Hård FN-kritik mot Sverige igen

FN-kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter riktar på nytt skarp kritik mot Sverige för att inte leva upp till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Kritiken refereras bland annat i tidningen Dagen.

Kritiken avser de nya asyllagarna, samernas rättigheter som ursprungsfolk och begränsningarna inom personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar.

Beträffande personlig assistans rekommenderar kommittén staten att ompröva de ekonomiska nedskärningar och de behörighetskriterier som gäller rätten till personlig assistans för personer med funktionsnedsättningar, vars rättigheter borde väga tyngre än ekonomiska överväganden.

Ylva L Hartmann, folkrättsexpert på Fonden för mänskliga rättigheter, även kallad MR-fonden, säger i artikeln, att ett övergripande problem i regeringens hållning till den här FN-konventionen är att regeringen hanterar rättigheterna som "politiska överväganden och något som man kan prioritera bort i besparingar". Och det är ju precis så som alla berörda och också vi som är engagerade för denna fråga nu upplever. Den verkliga bekräftelsen på att det är så regeringen ser på denna rättighetslagstiftning är finansminister Magdalena Anderssons uttalande om att besparingar måste ske på assistansersättningen på grund av det omfattande flyktingmottagandet.

Hartmann lyfter också regeringens ofta förekommande hänvisning till det kommunala självstyret. "Det gör att man kan dribbla bort en del av de här frågorna" säger hon.

Jag utgår från, inte minst mot bakgrund av Sveriges omfattande insatser för en plats i FN:s säkerhetsråd, att svenska regeringen anser FN och dess olika organ och konventioner är värda respekt. Dock har de berörda departementen (Social- resp Kultur) avböjt att kommendera FN-rekommendationerna till Sverige. Jag hoppas att detta avböjande beror på semester och inte på nonchalans.

Konstruktiva samtal hellre än mediaträta!

Chefsåklagarna i Linköping och Norrköping talar i gårdagens Corren om systemkollaps på grund av att Polisen inte hinner utreda brott. Det påverkar naturligtvis rättssäkerheten. Vissa fall läggs ner när utredandet brister. Andra drar ut på tiden. Misstänkta sitter häktade utan att veta vad som händer. Och - inte minst - brottsoffer drabbas. Chefsåklagarna vill att politikerna dvs regeringen ger Polisen mer resurser.

Polisen i Östergötland svarar i samma tidning att man inte känner igen sig i beskrivningen av situationen. Menar att omorganisation tar tid.

Idag ställer östgötariksdagsledamoten Staffan Danielsson, Centerpartiet,  en fråga till ansvarig minister Anders Ygeman. Danielsson kommenterar i Corren.

Det är självklart väldigt oroande att situationen är så ansträngd. Många människor kommer i kläm. Ett i alla delar fungerande rättssystem är grunden för demokratin. Även om jag tycker att bildandet av en Polismyndighet i Sverige i stället för som tidigare en i varje län var riktigt, så kan man undra om den behövde leda till något liknande "hela havet stormar" inom hela Polis-Sverige.

Att det behövs mer resurser till Polisen och troligen också andra delar av rättsväsendet är ganska naturligt. Brottsligheten har ändrat karaktär på ett sätt som Sverige inte är riktigt förberett för. Vidareutbildning av olika slag behövs. Och sannolikt också fler människor.

Men mer budgetpengar löser inte det akuta problemet som åklagarna pekar på. I det korta perspektivet borde polis och åklagare sätt sig ner och föra konstruktiva diskussioner om hur hitta lösningar NU.

Slut på ledigheten

Augusti! Visserligen sista sommarmånaden enligt almanackan. Men ordet "sista" är en markering av att nästa månadsskifte då är det höst. Nu räds inte jag hösten. Den kan vara helt fantastisk med alla trädens färger. Men dagarna blir kortare och solen inte längre lika värmande. Så är det bara. Och intåget i hösten bekräftar också att ännu ett år snart har gått.

Min blogg har haft semester, en lång sådan. Numera är det bloggen som har semester. Inte jag. För jag är inte längre i s.k. arbetsför ålder d v s pensionär. Och då anses man ha semester året runt. Men vi är inte så många som ser det så faktiskt. Även om man inte lönearbetar så är nog de flesta som orkar sysselsatta med något.

Ja, det var några reflektioner så här i slutet av sommaren. Nu kommer bloggen och jag att aktivera oss igen. Såg någon kommentar om att denna sommar varit den mest nyhetsrika på länge. Annars brukar ju media tala om nyhetstorka den här tiden på året. Men inte i år alltså. Sen kan jag tycka att hellre nyhetstorka än en del av denna sommars nyheter. Terrordåd bland annat i Nice, Orlando i USA och i en kyrka i Frankrike skulle vi alla gärna varit utan.

