftast har vi ett bra debattklimat i Linköpings fullmäktige. Men idag märktes dels att valrörelsen börjat och dels att oppositionen är tomhänt vad gäller alternativ i den ekonomiska politiken.

Jag tycker det är en bra debatt när de ideologiska skillnaderna blir synliga. En del, även politiker, säger, att i kommunpolitiken betyder ideologierna ingenting. Jag delar inte den uppfattningen. Visserligen förhandlas många ärenden fram till ett enigt, långsiktigt beslut beroende på att skillnaderna inte är så stora. Men t ex budget, frågor om medborgarnas valfrihet till service, skola och liknande kompromissas inte om. Så visst är ideologin viktig även i kommunpolitiken. Varför ska väljarna annars rösta i kommunalval?

Idag inleddes mötet med en tematimme. Ämnet var "Våldsutsatta kvinnor" och kom till på mitt initiativ. Stadsmissionen i Linköping har en mycket hög kompetens vad gäller att möta dessa kvinnor i behandling. Omsorgsnämnden har flera avtal med dem kring olika insatser. En av de ansvariga därifrån berättade på ett oerhört skickligt och berörande sätt om hur en del kvinnor i Linköping som både är missbrukare (alkohol och andra droger) och dessutom utsätts för våld lever i sin vardag. Jag hoppas att alla ledamöter tog in och förstod att vi politiskt har ett ansvar att hjälpa.

Aktuella debatter om framtidens skola

För snart två veckor sedan redovisade Folkpartiet sitt förslag inför landsmötet om att förstatliga skolan (DN 20/10-09). Jag kommenterade det på min blogg samma dag. Den kommunalisering, som socialdemokraterna genomförde under Göran Perssons tid som skolminister har blivit precis så olycklig som många befarade. Sverige har inte längre en likvärdig skola i hela landet. I spåren av detta får många elever inte de grundkunskaper (läsa, skriva, räkna) som varje elev behöver för att ha en god chans att klara resten av studietiden.

Ett färskt exempel på det kan man läsa om i Linköpings Tidning idag. En undersökning visar att 15 % av gymnasieeleverna behöver lässtöd. I många Alliansstyrda kommuner, bl a Linköping, satsas nu resurser på att lära de nya grundskoleeleverna att läsa, skriva och räkna. Av naturliga skäl ger denna förstärkning inte resultat på gymnasiet förrän om ett antal år.
Det är naturligtvis inte rimligt att barn och ungdomar ska gå nio år i grundskolan och först på gymnasiet få stöd att lära sig det mest basala, nämligen läsning. Det är ingen ursäkt att det ofta handlar om invandrarelever. Stöd som behövs ska ges i grundskolan.

Corren har också aktualiserat situationen i skolorna främst då ur perspektivet bristande arbetsro. Tyvärr saknas länk till dagens krönika, där Johan Sievers skriver om lärarnas utsatta situation. Han lyfter också frågan om varför lärare inte vill uttala sig för media. Enligt Sievers beror det på konkurrensen mellan skolorna (kommunala och friskolor). Det kan säkert vara en orsak. Om man på en skola med ordningsproblem tror att man får fler elever genom att sopa problemen under mattan, så tror man fel. Elever som redan går där och deras föräldrar är inte tysta.
En annan orsak till att lärare och skolledning inte vill diskutera med journalister kan också vara på vilket sätt media vinklar det som sägs. Att göra stort reportage med negativa vinklingar ena dagen och låta ansvariga kommentera dag två kan nog avskräcka en del. En saklig debatt utan säljande löpsedelsrubriker skulle vara till nytta för skolans framtid.

I Svd idag skriver ordföranden i Lärarnas Riksförbund(LR) Metta Fjelkner om behovet av statlig styrning över skolan. "Vi kan inte låta skolor misslyckas år efter år" skriver hon bland annat. LR presenterar ett förslag till statligt finansieringssystem för att råda bot på den brist på likvärdighet som finns i dagens skola. Jag kan inte så här rakt av bedöma vad som är genomförbart av förslaget. Men det är välkommet att fler än de politiska partierna vill bidra till den förändring, som är nödvändig.

I artikeln redovisar Fjelkner också en undersökning som visar att en stor majoritet av lärare, elever och föräldrar vill att staten tar ett större ansvar just på grund av att många kommuner inte prioriterar resurser till skolan. Något för oppositionsrådet Jakob Björneke (S) i Linköping att ta till sig, när han på sin blogg raljerar över FP-förslaget att förstatliga skolan. Lyssna på väljarna, Jakob!

