LSS i fokus

På dagens DN-debatt beskriver Socialstyrelsen resultat av granskning rörande kommuners hantering av LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det är naturligtvis oerhört illa att kommuner inte följer lagar. Och än mer illa är det att nonchalera lagar som tillkommit för att stärka svårt funktionshindrade människors möjligheter att leva så normalt som det bara går trots funktionsnedsättningen.

Samtidigt vill jag påstå att det inte borde vara någon enorm överraskning att LSS nonchaleras i vissa kommuner. Lagen ger den enskilde medborgaren större inflytande över insatserna än vad socialtjänstlagen gör. Detta förhållande har allt sedan lagens tillkomst varit en nagel i ögat på såväl politiker som handläggare och biståndsbedömare. Alltemellanåt hörs berättelser om spydiga kommentarer från handläggare gentemot sökande, som skaffat sig information om sina rättigheter innan man kommit till socialkontoret.

För några veckor sedan skrev jag här på min blogg att den genomgripande kompetenshöjning/-utveckling, som LSS-kommittén uppmanade regeringen att genomföra redan 2008, måste komma till stånd. När jag läser Socialstyrelsens artikel idag känner jag att jag hade helt rätt.

Kommuner som inte följer lagen förtjänar stark kritik. Men också regering och riksdag förtjänar kritik för att kommittéförslagen bara i vissa stycken genomförts. Inte heller tar man itu med den nedmontering av den personliga assistansen, som sker genom Försäkringskassans handläggning. De kommuner som tar ansvar för sina LSS-berättigade medborgare drabbas numera av övervältringskostnader i miljonklassen.

Det är snart tre år sedan LSS-kommitténs betänkande lämnades. Vissa delar är genomförda och det är bra. Men åtskilligt mer återstår. Det duger inte att efter nästan tre år bara ha ett svar: Förslagen bereds i regeringskansliet.

Jag har länge varit engagerad i dessa frågor och jag var mycket aktiv som kommittéledamot både under de fyra år arbetet pågick och jag kommer att fortsätta bevaka utvecklingen. Jag ser som kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden i Linköping att diskussionen om intentionerna med LSS alltid behöver hållas levande i vardagsarbetet.

Behovet av kompetensutveckling inom LSS-området

Under två veckor har behovet av kompetensutveckling inom LSS-området debatterats i Dagens Samhälle. Först ut var Karl Grunewald som en vecka senare fick svar av barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). Lika engagerat som Grunewalds inlägg var, lika avslaget ointresserat tedde sig - tyvärr - ministerns svar (DS nr 13). Här kan Du läsa mitt inlägg i veckans upplaga av samma DS.

Lyft kompetensfrågorna med det snaraste!

Karl Grunewald kritiserade i nr 12 regeringen för att personal inom främst LSS- omsorgen för personer med funktionsnedsättning inte fått något kompetenslyft. Tyvärr visar inte ansvarig minister, Maria Larsson (KD), i sitt svar i nr 13 att staten kommer att ta det ansvaret heller. Psykiatrisatsningarna är bra, men bidrar inte till kompetensutvecklingen för övriga delar av funktionshinderområdet.

Kompetenshöjning inom LSS-området berör inte bara omsorgspersonal i boenden och andra verksamheter. Det handlar i lika stor utsträckning om personal på alla nivåer och politiker, vilket LSS-kommittén underströk mycket tydligt. Signalerna om att det råder obalans mellan teori och praktik det vill säga mellan vad lagen föreskriver och vad som i verkligheten tillämpas måste tas på allvar. Denna obalans leder till kvalitetsbrister.
För att uppnå god kvalitet måste det finnas kunskaper om funktionsnedsättningar och insikt om de värderingar som ligger till grund för lagstiftningen. Det sistnämnda upplever jag alltemellanåt ha tappats bort under de snart tjugo år som gått sedan LSS infördes.
När LSS-kommittén 2008 betonade behovet av kompetensutveckling i sitt slutbetänkande, var uppmaningen till regeringen att överväga en samlad och framtidsinriktad satsning på kompetensutveckling och långsiktig personalförsörjning inom hela funktionshinderområdet, och det handlar inte bara om LSS.
Även den nationella rapporten Investera nu! från 2004 innehöll förslag om åtgärder för kompetensförsörjning på funktionshinderområdet, utöver äldreomsorgen. Oavsett regering så har förslagen på LSS-området inte förverkligats.
Ännu finns tid att ta till vara LSS-kommitténs förslag, men det brådskar annars riskerar vissa delar att behöva uppdateras. Fullt användbar är dock den del som handlar om kompetensutveckling. Ett Kompetenslyft är önskvärt med det snaraste!
Linnéa Darell
Kommunalråd (FP) och ordf, omsorgsnämnden, Linköping; tidigare ledamot LSS-kommittén

Jag hoppas att någon på Socialdepartementet reagerar och framförallt agerar.