En stor händelse var ju folkomröstningen i Storbritannien om fortsatt medlemskap i EU eller inte. Att Brexit skulle bli verklighet ville många av oss inte tro. Jag skrev lite kortfattat om det i mitt sista blogginlägg före sommaruppehållet http://linneadarell.blogspot.se/2016/06/brexit-vart-tog-fredstanken-vagen.html. Sedan folkomröstningen har Storbritannien fått ny regering och många britter känner stor osäkerhet inför landets framtida förhållande till övriga Europa. Kommer att bli intressant att följa under hösten.

Intressant att följa fram till början av november blir även presidentvalet i USA. USA:s utveckling är alltid viktigt för omvärlden i och med dess roll som ledande stormakt. Men detta presidentval är alldeles speciellt av flera skäl. En god sak är att för första gången kan en kvinna bli USA:s president. Att USA för åtta år sedan fick en färgad president var stort. Om Hillary Clinton blir USA:s nästa president är minst lika stort. Det skulle få stor betydelse för bilden av att flickor och pojkar, kvinnor och män har lika möjligheter. Och inte bara i USA utan runt om i många länder. Även för unga människor i Sverige.

Det andra goda om Hillary Clinton och Demokraterna vinner presidentvalet är att den mest olämpliga presidentkandidaten som skådats i USA, nämligen Donald Trump, försvinner från den politiska arenan. Den senaste galenskapen denne man uttalat är att Hillary "är djävulen"http://www.dn.se/nyheter/varlden/trump-kallade-clinton-for-djavulen/. Bedömare menar att årets presidentvalkampanj kommer att bli den mest smutsiga och grova någonsin. Vilket är lätt att tro. Tyvärr kommer även Demokraterna och Hillary Clinton delta i detta. Dock inte så grovt hoppas jag verkligen.

Nu vill Louie ha sin lunchpromenad. Så det blir allt för nu.

Brexit - Vart tog fredstanken vägen?

Så blev då resultatet av folkomröstningen i Storbritannien ett "brexit". Visst är det bra att låta medborgarna göra sina röster hörda i en slags direktdemokrati. Men då måste de olika alternativens företrädare var ordentligt exakta med vilka konsekvenserna blir av det ena eller andra alternativet. Tyvärr är det sällan så i politiken. Varje alternativs företrädare är oftast bättre på att beskriva "eländet" med motpartens förslag än att beskriva alla konsekvenser av sitt eget. Flyktingfrågan som varit så "het" under våren påverkade naturligtvis i hög grad. Att så varit fallet visas nu bland annat av att hatbrotten har ökat kraftigt http://www.dn.se/nyheter/varlden/massor-av-misstankta-hatbrott-i-brexits-spar/.

Mest beklämd blir jag av att hela grundidén med EU nämligen fredstanken tycks vara helt bortglömd.
Jag vill inte sprida missmod. Jag tror på Europasamarbetet och jag tror på att EU-länderna gemensamt kan genomföra de förändringar som kan behövas för att varje lands medborgare ska känna förtroende för och förstå det värdefulla i fortsatt samarbete. Men efter taggtrådsstänglen vid flera landsgränser för att hindra flyktingar att komma in och nu dessutom en framgång för lämna-sidan i Storbritannien så är det dystra tankar som kommer i mitt huvud vad gäller den närmaste  framtiden.

Låt äldre fortsätta verka - inte bara aktiveras!

DN skriver om hur synen på äldre är på väg att förändras åtminstone vad gäller personer som sysslar med kulturutövande av olika slag. Många skådespelare, konstnärer och författare jobbar långt utöver den traditionella pensionsåldern 65 eller 67 år.
Artikeln inleds med att om två veckor öppnar på Moderna museet i Stockholm utställningen "I oändligheten" av den japanska konstnärinnan Yayoi Kusama, 87 år gammal.

I artikeln nämns bl a skådespelaren Sven Wollter, 82 år och fortfarande aktiv. Såg honom på Östgötateaterns scen för ett år sen. Helt fantastisk! Han har dessutom debuterat som författare i år. Andra svenskar som nämns i artikeln är Owe Thörnqvist (87), Gunilla Pontén snart 87, Kerstin Ekman (82), Yvonne Lombard (87) och Meta Velander snart 92 år. Därutöver flera utländska namn i liknande åldrar.