Idag lär Socialdemokraterna debattera sin framtida skolpolitik på kongressen. Mona Sahlin och andra (S)-politiker säger ofta att de vill ha en kunskapsskola men inte en skola á la Jan Björklund (nuvarande utbildningsministern). Ska bli intressant att se och höra hur den då ska se ut. Och kommer kongresen till äventyrs att formulera en skolpolitik för kunskap och bildning så försvinner de mesta av dessa ambitioner i en eventuell röd-grön regering, eftersom vänsterpartiet har rakt motsatt uppfattning.

Mona Sahlin och friheten

Mona Sahlin skriver på DN-debatt idag att "socialdemokratin är en frihetsrörelse vars främsta uppdrag är att skapa möjligheter för alla individer att själva styra sina liv och sina livsval." Vem tror hon att hon övertygar? Det är ju bara att se sig om i Sverige efter alla år av socialdemokratiskt styre nationellt, regionalt och lokalt.
Visst kan man säga att med allas lika möjlighet till utbildning så ökar förutsättningarna att själv göra sina livsval. Men när den socialdemokratiska skolans uppdrag har varit att alla elever ska stöpas i samma form, så kvävs friheten till individens utveckling. Den som tidigt behövt extra stöd får inte det och den som vill gå fortare fram hämmas. Alla ska vara lika. Hur stor frihet att göra sitt livsval har alla de elever som vid 16 års ålder går ut grundskolan med ofullständiga betyg på grund av bristande stödinsatser. Valet står då mellan det individuella programmet på gymnasiet och, ja vad?. Eller de elever som hellre velat satsa på en praktisk gymnasieutbildning än en högskoleförberedande och som i socialdemokratins utbildningssystem tvingas in i ett gymnasieprogram, som de inte är intresserade av och efter något läsår hoppar av. Hur stor är valfriheten att göra sitt livsval när den unge inte ens har slutbetyg från gymnasiet?

Också de äldre nämner Mona Sahlin som exempel på personer som ska få bestämma mer själva bland annat över sin omsorg. Var det därför som socialdemokraterna i riksdagen röstade nej till LOV (Lag om valfrihet). Lagen uppfyllde inte socialdemokraternas krav. Men den ger de äldre möjlighet till mer av självbestämmande. Men det är inte tillräckligt för socialdemokrater. Det ska vara självbestämmande på (S)-politikernas villkor.

Vilka möjligheter till att ordna det s.k. livspusslet har socialdemokratin givit barnfamiljerna? Valfrihet i barnomsorgen infördes av den borgerliga regeringen i början av nittio-talet. Under stor vånda hade då socialdemokraterna något år tidigare tvingats acceptera föräldrakooperativ inom barnomsorgen.
Och nu vill samma sossar avskaffa möjligheterna för folk med vanliga inkomster att köpa hushållstjänster. Trots att deras väljare vill annorlunda (min blogg) och trots att Sahlin talar vackert om behovet av att ta tillvara den växande tjänstesektorn i dagens DN-artikel.

Nej, Mona Sahlin och socialdemokraterna är inte ett parti som skapar möjligheter för alla individer att styra sina liv och göra sina livsval. Historien visar det tydligt. Och deras agerande i den praktiska politiken och deras förslag i opposition ger ingen antydan om att en förändring har skett eller är på väg att ske. Sahlins påstående är bara tomt prat för att locka till sig de väljare, som de tappat genom sin bristande förmåga att just låta människor bestämma mer själva.

Irlands JA; (S)-löften

Allt tyder på ett JA till EU:s Lissabonfördrag vid Irlands folkomröstning igår (Svd, DN, Aftonbladet, Expressen). Det är utmärkt. Äntligen kan EU:s arbetsformer moderniseras och anpassas till att nu 27 länder är medlemmar. En ny arbetsordning möjliggör också ett fungerande samarbete när, förhoppningsvis, ytterligare länder ansluts.
Det nya fördraget öppnar också för ett effektivare EU vad gäller beslutsförmåga. Det är märkligt hur debatten kan föras från olika håll. Det är inte ovanligt att kritiker till EU-byråkrati samtidigt är emot det nya fördraget. Konsekvens och logik präglar inte alltid folks åsikter.

En del menar att det var odemokratiskt att förmå irländarna att rösta på nytt igen. Jag delar inte den uppfattningen. När orsakerna till förra omröstningens Nej analyserats så visade det sig att flera frågor som skrämt irländarna inte hängde samman med fördraget. Då var det självklart rätt att förtydliga detta från EU:s och irländska politikers sida. Det är väl knappast odemokratiskt! Tvärtom. Råder missförstånd ska dessa klaras ut. Så går det till i alla sammanhang, där människor förväntas ta ställning i olika frågor.