En som reagerat idag är RBU:s förbundsjurist, vilket gladde mig.

"Hej Linnéa!

Tack för en bra debattartikel i Dagens Samhälle idag! RBU står givetvis också bakom kravet på en kompetenssatsning.

Med vänlig hälsning,

Henrik Petrén

Förbundsjurist"

Var för övrigt på en fantastisk musik- och teaterföreställning idag. Om den har jag skrivit på min lokala Corre-blogg. Se här http://www.corren.se/bloggar/blogentry.aspx?blogg=5326965&entry=5607689

Sverige har råd med personliga assistenter

I DN idag läser jag om Franciska Darnell, som är MS-sjuk och numera helt beroende av sina personliga assistenter för att kunna ha en någorlunda acceptabel livssituation. Samtidigt som jag blir bedrövad av Franciskas öde så känner jag stolthet över den svenska LSS-lagstiftningen. Utan den skulle inte personer i Franciskas situation kunna bo i sitt eget hem tillsammans med sin familj. Då hade livet inneburit vistelse på en vårdinrättning.

Jag är också stolt över att det var en regering, där Folkpartiet hade ansvar för socialdepartementet med Bengt Westerberg som socialminister, som införde LSS-lagen. Under åren har jag mött ett antal personer med mycket svåra funktionsnedsättningar, som upplever reformen som en frihetsrevolution.

LSS och framförallt personlig assistans kostar mycket pengar. Men ett välfärdsland som Sverige har råd att möjliggöra ett värdigt liv för den som drabbats så hårt av funktionsnedsättning. Tyvärr sker då och då missbruk men det ska stävjas och straffas. Inte innebära att ett värdigt liv för drabbade människor ifrågasätts.

Mässinvigning

I eftermiddags invigde jag en mässa kring Daglig verksamhet på LSS-området (LSS = Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade) i Linköping. Det var premiär d v s första gången som dessa verksamheter visade upp sig för alla som nu och framöver kommer att ha sin sysselsättning i en sådan verksamhet.
Anledningen till mässan är att omsorgsnämnden den 1 april införde Eget Val på detta område med hänvisning till LOV, den nya lagen om Valfrihet.
Det känns verkligen bra att som ordförande få göra detta. Rätt att välja ska tilltros alla människor enligt min socialliberala människosyn.

Premiär var det också för tjänsten som LSS-lots. Uppdraget kan jämföras med Äldre-lots, som infördes i kommunen för snart två år sedan och som är en mycket uppskattad service. Kul också att den första LSS-lotsen är en man. Oftast är det ju bara kvinnor på poster inom vård och omsorg.

Barnperspektivet i LSS

Regeringen lämnar inom kort en LSS-proposition till riksdagen. En av de viktigaste förslagen är att barns inflytande regleras i LSS (Lag om stöd och service till funktionshindrade) på samma sätt som i socialtjänstlagen (SoL).

”Många syns inte men finns ändå” skrev Barnombudsmannen i sin årsrapport redan 2002. Rapporten handlade om barns osynlighet i lagstiftningen bl a LSS. Hittills har barn sällan givits möjlighet att komma till tals vid bedömning av insatser för barnet självt eller i familjen. För även utformningen av stödet till en förälder med funktionsnedsättning påverkar barnen i familjen.

Men nu blir det ändring på det. Läs min artikel i Corren idag.

Andra angelägna förändringar är bestämmelser om tillstånd och tillsyn rörande anordnandet av personlig assistans, som hittills varit i stort sett oreglerat. Också detta är förslag från LSS-utredningen.

Mycket återstår att göra från regeringens sida för att ta tillvara utredningsförslagen. Jag hoppas att Socialdepartementet inte dröjer för länge för då finns risk att utredningsmaterialet inte är helt aktuellt. Trots att representationen i kommittén var mycket bred så fanns en mängd förslag och synpunkter i remissvaren. Jag förstår att det tar tid att bearbeta dem men utredningen lämnades dock redan i augusti 2008 så det börjar bli dags för ett något högre tempo.