Att Japan har visat respekt för äldre är inget nytt. Men i vårt land har det ju synen varit - och är i stora delar fortfarande - att äldre inte har något att bidra med. Den gamla (socialdemokratiska) drömmen om att alla som slitit och bidragit till vårt lands nuvarande välstånd, förtjänar att få ta det lugnt på äldre da´r, har under senare år starkt genomsyrat samhällets och arbetslivets syn på äldre. Utan att se att även äldre människor är individer och kan vilja leva på olika sätt.

Bodil Jönsson, "bara" 73 år, som skrivit flera böcker med tid och tidens gång som specialitet, säger i artikeln att den här förändrade synen på och möjligheterna för äldre kulturskapare inte på samma sätt givit möjligheter för löneanställda.

Att den som vill sluta arbeta när den "officiella" pensionsåldern" inträffar ska få göra det är självklart, som jag ser, det oavsett vilka skälen är. Eller inga skäl alls - bara att man vill få styra sin tid till 100 procent.

Men låt de som vill fortsätta med ett arbete av något slag göra det utan ifrågasättande från omgivningen/samhället/politiken/facket! Här behövs verkligen valfrihet!

På grund av den ökade invandringen behövs nu fler anställda inom flera delar av den offentliga sektorn. Och många pensionerade tidigare medarbetare tillfrågas nu om de vill jobba. Och många vill.  Min förhoppning är att den erfarenhet som samhället nu skaffar sig kring hur kompetenta de "återvändande" är, ska leda till en förändrad syn på s.k. äldre arbetskraft även efter det att dessa "behovstoppar" kulminerat.

Intressant om förluster i välfärden

I Dagens Samhälle nr 20/2016 skriver Nima Sanandaji, chef för tankesmedjan European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR) en tankeväckande artikel med rubriken "Välfärdens förluster behöver diskuteras". Artikeln kan ses som en motvikt mot uppmärksamheten på vinster i välfärden.
I artikeln beskrivs en utredning som kartlagt de stora sjukhusens ekonomi. Utredningen visar att den stora utmaningen i stället handlar om det rakt motsatta, nämligen förluster i välfärden.
I artikeln beskrivs bl a Konkurrensverkets kartläggning som visar att 48 % av de offentligt drivna vårdcentralerna gick med underskott år 2012.

Den nystartade tankesmedjan ECEPR (se ovan) har gått igenom årsredovisningar från åren 2012, 2013 och 2014 för landsting och regioner i Sverige. Ett fåtal av sjukhusen visar plusresultat. Övriga drivs med omfattande förluster enligt tankesmedjans redovisning. Förlusterna synes dessutom ha ökat under de granskade åren.

Föreställningen att vinster i välfärden är det stora problemet dominerar fortfarande det politiska samtalet enligt artikelförfattaren. Vilket är lätt att instämma i. Författarens slutkläm är
"Är det inte dags att rikta större fokus mot förlusterna i välfärden, och diskutera hur de kan åtgärdas? När tillsätter regeringen en utredning om hur vi kan få bukt med denna aktuella samhällsutmaning?"

Ja, Stefan Löfvén, när tillsätter regeringen en sådan utredning?

Regeringen sätter grupper mot varandra i ny LSS-utredning

Idag presenterades direktiven som ska styra den nya LSS-utredningen. Den som har trott att regeringens mål skulle vara att göra en rejäl genomgång utifrån medborgarperspektiv och mänskliga rättigheter avseende personer med funktionsnedsättning måste vara besvikna. Snarare har väl de som känt stor oro för framtiden - inte minst vad gäller den personliga assistansen - fått sina farhågor besannade. Mer om det på slutet.

Många punkter som regeringen beskriver som viktiga att belysa är områden som redan LSS-kommittén behandlade i betänkandet "Möjlighet att leva som andra" (SOU 2008:77).
Några exempel:
-Insatserna är inte likvärdiga i landet
-Tveksamhet kring insatsen råd och stöd
-Daglig verksamhet och instängningseffekter
-Personlig assistans, assistansersättning och kostnadsutveckling
-Huvudmannaskapsfrågan dvs ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
-Personkretsbestämmelserna

Väldigt lite av förslagen togs om hand av Alliansregeringen. En utredning innehåller alltid förslag som kan realiseras direkt och andra som behöver kompletteringsutredas för att belysa detaljer innan en lagstiftning kan sjösättas. Och en del accepteras inte av remissinstanser och/eller en riksdagsmajoritet och förpassas till arkivet. Konstruktion och omfattning av timpriset för schablonersättningen vid assistans är bara ett exempel på förändring som kunde ha varit på plats idag. Men i stället har modellen med ett schablonbelopp diskuterats och problematiserats under flera år. Fem utredningar/myndigheter under åren 2004-14 har analyserat ersättningsmodellens utformning. Inget av förslagen har ansetts möjligt att genomföra utan ytterligare utredning. Och varför, frågar jag mig, har inte någon sådan fördjupad utredning skett? Den frågan är inte ett dugg lättare att finna en bra konstruktion för idag än den var t ex 2008 när LSS-kommittén lämnade förslag.