Efter Irlands JA startar igen diskussionen om vem som ska efterträda Margot Wallström som svensk kommissionär. I Expressen idag ger Tomas Bodström luft åt sina tankar. Generös som han vill vara (hör ironin)så föreslår han biståndsminister Gunilla Carlsson från moderaterna, eftersom han anser henne vara en duktig minister. Jag har inget emot Gunilla men jag har ett bättre förslag, nämligen EU-minister Cecilia Malmström (FP). Inte bara för att hon är partikollega utan för hon verkligen brinner för Europasamarbetet och har en gedigen erfarenhet på området. Cecilia har bott i flera av EU-länderna under sin uppväxt. Hon har varit EU-parlamentariker och verkligen jobbat mycket engagerat med bl a frågor kring utvidgningen av EU. Hon är minister med ansvar för EU-frågorna och planeringen inför det nu pågående svenska ordförandeskapet. Den ministerposten är kanske inte den mest synliga för svenska folket men de som vet vad uppdraget innebär kan intyga att Cecilia gör ett gediget arbete. Hon är, vad jag förstår, också mycket uppskattad som person. Jag har suttit i FP:s partistyrelse samtidigt som Cecilia och vet att hennes inlägg alltid är genomtänkta, kloka och grundade på kunskap.

(S), (V) och (MP) skriver idag på DN-debatt att de ska spara miljardbelopp med ny myndighetsstruktur om de kommer till makten efter valet nästa år. Den delen av artikeln är väl inte så märkvärdig. Däremot reagerar jag på inledningsstyckena, där man skriver att de offentliga finanserna måste värnas. Bara jobbskapande investeringar ska prioriteras och att andra utgifter får stå tillbaka. Vart tog Mona Sahlins löften om höjd A-kassa och lägre skatt för pensionärerna vägen? Är det så att de tre partierna är så oense på det ekonomiska området att Sahlin, Östros m fl socialdemokrater måste konstruera en krisstämpel på Sverige, som kräver insatser. På det sättet hoppas man avleda väljarnas förväntningar på bl a höjd A-kassa.

Det blir allt tydligare att utspelet från Mona Sahlin om ett rödgrönt regeringsalternativ inför 2010 var mycket dåligt förberett. Det blir också allt tydligare att statsministerkandidaten i detta alternativ inte självklart är Mona Sahlin. Kanske lurar det en Bodström i kulissen. Den som lever får se.

Röd-grön röra

I SVT:s Agenda utfrågades ikväll de tre samarbetspartierna i oppositionen (s,v,mp). Några besked hade de inte att ge på någon av de frågor, som väljarna troligen vill ha svar på. Exempelvis hade de inget gemensamt att säga om skatterna. Det kommer i vårpropositionen enligt de tre. A´propå skatter hade Mona Sahlin en märklig formulering. Hon sa ungefär så här: 80 miljarder har försvunnit bort till skattesänkningar. Menar hon att regeringen har försnillat dem? Nej, det tror jag inte. Däremot avslöjar hon sin och socialdemokraternas uppfattning om vems pengar det är som betalar välfärden. Dessa 80 mdr har ju gått tillbaka oss skattebetalare. Då tycker jag att det är det märkligt att beskriva det som att pengar "försvunnit" bort till skattesänkningar".

Oenigheten om Förbifart Stockholm lyckades alla tre prata bort genom att tala om de förbättringar i kollektivtrafiken man nu tydligen diskuterar med kommunpolitikerna i Stockholm.

Tyvärr schabblade programledaren bort möjligheten att visa på oenigheten kring skolan genom att bara prata friskolor och Bodströms engagemang i Pysslingen.

Idag blev inte frågan om vem som innehar ledartröjan i samarbetet aktuell eftersom Maria Wetterstrand inte deltog. Men trots detta så framstår Mona Sahlin som svag. Helt klart är hon sargad av den kritik som återfunnits i nästan vartenda media de senaste månaderna.

Helt klart är också att begreppet röd-grön röra fortfarande är helt relevant på vad som väntar Sverige om dessa tre partier skulle komma till regeringsmakten om ett år.

Vårpropositionen igen samt besök i Skäggetorp

Läser (S)-kommunalrådet Mats Johanssons blogg, där han kommenterar dagens vårproposition. Man brukar säga att när argumenten tryter så höjer man rösten. Det verkar vara tillämpligt på Mats Johanssons inlägg. När väljarna förpassar sossarna till opposition så måste allt ont skyllas på den borgerliga regeringen. Även den globala ekonomiska kris, som också påverkar svensk ekonomi. Och hade så gjort oavsett regering! Dock trampar väl den gode Mats riktigt i galen tunna, när han tycker sig ha stöd i sin kritik mot regeringen av Svenskt Näringslivs Stefan Fölster. Fölsters kritik handlar om att finansministern lovar för mycket bidrag till arbetsmarknadspolitik och till kommunerna. Är det också Mats Johanssons uppfattning?