Eget Val i Daglig verksamhet

Den 1 april i år inför Linköping Eget Val inom LSS/Daglig verksamhet. Den nya lagen om valfrihet (LOV) ska tillämpas. Omsorgsnämnden kommer inte att genomföra någon upphandling utan intresserade utförare får ansöka om godkännande/auktorisation hos Omsorgsnämnden. För att bli godkänd ska nämndens förfrågningsunderlag uppfyllas till fullo.

Idag är LeanLink, d v s den kommunala egenregin utförare till nästan 100 %. Det finns några få mindre utförare. Trots att samma budgetförutsättningar gäller som föregående år, har en diskussion uppstått om att pengarna till den kommunala utföraren inte räcker. Jag har svarat på en insändare i frågan häromdagen. Och i Corren idag (länk saknas) svarar både jag och kommunstyrelsens ordförande att inga besparingar kommer att göras på verksamheten vid införandet av Eget Val.

Jag vet att många som deltar i Daglig verksamhet ser fram emot att både valmöjligheter och utvecklingsarbete kommer igång. Det finns också intresserade personer som vill starta företag i branschen, vilket är välkommet. Min förhoppning är att också etablerade företag och
föreningar ska söka om godkännande. Ju fler utförare desto större mångfald och mer inspiration till kvalitetsutveckling.

Kränkande utredning

Att det ska vara så svårt för MyndighetsSverige att bemöta människor i behov av samhällets stöd med respekt. Socialstyrelsen och Försäkringskassan har i uppdrag av regeringen att finna enhetliga kriterier för att behovsbedömningar och beslut kring personlig assistans enligt LSS (Lag om stöd service för vissa personer med funktionsnedsättning) ska ske på ett mer rättssäkert sätt än som varit fallet hittills.
Utredandet ska ske i samråd med berörda intresseorganisationer. Nu hoppar dessa av. Och skälet till detta är att Socialstyrelsens utredare har presenterat rent kränkande förslag.
Utredaren på Socialstyrelsen, Helene Wirandi, säger enligt DN (länk saknas) att hon hoppas att företrädarna för organisationerna kommer tillbaka. Hon tror att avhoppen kan kopplas till ett arbetsmaterial om säkert sex. Frågorna ska inte finnas med i förslaget, enligt Wirandi. Men varför i allsin dar finns de i ett arbetsmaterial överhuvudtaget?? Har Socialstyrelsen och dess medarbetare ingen uppfattning om var gränsen går för kränkning av den personliga integriteten?
Wirandi säger vidare "Vi behöver deras synpunkter" d v s intresseorganisationernas. Ja, verkligen!

Statsbidrag till omsorgen och JO-kritik mot kommunen

Idag blev det klart! Omsorgsnämnden får 28 nya friska miljoner i nästa års budget och ett prognosticerat underskott för i år på ca 22 miljoner täcks av kommunstyrelsen i bokslutet. Jag är som ordförande i denna nämnd oerhört lättad. När finanskrisen slog till sjönk kommunens skatteintäkter med flera hundra miljoner kronor. Linköpings kommun, som under ett antal år haft rejäla överskott och förväntades ha en stabil ekonomisk grund också åren framöver, såg plötsligt hotande underskott.

Kommunstyrelsen i samråd med alla nämnder beslöt att slå till bromsarna per omgående. Ingen visste hur länge nedgången skulle pågå. Samtidigt ökade trycket på våra partivänner i regeringen att bidra. Välfärden bekostas till största delen i kommuner och landsting. Det är inte rimligt att redan utsatta människor ska betala de största delen av finanskrisens effekter.

Några som alltid känner ett hot när samhällsekonomin sviktar är personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar, de som har rätt till stöd och service genom LSS-lagstiftningen. Min ambition som ordförande har varit att Linköpings kommun ska leva upp till rättighetslagstiftningen även i kristider.

Och så blev det. Nu får vi hoppas att skatteintäkterna återgår till sin normala omfattning så snart som möjligt. Dock påverkas skatteintäkterna under flera år efter ett så kraftigt fall, varför budget för 2011 och 2012 troligen också påverkas. Men jag är optimist och känner stöd hos Allianskollegorna för min uppfattning.


Kultur- och fritidsnämnden däremot blev väl lite ledsna när JO kritiserade beslutet att ta ner ett antal affischer (Corren 29/9) på grund av deras minst sagt obehagliga utformning. Men, säger JO, yttrandefriheten gäller även om det stora flertalet ogillar konsten eller vad det nu var. Hade affischerna innehållit något brottsligt så hade det varit en annan sak. Nu var de bara obehagliga och då blev beslutet ett brott mot grundlagen. Yttrandefriheten är som bekant grundlagsskyddad. Och tur är väl det!