Mycket i de nya direktiven andas ovanifrån perspektiv på den enskilde individen. Även om uttryck som självbestämmande och delaktighet används så handlar ändå mycket om att utreda möjlighet till olika regleringar. Ordet valfrihet är däremot svårt att hitta. Likaså att personlig assistans ska ge möjligheter att utöva föräldraskap. Studier, arbete och annan sysselsättning nämns som sådant som ska underlättas och de är förstås också viktiga delar i livet för en människa.

Uppenbart är att översynen av privata aktörer är viktig för regeringen. Vinstdrivande företag är den vanligaste driftsformen för personlig assistans skriver regeringen. Och vilken omfattning har då vinsterna i allmänhet? Så här skriver Vårdföretagarna "Ett utdrag från Upplysningscentralen visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till positivt resultat. De övriga 7 av 10 ligger på en genomsnittlig vinstmarginal på 4 procent för 2014." Regeringen vill även avskaffa möjligheten för assistansföretag att ge juridiskt stöd till blivande kunder vid ansökan om assistans. Men även Försäkringskassan och kommunerna använder jurister i mötet med den enskilde, eller hur?

Det är beklämmande att regeringen väljer att finansiera förbättringar på delar av LSS med besparing på en annan del nämligen assistansen. Ska nu personer som är beroende av en omfattande assistansinsats behöva leva i flera år med den oro som många redan idag upplever på grund av allt tuffare bedömningar. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att ställa utsatta grupper mot varandra som regeringen gör i direktiven. Att välfärdens resurser ska gå till det de är avsedda för är självklart. Och därför ska kontrollfunktioner finnas så att fusk och annan brottslighet med system elimineras i så hög grad som möjligt. Men att utgå från att kostnaderna för ett välfärdsområde per automatik är för höga utan att fundera över varför, är inte seriöst. Intresse saknas av att utreda alternativkostnaderna om personer som behöver assistans inte får den.

Så här tycker några organisationer om dagens direktiv
- Pressträffen hade knappt startat innan det blev klart att LSS-utredaren behöver omarbetade direktiv. En sådan nödvändig förändring av ramarna för utredningen är att FN-konventionen ställer krav på Sverige att inte backa från redan etablerade rättigheter. Det måste vara utgångspunkten, inte som nu att göra nedskärningar.

Det säger Lika Unikas ordförande Maria Johansson i en kommentar till de direktiv som regeringen idag presenterade för en översyn av LSS och assistansersättningen.

Vi inom DHR känner oro för det stora fokuset på kostnadsutvecklingen och att utredningen inte ser LSS som den rättighetslag den är, så att de ursprungliga intentionerna uppfylls, Sverige har tidigare fått kritik från övervakningskommittén för FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar när det gäller personlig assistans, att den avvecklas istället för utvecklas.
– Inget företag ska bedriva assistans eller andra LSS- insatser med syfte att sko sig på bekostnad av personerna som har fått en insats. Lagen är till för att ge personer med funktionsnedsättning rättigheten att kunna leva sitt liv, hela sitt liv under dygnets alla timmar, på samma sätt som de allra flesta andra. Skulle denna rätt inskränkas så finns en risk för att staten bestämmer vad som ingår i vad som är goda levnadsvillkor och inte som lagens intention är nämligen individens. Då handlar det inte längre om personliga rättigheter utan om statlig välgörenhet säger Åsa Puide, ledamot i DHRs förbundsstyrelse

Text: DHR

 

”Ett av våra viktigaste medskick har varit att en samhällsekonomisk utredning kräver att man också tittar på samhällsvinsterna med reformen, något som lyser med sin frånvaro i regeringens direktiv. Man måste också titta på alternativa lösningar till insatserna och vad de skulle innebära för kostnader respektive vinster”, säger Stig Nyman, ordförande i Handikappförbunden

Några veckor efter valet 2018 ska uppdraget redovisas. Tillräckligt mycket lär väl ändå vara känt så att LSS kanske för en gångs skull kan bli en valfråga. Under ett antal år har alla partier påstått sig vara helt överens om funktionshinderpolitiken i allmänhet och LSS i synnerhet, vilket lett till att ingen riktig debatt uppstått. Valet 2018 blir det upp till bevis för partierna!