I kväll hade Folkpartiföreningen i Linköping förlagt Café Liberal till Skäggetorp. Vi har ofta möten därute, eftersom (FP) har flera viktiga uppdrag kopplade till stadsdelen. Vårt kommunalråd Bengt Olsson är politiskt ansvarig för arbetet med stadsdelsutvecklingen och vår vice gruppledare Carina Boberg är ordförande i Skäggetorps geografiska utskott. Vi fick en intressant information om vad som händer i området. I Skäggetorp sjuder det numera av utvecklingskraft. Idérika personer, som får invånarna att känna framtidstro vad gäller jobb och ökad trygghet, betyder mycket.

Kvalitetsuppföljning, föreningsbidrag och självgoda socialdemokrater

Igår hade omsorgsnämnden, där jag är ordförande, sitt första sammanträde för året. Redan dagen innan presenterade jag tillsammans äldrenämndens ordförande Linköpings kommuns första riktigt omfattande kvalitetsuppföljning på det sociala området. Undersökta verksamheter är vårdboenden inom äldreomsorgen, sociala serviceinsatser inom individ- och familjeomsorgen samt ett antal insatser bl a boende och boendestöd för personer med psykisk funktionsnedsättning. Genomgående bra resultat d v s nöjda, ja t o m mycket nöjda medborgare. Roligt men betyder inte att vi som politiker kan slå oss till ro. Allt material ska analyseras för naturligtvis finns det enskilda variationer i kvalitetsresultat även om alla ligger inom ramen för klart godkänt. Viktigt är också att successivt förfina mätmetoderna. Med denna mätning som underlag ska andra kontrollmetoder utföras som t ex platsbesök såväl föranmälda som icke föranmälda.
Nämnden fördelade också årets föreningsbidrag till föreningar inom individ- och familjeomsorg samt till handikappföreningarna. Ca 4 mkr per år har nämnden att fördela. Av dessa miljoner används närmare tre miljoner för verksamhetsavtal med ett antal föreningar. Jag skulle gärna se att anslaget till föreningsbidrag kunde höjas. Varje insatt krona i föreningsbidrag ger flera kronor tillbaka i form av nyttig verksamhet och - inte att förglömma- engagemang och glädje för alla berörda.
Tillsammans med bildningsnämnden kommer resurser att sättas in på Jobbtorget för att skaffa jobb till gymnasiesärskolans elever. Hittills har de, trots genomgången yrkesutbildning, oftast erbjudits daglig verksamhet resten av livet. Det är ovärdigt. Unga med funktionsnedsättning, som skaffar sig en utbildning, ska precis som andra ungdomar, få hjälp att få ett "riktigt" jobb.
Ett något kuriosa inslag, eller kanske snarare oförskämt, stod socialdemokraterna för. Att sätta den moderate kommunstyrelseordförandens namn under ett (s)-yttrande tar priset av fräckhet. Förklaringen påstods vara att om remissyttrandet senare skulle vinna gehör i kommunstyrelsen så var det färdigt att skicka till regeringskansliet!! Mig veterligt brukar kommunens yttranden skrivas på papper med kommunens logotype. Partierna får använda sina logotyper i andra sammanhang. Till och med socialdemokraterna.

(s)-regeringen blundade länge för problem i sjukförsäkringen

Nyhetsrubrikerna om eländet på Försäkringskassan fortsätter. Både DN och SvD skriver idag om hur enskilda personer drabbas av kraftigt försenade utbetalningar. Det är obegripligt hur ledningen kunnat underlåta att ta itu med de växande problemen. De kan ju inte ha uppstått över en natt. Det kan tyckas efterklokt men nog borde ledningen begripit att en omfattande omorganisation av en så stor myndighet kräver noggranna förberedelser och extra insatser under en övergångstid. Försäkringskassans verksamhet måste pågå fortlöpande. Och då finns inte utrymme för perioder av lägre servicenivå. Vilket ansvar har då regeringen för den uppkomna situationen? Ja, enligt fack och opposition är alla problem regeringens fel. S,v och mp har begärt en särskild riksdagsdebatt i frågan. Och det kan väl vara befogat även om huvudansvaret för en feltajmad och bristfälligt planerad omorganisation i första hand ligger hos myndighetens ledning och möjligen styrelse.

Det är lätt för socialdemokraterna att vara kaxiga nu. Sanningen är att om de i regeringsställning i tid tagit itu med problemen i sjukförsäkringen, som startade redan 1997, så hade både försäkringens regelverk, kostnaderna och kassans arbetsformer varit rimliga idag. Alliansregeringen hade att snabbt ta tag i problemen med långa sjukskrivningstider som ledde till tiotusentals förtidspensioneringar varje år och därmed skenande kostnader. Många människor vittnade om hur de ofrivilligt blivit förtidspensionerade genom Försäkringskassans agerande. Den socialdemokratiska regeringen blundade länge för signalerna och när den väl började förstå problemen saknade man kraft att rejält ta itu med dem.