Psykiatri fortfarande i kris

Återigen redovisas stora problem inom den psykiatriska vården i landet. Stora skillnader finns över landet men totalt är ändå bilden fortfarande negativ. Miltonutredningen kring svensk psykiatri börjar ha några år på nacken nu. En gedigen och genomgripande utredning med många förslag till förbättringar. Förbättringar som riksdag och regering men också kommuner och landsting borde ha tagit tag i. Anders Milton sammanfattade de psykiskt sjuka vid något tillfälle genom att säga att dessa personer inte stått först i kön hos politikerna. Välformulerat och träffande! Jag delar den uppfattningen även som politiker.

Alliansregeringen har tillfört ganska mycket resurser och även förtydligat regelverk. Dock tycks resurserna, enligt Riksrevisionen (DN 10/8) inte ha kommit till den nytta som var avsedd, vilket naturligtvis är illa. Regeringen bör snarast gå igenom hela Miltonutredningen och ta ett helhetsgrepp. Något som jag tycker har saknats.

Det finns en risk med att genomföra utredningsförslag "styckevis" i stället för att ta ett helhetsgrepp. Dels blir överblicken över vad som gjorts och vad som fortfarande återstår otydlig. Dels förändras världen och grunden för vissa delar av förslagen är inte längre giltiga. Jag är allvarligt oroad över att både psykiatrinutredningen och LSS-utredningen håller på att gå den vägen. Under tiden sker både önskvärda och icke önskvärda förändringar av berörda verksamheter.

LSS-kommittén avslutad

I fredags lämnade LSS-kommittén sitt förslag till ansvarig minister Maria Larsson (kd). Jag har skrivit om vårt arbete i tidigare inlägg. Fyra års utredande ger ett omfattande resultat. Jag kan rekommendera intresserade att ta del av både betänkandet och bilagedelen. Varje del innehåller intressant och lärorik information. På regeringens hemsida http://www.regeringen.se/sb/d/10057/a/109952 finns information och länkar till materialet.
LSS och personlig assistans infördes av den borgerliga regeringen 1994 med Bengt Westerberg som socialminister. Alltsedan dess har vi folkpartister haft förväntningar på oss att värna reformen, vilket jag också har gjort i denna utredning. På DN debattsida den 28 augusti skriver jag tillsammans med två folkpartikollegor ur riksdagsgruppen om hur vi ser på LSS nu och framöver.
Utredningen kommer att skickas på remiss till ett hundratal intressenter. Men även andra kan lämna sina synpunkter. Remisstiden kommer att pågå till någon gång i januari. Själv kommer jag att vara ute på olika konferenser och berätta om förslagen.

Vad är "skaplig" tid att komma hem på kvällen för en heltidspolitiker?

Hemkommen från en intensiv dag i politiken känns det skönt att "skriva av sig". Dagen började med de sista förberedelserna inför nämndsammanträdet i eftermiddag. Sedan telefonsammanträde med Alliansvännerna i LSS-kommittén. Vi stämde av upplägget inför fredag, då vi ska överlämna LSS-utredningen till regeringen och även presskonferens i Rosenbad. Fyra års arbete är i det närmaste avslutat. Min partikollega Gabriel Romanus sa vid ett tillfälle att inget är så lärorikt som att delta i en statlig utredning. Han har så rätt, den gode Gabriel! Detta är den andra utredningen, som jag avslutar under 2008 och båda har lärt mig mycket. Jag kommer nog att skriva mer om LSS de närmaste veckorna.
Dagen fortsatte med pressträff inför nämndmötet. Omsorgsnämnden har sällan några skandaler på dagordningen så det är ingen rusning av mediafolk precis. Men Lasse Åbom på Corren och Kenneth Uvegård från Linköpings Tidning är två trogna journalister, som bevakar kommunala frågor i stort som smått.
Eftermiddagen var vikt för omsorgsnämndens sammanträde. Det "stora" ärendet var budgetförslaget för 2009/10. För första gången i kommunens historia ska vi ta en 2-årsbudget. Fördel är mer långsiktig planering. En social budget går aldrig att förutse helt och hållet. Mycket verksamhet är lagreglerad och insatser måste ges även om budgeten överskrids. Behov kan också dyka upp snabbt och oväntat. Så har skett i år. Från ett bokslut 2007 i balans till ett befarat underskott på omkring 14 mkr på ett kvartal är exempel på vad ett antal extra stödåtgärder kan innebära. Nästa vecka är det budgetberedning med alla nämnder och kommunalråden. Då gäller det som ordförande att vara väl förberedd och presentera motiven för nämndens äskanden så att kommunalråden förstår. Ska bli intressant att se vad oppositionen kommer med. I nämnden idag deltog vare sig (s) eller (v) i beslutet. Få se hur många gånger de tänker använda samma pengar denna gång. Vid fullmäktige i november kommer sanningens minut.
Efter att ha klarat av några telefonmeddelanden och sorterat in nämndhandlingarna på sin plats "landade" jag hemma vid halvsju-tiden. En tidig kväll, tyckte jag. Men det tyckte inte maken, som hade förväntat sig sällskap till middagen. Jag hade tydligen sagt att jag skulle komma hem "i ganska skaplig tid".
Nu har jag i alla fall ätit, småpratat med maken, klappat om hunden, sett på Nyhetstimmen i SVT och förberett handlingarna inför morgondagens sammanträde med Säkerhets-och integritetsskyddsnämnden i Stockholm. En stund framför datorn med e-post, blogg och koll på kvällstidningarna på nätet känns bra.

Avdrag som inte nyttjas maximalt är väl inte en flopp?

Av olika anledningar har jag inte bloggat på en vecka. Ibland är dagarna, eller dygnen, så intensiva att man nästan inte fattar att det gått en vecka. Men nu är jag riktigt skrivsugen. Jo, jag har ju faktiskt skrivit en debattartikel häromdagen. Jag blev så upprörd över att återigen se rubriker om att LSS-lagstiftningen raserar kommunernas budget. Den här gången var det Kinda kommun. LSS är den lag som ger personer med omfattande och oftast livslånga funktionshinder möjligheter att leva som andra. Det betyder ett självständigt liv, inflytande och delaktighet i samhällslivet, studier, kanske även ett jobb. Eftersom så många kommunala tjänstemän och kommunpolitiker klagar på kostnaderna undrar jag: Hur skulle ni behandla dessa kommuninvånare om inte LSS fanns?



Ja. livet är inte lätt. Inte heller för tonåringar som börjar på högstadiet. På DN:s Insidan säger några ungdomar att klädkoderna är stenhårda i högstadiet. I varje klass finns "ledare" som helt enkelt utgår från att det är de som bestämmer. Det sista är väl inte så nytt. Jag minns sådana kamrater från min egen skoltid. Däremot är klädhysterien - och för flickorna också sminket - både en dyr och jobbig historia. Även om jag egentligen inte förordar skoluniform, så inser jag att ett sådant system säkert skulle lindra många föräldrars och elevers problem med kostnaderna för att hänga med i hysterin. Vi kan inte blunda för att det finns fattiga familjer också i Sverige.



Något som skulle underlätta vardagslivet för människor var avdraget för hushållstjänster. Det har det säkert också gjort. När nu de första avdragen gjorts i samband med deklarationen för förra året så skriver bl a DN att betydligt färre än väntat nyttjat tjänsterna. Nu funderar regeringen på att utvidga systemet. Avdrag ska kunna ges också om man anlitat en privatperson i stället för ett företag. Jag tror att regeringen också måste ändra systemet så att man inte behöver vänta på pengarna. Före valet fanns förslag om betydligt enklare hantering. Vart tog de förslagen vägen?

Se´n har jag svårt att tycka att allt som inte nyttjas maximalt är en flopp. För mig som har varit engagerad i den här frågan i åratal är det viktigast att möjligheten nu finns. Nyttjandet kommer nog successivt. Det har ju funnits - och finns fortfarande - något slags skamkänsla hos oss kvinnor över att inte ta hand om vår egen och familjens skit. Det tar tid att våga erkänna att det är okej att anlita någon för att göra det. Alla har inte lika lätt att byta åsikt som socialdemokraterna Göran Persson och Ylva Johansson.



Nu blir det några dagars uppehåll igen. I morgon kväll åker jag till Glumslöv för att på fredag morgon berätta om Linköpings erfarenheter av konkurrensutsättning av vård och omsorg för Växjö kommuns politiker och chefer. De har en strategikonferens där och har bjudit in Linköping och Nacka, som båda har många års erfarenheter av för- och nackdelar med upphandling.